Kamera & Bild testar

Test: Pentax K-1 Mk2 – med få förbättringar

Bra bildkvalitet. Pentax K-1 Mark II ger riktgt fina färger och härlig dynamik i bilderna. Här har Pentax verkligen lyckats bra. b rn1/60u2009s, f/2,8, ISOu2009100, 24mm
Bildstabilisering. Kamerahuset har inbyggd bildstabilisering i fem axlar, vilket underlättar vid handhållen zoomning och längre brännvidder på en högupplöst kamera. brn1/400u2009s, f/7,1, ISOu2009100, 70u2009mm

Första versionen var grym och nyskapande – men efterföljaren erbjuder få förbättringar mot föregångaren. Trots detta bjuder den på en del spännande funktioner, som gör kameran attraktiv för den som söker en kamera som klarar tuffa tag.

Under 2016 äntrade Pentax fullformatet med sin Pentax K-1. Förväntningarna var höga, dels eftersom det var en helt skiljd modell mot Pentax tidigare kameror, men även för att tillverkaren gjort sig ett namn med sina kamerors fina vädertätning och nyskapande funktioner.

Nu är det dags igen, och Pentax förbättrar en redan bra kamera. Men förbättringarna är få, och det är inte många faktiska skillnader mot föregångaren som vi kan urskilja när vi testar Pentax K-1 Mark II.

Utseende och design är helt identiska med föregångaren, vilket är en bra sak. K-1 fångade vår uppmärksamhet med sina smarta kontroller och funktioner, något som alltså direkt ärvs av K-1 Mark II. Också upplösningen är densamma på 36 megapixlar i en sensor i småbildsformat.

De få ändringar vi faktiskt finner sitter istället på insidan: autofokusen är förvisso densamma, men funktionen hos AF-kretsen har förfinats för att blir snabbare och rappare än föregångaren. Dessutom har Pentax egna »pixel-shift«-funktion för bilder med högre upplösning nu förbättrats för att fungera även handhållet, något som tidigare bara fungerade att använda med stativ.

ISO-känsligheten är förbättrad nära två steg, från 209 400 till 819 200, vilket i princip är ett måste för att hålla nivå med dagens kameror i samma klass.

Smart design

För den som inte känner till Pentax K-1 så fick den kameran två nya reglage, som alltså även finns hos K-1 Mark II. På den ena kan du enkelt och snabbt ställa in olika funktioner som ISO, exponeringskompensation, HDR och annat, för att sedan justera dessa inställningar med det andra reglaget. Det blir alltså lite som en fysisk meny, som fungerar mycket bra. Knappar och design är i övrigt genomtänkta, och känslan när man håller i Pentax K-1 Mark II är att det är ett tufft bygge som håller för utomhusaktiviteter. Här har Pentax lyckats bra, och med dess vädertätning behöver man heller inte oroa sig särskilt för lite regn.

Greppet är skönt och stabilt, och genomtänkt för att fungera med handskar och i utomhusmiljö, vilket är bra.

Själva skärmkonstruktionen är unik för Pentax. Här har de valt att montera skärmen på metallpinnar som förstärker skärmens stumhet, men säkert också stabiliserar hela konstruktionen för att tåla stötar. Skärmen är alltså vinklingsbar, men inte lika mycket som vi hittar hos många andra konkurrenter.

En av de tuffaste designdetaljerna, som dessutom är otroligt användbar ute i mörkret, är de dioder som lyser upp minneskortsluckan, bakom skärmen samt bajonetten. På så vis ser man direkt dessa i totalt mörker vid batteri- eller minneskortsbyte, vilket är rätt häftigt och riktigt smart.

Dessutom finns en hel del knappar på kameran som underlättar vid fotografering, och flera går att ställa in för att ändra en inställning vid intryckning – exempelvis justera filformat.

Flera häftiga funktioner

Förutom wifi som nu är standard på många kameror, så har K-1 Mark II inbyggd GPS. På så vis kan kameran lokalisera sig själv utan behov av smartphone, och dessutom bädda för den mer avancerade funktionen för astrofotografen. Liksom K-1 har Mark II en astro-funktion för den som fotograferar stjärnhimlen. Med hjälp av GPS:en och kamerans rörliga sensor kan den justera sensorn för att följa stjärnorna, vilket innebär att längre slutartider kan användas utan att det blir stjärnspår i bilden. Unikt, väldigt nischat, men otroligt häftigt och användbart för den som faktiskt riktar sin kamera uppåt.

Förutom att sensorn följer stjärnorna så används möjligheten till sensorförflyttning till kamerahusets inbyggda bildstabilisering. Funktionen hjälper dig på traven när du fotograferar på fri hand, och det är smidigt att ha det inbyggt i kamerahuset. Men kanske häftigare är funktionen för pixelshiftning. Vi känner igen den från K-1, men nu har den förfinats ytterligare i ett läge för »dynamisk pixelshift« – för att fungera även handhållet, något som tidigare krävde stativ. Genom att ta fyra bilder snabbt i serie där sensorn flyttar sig en pixel kan sensorn fånga upp det du fotograferar i högre kvalitet. Bildkvaliteten ökas genom att skapa en bild med högre dynamiskt omfång och mindre brus.

