KAMERA & BILD TESTAR

TEST: Sony A9 III – med global slutare & extrem snabbhet

Sony briljerar med sin nya sensordesign hos flaggskeppet A9 III: global slutare, 120 bilder/s i råformat och distorsionsfri video. Nu kan du läsa testet av prestandamonstret Sony A9 III från Kamera & Bild nr 6/2023.

Publicerad 5 mar 2024 kl 12.16

I och med släppet av nya Sony A9 III har Sony tagit ett stort kliv framåt när det gäller snabbhet hos sina kameror. Fördelarna är många och nackdelarna få, något som jag ska förklara närmare. Men först en snabb återblick:

Redan 2017 imponerade Sony med sin första version av Sony A9, en kamera som visade vägen för den nya tekniken framåt när det gällde sensoregenskaper. Den stackade sensordesignen hade en hel del fördelar, och lade grunden för möjligheten till snabbare sensorutläsning, något som behövdes för att utveckla fördelarna ytterligare med den nya spegellösa tekniken. Med denna blev det möjligt att fotografera i 20 bilder per sekund i 24 megapixel i råformat och följande autofokus.

Den kameran var till för de som behövde snabbheten och tillförlitligheten, och fylldes på med ytterligare funktioner för att passa den professionella användaren. Problemet var bara att dessa användare hade svårt att förlika sig med modellseriens design och något pilliga knappar. Sony A1 kom som en förbättring med både 50 megapixel, 30 bilder per sekund, video i 8K och förbättrad ergonomi – och därmed hade A9-serien gjort sitt. Tills nu.

I och med den nya sensordesignen med global slutare som sitter i nya Sony A9 III så förbättras utläsningshastigheten ytterligare, vilket gett upphov till en rejäl skjuts framåt i prestanda och nya möjligheter att utnyttja snabbheten som den spegellösa tekniken kan erbjuda. Snabbheten hos sensorn gör att den kan fotografera i 120 bilder per sekund, med en slutartid ned till 1/80000 s – samt använda blixtsynk vid 1/16 000s eller snabbare med följande autofokus. För att uppnå snabbheten på 120 bilder per sekund används AI-baserad realtidsigenkänning för autofokusen, där bilden också är blackoutfri. Och det är imponerande. Men det är bara en del av vad kameran kan klara av.

Igenkännande design – men bättre

Sony förstod till slut att designen måste justeras något för att passa de mer professionella användarna. Och det har man också i viss mån gjort när det gäller nya A9 III. Även om kameran är relativt kompakt och liten så känns den ändå något större, antagligen för att utformningen av greppet har justerats något – åt det bättre – genom att den helt enkelt är skönare för handen att hålla i.

Kamerans kanter har blivit ytterligare något rundade och på baksidan finns tumgreppet som blivit något mer uttalat. Men en viktig del som skapar den nya ergonomin är att både C1- och C2-knapparna på ovansidan samt baksidans viktiga kontroller som joystick, Fn och snurrhjulet – faktiskt blivit lättare att använda både med eller utan handskar, även om det senare är det viktigaste tillägget. Anledningen är en upphöjning som både gör det lättare att taktilt känna av knapparna, men även förenklar när man ska trycka ned dessa med en handske på, då knappen så att säga står ut mer. Samma sak gäller för AF-ON-knappen.

Ovansidan på Sony A9 III bjuder på en del förbättringar mot föregångaren A9 II. Bland annat är knapparna mer upphöjda, vilket gör att de är både lättare att trycka på och att känna, vilket förhöjer känslan för användaren. Nytt är även möjligheten att justera det vänstra reglaget till en stjärna för att då sätta snurran med inställningar ur spel – och då öppnar sig möjligheten för att göra alla justeringar i kamerans meny istället – något som tidigare gav kryptiska meddelanden om att den aktuella inställningen inte stöds, vid vissa justeringar.

Förbättringarna är välkomnade, liksom även att avstånd mellan knappar och reglage blivit något, något större. Inspelningsknappen för video har även den justerats i placering mot A9 II, för att lättare nås. Ovansidan bjuder på en del justeringar också, främst genom att man nu snabbt kan ändra mellan video och stillbild under programvalsratten på högersidan. På vänstersidan finns däremot som innan de olika hastighetslägena med seriebildstagning och annan inställning på en ratt, och under denna val för fokusläge.

