Kamera & Bild testar

TEST: Sony A230 och A330

Vinkelbar skärm som finns hos Sony A330 är en tillgång om man vill fotografera i hög eller låg vinkel.

Sonys nya nybörjartrio A200, A300 och A350 har fått ett rejält ansiktslyft och kallas nu A230, A330 och A380. Vi tittar närmare på de två förstnämnda som delar sensor.

Publicerad

Tanken när den första trion introducerades för drygt ett år sedan var att göra kameror som fungerade lika bra med den optiska sökaren som med skärmen som sökare. Den enklaste modellen A200 fick dock klara sig utan skärmsökare precis som sin nya efterföljare A230.

Eftersom skärmen på A330 och A380 är vinkelbar blir A230 mindre och smidigare än sina storebröder. Skärmen går att vinkla upp och ner men inte åt sidorna.

A230 och A330 har liksom A200 och A300 en ccd-sensor på 10 megapixel. A380 har som sin föregångare A350 en sensor på 14 megapixel.

Utrymmeskrävande lösning

Ett generellt problem med skärmsökare är att de ger långsam autofokus. Det beror på att skärpan ställs in genom att kontrasten mäts på bildsensorn. Ju högre konstrast desto skarpare är principen och därför kallas denna teknik för kontrastavkännande autofokus.

Sony har hittat ett sätt att gå förbi detta problem. Genom att generera bilden till skärmen med en separat videosensor kan den vanliga autofokusen användas. Det är ingen tvekan om att Sony lyckats ge sina kameror snabb och säker autofokus även när skärmsökaren används.

Nödvändig bantning

Men den tekniska utvecklingen går framåt och Sony har målat in sig i ett hörn. Ett problem är att Sonys kameror, särskilt modellerna med skärmsökare, har blivit stora. Vinkelbar skärm, inbyggd bildstabilisering och den unika lösningen för skärmsökaren tar sin plats och A300 och A350 kändes tämligen stora och klumpiga.

Den nya trion är mycket lik den gamla på insidan, men utsidan är helt omgjord för att kamerorna ska se elegantare, modernare och smidigare ut.

Greppet om kamerorna har blivit mindre och gummit har fått en kolfiberliknande struktur på A330. De nya kamerorna ligger inte lika bra i handen som de gamla, men med de lätta zoomobjektiv som oftast används med dessa kameror är ett supergrepp inte heller lika nödvändigt.

Den grå toppkåpan ger ett slankare utseende, men det är en synvilla. Designen visar dock att det finns en hel del att göra med utseendet på dagens systemkameror. Sony har inte tvekat att ta ut svängen ordentligt.

Avtryckaren har fått en ny placering. Om man är van att fotografera med en annan systemkamera krävs en tillvänjning innan placeringen känns naturlig. På/av-vredet sitter kring avtrycket. Eftersom avtrycket sitter så högt upp hamnar vredet där det oftast sitter en inmatningsratt på andra kameror. Flera gånger när jag skulle ändra exponeringskompensationen råkade jag därför stänga av kameran. Inmatningsratten sitter i stället mellan greppet och avtrycket.

Troligen är hanteringen en vanesak och många av köparna har ingen tidigare erfarenhet av systemkameror.

Paketobjektivet 18-55/3,5-5,6 har kommit i en ny och mindre version med de nya kamerorna.

Ingen HD-video

Sony är en av pionjärerna inom video och är i dag stora inom både konsument- och professionell video. Att Sonys systemkameror saknar hd-filmning när det börjar bli standard är anmärkningsvärt.

Att denna funktion saknas i de nya kamerorna beror på att bildsen-sorn inte används för att generera bilden till skärmsökaren på A330 och A380. Det får också till följd att man inte kan zooma in mer än till två gångers förstoring om man vill säkerställa att den manuella fokuseringen hamnar exakt rätt. Normalt är att ge 5 och 10 gångers förstoring.

På A330/A380 finns en zoomknapp som ger 1,4 eller 2 gångers förstoring av skärmbilden. Den färdiga bilden blir också beskuren på samma sätt om man fotograferar i jpg. Med råformat fungerar inte denna funktion och inte heller möjligheten att fokusera i förstorat läge. Råformatsfotografen får nöja sig med att kontrollera skärpan i efterhand.

Snyggare menyer

Ytterligare ett led i ansiktslyftningen är att minneskortsplatsen flyttats till samma sida och under samma lucka som kontakterna för usb och hdmi. Kameran har plats för både sd-kort och Sonys egna Memorystick duo-kort.

