https://www.kamerabild.se/tester/kameror/test-fujifilm-xf10-smidig-men-seg
546310
Kamera & Bild testar

Test: Fujifilm XF10 – smidig, men seg

Totalbetyg

Totalbetyg: 60
Med XF10 tar Fujifilm sikte på de som vill ta klivet från att fotografera med mobilen till att fota med en kamera. XF10 har potentialen att nå hela vägen fram, men det är något som håller den tillbaka.

 

Fujifilm gjorde stora svallvågor på kameramarknaden när de introducerade kompaktkameran X100. Den har sedan kommit i flera generationer och har alltid haft en skara trogna supportrar. För två år sedan lanserade de även X70 som var en enklare version av X100 som skulle locka de som tyckte att X100 hade en för hög prislapp. 

Nu kommer de alltså med ännu en kompaktkamera enligt samma formel, aps-c-sensor och fast optik.  Men den här gången är prislappen ännu lägre och målgruppen är snarare de som vill ta klivet från mobilfotograferandet till en »riktig« kamera om man får säga så. Sensorn har en upplösning på 24,2 megapixlar och objektivet motsvarar 28 millimeter i småbildsformatet med en bländare på f/2,8. 

Enklare design

Jämfört med X70 har XF10 en enklare design. Bländarringen runt objektivet saknas, knapparna och reglagen är färre. Slutartidsratten ovanpå kameran har bytts ut mot en vanlig programratt. 

Ovansidan har även fått två omärkta rattar, en runt avtryckaren och en som sitter längst ut till höger, varav den ena justerar exponeringskompensation och den andra justerar det du valt att kunna justera beroende på exponeringsläge. Det känns att kameran är tillverkad för att nå en viss prisnivå, reglagen är ganska plastiga och rattarna känns inte helt solida med lite glapp och vobbel. Baksidan har en pekskärm där du snabbt kan göra vissa justeringar istället för att behöva vrida på rattarna eller kliva in i menyerna. Designmässigt är den ett steg från det klassiska och mot något mer modernt, i alla fall vad gäller reglage och knappar. 

XF10 delar en del teknik med den förhållandevis nya systemkameran X-T100. Bland annat har den inte fått en sensor med Fujifilms X-Trans-teknik, utan har istället ett vanligt bayerfilter framför sensorn. Den har också sparat den äldre processorn och ett äldre batteri. 

Vad det här innebär för hastigheten i kameran får vi skäl att återkomma till. Men vanliga cmos-sensorer brukar Fujifilm använda i de kameror där priset ska ner en aning.

Enkel ergonomi

XF10 ser förhållandevis oergonomisk ut vid första anblick, ett ganska simpel grepp och en liten klack för tummen på baksidan. Men dessa två tillsammans, kombinerat med den låga vikten, 280 gram, gör att kameran är lätt att hantera och ligger förvånansvärt bra i handen. 

På tumgreppet finns även två knappar, en Q-knapp som tar fram snabbmenyn, och en Fn-knapp som kan programmeras för att styra en mängd olika inställningar. På baksidan sitter även en joystick med vilken man navigerar i menysystemet och flyttar fokuspunkten snabbt och smidigt.  XF10 har som tidigare nämnts en pekskärm, Fujifilm har använt den på ett förhållandevis effektivt sätt. 

Dels kan man göra enkla saker som att peka på skärmen för att sätta ut fokuspunkten, du kan även ta bilder genom att trycka på skärmen, men också ändra fokussätt och byta filmsimulering. 

Dessa funktioner är inte så väldans speciella, de är ganska standard på en kamera med pekskärm, men Fujifilm har även slängt in möjligheten att ta fram olika funktioner genom att svepa med fingret åt olika riktningar, uppåt, nedåt, höger och vänster. 

Dessa funktioner kräver dock lite känslighet, det tog ett tag innan jag fick in snitsen och jag lyckas inte varje gång. Det känns som om man kunde ha jobbat lite mer med detta. 

 

Svag i svagt ljus. När ljuset blir sämre blir även XF10:s autofokus det. Här var det visserligen ganska mörkt, men kontrasten mellan himmel och skog var ändå stor och det krävdes ganska många försök innan kameran hade fokuserat klart. 1/30 s, f/5, ISO 1000

 

Något jag gillar med både X70 och X100 är bländarringen på objektiven. Visserligen känns det lite ansträngt retro, rent utseendemässigt, men det är ett snabbt sätt att justera exponeringen. XF10 tillhör en annan målgrupp och här finns inte bländarringen kvar, istället har Fuji placerat en annan ring på objektivet. 

