Kameror
https://www.kamerabild.se/tester/kameror/pentax-k-1-prispressad-prestanda
Kamera & Bild testar

Pentax K-1 – prispressad prestanda

Med sitt moderna arv av väderskyddade kameror med egna lösningar och speciella funktioner hade Pentax mycket att leva upp till när det var dags att lansera sin första digitala fullformatskamera. Frågan är om de lyckats?
545098

Del I

Det har tisslats och tasslats länge nog om en fullformatskamera från Pentax för att förväntningarna ska vara rätt uppskruvade bland de som gillar Pentax kameror. Pentax K-1 är inte en uppföljare till någon av deras tidigare kameror. Inte heller en ersättare. 

Pentax K-1 är tillverkarens första steg in i det digitala småbildsformatet. Men bara för att det är en helt ny kamera betyder det inte att den är helt väsensskild från Pentax andra modeller. Många av de funktioner och tekniker som finns i bland annat K-3 II återkommer i K-1. Men det har dessutom lagts till ett par nya funktioner som lyfter kameran ytterligare några snäpp. 

Likheter och skillnader

Den grundläggande designen har Pentax tagit med sig från tidigare kameror, så även knapplayout och funktioner som bildstabilisering, pixelshift, vädertätning och simulerat anti-aliasingfilter. 

Några av de saker som nu lats till i arsenalen är wifi, en uppdatering av pixelshiftfunktionen, en finurlig skärmlösning och en ny funktionsratt. Wifi var nästan tvunget att få in i den här kameran. Idag är wifi i en kamera ofta lika självklart som att det ska gå att fota på väldigt höga ISO. I sina tidigare DSLR-kameror har man behövt ett specifikt minneskort för att kunna få tillgång till bilderna via sin smartphone. Detta kort har kostat en slant och inte gett några möjligheter förutom att få tillgång till just bilderna. 

I K-1 kan snabbt och enkelt både föra över bilder och styra kameran. Redan K-3 II hade en GPS, men i K-1 får den flera funktioner som vi kommer tillbaka till senare. För de som inte är bekanta med Pentax pixelshift-teknik innebär den att kameran tar fyra bilder och mellan varje exponering så flyttar sig sensorn en pixel så att slutresultatet blir en bild där varje pixel har fullständig färginformation, det ger bilder med färre färgfel och bättre färgåtergivning.

Uppdateringen i K-1 innebär att pixelshiftfunktionen fungerar nu även med motiv där delar av motivet rör sig. Kameran känner av vilka pixlar som förändrats mellan exponeringarna och utesluter dessa ur slutresultatet. 

Unik skärmlösning

Pentax har alltid haft lite egna lösningar. K-1 är inget undantag. Skärmen är kanske det som främst sticker ut när man ser till de rent fysiska egenskaperna. Den är upphängd på fyra »pinnar« med kulor i ändarna. Dessa gör att den kan vinklas steglöst åt alla håll, och även roteras ungefär ett kvarts varv. Man kan tänka sig att den här konstruktionen skulle vara svag, men efter att ha använt den ett tag så känns den stabilare än jag trodde. Nackdelen är att sladdarna mellan kamera och skärm ligger där bakom, och exponeras när man drar ut skärmen. Man ska ha mycket otur för att de ska skadas, men risken finns. Skärmen går även att fälla upp horisontellt som på många andra kameror. 

På baksidan av skärmen, liksom i minneskortsluckan, i fjärrutlösarhålet och ovanför bajonetten, sitter små lysdioder som tänds via en knapptryckning och därmed kan användas för att lysa upp knapparna på baksidan av kameran samt underlätta objektiv- och minneskortsbyte. Det här är något som man inte riktigt tänker på att det skulle kunna vara en funktion man vill ha på en kamera förrän man faktiskt använder den, då inser man hur smart det är. 

Del II

Nya vreden

På ovansidan av kameran har det dykt upp två nya rattar. Den ena är omärkt och den andra har en hel packe olika val. Dessa två rattar samarbetar genom att det du ställer den ena ratten på är det som den andra ratten justerar. 

Med den nya rattkombinationen kan du slå av och på wifi, välja om du använder det beskurna läget på sensorn, slå av och på stabiliseringen, HDR, ISO, exponeringskompensation, rutnät i sökaren, bracketing och välja hastighet på seriebildstagningen. Du får alltså snabbt och enkelt tillgång till flera justeringsmöjligheter utan att behöva gå in i menyn. Du ser dessutom de flesta av dessa justeringar i sökaren. För att se vilken hastighet du valt på seriebildstagningen måste du dock titta på skärmen. Det tycker jag också man hade kunnat få se i sökaren. 

De nya reglagen har lett till att displayen på ovansidan fått krympa i storlek, men den viktigaste informationen får fortfarande plats. 

Få objektiv

Pentax har kört på länge med endast sina aps-c kameror vilket innebär att det är för den sensorstorleken alla deras bästa objektiv finns i dagsläget. De har dock börjat släppa ifrån sig fullformatsobjektiv också. 

