https://www.kamerabild.se/tester/kameror/test-nikon-coolpix-a-saknar-det-lilla-extra
543065
Kameror
Kamera & Bild testar

Test: Nikon Coolpix A: Saknar det lilla extra

● BILDSPEL

Totalbetyg

En sensor i APS-C-format, ett smart utförande i ett kompaktkameraskal – Nikon Coolpix såg från början ut att fylla alla bildjournalisters dröm om ett smidigt andrahus. Men tyvärr räcker den nog inte dit

Inledning

Det blir allt vanligare och vanligare att kameratillverkarna försöker flörta med riktiga fotoentusiaster och proffs med sina genomtänkta och smarta modeller. En kombination av »rätt brännvidd«, fin ljusstyrka, proffsigt handhavande och avancerade funktioner är vad som behövs. Nya Coolpix a är Nikons svar på detta. 

I kameran hittar vi en aps-c-sensor i dx-format på 16,2 megapixel, med ett iso-omfång på 100-25600 iso. Nikon har även valt att skippa lågpassfiltret framför sensorn för att kunna öka skärpan i bilderna, och sensorn känner vi igen från den hyllade Nikon d7000. Bildhastigheten uppgår till 4 bilder per sekund.

Det inbyggda objektivet har en ljusstyrka på 2,8 och fast brännvidd på 18,5 millimeter vilket motsvarar 28mm i småbildsformatet. Brännvidden är ett smart val som antagligen också tilltalar just bildjournalister eller entusiaster som sysslar med gatufotografering.

Vi fortsätts att imponera på hur liten kamera det faktiskt går att tillverka med en sådan sensor, och samtidigt ha kvar kontroller och knappar på ett smart vis. Film spelas in i full-hd 1080p i 30, 25 eller 24 bilder per sekund. Vikten ligger på 299 gram.

Känner igen upplägget

Designen är gedigen och genomtänkt, med en design som ser proffsig ut. Att hålla kameran i en hand är smidigt och bra, och hjälp på traven får du även av det gummerade tumgreppet tillsammans med det utstående grepp som vi hittar på kamerans framsida. Kameran känns riktigt bra att hålla i.

Den som är van vid Nikons knappupplägg på kameror inom proffssegmentet kommer nämligen också att känna igen hur Coolpix a är uppbyggd. Vi hittar en egen rad med knappar på kamerans vänstra baksida, där vi hittar symboler för bland annat iso, zoomknappar och bländare. Knapparnas placering och känsla ger en riktigt bra användarupplevelse, och du har även möjlighet att programmera de två funktionsknapparna – den ena på framsidan och den andra på vänster baksida – för att göra det du vill att dessa ska göra. Det fungerar riktigt bra, och du kan också nå den främre knappen med ditt ringfinger, vilket gör att du kan dra nytta av den även vid enhandsfotografering. Det är nämligen guld värt att kunna låsa exponeringen eller välja bildkvalitet till 14-bitars nef.

Vi hittar två snurreglage, det ena något mer svåranvända reglaget på baksidan, och det bättre och mer användbara reglaget för bland annat exponeringskompensation ovanpå kameran. Med detta reglage ändrar du även bländare i a- och m-läget – men konstigt nog inte slutartiden i s-läget. Hur tänkte Nikon där? Det är ju det helt klart bästa reglaget för detta.

Coolpix a har också fått ärva den smarta i-knappen som gör att du snabbt kan nå in i kameran för att göra inställningar utan att behöva gräva till förbannelse i menyerna. Smart är också de två valen på vridreglaget för egna inställningar, u1 och u2. Här kan du snabbt välja sparade kamerainställningar för exempelvis olika situationer. Men – den sparar inte valen för vad funktionsknapparna ska göra när man trycker på dem. Än en gång: Nikon – hur tänkte ni här?

Skärm

Riktigt bra skärm

Den fasta tft-skärmen på 3 tum har en upplösning på 921 000 bildpunkter. Skärpan och bildkvaliteten är riktigt bra, och fungerar i alla lägen. Men det finns en sak som Nikon nu tagit till sig, före alla andra: skärmen går att justera i 9 steg – inget nytt – men däremot kan man minska ljusstyrkan ned till -5, vilket gör att du med lätthet kan smyga runt i mörker utomhus eller i studion och samtidigt se skärmen, utan att det lyser upp hela omgivningen runt omkring dig. Bra där, och tack, Nikon.

 

Autofokus

Småseg autofokus

Snabba situationer, skådespelet framför dig på gatan. Upp med kameran, knappen halvt nedtryckt, fokuserar och trycker av. Men tyvärr fick du inte bilden. Autofokusen är tyvärr inte så snabb och säker som man skulle vilja. Spännande och snabba händelser blir svåra att fånga, eftersom autofokusen tar lite tid på sig, jagar lite fram och tillbaka och ibland heller inte hittar helt rätt – trots att ljuset är finemang, kontrasterna riktigt bra och objektet inte ens rör sig.

Autofokusen har faktiskt många likheter med den vi hittar hos Fujifilm x100s, med en viss känsla av seghet, som ibland gör ett bra jobb och ibland ett dåligt.

