Kamera & Bild testar

Test: Nikon 180–400mm f/4E – Nikons topp-tele

Den är stor och tung och kräver mycket av både kamerahuset och fotografen för att helt komma till sin rätt. Men Nikons nya 180–400 f/4 med inbyggd konverter gör sportfotografering till en fröjd.

Spaken för telekonvertern sitter smidigt placerat på objektivets högra sida.

Nikons nya sport-tele med det fina namnet: AF-S NIKKOR 180–400mm f/4E TC1.4 FL ED VR, är uppföljaren till deras populära AF-S 200–400 f/4 VR II, som lanserades 2010. Objektivet är Nikons direkta konkurrent till Canons populära 200–400 f/4, som likt Nikons 180–400mm har en inbyggd telekonverter. Den inbyggda telekonvertern är på 1,4x och går enkelt att slå på med en liten spak på objektivets högra sida. Objektivet är relativt lätt för att vara en så pass ljusstark telezoom, och väger in på 3500 gram. Det är inget billigt objektiv vi pratar om, 121 999 kronor kostar den och är därmed ett av Nikons dyraste objektiv, nästan tio gånger dyrare än det fina 200–500 f/5,6, men det här objektivet spelar i en helt annan liga.

Att använda

Objektivet är otroligt solitt byggt och utstrålar verkligen kvalitet in i minsta detalj. Kolfibermotljusskyddet är lätt och känns riktigt hållbart med en bra fästning i objektivet. Spaken för konvertern ligger perfekt på objektivets högra sida, och gör att man kan slå på konvertern utan att behöva byta grepp vid frihandsfotografering. Nytt från den tidigare varianten är även att zoom- och fokus-ringen har bytt plats. Det är tänkt att förbättra objektivets ergonomi då objektivet ska bli lättare att bära upp, då vänsterhanden placeras längre fram. Det är någonting som dock inte alla gånger är helt optimalt vid frihandsfotografering. Det är självklart både en smak- och vanesak, men för en som är van att ha vänsterhanden vid objektivets stativfäste blir det att tänka om. Kör man med enbensstativ så måste man få fram handen framför allting för att snabbt kunna zooma. Handhåller man det här objektivet med vänsterhanden under objektivet, och inte på stativfästet, blir det lite svårt att zooma på grund av tyngden, då man inte har det naturliga avstånd som när man håller i stativfästet.

Nikon själva skriver att objektivet är riktat till professionella sport- och naturfotografer. Med tanke på priset kommer nog majoriteten av de som använder objektivet vara press- eller sportfotografer, där hastighet, stabilitet och ljusstyrka verkligen är ett måste – de som behöver något bättre än Nikon 200–500 f/5,6 som lockar många hobby- och naturfotografer, som inte behöver det där yttersta i snabbhet och ljusstyrka. Objektivet är självklart tänkt att användas med Nikons allra snabbaste kameror – använder man en kamera med 153 punkters autofokus (D5, D500 och D850) kommer även de yttersta punkterna att bli korsformade.

Snabb autofokus

Framför objektivets zoomring sitter fyra stycken snabbknappar. De kan programmeras så att objektivet direkt fokuserar på ett valt avstånd när de trycks in. När man pratar om autofokusen så är den verkligen snabb, den låser direkt och följer enkelt i de mest krävande förhållandena. Med konvertern påslagen är hastigheten i autofokusen nästintill oförändrad. Det enda man måste tänka på när det gäller konvertern är om man fotograferar i manuellt läge och på största bländaren – vilket man ofta gör vid sportfotografering – då måste man snabbt kompensera för det steg man tappar i ljusstyrka när man slår på konvertern, för att undvika underexponerade bilder. Det går även att använda auto-iso i detta läge och låta kameran göra det automatiskt.

Objektiv för sport. När man fotograferar en snabb sport som bandy märker man direkt hur bra autofokusen jobbar. Nikon D500 • 195mm • 1/1000S • F/4 • ISO 10000

Bildstabilisering

Objektivets bildstabilisator har två olika lägen när den är aktiv; vanlig och sport. Sportläget ska stabilisera sökarbilden bättre när man fotograferar rörliga objekt. Någonting jag tyckte fungerade riktigt bra. Då objektivet är så pass långt, speciellt om det används på en DX-kamera med konverter, fungerade det bra att följa snabba skeenden i bandy, även på frihand utan att man blev allt för störd av sina egna skakningar.

Bildkvalitet

Objektivets optiska kvalitet är i toppklass, med mycket bra skärpa över hela bildytan vid 180 millimeter och i det närmast lika skarpt vid 400 millimeter. Objektivet har en svag, knappt synlig, kuddformig distorsion vid 400 millimeter som försvinner helt vid de kortare brännvidderna.

Slutsats

Här spänner verkligen Nikon sina muskler och visar vad de kan prestera. De har uppdaterat ett väldigt bra objektiv till att bli ännu mer mångsidigt. Prislappen är väl tilltagen och skrämmer nog iväg de flesta hobbyfotografer. Men vill man ha den bästa långa telezoomen till sin Nikon-kamera och inte har tid att fysiskt ta av och på en konverter så är det här alternativ som finns.