Kamera & Bild testar

Test: Sony A77 II – med modern autofokus

Bildbehandlingen i A77-II är riktigt bra. Här ser vi exempelvis hur bra teckning vi får både i himlen och i skuggor i starkt solsken.rn1/125s, f/9, ISO 100
Autofokusen i A77-II har fått det bästa just nu u2013 bland annat ögon-af, som sätter fokus på ögat i stället för ansiktet.rn1/200s, f/4, ISO 100

Sony uppdaterar nu sin nära tre år gamla A77 till A77 II. Den första kameran imponerade med sina specifikationer, så även denna.

Upplösningen ligger kvar på 24 megapixlar, sensorn är fortfarande aps-c, designen och utseendet förblir också densamma som innan. Däremot har det hänt en hel del på insidan. Fler möjligheter till inställningar, smidigare autofokus och bättre kontroll över alla inställningar. Det är alltså mycket av alla förbättringarna man inte ser förrän man börjar gräva sig ned i kameran.

Just autofokusen är det som Sony satsat mest på. Här känns det nästan som om de har byggt upp kameran kring en helt ny modul, eftersom uppdateringarna är så stora. Det hela handlar om finjusteringar för att över lag få en snabbare kamera med än snabbare fokusering, och avancerade möjligheter för autofokus vid filmning. Exempelvis har antalet fokuspunkter ökat till 79 stycken jämfört med föregångarens 19. Av dessa är 15 stycken av korstyp.

Grymt bra grepp

Några förändringar i designen går knappt att märka. Det enda som egentligen syns är att blixtskon fått Sonys multiinterface, och att autofokusens hjälplampa nu försvunnit från framsidan – men den största skillnaden är knappen på programvalsratten som man nu måste trycka ned för att rotera reglaget. Just den knappen är värdefull och en bra uppdatering, men trots detta skulle jag ändå vilja ha möjligheten att trycka ned för att låsa, och trycka ned igen för att låsa upp – både ha och äta kakan så att säga.

På programvalsratten finns nu också totalt tre egna inställningslägen, mot ett hos A77.

I övrigt är greppet grymt bra hos A77-II, med slimmat och ändå uttalat grepp för handflatan, och extra stöd för fingrarna på framsidan. Kamerahuset ligger som klistrat i handen helt enkelt, vilket är ett riktigt bra betyg. En snabb titt på baksidan kan få många att rygga tillbaka, med hela 10 av de totalt 20 knappar som finns på kameran. Ändå har Sony lyckats fint med att placera ut dessa på ett smart vis, och många viktiga funktioner går att komma åt när man håller i kameran. Riktigt bra är också möjligheten att justera funktionerna på dessa, något som nu börjar komma mer och mer – det som faktiskt står som knappfunktion på själva huset börjar nu bli lite flytande, och mer personligt.

Även om allt över lag är bra så är ändå en av de absolut viktigaste knapparna inträngd rätt nära det bakre tumreglaget, nämligen af/mf-knappen – den knapp där du sätter autofokus om du avaktiverat detta från avtryckarknappen. ael-knappen däremot, sitter mycket bättre till, så egentligen är det dessa två knappfunktioner som borde byta plats. För övrigt känns också det bakre tumreglagets hjul något intryckt, medan det främre är perfekt. Trögheten i vridningen ger sig alltså till känna.

Det som alltså är den absolut största grejen i kameran är autofokusen. Anledningen till detta är delvis möjligheten att till stor del kunna använda sig av de 12 bilder per sekund i upp till 60 bilder i jpeg, som kameran erbjuder, samt att kunna följa objekt på ett smidigt och mjukt sätt via både stillbildsfotografering och filmning.

Just följande autofokus verkar Sony ha lagt ner en del utvecklingstid på, för det är många av kamerans funktioner som berör just detta. En sak som de gjort bra är valmöjligheten att göra justeringar för autofokusen separat för stillbild eller film, så du kan alltid ha kvar den inställning du vill ha för det som kallas varaktig spårning – den tid som kameran får på sig innan den fokuserar om när det kommer objekt i vägen för det som kameran spårar. Vi har sett det förut, men då många gånger i proffsmodeller, men nu är Sony på hugget för att skjuta A77 ett steg uppåt på skalan.

Ett annat steg i denna riktning är att man nu hos A77-II även kan flytta punkten för där man sätter starten för den följande autofokusen. På A77 kunde du bara göra detta på mittenpunkten, men nu går det alltså att justera denna punkt för att exempelvis kunna fotografera direkt utan att behöva komponera om utsnittet i bilden. Smart.

Och vill du ha skärpan precis exakt på ögat – och inte bara på ansiktet – så har Sony nu slängt in den senaste tekniken för att sätta fokus på just ögat. Det här innebär att kameran hittar personens öga och sätter fokus där via sin nya ögon-af, och alltså inte bara på ansiktet. Det hela funkar faktiskt bra, framförallt om du är nära. Men vid porträttfotografering kanske man ändå vill göra manuella justeringar.

Summerat så är autofokusen riktigt snabb, tillförlitlig och bra, med uppdateringar på alla plan. Också i svagt ljus gör den sitt, och hittar rätt, framförallt vid enpunks-af. Fokusen ligger helt klart i topp bland dagens systemkameror.

Uppdaterad sökare

Den digitala sökaren har också uppdaterats. Upplösningen har ökats till 2,36 miljoner bildpunkter. Bilden är riktigt bra, skarp och kontrastrik. Men än en gång förundras jag över att Sony inte arbetat med att fixa uppdateringen på sökarbilden. Det problematiska här är att den flimrar, och det borde gå att få bort. Vid vanlig fotografering är det egentligen ingenting man fungerar på, framförallt inte utomhus, men om du står i en studio eller i mörka miljöer och fotograferar så blir problematiken rätt uppenbar.

Det har också från den tidigare A77 varit lite frågor kring den bildmässiga uppdateringen av den elektroniska sökaren vid seriebildstagning. Uppenbarligen har detta nu fixats, och bilden är stabil vid panorering. På samma vis hinner man faktiskt också se bilden man tar vid seriebildstagning för att göra eventuella fokusjusteringar, och det är något av de fördelar vi ser med Sonys teknik med att inte använda en spegel som vrider sig (även om kamerahuset innehåller en halvgenomskinlig spegel).

Filmspecifikationerna är desamma som tidigare, största skillnaden här är den följande autofokusen som gör sitt till, och fungerar både bra och mjukt. Det här gör stor skillnad för de som vill filma på ett enkelt sätt. Också de manuella kontrollerna vid filmning är riktigt bra.

Det mest tydliga mot föregångaren är att jpeg-bilderna ser mycket bättre ut på högre iso-värden, något som är det som förväntas i dag. Sensorerna är så bra i dag att mycket av utvecklingen hamnar på det som handlar om bildbehandlingen i själva kameran. Samma sak gäller film.

A77-IIkan mycket. Är du ute efter en kompetent systemkamera med många funktioner, bra snabbhet och fin bildkvalitet, så ska du kolla in A77-II. Har du en A77 och vill ha bättre autofokus så gäller samma sak. Kamerna klarar mycket och lite till.