Kamera & Bild TESTAR
TEST: Leica SL3-P – när den gyllene medelvägen blir helt rätt
Vi har testat Leica SL3-P – kameran som passar både proffs och entusiaster – och öppnar upp för ett brett användningsområde för den som både fotograferar och filmar.
Vi har under några veckor innan det officiella släppet testat nya Leica SL3-P, som blir den tredje modellen i SL3-familjen och placerar sig mitt mellan högupplösta SL3 och den snabbare SL3-S. Med nära 45 megapixel och en bakbelyst sensor, 8K-video och Content Credentials får kameran flera spännande funktioner som ger den ett hopp uppåt på flera punkter. Lägg till detta till bildstabilsering i 5 steg, högupplöst digital sökare och vinklingsbar skärm.
Leica själva menar att ett system inte kan ge allt som en fotograf som behöver, men att man i detta fall med Leica SL3-P har minskat antalet distraktioner, lagt ned utvecklingstid på hastighet och tillförlitlighet, samtidigt som man tagit in feedback för kamerans utformning från fotografer.
Leica SL3 från 2024 är den högupplösta kameran på 60 megapixel, 8K-video och fasdetekterande autofokus, medan SL3-S från 2025 sänkte upplösningen till 24 megapixel men istället hade högre hastighet, snabbare autofokus och snabbare överföringshastigheter.
Men nu släpper Leica alltså en kamera i mellansegmentet som får ärva fördelarna från båda hållen. SL3-P ökar upplösningen jämfört med SL3-S, men ger samtidigt snabbare serietagning än båda syskonen – samtidigt som den får fler professionella funktioner, något som också indikeras av "P" i namnet – "Professsional".
Samma designväg
Jag själv gillar Leicas designval och uttryck, där man använder enkelheten för att minska distraktionerna för fotografen. Inga knappar och reglage är onödiga, inga funktioner läggs till bara för att. I detta fall är den röda Leica-pricken borta från kameran, något som går hand i hand med P-modellerna – de ska helt enkelt vara mer diskreta, något som är en förlängning av bildjournalistens mantra.
Detta innebär att designen följer samma spår som Leica alltid haft i allmänhet, och i synnerhet för SL-systemet i detta fall. Designen ser ut exakt som tidigare modeller och känns även som dessa, med stabilt uttalat grepp, och faktiskt med möjlighet att fotografera med en hand – något som kommer från feedback från användare.
Kameran ligger bra i handen och har även ett bra grepp, men det behövs också eftersom den heller inte är helt liten, och med en vikt på 768 gram. I klassisk Leica-anda bidrar detta till känslan av att man har en prestandamaskin i handen som är skapad för att skapa, och med dessa tankar blir också storlek och vikt förlåtande, framförallt med en 35mm f/2 som jag använde vid testet.
Knapparna och reglagen är liksom tidigare SL-modeller finfina att använda, rätt avstånd, rätt motstånd och rätt känsla. Många funktioner är programmerbara vilket gör att man kan göra kameran till sin egen, med ISO-inställning på vänster snurreglage och bländare på den högra, eller tvärtom. Reglagen är dessutom precisa att använda eftersom de har en rejäl storlek – bra eller dåligt beror nog på preferenser.
Snabbjobbad på flera vis
Leica SL3-P har enligt Leica fått nya algoritmer för att vara bättre, snabbare och precisare, både när det gäller autofokus, objektigenkänning och följning. Det är svårt att exakt jämföra utan båda modellerna sida vid sida, men jag tycket att den fungerar riktigt bra på allt ovannämnda.
SL3-P har hybrid-autofokus, alltså fasdetektering kombinerat med konstrastdetekterande AF, med 819 autofokuspunkter – något som är ett steg upp från både SL3 och SL3-S. Detta ligger också hand i hand med vad Leica själva vill med kameran, att den ska passa för reportage, dokumentärt, bröllop och till och med sport.
Autofokusen är nära på alltid exakt och snabb, och både upptäckande av motiv och följning fungerar precis som man både vill, kräver och behöver – riktigt bra alltså. I menyn går det även att justera vissa delar för hur snabb autofokusen ska vara vid förändring och följning, något som också gör att man kan ställa in den så den passar ens typ av fotografering – eller filmning, för den delen. Kameran känner även igen en drös motiv, och visar det som rutor i sökaren eller på skärmen.
Serietagningen anges till upp till 40 bilder per sekund med autofokus, i 12 bitar och beskuret APS-C. Det gör SL3-P snabbare än både SL3 och SL3-S. De snabbaste lägena använder elektronisk slutare och vissa lägen ger det lägre bitdjupet på 12-bitar i råfilerna, såsom 30 och 40 bilder per sekund. Snabbaste 14-bitarsläget i fullformat ger 25 bilder per sekund.
Bufferten anges till omkring 70 bilder i flera av de snabbare lägena, beroende på format och kort, men då behöver man använda ett snabbt CFexpress-kort så kameran kan tömma bufferten snabbt, samt att funktionen för Leica Content Credentials är avslagen, eftersom den tar en del processorkraft.
Jag kan tycka att seriebildstagning i 25 bilder per sekund i högsta bildkvaliteten är fullt tillräcklig, och att det är fullt tillräckligt för det kameran är tänkt att användas till – eftersom jag inte ser den som en direkt sportkamera. Trots det upplever jag den som rejält snabb, och absolut en allrounder till kameran när det gäller vad den passar till.
Högupplösta stillbilder går också att ta i Multishot-läge på upp till 176 megapixel. Det är främst intressant för statiska motiv, reproduktion, produktfoto och landskap där kameran står stilla och motivet inte rör sig. Bilderna blir större, innehåller mer detaljer och tillåter mer beskärning, men är samtidigt inte något som alla behöver eller vill använda.
