https://www.kamerabild.se/tester/kameror/sony-a7-ii-n-ra-en-riktig-fulltr-ff
544163
Kameror
Kamera & Bild testar

Sony A7 II – nära en riktig fullträff

● BILDSPEL

Totalbetyg

TEST: En liten kamera med stor bildsensor har väl entusiaster och proffs ropat efter länge nu. Med sin A7-serie har Sony kommit med sitt svar på den önskningen. Nu med den uppgraderade A7 II så har man kommit väldigt nära en riktig fullträff när det kommer till funktioner, format och bildkvalitet.

Inledning

Sonys A7-serie har blivit populär för sin smidighet och sina vettiga funktioner. Tidigare fanns tre olika kameror, en för den som sökte maximal upplösning A7R, en för den som ville satsa mer på rörlig bild A7S och en för den som bara ville ha en kamera att fotografera med A7. A7 hade ingen specifik inriktning som de två övriga, därför hade den kanske den bredaste målgruppen av de tre kamerorna. Och den var omtyckt av många, både yrkesfotografer som letade efter en mindre kamera med hög bildkvalitet och av entusiaster som ville ha en bra kamera med småbildssensor. 

Det finns fortfarande tre modeller i Sonys A7-serie, men som ni förstår har publikfavoriten A7 blivit uppgraderad på flera fronter. Beroende på hur man attackerar Sonys nya A7 II så kommer man att lägga märke till olika saker av de nyheter som tillkommit. 

Har du en mer handgriplig attityd så är det första du kommer att märka det nya greppet och den nya placeringen av avtryckaren. Det nya greppet är djupare och större och ger betydligt bättre ergonomi än den på A7. Ovanpå det nya greppet sitter nu avtryckaren istället för att den, som tidigare, var placerad ovanpå själva kamerakroppen. Det här gör att fingret hamnar mycket naturligare på avtryckaren. Framför avtrycket sitter det nyutformade inmatningshjulet, som också det har hamnat på ett bättre och mer naturligt ställe. Både det främre och det bakre inmatningshjulet har fått en ny design som påminner mer om hur dessa hjul brukar se ut på andra kameror. En fördelaktig designuppdatering tycker jag. Man får bättre grepp och det är lättare att använda dem. 

Om du är lite mer analytiskt lagd och därför läser på lite om kameran först är den största nyheten du kommer att stöta på bildstabiliseringen. Sony har stoppat in en bildstabilisering som justerar på fem axlar.  Enligt dem själva ska man kunna få skarpa bilder på hela fyra och en halv stegs längre slutartider. 

 

Upphottad autofokus

Sony ska också ha hunnit optimera autofokusen från föregångaren så att den ska ha blivit upp till trettio procent snabbare och en och en halv gång bättre på följande fokusering. Om Sonys påstådda siffror stämmer är oklart, men fokuseringen är snabb. Kombinationen av kontrastdetekterande och fasdetekterande fokusering fungerar bra. 

Det är få kameror som har en så gedigen lista på fokuslägen som Sony A7 II har. Ett av de lägen som ska ha förbättrats är alltså det följande fokusläget. Och det fungerar ganska bra. Så länge det man fokuserar på inte rör sig allt för fort och allt för mycket i sick-sack över sökarbilden så hänger A7 II med bra, bättre än vad man kan förvänta sig. Men i vissa situationer så tappar den bort det man har satt fokus på i ett par tiondelar om det gör en stor rörelse, det skulle kunna vara tillräckligt för att missa skärpan i en bild. På en fotbollsplan eller liknande där många saker rör sig i bilden samtidigt blir kameran också lite förvirrad, men det är nästan för mycket att önska att den ska lösa en sådan situation oproblematiskt. I jämförelse med många andra kameror med samma funktioner så sköter den sig mycket bra.

 

Känslig sökarautomatik

Innan jag ger mig på min lilla negativa kommentar om Sony A7 II:s sökare så ska jag ge den beröm. Den elektroniska sökaren är riktigt bra, uppdateringen är snabb och bildåtergivningen är vass. Fördelarna med en elektronisk sökare är att man kan få mer information i sökaren än vad som fås med en optisk. Med några snabba knapptryck som kan utföras med kameran vid ögat kan man få fram ett histogram som visar bildens exponering, ett elektroniskt vattenpass eller bara en ren sökarbild. Väldigt praktiskt och trevligt faktiskt. 

Men nu till något som egentligen är missvisad kritik, men jag vill framföra den ändå. Det är nämligen så att den automatiska ögonsensorn för att byta mellan sökare och skärm är väldigt känslig. Jag upptäckte tyvärr detta i ett ögonblick när det var väldigt frustrerande. Nämligen då jag hängde ut från en klippvägg i ena handen och sträckte ut kameran i den andra armen för att få rätt vinkel på bilden jag ville ta. Problemet var bara att när kameran var på rätt ställe så slocknade skärmen för att min arm skuggade den på ungefär 15cm avstånd. Givetvis hade jag kunnat gå in i menyn och ändra till statisk skärmsökare, alltså slå av automatiken. Men det hann jag inte göra i den situationen. Så även om det var störande just där och då är det kanske inte ett allvarligt fel. Men det kan vara bra att veta att sensorn är åt det känsligare hållet. 