Bättre bildkvalitet. Med funktionen för pixelshiftning ökas bildens skärpa och dynamiska omfång, samtidigt som bruset blir mindre. 1/320 s, f/6,3, ISO 160, 70 mm

Till skillnad från föregångaren som bara hade stativ-versionen av pixelshift, så blir det nu enklare att använda läget för bättre bildkvalitet på frihand, vilket öppnar för möjligheten att snabbare ta en sådan bild. Men trots detta så får man ändå räkna med att vänta runt 10 sekunder innan kameran satt samman bilden.

Bildkvaliteten blir helt klart bättre än utan funktionen påslagen, men bäst blir det om man använder stativ, då kvaliteten ökar ytterligare och ger en större skillnad än i det handhållna läget. Bilder kan sparas både i JPG eller råformat.

Snabbhet och autofokus

Pentax K-1 Mark II är lika snabb som föregångaren, 4,4 bilder per sekund enligt specifikationen. Kameran är alltså inget fartmonster, så riktigt snabb actionsport är nog inget för K-1 Mark II. Detta innebär inte något problem, kameran känns inte direkt långsam heller.

Autofokusen är något som Pentax säger sig ha förbättrat i efterföljaren. Men då bara själva hanteringen av AF-informationen. Själva modulen är densamma, liksom de 33 autofokuspunkterna.

Det är också här jag ser problemet med Mark II – är det något de skulle ha uppgraderat till denna version så är det just detta. I våra tester är det svårt att avgöra någon direkt skillnad i förbättring – överlag känns det som att hoppa tillbaka flera år, till känslan med AF-punkternas centrering i mitten, det låga antalet och den i jämförelse med dagens bästa kameror långsamma följande autofokusen. Här finns en besvikelse över att de inte satsade hårdare, framförallt när de själva också menar att den är förbättrad – vilket den nog också är – men ändå ligger efter för att vara en flaggskeppskamera.

Det går alltså att följa objekt med fokusen, men den hoppar lite som den vill i vissa situationer, och ytan den har att spela på är alldeles för liten för att det ska gå att göra något avancerat autofokusmässigt med följningen.

Vanlig fokusering fungerar däremot klockrent, och klarar fokus i svagt ljus bra.

Klena filmkontroller

Filmning är något som många tillverkare utvecklat funktionerna hos. Men tyvärr hittar vi vare sig 4K-möjligheter eller direkt förbättrade egenskaper för just filmning. Vi får nöja oss med 1080/30p och då med kontrastdetekterande autofokus, något som försvårar att fokusera under filmningen eftersom fokusen jagas fram och tillbaka. Dessutom har K-1 Mark II ingen pekskärm, vilket försvårar filmdelen ytterligare. Dessutom finns inte möjligheten att få focus-peaking när du väl börjat spelat in, något som är något frustrerande eftersom funktionen egentligen finns där.

Däremot finns både mikrofon och hörlursutgång.

Bildkvalitet

Redan vid testet av Pentax K-1 tyckte vi att det kanske var läge att uppdatera 36-megapixelsensorn, eftersom konkurrenterna redan då var på väg med nästa steg, med högre upplösning.

Sensorn i Pentax K-1 Mark II är riktigt bra, inget tvivel om saken, men förbättringen är tyvärr ändå marginella mellan föregångaren och Mark II, trots det ökade ISO-omfånget.

Möjligtvis kan man utröna en viss förbättring gällande ett något mindre brus, men eftersom sensorerna är samma så handlar det om bildbearbetningen där bakom – alltså en förändrad brusreducering.

Att fotografera med pixelshiftfunktionen ger otroligt bra bildkvalitet, framförallt vid användningen av stativ, med bildfiler i råformat över 160 megabyte. Här får vi ett dynamiskt omfång som nära på kan upplevas som det vi finner hos en mellanformatkamera – vilket är riktigt häftigt.

Filmkvaliteten är också bra, men eventuellt kunde kameran lägga på lite extra skärpa, bilderna känns något mjuka i 1080p direkt ur kameran. Och ingen 4K-film är ju synd.

Slutsats

Med utgångspunkt från Pentax K-1 känns inte Mark II som en helt värdig efterföljare. Här hade vi gärna sett lite mer substans i förbättringarna, och även om man inte kan få allt så känns det som om de förbättringar vi hittar här är sådana som inte är avgörande för valet av Mark II istället för föregångaren. Vissa saker är bättre, men skillnaderna som ligger i det högre ISO-omfånget, den utvecklade pixelshift-funktionen samt nya autofokusalgoritmen är knappast värd ett versionshopp.

Men, trots detta är Pentax K-1 Mark II en riktigt bra kamera, med unika funktioner och anpassad för tuffa tag.