Vi har provat Canon EOS 5D Mark IV

Det är en efterlängtad nyhet – och en viktig sådan för Canon. Spekulationerna och ryktena har varit många kring hur efterföljaren till 5D Mark III skulle se ut. 4K och wifi kändes som en självklarhet, och även där lyckades spekulanterna pricka rätt.

Sedan blev det svårare. Gissningar om upplösningen och funktionerna gick i sär på diverse forum. Kanske var det "vad man ville ha" som blev resultatet av alla inlägg och spekulationer, snarare än vad det antagligen skulle bli.

Nu när den är släppt så ser vi att Canon försökt att göra små förbättringar på många olika ställen. Vi ser ett tekniskt arv från flaggskeppet 1D X Mark II, med samma autofokusegenskaper och samma bildprocessor, DIGIC 6+.

I artikeln kan du ladda hem fullstora bilder i JPG-format genom att trycka på bilden och sedan välja "visa bild", eller trycka på länken under bilden för att ladda hem bilden i Canons råformat .CR2. En bild ligger också i det nya formatet "Dual Pixel RAW", som även den har filändelsen .CR2, och kan öppnas med DPP v4.5.

Mjukare former

Men designmässigt så ser vi att Canon EOS 5D Mark IV ärvt nära på exakt samma design som hos Mark III. Detta drag är smart av Canon, eftersom många känner sig hemma i designen och upplägget av knappar. Det kan lätt bli ramaskri om för mycket ändras (som exempelvis skedde för Nikon när de bytte plats på "zoom in" och "zoom ut" vilket ledde till problem för de med två kamerahus av olika modeller).

Över lag känns det som om Canon gjort en del förbättringar värda att nämna. Kameran känns snabbanvänd, kvalitativt byggd och en värdig efterträdare till Mark III. Att Canon behållt designen men ändå lagt till ett nytt reglage känns bra – jag känner många som tänker så just för att använda en tidigare kamera som andra kamerahus, vid en uppdatering, något som Canon så klart haft i tanken när de klurade ut designen.

Här kan vi konstatera att formerna hos uppföljaren blivit något, något lite mjukare och rundare än hos Mark III. Till fördel för känslan, måste jag säga – det finns egentligen ingen anledning att sidor och kanter är hårda, det blir bara skönare att hålla om dessa är mjukare, vilket är fallet med Mark IV, framförallt vid tumknapparna uppe till höger på baksidan. Rundare och mjukare. Bra!

Greppet på kameran är annars riktigt bra, och den som har en 5D Mark III och är nöjd med den kommer inte känna någon direkt skillnad, förutom den nämnda förändringarna.

Här ser vi också att AF-ON-knappen nu fått en bättre lutning inåt mot kameran, och den passar också tumavtrycket bättre. Som jag nämnde i nyheten om Mark IV så har även joysticken fått en annan struktur, som jag tycker ger ett mer balanserat och bättre grepp än hos föregångaren, som kändes lite mer "pillig" att hantera.

Den nya tumknappen på baksidan för att justera fokusläge känns riktigt bra – den är snabbanvänd, skön att använda och fyller en finfin funktion i situationer där man behöver göra justeringar snabbt, något som knappen tillåter då dess funktion går att justera.

Kamerans sida med kontakter har däremot fått sig en ombyggnad. Här ser vi att luckorna nu öppnas separat beroende på funktion, vilket förbättrar egenskaperna för vädertätningen. Synkkontakten för extern blixt sitter något bättre till, och har en egen lucka. Över lag är planeringen något bättre än hos föregångaren.

På ämnet "mjuk" så har jag även noterat en hygglig skillnad i ljudet på slutaren hos 5D Mark IV jämfört med Mark III. Ljudet är mjukare och tystare, och jag upplevde Mark III:s ljud som mer metalliskt och burkigt. Denna ändring i ljud beror på den nya spegelrörelsen som aktivt dämpas, vilket leder till lägre ljud och mindre vibrationer.

Riktigt positivt!

Smartare skärm

Skärmen har förbättrats mot föregångaren och det märks på många vis. Upplösningen har höjts från 1,04 miljoner bildpunkter till 1,62. Inget revolutionerande kan man tycka, men kvaliteten på skärmen är så mycket bättre att själva tekniken påverkar mer än upplösningen, enligt mitt tycke.

Skärmen har nu också blivit tryckkänslig, och den fungerar riktigt fint, med snabb och bra respons – och framförallt möjlighet att utnyttja den för många av kamerans funktioner och bläddra runt i menyer. Riktigt touch på en proffskamera kan bli riktigt användbart om det är rätt utfört, och det ser ut som om Canon tänkt till här, vilket jag gillar. Sedan finns det de fotografer som inte vill eller behöver tryckbar skärm. Fint så – men vill man bli snabbare i pressade fotosituationer så kan man med fördel ta till sig allt som kameran erbjuder.

Dessutom har Canon förbättrat menysystemet rent visuellt från Mark III, vilket är välkomnat – nu är det nästan behagligt att bläddra mellan de olika avdelningarna, och samtidigt förstå var man befinner sig i kamerns inre.