En ny detalj som visar sig vara rätt viktig är däremot markeringen med en stjärna på ratten för fotograferingsläget. Genom att ställa in reglaget på »*« så sätter man de fysiska valmöjligheterna för just detta reglage ur spel, något som gör att man alltså styr dessa inställningar från kamerans meny. Detta innebär att Sony har trollat bort problematiken – som du kanske sett – med gråmarkerade menyval som inte är aktiva då de »inte kan ändras med kamerans nuvarande inställning«. Nu har Sony alltså löst detta genom att helt sätta de fysiska reglagen ur spel, något som även kan skynda på processen för både ändringar, menyval och annat, genom kamerans menyer.

Med batterigreppen blir hanteringen bättre med bland annat tyngre objektiv.

Funktionalitet för 120 bps

Nytt är också C5-knappen som sitter på framsidan av kameran. Knappen sitter inte fantastiskt bra till, den är något nära objektivet, men har ändå en viktig uppgift. Som en förprogrammering för hur läget för 120 bilder per sekund ska fungera så är just C5-knappen inställd på att fungera som en temporär påslagsfunktion för att slå på högre hastighet.

Låt säga att din kamera är inställd på 30 bilder per sekund i sitt vanliga fotograferingsläge, men att du vill kunna justera till det högre 120-bildersläget när det behövs – då håller du bara in knappen och fotograferar. Det visar sig vara något av en vanesak också, för knappens placering och hur den ska tryckas in med exempelvis långfingret visar sig kräva lite övning för att hitta rätt känsla. Efter några omgångar sitter det, och man får en helt annan kontroll över hur man kan skifta kamerans seriebildstagning i realtid utan meny, tidskrävande växlingar eller annat. Och jag gillar upplägget. Det enda bättre alternativet är att använda objektivets funktionsknappar för 120-bildersläget på de objektiv som stödjer detta.

Tjusningen i 120 bilder per sekund ligger så klart i att lyckas fånga tillfällen som är extremt snabba. För den som undrar hur skillnaden är mellan 30 bilder per sekund och 120 så är den inte speciellt stor, men den är ändå noterbar vid snabba förlopp, så det är klart att funktionen är bra och går att använda, men det gäller som sagt främst snabba förlopp och kanske inte är något som gemene man har någon nytta av.

Genom pre-capture-funktionen kan man se till att få med det som redan hänt, på bild. Dessutom i 120 bilder per sekund.1/2500 S • F/2,8 • ISO 5000

Bildkvaliteten är 14-bitars råformat i dessa 120 bilder per sekund, och det är här som A9 III verkligen presterar, då det är med full funktonalitet, full bildkvalitet och fullt stöd för följande autofokus. Den enda direkt nackdelen här är om du använder dig av tredjepartsobjektiv som inte är från Sony – då stöds inte funktionen för 120 bilder per sekund, utan reduceras ned till 15 bilder per sekund. Och det är så klart inget man vill på en kamera som denna.

En annan sak som skiljer A9 III mot andra kameror med snabb seriebildshastighet är att upplösningen inte reduceras, utan är just 24 megapixel. Det som krävs är däremot ett snabbt minneskort av CFexpress Typ A som klarar av del höga skrivhastigheten. Kameran har även en SD-kortplats – den räcker inte till i detta fall eftersom kameran skyfflar snabbare än vad som hinner skrivas.

Buffert och pre-capture

Bufferten för seriebildstagningen räcker till 1,6 sekunder i 120 bilder per sekund, vilket alltså blir runt 190 bilder. Detta innebär att det alltså inte går att ta längre sekvenser i denna hastighet, något som också försvårar det för den som ska fånga ett visst förlopp vid en viss tid. Men det har så klart Sony också tänkt på. Genom att använda funktionen »pre-capture« kan du ställa in för hur länge innan du trycker på avtryckaren som kameran faktiskt ska börja fånga bilder i sitt minne. Med en inställning på en halv sekund kan du alltså trycka ned knappen upp till en halv sekund för sent när något du vill fotografera redan har skett, och det fångas ändå på bild. På så vis kan du trots allt välja ut det lilla utsnittet av 1,6 sekunder i tiden och faktiskt pricka rätt. Det går även att fotografera med förlust-komprimerad inställning för att få ett 50-tal extra bilder i sekvens.