Det här blir något problematiskt. Kameran är över lag snabbanvänd, kvick och ger bra respons i alla möjliga moment. Men när vi kommer till autofokusen så försvinner en del av det som så många vill åt, att kunna fånga de där instantana och absoluta ögonblicken. Det är också detta som är kamerans mest kritiska svaghet. 

Men det är inte bara autofokusen som är problematisk när det gäller just fokus och Coolpix a. Även den manuella fokuseringen har sina nackdelar. Kontroll av manuell fokus på kompaktkameramodeller är nöten som inte riktigt knäckts, och frånvaron av ett fullfungerande system fortsätter med den här kameran. Framtill finns en fokusring som skulle kunna fungera riktigt bra, men tyvärr inte lyckas. Placeringen är något långt in mot kamerahuset, och gör att det blir pilligt, trångt och svårt att manuellt justera fokus på ett bra och enkelt vis. Exaktheten går förlorad och det är i stort sett omöjligt att fokusera manuellt på ett bra vis i snabba situationer, eftersom det blir mycket snurrande och skruvande för att hamna något så när rätt. Tyvärr. Det hade kunna bli något bättre om det fanns möjlighet att justera hastigheten och accelerationen. 

 

Osmart filmläge

Med Nikon Coolpix a kan du spela in film i högkvalitativ full-hd-upplösning i 1080p i 30, 25 eller 24 bilder per sekund. Filmen sparas i h.264. Intressant här är att Nikon valt att inte ha någon separat knapp för inspelning av film, utan har i stället valt att lägga in detta som ett menyval under menyn för fotograferingsläge, där du alltså går in och väljer enkelbild, seriebild, självutlösare, eller alltså film. 

Detta blir något problematiskt eftersom du kanske befinner dig i lägen då du snabbt vill växla mellan stillbild och film. Som det ser ut nu så är detta alltså en process som ändå tar några sekunder att göra, eftersom man måste navigera sig genom menysystemet och hitta rätt. Visst, du kan justera alternativet genom i-knappen, men det blir ändå en trög väg att gå för att snabbt kunna starta en inspelning. Detta är ett stort misstag av Nikon, eftersom en av målgrupperna mycket väl skulle kunna vara multijournalisten som både fotograferar och filmar. 

För att använda autofokus för fokusjustering vid film måste du gå in på autofokusmenyn och välja Aktiv servo-af – ännu en sak att hålla i huvudet. Du har även möjlighet att välja områdesläge för autofokusen, exempelvis ansiktsprioriterande, wide, normal eller motivföljande. Den motivföljande autofokusen fungerar sådär, är långsam och hittar ibland inte helt rätt vid kameravridning. 

Manuell fokusering vid filmning går inte alls. Det känns nästan som om funktionen blev bortglömd, för det känns konstigt att möjligheten till manuell fokusering bara fungerar i stillbildsläge och inte i manuellt läge.

Under filmning finns även en del kvar att önska. Det enda man egentligen kan göra är att justera exponeringskompensationen genom att hålla ned denna knapp och vrida på tumreglaget. Det gäller alltså att ha koll på sina inställningar innan man påbörjar inspelning.

Bildkvalitet & Slutsats

Bildkvalitet

I kameran hittar vi sensorn från Nikons tidigare flaggskepp d7000, som prisats av många för att producera riktigt fina bilder, även direkt ur kameran. Så är fallet även här. Bilder tagna med hög känslighet får så klart en viss utsmetningskänsla över sig för att ta bort brus, men håller ändå kvar detaljer på ett bra vis. 

Avsaknaden av lågpassfiltret kan som bekant ge upphov till falsk färg och moarémönster, något som jag också noterade i några av de bilder där man kunde anta att falsk färg kunde uppstå.

Objektivet bjuder på en rätt så synlig vinjettering i kanterna, men detta går utan problem att korrigera i efterhand. Däremot finns inget läge i kameran för att justera detta direkt, något som hade varit smidigt för de som vill fotografera jpeg-bilder.

Filmläget i Coolpix a bjuder på helt okej filmkvalitet i 720-läget när det gäller skärpa och detaljåtergivning, och en filmkvalitet som förväntat i 1080-läget.

 

Slutsats

Diskussionen var het kring kameran när den kom. Var det nästa kamera för bildjournalisten och den seriöse gatufotografen? Var det en utmanare som skulle ta för sig från den hängivna skara vars hjärta bultar för Fujifilm? Tyvärr verkar det inte riktigt bli så. Bristerna hos en kamera i denna klass är inte helt basala, utan känns egentligen snarare som om den inte är helt färdig. Det är också precis detta vi känner igen hos Fujifilms motsvarighet x100s, och jag upplever också kamerorna rätt lika på det planet.

Kameran saknar det där lilla extra som gör att man upplever det som en produkt som proffsen vill ha, använda och arbeta med. I övrigt är kameran lättanvänd, smart upplagd och har alla möjligheter att skapa högkvalitativa bilder.

För dig som även söker en kombinerad kamera att filma med så har Coolpix a en del brister.