Att skärmen går att vinkla, liksom på de övriga A7-kamerorna är faktiskt en fördel. Ju mer man använder skärmen som sökare, desto naturligare känns det. När man verkligen vill ha full kontroll på hela bilden är det så klart lättare och stadigare att hålla kameran vid ögat. Men när man ska »skjuta från höften« är det väldigt smidigt att kunna vinkla skärmen för att se ordentligt. Ännu bättre vore det om den också gick att vinkla i sidled. Men då skulle kanske en av fördelarna med skärmen försvinna. Den är nämligen väldigt tunn för att vara en vikbar skärm. Det är inget man tänker på till en början, men det är just för att den i stort sett är lika tunn som skärmen på vilken vanlig kamera som helst som inte kan vinkla ut den. Bra jobbat Sony!

 Sony A7 II baksidan.

Stabil stabilisering

A7 II:s nya bildstabilisering gör skäl för sitt namn. Om man uppnår exakt fyra och ett halvt stegs längre slutartider utan skaknings-oskärpa är svårt att mäta. Men tydligt är att man kan använda betydligt längre slutartider än vad som skulle vara möjligt annars. Vi fick låna ett 70–400 f/4,5 – 5,6 G SSM II tillsammans med kameran och det gick bra att ta skarpa bilder på full brännvidd, handhållet, trots det svaga decemberljuset. Stabiliseringen går att slå av och på i menysystemet och det går också att välja om den ska arbeta automatisk vid avkänning av brännvidd på objektivet eller om man ska mata in brännvidden själv. För de allra flesta objektiv fungerar det utmärkt att låta kameran sköta det med automatiken. Om man ofta vill justera bildstabiliseringen, eller slå av och på den, så kan man lägga in den menyn på en av snabbknapparna. 

 

Skräddarsy knappar & ladda upp

A7 II har fyra knappar som går att programmera, och de valmöjligheter man har till dessa knappar är många. I mångt och mycket kan man välja att justera nästan vad som helst via dem. Så oavsett hur man arbetar kan man få kamerans knapplayout att passa. 

A7 II har wifi inbyggt i huset. Det är något man inte ser på speciellt många kameror med småbildssensor. Ofta på grund av att tillverkarna menar att det är svårt att kombinera en bra wifiräckvidd med ett skal av metall. Men i Sony A7 II har Sony bytt ut de tidigare plastkåporna på kamerans fram- och ovansida till magnesium, men ändå lyckats få till en bra wifi. Visserligen kanske inte huset är like robust som en DSLR i proffsklass. Men det känns inte på något sätt plastigt eller sladdrigt. Wifi börjar dessutom mer och mer kännas som en självklarhet i kameror. För den arbetande fotografen innebär det att man under pågående plåtning till exempel kan skicka iväg en bild till sin uppdragsgivare för påsikt, eller så kan man bara skicka upp en bild på något socialt nätverk för att visa vad man håller på med just nu. 

Mer för filmaren

A7S är ju den utpekade filmspecialisten bland Sonys småbildskameror, men A7 II har fått några tillägg som gör den lite mer intressant för de som även arbetar med film. Man kan nu filma i formatet XAVC S och bildprofilen S-log2 gamma. 

Den första nyheten ger möjlighet till större filmfiler med lägre komprimering medan den andra nyheten ger ett större dynamiskt omfång för ett bättre material för efterbehandling 

 

Bildkvalitet

Eftersom sensorn är densamma som i den tidigare modellen så skiljer sig inte bildkvaliteten från föregångaren. Istället är det i handhavande och andra funktioner som förändringen har skett. Men att sensorn är ouppdaterad är inget man behöver hänga läpp över då den ger bland de bästa resultaten vi har testat, om man bortser från de mer högupplösta Nikon D810 och Sony A7R. 

Slutsats

Redan A7 var en riktigt bra kamera och med de tillägg och nyheter som dyker upp i uppföljaren så blir den ännu bättre. Bildkvaliteten i sig är inte förändrad då sensorn är densamma. Men det är inget att gråta över då den ger riktigt bra bildfiler. 

Däremot så utökas ju användbarheten vid svagt ljus med hjälp av bildstabiliseringen, den förbättrade autofokusen gör sitt till den också. Vill man dessutom spela in film så har man fått ännu fler möjligheter till snygg produktion. 

 

Den nya ergonomin passar också in bra bland de övriga nyheterna och lyfter hanteringen av kameran ett par snäpp.