Funktionen är oerhört kraftfull och fungerar riktigt bra när jag testar den för både boxning och höjdhoppning. Genom att hela tiden mentalt ställa in sig på att få med det avgörande ögonblicket kan man ställa in kameran på 0,2s pre-capture så har man garanterat det man tänkt sig, även i mycket snabba förlopp - och även för en orutinerad sportfotograf. Detta öppnar helt klart upp möjligheter för många att fånga rätt ögonblick på bild.

Nyttan av 120 bilder per sekund kan så klart diskuteras ytterligare, men med möjligheten att fånga bilder i 24 megapixel i denna hastighet gör också att kan både få sekvenser i slow-motion, men även extremt högupplöst, med möjlighet att både beskära, efterbehandla eller justera saker i efterhand.

Den elektroniska sökaren hänger med i alla snabba förlopp – vilket är imponerande. 1/2000 S • F/2,8 • ISO 8000

Nästa del inbegriper själva problematiken med att ta bilder i just hastigheten 120 bilder per sekund. Det blir nämligen en hel del bilder. Under en dag tog jag nära 5000 bilder på atleter, vissa i segment med just 120 bilder per sekund, och det är en hel del bilder att gå igenom. Detta blir ett problem för de professionella fotografer där »tid är pengar«, eftersom det tar sådan tid att plöja igenom bilderna. Här krävs det ytterligare funktionalitet framöver för att då det att fungera på ett bra vis, för det är inte lätt att snabbt navigera runt bland 5000 bilder för att hitta de bästa.

Förutom att AI kanske kan lösa den biten, så kanske också Sony kan hitta en metod för att enkelt kunna sortera ut serierna på ett vis som skiljer sig. Exempelvis kanske ett filnamnstillägg eller en mappstruktur skulle kunna vara något – men i varje fall någonting som tipsar om att dessa 190 bilder tillhör samma serie – när man väl laddat in dessa i datorn.

Sensor med global slutare

Trots att både bildprocessor och sensorarkitektur har utvecklats mot allt snabbare dataöverföringshastigheter så har detta inte räckt fullt ut för att kunna läsa ut sensorns information vid exakt samma ögonblick. Egentligen är det också enbart vid specifika händelser som man behöver göra det, och en av dessa är främst vid filmning. Det är nämligen vid snabba panoreringar eller filmning av sker som rör sig snabbt som sensorn behöver läsa ut alla pixlar samtidigt för att få en korrekt bild. Det är också detta som nu är löst i och med den globala slutaren som sitter i A9 III.

På så vis slipper man så kallad »rolling shutter« som ger upphov till det man på engelska kallar för »jello-effect«, det problem som gör att en propeller som snurrar ser svängd ut eller att hela filmen svajar till och lutar när man panorerar. För den som filmar är detta extremt intressant, och i det närmaste en revolution att den möjligheten finns i en kamera som är så pass kompakt. Funktionen är alltså inte lika viktig för den som inte har det problemet.

I både konstigt blandljus, som här, tillsammans med snabb fart, hänger autofokusen med utan problem när denna länghopperska flyger fram. 1/1600 S • F/2,8 • ISO 4000

När jag testade att filma med Sony A9 III under min test så kunde jag även notera fördelarna med att det heller inte blev någon lagg i sökarbilden, ingen blackout, ingen rolling shutter, inga problem flimrande ljuskällor som ger upphov till bandning eller ljusfenomen i bilden. Detta är resultatet av en utläsning av sensorn i realtid. Och det är häftigt.

Video från kameran upplevs därför också som något annorlunda än man är van vid eftersom exempelvis raka linjer på en snurrande pinne är helt raka även på bilden, utan minsta antydan till mjukhet eller böjning, vilket bara kan åstadkommas med en global slutare. Tillsammans med autofokusen blir effekten påtaglig, och jag har svårt att inte imponeras över hur bra bilden faktiskt video och sekvenser faktiskt blir. Gällande flimmer från exempelvis lysrör så innebär detta att problem med över- eller underexponerade delar av bilden inte alls förekommer, och med funktionen för att motverka flimmer behöver inte ens de rutor som särskiljer sig tas med i inspelningen. Resultatet blir en flimmerfri video.