Autofokus

Tittar vi bakåt i tiden så vet vi att Canon gjorde en rätt rejäl förbättring hos 5D Mark III gällande autofokusen, jämfört med dennes föregångare 5D Mark II. Förutom att menysystemet och inställningarna nu var samlade på en och samma plats så hade Canon också lyckats arbeta upp exaktheten på fokuseringen, något som alltid är välkomnat.

När jag testade Canon 5D Mark IV med EF 35mm/1,4L II USM så upptäckte jag att den känns snabb och rapp i sin fokusering, även i svagt ljus i Stockholms tunnelbana. Men å andra sidan tycker jag också att 5D Mark III presterat bra när jag testade den. Men rent tekniskt så bådar det gott för en liten förbättring då 5D Mark IV ärvt teknik från flaggskeppet 1D X Mark II, med möjlighet att fokusera med telekonverter för exempelvis teleobjektiv, ned till bländare f/8 – och ändå få 61 autofokuspunkter varav 21 är korslagda.

Det ska bli intressant att testa kameran ytterligare i hårdare situationer för att se hur den presterar då.

Bildkvalitet

Jag har ännu inte haft möjlighet att analysera bilderna närmare, men det jag kan säga är att Canon 5D Mark IV är bra på att justera vitbalansen i ljussvaga miljöer, samt att bilderna känns skarpa och fina direkt ur kameran. Enligt Anders Sävås, produktspecialist på Canon, så har Canon 5D Mark IV utrustats med ett AA-filter som är svagare än det som sitter i 5D Mark III, vilket i sin tur skulle ge något skarpare bilder direkt ur kameran.

Också den något högre upplösningen hjälper till att öka skärpan, i förhållande till bilderna ur Canon 5D Mark III.

Även tester för det dynamiska omfånget krävs för att få en mer detaljerad överblick över vad kamerans sensor klarar av.

Dual Pixel RAW

Den nya funktionen "Dual Pixel RAW" låter dig som fotograf ställa om skärpan i efterhand – men hur är det möjligt? Jag har testat tekniken för att se hur den fungerar.

Genom att välja "på" under inställningen för Dual Pixel RAW kan jag fotografera i detta läge. Fotografering sker som innan, men hastigheten på seriebildstagningen minskar efter några bilder, vilket är förståeligt då kameran måste skyffla dubbla data, eftersom funktionen tar en bild – men sparar ned två funktioner.

Sensorn är uppbyggd genom en "dubbel fotodiods-design", som innebär att sensorn kan ta emot ljus från ett objekt och detektera skillnaden i fas mellan det inkommande ljuset på respektive fotodiod, som tillsammans bildar en pixel. Det är precis detta som gör att kameran kan sätta fokus (fasfokusering genom Dual Pixel AF) genom sensorn. Kombinerat skapar detta ljus bilden som sparas ned i konventionell RAW.

I Dual Pixel RAW delas därmed det inkommande ljuset upp till två bildfiler som i sin tur sparas i samma RAW-fil, en DP-RAW. En av de inbakade filerna innehåller den kombinerande informationen från de båda bilderna (alltså en "vanlig" bild i råformat skapad från det infallande ljuset på de båda fotodioderna), och den andra inbakade filen innehåller bilddata som skapats av det infallande ljuset från endast en sida av pixeln – den ena fotodioden.

Detta innebär att både originalbilden (som det var tänkt att den skulle bli) sparas, tillsammans med all parallax-information som i sin tur går att använda för att extrapolera fram data som går att justera.

Det är skillnaden i vinkel mellan de två bilderna som sparas ned som "gör magin", och hur mycket man kan justera beror på objektivets brännvidd, och det är även brännvidden som bestämmer hur stor skillnad man får vid efterjustering.

I ett första försök har jag tagit en bild på folk som går på Stockholms gator. Genom att använda DPP kan jag alltså i efterhand justera fokus. Och faktiskt – det är imponerande hur bra det fungerar i syftet att justera just fokus på en bild som denna exempelbild nedan.

Här har jag fokuserat om från kvinnan i förgrunden på bilden, till kvinnan i bakgrunden, via reglaget i DPP. Bilden går sedan att exportera.

I detta fall var förhållandena bra för efterjustering av bilden (tyligen) eftersom jag personligen tycker att resultatet blev över förväntan, även om jag inte hade några förväntningar ... framtida tester får visa vilka toleranser som krävs för ett bra slutresultat, men funktionen kan verkligen vara mycket användbar i vissa situationer, om man kan använda sig av det förändrade arbetsflödet som krävs (inställning för fotograferingen, förhållandena samt efterbehandlingen).

För bästa resultat bör man enligt Canon använda en brännvidd på minst 50mm och en bländare på f/5,6 eller lägre, samt ett ISO-värde på 1600 ISO eller lägre. Fotograferar man exempelvis ett porträtt med ett 50mm-objektiv, ska den man fotograferar stå 1-10 meter från kameran, vid 100mm 2-20 meter och vid 200mm 4-40 meter från kameran.

Trots att de första intrycken är positiva så är det mycket kvar att testa – autofokus, dynamiskt omfång och ISO-prestanda. Det är också då det finns möjlighet att se vilka punkter som är förbättrade, och vilka brister som kommer med den nya efterföljaren.

Läs testet av Canon EOS 5D Mark IV i Kamera Bild #10, i butik 4 oktober.