Den gamla trion använde cf-kort och Memorystick med adapter. Det är tydligt att branschen allt mer går mot sd-kort som de facto-standard. En anledning är att cf-korten är så utrymmeskrävande.

För att bli mer inbjudande har Sony snyggat till sitt menysystem något och tillfört förklar-ingar till flera funktioner på ett liknande sätt som Nikon. Någon frågeknapp som Nikon har finns inte.

Ibland stjälper tyvärr förklaringarna mer än de hjälper. Låt mig ge ett exempel. Så här står det om programläget A: «Bländarprioritet. Justerar bländaren för att ändra omr. som är i skärpa och göra bakgr. suddig. Mindre F: Ökar suddigheten. Större: F: Fokuserar allt».

Förutom ett rent sakfel – större bländare ger inte fokus på allt – blir det lite långt och krångligt. Fotografen, som antagligen är nybörjare, måste förstå vad som menas med «F». Han måste också veta att mindre bländartal innebär större bländare och vice versa.

Använder man inte skärmsökaren finns en enklare grafisk visning som visar hur tid och bländare påverkar bilden.

Något klumpig

Att fotografera med A230 och A330 fungerar i stort sett som med föregångarna A200 och A300. Den senare känns klumpigare än många av sina konkurrenter som Canon Eos 450D/500D eller Olympus E-520 som också har skärmsökare. a200 är något smidigare.

Vi är tveksamma till den vridbara skärmen eftersom vridfunktionen bara är till hjälp i höjdformat. En bra skärm med stor betraktningsvinkel skulle fungera nästan lika bra. Tyvärr har Sonys skärm inte så bra betrakningsvinkel.

För oss med stora händer är det bra att alla kameror inte är supersmå, men Sony har bantat greppet, och inte där den känns onödigt stor och klumpig. Den förra Sony-trion tillhörde de mest ergonomiska kamerorna i konsumentklassen. Tyvärr gäller inte samma sak för den nya trion.

Ljusar upp skuggorna

Allt sedan A100 har Sony en funktion för skugglättning (d-r) som fungerar bra för den som vill ha så bra bilder direkt ur kameran som möjligt. Funktionen utnyttjar det dynamiska omfånget i bilden. En bild med stort dynamiskt omfång har mycket bildinformation i skuggorna som kan ljusas upp.

I vissa fall kan kontrasten sjunka något i mellantonerna när d-r-funktionen används. Därför rekommenderar vi inte det högsta läget som standard utan bara vid mycket kontrastrika motiv.

Bildkvaliteten

Sony A230 och A330 gör inte bort sig när det gäller bildkvaliteten, men imponerar inte heller. ccd-sensorn på 10 megapixel är gammal och klarar inte bruskampen med de modernare cmos-sensorerna som exempelvis sitter i Sony A700. Tyvärr är inte heller Sonys brusreducering i klass med övriga tillverkare vilket ger en utsmetnings-effekt vid höga iso. Brusreduceringen smetar helt enkelt ut bruset genom att sudda ut det. Tyvärr får detaljåtergivningen stryk då.

Den som vill få ett bättre resultat bör fotografera i råformat och hitta ett råkonverteringsprogram som är bra på brushantering.

Det dynamiska omfånget är däremot bättre och Sony kan mäta sig med de flesta. Dock något sämre än Nikon D90 och andra nikonmodeller med samma sensor.

Slutsats

Sony A230 och A330 har fått en nödvändig ansiktslyftning för att inte se för klumpiga och omoderna ut. Operationen hjälper till viss del, den nya Sonyserien är enklare att förstå sig på än den gamla, men i övrigt är det varken mycket nytt eller bättre.

Sony A230 och A330 gör inte bort sig på något sätt och är bra baskameror. Men i jämförelse med flera av konkurrenterna känns de aningen gamla och stora. Bättre iso-egenskaper, mindre format och hd-filmning är ett krav i nästa generation.

Så satte vi betyget

Bildkvalitet 7

Det dynamiska omfånget är bra men inte i topp för klassen. Brusreduceringen hade kunnat vara bättre, detaljförlusterna är onödigt stora. Råformat krävs för maximal upplösning vid höga ISO.

Byggkvalitet 7

Stor och därför stadig. Medelplastig för sin klass.

Ergonomi logik 7

Sony har gjort kamerorna något enklare, men ergonomin har blivit sämre.

Mångsidighet 6

A230 och A330 är baskameror med begränsad prestanda. De fungerar fint för nybörjare och familjefotografer.

Valuta för pengarna 6

Vi tycker att A230 är bästa valet. Mindre och billigare. För den som vill ha skärmsökare motsvarar funktionen pristillägget, därför samma betyg.