Kommentar: Därför är Sonys nya sensor framtiden – men inte för alla

Även om fördelarna med den nya globala sensorn gör sitt, är dessa främst användbara för en viss målgrupp. A9 III är inte en dedikerad kamera för video, även om den har finfina specifikationer som 4K/60p 10-bit 4:2:2-video, nedsamplat från 6K och med stör för S-Log3/S-Cinetone, samt ett 4K/120p-läge för slow-motion. Dessutom går det att mata ut video i 16-bitars råformat till extern utrustning. Det finns alltså rätt mycket att hämta här, och kameran är en riktigt bra kandidat för att skapa rörligt material även när man kollar på övriga funktioner.

Med Sony A9 III går det att fotografera snabba förlopp med blixtsynk, något som är möjligt genom den globala slutaren. Här en länghoppare med blixt bakom sig. 1/1600 S • F/2,8 • ISO 5000

Blixtsynk ned till 1/80 000s

Vid testet av kameran hade A9 III begränsningen att klara av slutartid ned till 1/16000 s vid användning av bländaröppningar större än f/1,8 (något som ska förändras med kommande firmware till 1/80000 s). För f/1,8 och högre bländarvärden är 1/80000 s tillgängligt som slutartid, men 1/16000 s blir fortfarande begränsningen för den som vill ha följande autofokus.

Oavsett så är det svårt att inte imponeras över möjligheterna som detta ger, eftersom dessa slutartider i kombination med blixtsynk ger möjlighet att fotografera med en avfyrad blixt i så korta slutartider – utan att bilden blir felexponerad. Detta är inte möjligt med en sensor utan global slutare. Fördelarna blir då att kunna fånga extremt snabba förlopp på bild samtidigt som man använder en blixt.

För att få det att fungera finns två möjligheter, antingen att använda Sonys blixtar för automatik, eller med andra blixtmärken, men då krävs en mer manuell påläggning. När jag testade möjligheten till den senare funktionen innebär det att justera timingen för exponeringen så att den blir exakt när blixtljuset är som starkast. I och med att det är många faktorer som spelar roll för hur lång lagg det blir från att du exponerar tills dess att blixtens ljus träffar det du ska fotografera, så måste detta alltså trimmas in.

Genom menyvalet »Flash Timing Setting« kan jag justera exakt tidsförskjutning mellan när kameran exponerar och när blixten avfyras, i mikrosekunder, för att helt enkelt hamna rätt för när blixtens ljus når sin högsta nivå. Problemet med tillvägagångssättet är att man måste testa sig fram för att ställa in detta rätt, genom att exponera och titta på resultatet. Detta är det så klart värt för att uppnå de möjligheter som finns med blixtsynk i så snabba slutartider, men om du ändrar inställningar på kameran efter att du justerat in det så måste det justeras in igen – eftersom det handlar om just mikrosekunder.

Slutsatsen för just blixtsynken blir att den öppnar upp för nya spännande möjligheter, men att dessa heller inte är något som de flesta sysslar med. För de som detta är viktigt för är värdet däremot enormt.

Autofokus som krossar

Sony har gjort ett bra jobb över åren med att utveckla autofokusen i sina kameror. Genom maskininlärning och träning av algoritmerna har den kunnat analysera rörelser för små, små autofokusjusteringar i realtid, något som tagit ännu ett steg närmare perfektion med nya A9 III. Snabbheten har redan funnits hos Sonys autofokus, liksom tillförlitligheten, men nu tar de alltså detta ett steg längre.

Autofokusen är utan tvekan den bästa jag någonsin testat. Många gånger är det små variationer mellan olika kameror som går att påvisa, men i detta fall lyckas kamerans följande autofokus oavbrutet gång på gång att fokusera både snabbt och korrekt. Inte ens en på 200 bilder var ur fokus, vilket är det bästa jag hittills varit med om hos en kamera. När jag tittar igenom bilderna tagna i höghastighetsläget 120 bilder per sekund på en höjdhoppare som hinner springa en drös meter i djupled och hoppar upp och landar, så sitter bild efter bild som ett smäck.

Samma sak med följande autofokus för en längdhoppare, även med olika objektiv. Vid hård panorering med nya Sony FE 300mm F2,8 GM OSS sitter autofokusen, gång efter gång. Samma sak med Sony FE 70-200mm f/2,8 GM OSS II. I och med att man inte ens märker någon effekt av att man tar bilder (vilket också kan vara ett problem) i den elektroniska sökaren – som inte reducerar upplösning eller annat för att »hinna med« – så upplever jag att hela skeendet i sökaren blir som en sömlös sekvens med fokus som helt enkelt gör det jag vill, nämligen att hålla fokus på en idrottares öga eller ansikte hela vägen från start till mål, oavsett sport.

