TEST: Fujifilm GFX 100 – den bästa vi testat hittills

Redan på Fujifilms presskonferens på Photokina 2018 meddelade Fujifilm att de hade kameran GFX 100 på gång. Detaljerna var knapphänta, och alla som ville veta mer om kameran fick vänta över ett halvår innan alla specifikationer släpptes.

Uppdaterad autofokus, dubbla processorer, ny bakbelyst sensor på 102 megapixel och inbyggd bildstabilisering – tillsammans med finfina specifikationer för video med full sensorbredd – det var något helt i hästväg och såg snarare ut som en önskelista från en fotograf snarare än en verklig kommersiell produkt.

Men vi alla vet att det inte är siffrorna på pappret som bestämmer vad en kamera är kapabel till i verkligheten. I vår provkörning av den avancerade pjäsen var det mycket som imponerade, egentligen inte något som var riktigt dåligt, även om det fanns vissa delar som kunde utvecklas och förbättras, såsom funktionen med den tredje bildskärmen.

Och konstigt vore så klart annars – en kamera med ny teknik är ofta inte felfri, och det krävs ett visst mod för att våga satsa på något nytt. Ibland håller det och ibland inte.

Det är också det som imponerar mest med GFX 100 – satsningen håller – och gör det flera gånger om. GFX 100 är som terrängbilen som för dig framåt i snårskogen, skruvdragaren som hjälper dig att konstruera och kaffemaskinen som pressar ur det sista ur kaffebönorna för den där lilla extra nyansen.

Sammanlagt är Fujifilm GFX 100 den bästa kameran vi testat hittills, och här får du veta varför.

Design, kontroll känsla

Ja, det är ju en del teknik som ska petas in i kamerahuset, så det var självklart redan från början att GFX 100 inte skulle kunna vara en liten kamera. Men med det inte sagt att vikten är en faktor som går att påverka. Magnesiumlegeringen bidrar till den förhållandevis låga vikten på 1,2 kilo, en vikt som ligger i nivå med andra proffskameror med integrerat batterigrepp, såsom Nikon D5 och Canon 1DX Mk2. Utseendemässigt ser den också stor ut, även om den inte alls är klumpig. Detta gör också att knapparna som är relativt små, nästan upplevs ännu mindre. Bra eller dåligt beror på dig, om du använder handskar eller är van vid större knappar.

Själva greppet tycker jag att jag upplever som bättre och bättre ju mer jag arbetar med kameran, samtidigt som jag å andra sidan ogillar vertikalgreppet mer och mer, på grund av det kortare greppdjupet, något som går emot mina första intryck om vertikalgreppet. Men, det är ändå lätt att köpa »problemet« i och med att hanteringen på kameran är så bra i övrigt.

Knapparna är bra placerade, har helt rätt känsla och fungerar väl att använda. Det enda jag hakar upp mig något på är en liten, liten lagg vid snurrning på tum- och pekfingerreglaget. Anledningen är att ändringen sker vid mitten på hacket vid justering. Detaljer, men likväl en störande sådan på en kamera som handlar om just detaljer.

Snabbaste mellanformataren

Snabbheten har Fujifilm lyckats ruskigt bra med. Även om snabbheten hos proffskameror i småbildssegmentet är rejält upparbetad på många plan, så dominerar GFX 100 allt vi testat i mellanformatssegmentet. Just mellanformat har länge förknippats med ett lugnare och långsammare arbetsflöde, och kanske därför har också tillverkarna av kameror med mellanformatssensorer inte primärt tänkt på snabbheten som en viktig faktor. Fujifilm tänkte däremot på detta i sina GFX 50S/R som var ett snäpp upp mot övriga kameror i segmentet både när det gäller autofokus och seriebildstagning.

Och nu har de dessutom tänkt en runda till, något som får konkurrenterna att blekna. Hela handhavandet är imponerande hos GFX 100, och förutom alla inställningar man kan göra så är hanteringen ruskigt snabb. Det liksom flyter, och kameran hänger med, även i fem bilder per sekund i serier runt 40 bilder i JPG eller 14 bilder i 16-bitars råformat.

Just detta arbetsflöde gör att jag glömmer bort att det är en hyfsat stor mellanformatskamera jag fotograferar med, och skillanden mot småbildskameror känns nu som mycket mindre mellan de två formaten, än innan GFX 100. Det är helt enkelt oslagbart bra, vilket också gör att kameran klarar av att ta sig an det mesta, allt från porträtt till bröllop, gatufoto, djur- och natur och reportage. Ingen sportkamera alltså. Men så otroligt många fler möjligheter inom andra fotogenres där detaljåtergivning och upplösning är det viktigaste.

Skärmar och sökare

En annan sak kopplat till arbetsflödet är den lilla statusskärmen som kan visa antingen aktuella bildinställningar eller histogram för scenen. Bra information, framförallt för den som använder skärmen och inte sökaren för att fotografera. Ju mer jag använder informationen desto mer gillar jag skärmen – man får snabb feedback om kamerans inställningar och kan därefter göra justeringar.

Konceptet känns innovativt och något som också går att utveckla ytterligare. Exempelvis skulle jag vila se bildinfo där när man tittar på tagen bild, för att ge huvudskärmen en ren bildyta utan data eller information.

Huvudskärmen på kameran är vinklingsbar och 3,2 tum stor. Funktionaliteten är som hos GFX 50S/R och går att använda för det mesta. Inga problem alltså.