Den här ringen är programmerbar och du kan välja att använda den till lite vad du vill. En naturlig funktion är att använda den som justering för den elektroniska zoomen. Vrider du på ringen beskärs bilden så att du får motsvarande 35mm respektive 50mm brännvid. 

Det här är kanske inte någon funktion som man hurrar högt för, bildkvaliteten blir sämre ju mer du »zoomar in«, men på en kamera med fast optik är det ändå en smart lösning för de tillfällen då man vill ha lite extra brännvidd. Även om man får offra lite bildkvalitet. 

Sömnig processor

XF10 har inte fått någon fräsig ny processor utan lever med en äldre variant. Det är något som märks. Autofokusen är, i låg kontrast eller i något sämre ljus, på tok för långsam för att det ska vara givande att fotografera med kameran. 

Nu är målgruppen visserligen kanske inte vana vid systemkameror som fokuserar riktigt snabbt, men min mobiltelefon hittar ofta skärpan snabbare än vad XF10:an gör. Fokusen jagar mycket och låter en hel del. I svagt ljus är det ibland gränsfall till att man ger upp att försöka fotografera. Det känns tråkigt för det är verkligen en kamera som på många sätt och vis är trevlig, men fokuseringen är ett så pass stort »men« att det förtar glädjen något i fotograferandet. 

 

I XF10 kan man snabbt ställa om kameran till att fotografera kvadratiskt, med hjälp av de inbygda filmsimuleringarna kan du även få till exempel svartvita bilder direkt i kameran. Perfekt om du vill dela bilderna på Instagram eller någon annan plattform. 1/30 s, f/11, ISO 320

 

Ögonblicksfotografering, som kameran annars borde vara en mästare på med sin lätta vikt, fasta optik och fina ljusstyrka, blir svårt eftersom ögonblicket oftast är förbi när man trycker på avtryckaren. 

Det gör också att kameran missar målet lite, att kunna vara det steg som en entusiastisk mobilfotograf vill ta. Om vi ska nämna ytterligare en sak som ligger XF10 i fatet så är det batteriet. Det tar inte jättelång tid innan batterimätaren börjar ticka neråt och batteriet tar slut. 

Bildkvalitet

Vad vi kan se så skiljer sig bildkvaliteten inte speciellt mycket från den i X-T100, vilket är rimligt eftersom det sannolikt är samma sensor och processor. Det här innebär att jpg-bilderna direkt ur kameran är riktigt snygga. Kombinerat med de olika filmsimuleringar som finns ger det möjlighet att snabbt få fram snygga bilder som du direkt kan dela till din smartphone och snabbt dela med dig av, något som är en av poängerna med kameran. Den är helt okej på höga isotal men inte i klass med de dyrare modellerna. 

Objektivet är riktigt skarpt i mitten av bilden, något mjukare ute i kanterna men fortfarande okej. Kvaliteten på filmerna är dock inte riktigt vad vi hade hoppats och ska man filma så ser man sig nog gärna åt ett annat håll. Kamerans sägs ha 4K, men enbart i 15fps så det känns mer som en snabb seriebildstagning än filmning. 

Sammanfattning

På många sätt och vis träffar XF10 rätt. Den har bra funktioner, är förhållandevis enkel att använda och bildkvaliteten är bra. Men den har även sina brister, exempelvis några svårmanövrerade pekskärmsfunktioner, men framför allt autofokusen som både är långsam och högljudd. Här tappar XF10 ganska mycket tyvärr. Men för den som inte fotar speciellt mycket i dåligt ljus eller inte kräver snabb autofokus får man en trevlig kamera för en lagom stor peng.  

Den går lätt ner i fickan och är smidig attt hantera. För nybörjare är det enkelt att vrida in ett autoläge på exponeringen och bara börja fotografera. Ju duktigare du blir och ju mer du vill utvcklas kan du lämna automatiken bakom dig. Perfekt om du vill testa en kompakt med större sensor och se vad den kan göra för dina bilder. Eller om du vill ha en billigare kamera, med bra bildkvalitet, för resor och annat där du inte vill släpa på en tung systemkamera. 

gr:rror validating access token: The s