120 bilder per sekund ger många, många bilder att titta igenom – där många, många bilder också ser likadana ut.

Jag kan inte säga annat än att jag är imponerad över hur Sony lyckats lösa autofokusalgoritmerna för snabba skeenden där även objekt kommer framför, som vid exempelvis höjdhopp, och hur exakt och snabbt den också justerar sig för att hänga med i skeendet. Detta är utan tvekan den bäst autofokus jag testat – någonsin – och det är en stor grej som öppnar upp för stora möjligheter.

Dessutom ger den elektroniska sökaren med sina 9,4 miljoner bildpunkter en fantastiskt upplevelse av omgivningen. Detaljåtergivningen är enorm, liksom de möjligheter som ges när sökaren aldrig laggar, oavsett om man fotograferar snabbt eller följer något med autofokusen, eller panorerar. Det blir heller inget avkall på kvalitet, upplösning eller snabbhet hos sökarbilden, något som vi annars sett i andra kameror. Även detta imponerar – och är rätt väg framåt för sportfotografen.

Slutsats

Vissa kommer att titta på A9 III och säga att det är en kamera som passar som handen i handsken. Allt fler kanske kommer att säga att just så inte är fallet, och det beror också på att målgruppen är ganska snäv, om vi kokar ned de viktigaste delarna som snabbheten hos kameran gällande seriebildstagning, slutartid med blixtsynk och helt distorsionsfri video.

Exempelvis har det diskuterats kring värdet för bas-ISO hos A9 III som är 250 ISO, något högre än vanligt. Anledningen till detta är sensorns arkitektur och hur den påverkar just ISO-känsligheten, något som gör att ISO 250 blir lägsta känsligheten man kan ställa in på inom normalomfånget för sensorn.

Vissa kommer att se specifikationen som ett hinder för bildkvalitet, men tittar man och jämför bilder på ISO 100 och ISO 250 så är skillnaden minimal, antagligen knappt synbar, och ett problem som också växt sig bort med åren som gått då just ISO-värden knappast ligger i fokus för användaren. Den gång det möjligtvis är intressant att diskutera detta är i den andra ändan av spannet – de höga ISO-värdena som används av den nischade gruppen sportfotografer som ofta rör sig ovanför ISO 1600 och uppåt när de fotograferar snabba förlopp inomhus.

Som ni förstår är Sony A9 III en kamera som har mängder av tekniska funktioner och därmed också möjligheter, vilket öppnar upp för flera nya möjligheter som kamerans snabbhet kan ge i kombination med den nya sensorn. För den som inte känner att funktionerna tilltalar så är heller A9 III inte rätt kamera.

För denna mer vanliga grupp så är det seriebildstagningen i 120 bilder per sekund med den bästa autofokusen hittills som är den stora grejen. Och för dessa förändrar däremot inte Sony A9 III allt.

Betyg

Handhavande: 4

Snabbhet: 5

Byggkvalitet: 4

Mångsidighet: 5

Funktioner: 5

TOTALT: 4,6

Specifikationer

Typ	System
Cirkapris	86 000 kronor
Sensor	Fullformat
Upplösning	24,6 megapixel
ISO	250–25 600 (125–51 200)
Skärm	3,2 tum (2,1 M bildpunkter), pekskärm
Serietagning	Ca 120 bilder/s
Filmning	4K/60p, 4k/120p
Minneskort	1xCFexpress (Typ A), 1xSD (UHS-II)
Inbyggd blixt	Nej
Hörlursuttag	Ja
Mikrofoningång	Ja
GPS	Nej
Wifi	Ja
Mått	136 x 70 x 83
Vikt	702 g

Kommentar: Därför är Sonys nya sensor framtiden – men inte för alla

"Sonys nya sensorteknik med global slutare är ett stort språng framåt, men allt beror på vad man behöver få ut av tekniken", berättar Calle Rosenqvist i sin kommentar efter släppet av nya Sony A9 III, som förklarar grejen.

Sony A9 III släppt – global slutare på sensorn & 1/80000s slutartid

Kamera & Bild är på plats i Turkiet när Sony släpper nya A9 III – med bland annat global slutare direkt på sensorn – något som öppnar upp för distorsionsfri video.