Kamera & Bild testar

Test: Sony A6400 – kungligt fokuserad

Namnmässigt ligger den över A6300 och under A6500. Men det är mer att säga än så: nya A6400 har fått en helt överlägsen autofokus, samtidigt som den blivit lite bättre på vissa andra saker. Uppdateringen gör den till en stark konkurrent i sitt segment – även om den inte är helt utan brister.

Sonys 6000-serie har rönt framgång genom att vara kompakt, smidig och innehålla mycket teknik, som en uppföljare av tidigare NEX-serien. Utvecklingen från flera år tillbaka har gjort modellerna mer och mer avancerade och med det också gjort kamerorna mer och mer kompetenta.

Nu har Sony gjort det igen – och den absolut tyngsta grejen med A6400 är autofokusen, som bygger på Sonys flaggskeppsmodell A9 med »realtids AF« och »realtidsföljning«. Och det är också dessa delar som gör kameran så kungligt fokuserad. Det finns mycket att säga om A6400:s autofokus, men det kan kanske inte sägas för få gånger – den är helt överlägsen, på många plan. Jag återkommer till varför.

Kameran ersätter Sony A6300, och har även fått en del förbättringar jämfört med sin föregångare, så som pekskärm, ny bildprocessor, nämnda autofokus och förbättrad skärmfunktion samt möjlighet till Log-profilerna S-Log2 och S-Log3.

Sensorn i APS-C-format på 24 megapixel är däremot samma, liksom ISO-omfånget upp till 102 400 ISO. Samma är även hastigheten på 11 bilder per sekund med följande autofokus, samt 4K-video i 25/30p.

Stillastående design

Kamerahuset hos A6400 ser exakt ut som hos sin föregångare A6300. Byggkvaliteten är finfin i klassiskt Sony-stil, med snygga, stilrena och ingenjörsmässigt genomtänkta knappar och vreden i sin grunddesign. Men det är också detta som vi och många andra påpekade som en brist hos flaggskeppet A9: designen går före funktionen, och det är svårjobbat. Här är det inte lika allvarligt, men nog skulle designen behöva en runda extra – den har nämligen varit stillastående länge utan att direkt förändrats. En sak som vi påpekade tidigare i serien var tumreglaget på baksidan – varför inte ha ett för pekfingret också? Det skulle bli så mycket mer lättjobbat att arbeta med kameran med exempelvis bländare och slutartid samtidigt, på två reglage.

Också inspelningsknappen för film sitter på det klassiskt oåtkomliga stället på höger sida. Trots att A6400 har så fina specifikationer och egenskaper för film så blir den knappen reducerad till den mest svårtillgängliga platsen.

Snabbjobbad. A6400 passar egentligen till det mesta – den är enkel och snabb att jobba med och har snabb seriebildstagning. Sammantaget gör detta kameran till en finfin allroundkamera som passar till mycket. 1/400 s, f/3,5, ISO 400 med 16–50mm/3,5–5,6

Vinnande autofokus

Precis som hos föregångaren har A6400 totalt 425 fasdetekterande AF-punkter, som täcker runt 84 procent av bildytan. Nytt är däremot »realtids ögon-AF« och »realtidsföljning«. Och det är här det börjar bli riktigt intressant – i stället för att förutse hur objektet som följs ska röra sig, för att justera fokus rätt inför nästa AF-cykel, så gör autofokusen en realtidsanalys och fokuserar om direkt. Detta gör att snabbheten på den följande autofokusen blir ruskigt snabb. När jag tittar på den AF-ruta jag först placerat på exempelvis en person jag vill följa, så följer den snabbt och mjukt med när personen rör sig.

Enbart detta är fantastiskt, men det riktigt kungliga blir när kameran samtidigt också fokuserar på en persons ögon. På så vis går det att följa efter en person – både för stillbild eller film – och den följande AF-boxen hänger med, men när den hittar ett öga så suger den tag i detta istället. Övergången är sömlös, och gör att en person eller ett öga alltid är i fokus – och det fungerar så otroligt snabbt och bra, och med möjlighet att växla mellan ögonen.

Här finner vi styrkan hos A6400, och det är påtagligt att nya autofokusalgoritmer gör skillnaden. Imponerande Sony!

Bra skärm och sökare. Den högupplösta digitala sökaren är riktigt bra, och fungerar fint i både mörker och ljusstarkt solsken. 1/200 s, f/5,6, ISO 1250 med 16–50mm/3,5–5,6

För övrigt finns också funktionen för att använda pekskärmen för att förflytta AF-punkten med tummen medan man tittar i sökaren, en funktion som också underlättar för de som följer exempelvis en person med kameran.

Förbättrad skärm

Sony har även gjort en stor förbättring med bildskärmens möjlighet till vinkling jämfört med A6300. Nu går den att fälla ut och rotera helt uppåt – 180 grader – vilket gör att den passar de som vill se sig själva när de filmar eller fotograferar. Skärmen som är på 3 tum är i övrig riktigt fin.

Samma sak gäller den elektroniska sökaren, med en upplösning på 2,36 miljoner bildpunkter. Skarp och fin, med hög uppdateringsfrekvens på upp till 100 bilder per sekund, vilket gör att bilden blir lugn och att eftersläpningen är liten. För de som inte är helt bekant med A6300 så har man sedan denna också löst problemet med blackouttiden, den tid när sökaren och skärmen blir svart en längre stund, något som påverkar möjligheten att följa motiv som rör sig.