Dessutom har kameran fått en högupplöst elektronisk sökare på 5,76 miljoner bildpunkter, med en förstoring på 0,86x. Den höga upplösningen gör att man stundvis glömmer att sökaren faktiskt är elektronisk, och ytterligare en bidragande faktor till detta är att den är snabb på att justera sig vid ljusändringar. Dessutom är frekvensen för bilduppdateringen hög, vilket innebär att man slipper flimmer.

Autofokusen på topp

Storleken på sensorn är precis om hos GFX 50-kamerorna 44 x 33 millimeter. Skillnaden, förutom dubbla antalet pixlar hos GFX 100, är att sensorn är bakbelyst för bättre ljusinsamling, men även de 3,76 miljoner fasdetekterande AF-punkter som täcker sensorytan.

Detta gör att autofokusen är riktigt snabb, ja, till och med extremt snabb för att vara mellanformat, och lyckas dessutom ruskigt bra med att sätta fokus rätt och säkert. Även i svagt skymningsljus och dimma presterar autofokusen, och prickar rätt.

Fokustekniken kommer från bland annat X-T3, och har även ansikts- och ögonigenkänning för autofoksen. Här kan man säga att GFX 100 inte briljerar. Även om ansiktet hittas så känns det inte som om det är helt hundra i alla situationer. Även vid följning hittar kameran ibland rätt, men tappar stundvis fokus. Här är det en bit kvar om vi ska vara taskiga och jämföra med Sonys nya ögon-AF för fullformat som totalt krossar det mesta. Men, frågan är om ögon-AF är något som egentligen behövs på en kamera som denna, där fotografen antagligen själv vill behålla kontrollen.

Inbyggd bildstabilisering

Bildstabiliseringen är riktigt användbar. Allt beror så klart vad man fotograferar, men i svagt ljus innebär denna att man kan gå ned i ISO för att minska bruset samtidigt som skakningsoskärpan elimineras. Och detta vill man så klart på en kamera som GFX 100, där pixlarna är det man vill åt. Bildstabiliseringen fungerar alltså riktigt bra, och ser ut att leva upp till de 5,5 steg längre slutartider i gynnsamma förhållanden. Däremot gör den höga upplösningen att man ändå maximalt bör hålla sig runt 1/brännvidden i slutartid för att kunna släppa oron för suddiga bilder. Bildstabiliseringen kräver också en del ström för att fungera, då den ska kompensera för hela sensorkonstruktionen, som i princip ligger fritt upphängd i fjädrar. Batteritidsmässigt är det inget problem, för de båda batterierna som sitter i det integrerade greppet klarar av mycket innan de sinar.

På så vis stämmer det som Fujifilm själva säger, nämligen »100 megapixel handhållet«. Och, det ger faktiskt en viss känsla – denna funktionalitet i en kamera med mellanformatssensor lyfter också fotograferingen ett snäpp jämfört med konkurrenternas teknik.

Fantastisk för video

GFX 100 spelar in flm med upp till 400 megabit med ALL-intra, vilket ger möjlighet till fantastisk bildkvalitet. Vill du spela in med 10-bit 4:2:2 F-Log går ävendet, men då till en extern enhet. Nöjer du dig med 4K/30p och 4:2:0 i 10 bitar kan du spela in det direkt på de två SD-kort som kameran har plats för.

Video i 4K använder hela sensorbredden och behandlar sedan filmen vidare för att ge ett riktigt grymt resultat. Skärpan är fantastisk. Videokvaliteten är grym. Handhavandet är finfint. Hjälpmedel för att filma och se överexponerade ytor eller skärpeplan finns, liksom uttag för både hörlurar och mikrofon vilket gör att det finns alla möjligheter att använda GFX 100 som en riktig multimediamaskin. Den är helt enkelt grym. Dessutom fungerar även autofokusen bra för video, även om jag inte är helt såld på ansiktsigenkänningen, men väl själva känslan i autofokusen som helhet i videoläget.

Bildkvalitet

Fujifilm har lyckats väl med allt som heter bildkvalitet hos GFX 100. Objektiven presterar fint mot sensorns höga krav på upplösning och sensorn presterar grymt bra.

Faktum är att även JPG-bilderna direkt ur kameran känns mycket väl avvägda när det gäller bland annat brusreducering och färgåtergivning, vilket gör att man med lätthet kan använda dessa för snabba bilder.

För att utnyttja sensorn fullt ut så är det så klart råformat som gäller – här visar GFX 100 ett fint dynamiskt omfång, grym skärpa och bra brushantering. Däremot kan vissa återkommande mönster från autofokuspunkterna på sensorn synas, något som vi upptäckte vid en kraftigare uppljusning av mörka partier. Inte helt bäst alltså, men egentligen inget större problem. Över lag är bilderna från GFX 100 helt fantastiska.

Slutsats

GFX 100 är inte som en vanlig kamera. Den är fylld med teknik och tekniska inställningar, vilket innebär både många möjligheter men också många saker att sätta sig in i. Kameran är en dedikerad vädertätad proffskamera med allt vad det innebär, och presterar därefter.

Behöver du den höga upplösningen, i synnerhet i kombination med möjligheten till handhållen fotografering i mellanformat, så är GFX 100 helt rätt val. Bredden hos kameran speglar väl överens med flera yrkesverksamma typer av fotografer, och gör att den passar för egentligen allt från porträtt till brölop, reportage och natur. Just bröllop kan vara en riktig fullträff med allt vad det innebär.

Det som man behöver tänka på är det just nu begränsade antal objektiv i proffsklass som finns att tillgå, även om nuvarande objektiv presterar på topp.

Vi summerar betyget till »toppklass« för Fujifilm GFX 100. Förutom att det är en grymt imponerande kamera så är det också den över lag bästa kamera vi testat, alla kategorier.