Smarta videofunktioner
Egentligen kanske det inte är en funktion för just video, men en smart uppdelning som dessutom förenklar för fotografen, är färgkodningen med röd färg för foto och gul färg för video, som gör att man direkt vet vilket läge man befinner sig i på kameran.
Detta är något som känns riktigt genomtänkt, och mycket enklare att visuellt se och minnas än vare sig symboler eller hur knappar står. Dessutom anpassar sig menysystemet något efter läget, något som också gör att man identifierar läget snabbt, samtidigt som menysystemet också roteras om du roterar kameran.
Leica SL3-P spelar in video i upp till 8K Open Gate i 3:2-format, med möjlighet till råformat via HDMI. 5,9K ProRes stöds upp till 60 bilder per sekund och 4K i upp till 120 bilder per sekund. För att förenkla för den som filmar som direkt vill se resultatet finns även L-Log med två nya LUT:ar, Leica Pure och Leica Cine.
Det här är riktigt bra för den som vill ha naturtrogna färger eller en mer filmisk look, för att sedan kunna slutredigera i datorn. Jag gillar Leicas arbetsflöde och tycker de lyckats bra med hela videoflödet, med möjlighet till anpassning för vad materialet ska användas till – Open Gate är extra intressant eftersom hela sensorns 3:2-yta kan användas, vilket ger större frihet att beskära materialet i efterhand till exempelvis 16:9, stående format som 9:16 eller kvadratiskt 1:1. För den som arbetar med både webb, sociala medier och vanlig film är det smart. Här tycker jag att Leica kommit långt.
Fantastisk digital sökare
Den elektroniska sökaren i Leica SL3-P är kort sagt fantastisk. Upplösningen är 5,76 miljoner bildpunkter, alltså högupplöst. Men det är ändå något speciellt med hur jag upplever den när jag tittar i den. "Skarp mjukhet" är något som är svårdefinierat, men låt säga att skärpan i de skarpa områdena är otroliga, samtidigt som det finns en mjuk fin tonövergång i färger och ljus, likt ett högt dynamiskt omfång, som gör att bilden helt enkelt är fantastisk och flimmerfri. Känslan är som att titta genom något optiskt, och inte alls digitalt.
Att sedan använda en ljusstark 35mm-optik kan säkert bidra till separationen man ser, men samtidigt är färgerna, intensiteten och tonerna och hur de visas i sökaren något speciellt. Sökaren går även att justera för att visa 120 bilder per sekund i uppdatering i stället för 60, som är grundläget.
Bildskärmen är vinklingsbar och bra, och helt klart användbar i många lägen, men jag måste säga att sökaren ändå är grejen – det är den som bidrar till helhetskänslan i hur man arbetar med kameran och hur man upplever bilden man är på väg att ta.
Bevisa bildens äkthet
En annan viktig sak är också stödet för Content Credentials, Leica har tidigare byggt in tekniken i andra modeller, och i SL3-P kan bilder signeras med metadata enligt Content Authenticity Initiative, CAI.
Det här går hand i hand med Leicas arv att skapa kameror för bildjournalister, och samtidigt som SL3-P är en "medelväg" så har den ändå "P" i modellnamnet – och får därför även proffsegenskaperna för att kunna autentisera bilden som äkta, något som är mer relevant nu än för bara några år sedan för både bildjournalister, dokumentärfotografer, redaktioner och bildbyråer.
Slutsats
Som vanligt med Leica-kameror så är dessa i grunden inte kameror att prata specifikationer kring, med den enkla anledningen att Leica många gånger ser bildens värde som det viktigaste, och att tekniken är den hjälpsamma vägen dit. Trots detta är SL3-P en relativt tekniskt intressant kamera, med många tekniska specifikationer som är värda att nämna, som i detta test.
Som en ny modell i SL-serien är nog Leica SL3-P ändå den mest intressanta hittills, eftersom den inte har lika många kompromisser åt ena eller andra hållet, utan istället väger in i mellanspåret, den gyllene medelvägen, som känns helt rätt – en professionell allroundkamera som passar just professionella – men även entusiaster som arbetar som hybridfotografer med både stillbild och video.
Bildkvaliteten är fantastisk, och hanteringen av brus likaså. Det finns inte så mycket mer att orda om än att Leica lyckas kombinera sensorn med sina algoritmer på ett bra vis, något som bidrar till både hög upplösning, fantastisk bildskärpa, riktigt bra färghantering och samtidigt finfina möjligheter till högupplöst och snygga videofiler direkt ur kameran.
Att fotografera med SL3-P är ett nöje, det enda jag ser som ett hinder är storleken, men när man väl är på plats och ska fotografera där saker händer framför en, så är det helt klart värt det.
Betyg
Handhavande: 5
Snabbhet: 4
Byggkvalitet: 5
Mångsidighet: 4
Funktioner: 4
TOTALT: 4,4
| Specifikationer | |
| Typ/Fattning | Systemkamera |
| Cirkapris | 70 000 kronor |
| Sensor | Fullformat |
| Upplösning | 44,9 megapixlar |
| ISO | 100–100 000 (50–200 000) |
| Skärm | 3,2 tum, 2,33M, pekskärm |
| Sökare | 5,76M |
| Seriebildstagning | Ca 7/30 bilder/s (mekanisk/elektronisk) |
| Video | 8K/30p, 4K/120/60p |
| Minneskort | CFexpress |
| Bildstabilisering | Ja |
| Mikrofon/Hörlur | Ja/Ja |
| Wifi/Blåtand/GPS | Ja/Ja/Nej |
| Vikt | 768 g |