Följande autofokus. A6400 har en av de bästa autofokusfunktionerna vi sett. Bland annat kan man låsa följande autofokus på en person, för att sedan fotografera eller filma – och när personens öga syns så fokuserar den på detta. Snabbt, smart, effektivt och enkelt. 1/800 s, f/5,6, ISO 100 med 16–50mm/3,5–5,6

Flera förbättringar

Sonys menyer har också fått kritik för att vara lite för ingenjörsmässiga. Det finns många saker man kan ställa in, vilket är en stor fördel, men också en nackdel eftersom det blir för mycket att hålla reda på. Sony har haft flera menyer med flera undermenyer, sorterade på ett svårnavigerat sätt där det är lätt att gå vilse.

Nu har man delvis tagit till sig kritiken genom att sortera upp menyerna smartare samt visualisera grupperna med färgade ikoner för att visa för användaren var man befinner sig i hierarkin. Bra gjort, men kan säkert bli än bättre. En annan sak är också att pekskärmen inte går att använda till menyhanteringen – detta skulle helt klart underlätta vid användning.

Också bufferten är snabbare och bättre, nu med plats för 116 bilder i JPG i serie, eller totalt 46 bilder i komprimerat råformat. Detta behövs så klart, eftersom kameran kan ta upp till 11 bilder per sekund med följande autofokus. Däremot kan man undra varför man inte stoppat in en UHS-II-kompatibel kortplats för minneskortet – det hade snabbat upp kamerans läs- och skrivning ytterligare.

Grym för Film

Video är något som A6400 verkligen briljerar på. Med film i 4K från hela sensorytan, kan du filma i 4K-format utan beskärning i 4K/25/24p. I 30p får man 1,2x beskärning. Som mest går det att få en bitrate på 100 megabit.

Full-HD spelas in i 1080/60p i 25 megabit, med möjlighet till 120p i 100 megabit. Riktigt fina specifikationer alltså.

Dessutom har Sony förbättrat sin autofokus för filmning, dels genom de delar vi redan nämnt, men de har även fått en mjukare fokusering. Detta har skett genom autofokusens pekföljning, som många andra kameror redan har. Under filmning går det helt enkelt att hoppa mellan personer att få autofokusen att låsa sig fast vid.

Och, som om det inte vore nog, så har man även lagt till Hybrid Log Gamma, med support för HDR, S-Log2 och S-Log3. Till detta går det även att nämna alla hjälpmedel för filmning, såsom zebramarkering för högdagrar och fokuspeaking för skärpa.

Tyvärr finns ingen inbyggd bildstabilisering i kamerahuset som hos A6500, vilket så klart är synd.

Men summerar vi alla funktioner och specifikationer så ser vi att A6400 är en imponerande kamera för film, med bra funktioner och möjlighet till att efterbehandla filmerna genom att använda sig av en S-Log-profil som skapar ett utökad dynamiskt omfång.Riktigt bra.

Bildkvalitet

Sony har visat sig vara proffs på JPG-bilder direkt ur kameran med sina tidigare modeller – så även med A6400. Bilderna blir riktigt fina och med finfin skärpa. Dessutom är exponeringen riktigt jämn, liksom vitbalansen i svåra situationer. Också färgåtergivningen känns bra, något som Sony själva säger sig arbetat på för kameran, även om det är svårt att mäta just detta.

Precis som föregångaren A6300 så levererar denna kamera bilder i bra kvalitet och med stävjat brus även på höga ISO-värden. Samma sak gäller det fina dynamiska omfånget, något som förbättrats hos A6300 och A6400 jämfört med A6000 – som redan den var riktigt bra.

För filmning ser vi att kameran presterar riktigt skarpa och fina filmer i 4K-upplösning. Att filma med hela sensorn och sampla ned till 4K-upplösning ger ett riktigt bra resultat med otroligt detaljerade filmer.

Akilleshälen hos A6400 är istället att film i full-HD 1080p, upplevs något mjuk och inte så skarp som den skulle kunna vara när det är som bäst. Detta är så klart synd då inte alla vill hantera filmer i 4K.

Som vanligt med tekniktunga och specifikationsspäckade kameror så finns mycket, mycket mer att säga om A6400.

Men klart är att A6400 både är, och kanske till och med är mer än, en allt-i-allo-kamera. Flera specifikationer är finfina, såsom de för video, och förbättringarna med skärmen. På så vis passar kameran för den som vill vlogga eller på annat vis använda video. Med det sagt så tycker jag att A6400 är tillräckligt bra för att kunna fungera som ett andra kamerahus även för professionella fotografer, så mycket har kameran att ge.

Därför är det också mot det övre segmentet av användare som kameran riktar sig, även om den är tillräckligt bred för alla att använda utom kanske de som vill hoppa upp från mobiltelefonen. Serien har vuxit sig från insteg till att bli mer och mer avancerad, något som också uppskattas av många.

Möjligen kan mindre tekniskt insatta personer uppleva kameran som tekniktung och för avancerad, trots all teknik som är tänkt att göra användningen lättare.

Med riktigt bra bildkvalitet, riktigt bra video och extremt bra autofokus är A6400 kameran som har det mesta man kan kräva av en riktigt bra kamera.