Test: Hasselblad X1D II 50C – flera små förbättringar

Kompakt design, stilrena former och ett exklusivt utseende. Ja, även den efterföljande X1D Mark II håller fortsatt ställningarna när det gäller utseende och design. Precis som föregångaren är kameran kompakt och lätt, och förändringarna mot denna mer upphottade version är flera.

Den kanske mest iögonfallande förbättringen är den större pekskärmen på baksidan, som nu har växt på sig från 3 tum upp till 3,6 tum. Snabbheten har också den förbättrats något på flera fronter.

Innanför skalet hittar vi samma mellanformatssensor på 50 megapixlar som hos X1D 50C, med ett ISO-omfång som går mellan 100–25 600 ISO, och möjlighet att spara bilderna i 16 bitar, vilket ger en fantastisk möjlighet till efterbehandling.

Kompakt design

Trots sitt extremt kompakta skal har Hasselblad lyckats väl med ergonomin för greppet på kameran. Själva kameran ser nämligen exakt likadan ut som X1D, med samma upplägg och funktionalitet.

Samma sak gäller användningen av knappar, även om den skiljer sig något mot övrig klassisk kameradesign. Knappraden är enkel att använda och lätt att nå med höger tumme, vilket gör hela kameran rätt så snabb och lätt att använda.

Snabbare och smidigare - vi har provat nya Hasselblad X1D II 50c

Den nedtryckbara programvalsratten finns kvar – och när du trycker ned knappen stannar den nere, och trycker du på den igen så ploppar den upp och du kan vrida den. På så vis behöver man aldrig vara rädd för att den ska skruva runt sig av misstag. Plus att det är en snygg designgrej.

Däremot har Hasselblad inte gjort något åt den något svårplacerade av- och påknappen som inte riktigt passar perfekt där den sitter nu.

Flera förbättringar

Hasselblad säger sig ha lyssnat på kritiken de fick kring X1D. Mycket av denna handlade om en viss tröghet som fanns i kameran, något som även jag berörde i min recension. Nu har de reducerat uppstartstiden nästan till hälften, vilket också märks direkt om man jämför med föregångaren.

Förutom detta ska också lagget vid avtrycket vara minskat, något som också märks. Själva kameran reagerar nu mycket snabbare på knapptryckningar och det jag vill att den ska göra. Samma sak gäller vid bläddring av bilder på skärmen.

Seriebildstagningen har ökats från 2 bilder per sekund till 2,7 – lite kan tyckas, men skillnaden är rätt stor i verkligheten, vilket är positivt. Men jämför vi mot andra kameror i segmentet för mellanformat så ligger Hasselblad fortfarande efter.

Förvisso ligger arbetsmetodiken hos X1D II kvar vid att inte ha bråttom, men fotograferingen handlar ju vanligtvis också om ett långsammare arbetsflöde när man valt just mellanformatet som arbetsredskap.

Autofokusen upplever jag vara som hos X1D, alltså inte speciellt snabb, men ändå hyfsat säker. Vid fotografering av rörliga objekt blir det däremot svårare, och kamerans autofokus är då inte så snabb som man skulle vilja.

Den elektroniska sökaren har också förbättrats. Upplösningen går från 2,36 miljoner bildpunkter till 3,69 miljoner bildpunkter. Även om den tidigare också kändes bra så har Hasselblad hoppat upp ett steg – även om jag gärna sett en ännu högre upplösning. Verkligheten visar att den elektroniska sökaren ändå är bra, men visst är skillnaden synbar mot dagens bästa på över 5 miljoner bildpunkter.

Pekskärmen får nog ändå sägas vara en av de största skillnaderna hos den nya versionen. Att gå från 3 tum och 920 000 bildpunkter till 3,6 tum och 2,36 miljoner bildpunkter ger en märkbar förbättring. Man blir nästan slagen av hur vackert bilden visas på den, och storleken gör att det är lättare att uppleva bilden.

Vid fotografering utomhus i några få minussgrader blir skärmen däremot seg, med en sorts »ghosting« som uppvisar sig. Själva uppdateringen av skärmen hänger inte helt med, och bilden blir något suddig. Trist.

I samband med storleksökningen av skärmen har Hasselblad också uppgraderat menystrukturen och ikonerna. Bakom ikonerna finns exempelvis fler val att nå än innan och hela hanteringen känns mer logisk, vilket bidrar till en viss förbättring.

Det enda som egentligen stör mig vid användning av skärmen (och även sökaren) är att det man ser redan har hänt en liten bråkdel tidigare. Detta gör att det är svårt att pricka in exakt rätt tillfälle i snabba förlopp – även om Hasselblad lyckats med att minska lagget vid avtrycket. Troligen beror det på utläsningsprestandan.

I skrivande stund finns heller ingen möjlighet att spela in video, något som ska komma senare via en uppdatering. Det är oklart varför, men också rätt annorlunda – att spela in video är en rätt vanlig funktion idag, såvida de inte har något mästerligt och nyskapande på gång med uppdateringen.

En fördel är däremot att X1D Mark II går att ladda via USB, vilket är välkommet.

Bildkvalitet

Det dynamiska omfånget är riktigt bra, bland det bästa man kan få. I råkonverteraren finns mycket information att bolla runt med, och det märks även på resultatet. JPG-bilderna direkt ur kameran är snygga, men å andra sidan är det ett rätt stort steg mellan informationen i bildfilerna hos JPG och 3FR, Hasselblads råformat, och det finns nog ingen som köper X1D för att endast fotografera i JPG.

Det vi kan se är att Hasseblad inte satsat på bildkvaliteten på hög ISO-känslighet – här finns det andra kameror som är något bättre, men över lag presterar X1D II ungefär som Fujifilm GFX 50S.

Slutsats

Är du ute efter bildkvalitet i ett kompakt format är X1D II en bra kandidat. Hasselblad har även gjort bra ifrån sig när det gäller att snabba upp denna uppföljare mot föregångaren – men fortfarande gäller det att ställa sig frågan vad du fotograferar.

Naturfoto är klockrent, studiofoto också bra, men behöver du snabba bilder eller en kamera i snabba sammanhang så är X1D II inte din kamera, även om den är snabbare än föregångaren med samma dom.

Detsamma gäller dig som söker en kamera med många inställningsmöjligheter. X1D II saknar sådana, vilket ibland kan vara frustrerande eftersom vissa funktioner man vill ha inte finns – för tillfället bland annat video – men som då i stället bidrar till en enklare kamera utan en massa tekniska måsten.