Vi testade den nya 15-30mm f/2,8 tillsammans med kameran och det finns väldigt få argument för att det inte är en ommärkt Tamron 15-30mm f/2,8, måhända har Pentax lagt på sina egna beläggningar på linserna. Sannolikt är det samma historia med deras nya 24-70mm, det kan vi dock inte uttala oss om utan bara gissa. Det här ska dock inte ses som något negativt, både vidvinkeln och Tamrons 24-70mm presterar, bra så det är inte dåliga objektiv. 

Dessutom går det ju att använda även APS-C-objektiv på K-1 i ett beskuret läge. Men några av APS-C-objektiven tecknar dessutom ut hela småbildsformatet, bland annat Pentax fasta 200- och 300 millimeter. 

Fota rymden

Med hjälp av GPS och den rörliga sensorn har Pentax byggt in en funktion som kanske kan lyfta ögonbrynen hos de som är intresserade av att fotografera stjärnhimlen. 

Kameran kan nämligen räkna ut var den är och vartåt den pekar och med hjälp av den informationen och sensorns rörlighet kan den följa efter stjärnorna så att kameran möjligör längre slutartider än vad som går annars (utan att göra stjärnorna till streck). 

Inget fartmonster

Pentax K-1 har fått den nya autofokusen SAFOX 12, det innebär fler fokuspunkter och fler av dem är korsformiga, 25 av 33. Fokuseringen ska så klart vara både snabbare och exaktare än tidigare, men någon avsevärd skillnad är det inte. Flera fokuspunkter är så klart bra. 

Men någon väldig hastighetsskillnad från den tidigare versionen upplever inte vi i vårt test. Däremot är den inte dålig på något sätt, tillräckligt snabb för de flesta situationer, men inte i klass med Canon eller Nikons senaste fokusmoduler. En sak jag dock kan sakna med autofokusen är möjligheten att få fokuspunkterna belysta lite längre än vad som sker nu när man byter punkt eller sätter skärpan. Det är inte alltid helt lätt att hitta vilken fokuspunkt som är aktiv utan att flytta på den. 

K-1 är dock inte konstruerad för situationer där det måste gå undan, med en serietagningshastighet på 4,4 bilder i sekunden kommer nog inte så många att fota sport med den. Konkurrenterna är dock inte märkbart snabbare. Sony A7R II, Canon 5DS R och Nikon D810 ligger alla på fem bilder per sekund. 

Del III

Bildkvalitet

Den stora förändringen i K-1 jämfört med tidigare modeller från Pentax (bortsett från 645Z så klart) är den betydligt större sensorn. En småbildssensor med 36 megapixlar sitter i K-1:s vädertätade kropp. Tittar man på bildkvaliteten som levereras så är den mycket bra. I samma klass som Nikon D810, både i dynamiskt omfång och bildkvalitet på höga känsligheter. 

Den hamnar dock lite efter Sony A7R II som har en något högre upplösning. Slår man på pixelshiftfunktionen får man dock ett dynamiskt omfång som i mångt och mycket motsvarar en mellanformatskamera. Bildkvaliteten blir faktiskt otroligt bra. För att det ska fungera som det är tänkt krävs att kameran står på stativ och att motivet är förhållandevis stilla. Exponeringen tar ett par sekunder och sedan bearbetas bilden i ytterligare någon sekund innan den är klar. Men för landskaps- eller stillebenfotografen torde en sådan funktion vara väldigt intressant. Råfilerna blir dock hyfsat saftiga, våra testbilder uppgick till mellan 160 och 170MB, en vanlig råfil hamnade mellan 30 och 40MB. 

Det som kan tyckas ligga Pentax lite i fatet är att 36-megapixelssensorn kanske börjar kännas lite till åren. Sony har gått över till en mer högupplöst och det är inte omöjligt att Nikon kommer att lansera en uppföljare till D810 med samma (som i Sony A7R II det vill säga) eller en liknande sensor inom en inte allt för avlägsen framtid. Inte för att K-1:s sensor är dålig, men om alla konkurrenter har en nyare sensor kanske det kan vara något som en potentiell köpare upplever som något negativt. 

Sen gäller det ju så klart också att Pentax lyckas prestera en hyfsat stor samling skarpa och fina objektiv till fullformat också. Många tredjepartstillverkare har övergett Pentaxfattningen på grund av deras lilla marknadsandel, vilket gör att man får förlita sig till stor del på originaloptiken. 

Sammanfattning

Vem är det som kommer att stå med kortet i handen och be expediten hämta en Pentax K-1 från lagret? Ja, egentligen samma person som lika gärna kunde ha köpt en D810 eller en Sony A7R II (men i sista stund blev skeptisk mot det här med spegellöst). 

K-1s vädertätning, bildkvalitet och många smarta funktioner borde locka köpare från andra märken. Den är något mindre än D810 (om än cirka 40 gram tyngre). 

Att Pentax nu har en fullformatskamera kan dessutom locka in fler användare även till märkets APS-C-kameror som även de gjort bra ifrån sig i våra tester. Pentax är kända för att leverera bra prestanda till ett bra pris och det är verkligen fallet med K-1. 

Vill du ha någon av konkurrenterna måste du gå upp nästan tiotusen i pris för en Nikon och 5-6000 kronor till för en Sony. Återigen lyckas alltså Pentax leverera något riktigt bra som dessutom är väldigt prisvärt! 

 

 

 

Taggar