utställningar
"Det omätbara" av Nils Petter Löfstedt öppnar hösten på Fotografiska
28 augusti öppnas dörrarna till utställningen Det omätbara av filmskaparen och fotografen Nils Petter Löfstedt. Den blir det första av flera av utställningarna på Fotografiska i höst – ett program som behandlar berättelser om vad som definierar oss, könsroller och identitet.
Publicerad
Annons
Kamera & Bild fick en förhandstitt på Nils Petter Löfstedts utställning De omätbara, som även blir öppningen för Fotografiskas höstutsällningar. Utställningarna undersöker människan i relation till normer, identitet, minne och tillhörighet genom flera olika vinklar. Totalt är det fyra nya utställningar som presenteras.
Utställningen Det omätbara utgår från hans film med samma namn (SVT Play) som skildrar människor i Sverige vars arbete är att ta hand om andra människor. Vi får se bilder inom äldreomsorg, personlig assistans, LSS, hemtjänst och förskola i en serie av totalt 50 fotografiska verk.
Annons
– Som man ser i bilderna så växlar jag mellan färg och svartvita bilder, det är som att det blir en annan bild när den vissa i svartvitt, det är ett grepp jag också har i filmen. Detta går löpande genom hela utställningen, medan vi på slutet får se endast de svartvita bilderna – där har vi en gemensam nämnare med händer som hela tiden återkommer, förklarar Nils för Kamera & Bild när vi börjar prata om bilderna.
Samtidigt finns också en djupare tanke med sammansättningen av bilderna till utställningen, och Nils påtalar att "cirkeln är sluten" nu när det även blir bilder som är kopplade till filmen.
– Det är många personer som hjälpt till, så det är egentligen ett kollektivt arbete. Sedan vill jag att diskussionen kan vara något som sker i rummet, som en sorts folkbildningstanke – och att de som sett utställningen ska känna sig bekräftade. Det är enklare att bygga en bil och säga vad man byggt, men mycket svårare att göra detsamma inom omsorg, förklarar han.
Annons
På utställningen finns även rörliga bilder med personliga berättelser som visar och förklarar det arbete som håller samhället samman — men som sällan ges det erkännande det förtjänar. Det är totalt tre decennier av fotografi som är sammansatta, med bilder som sträcker sig tillbaka till 1998, vilket också innebär en blandning av både analoga och digitala verk.
Jenny Kaiser, vd för Fotografiska Stockholm, presenterar utställningarna och förklarar att det är just människorna som är fokus
– Det som förenar höstens utställningar är viljan att synliggöra människorna, erfarenheterna och berättelserna som hamnat i marginalen trots att de säger något avgörande om vår samtid. Fotografi har en unik förmåga att både dokumentera och omförhandla historieskrivningen. Från omsorgens vardag till frågor om kön, familj och historiskt minne vill vi i höst skapa en plats där människor inte bara betraktar konsten, utan också ser sig själva, sin tid och sina relationer med nya ögon, säger hon.
Annons
Den 3 oktober öppnar även höstens stora utställning Harder Better Faster Stronger – Are Men OK?, där kring 30 olika fotografer undersöker vad maskulinitet innebär idag och vad det skulle kunna vara i framtiden.
Utställningen blir en resa genom fyra kapitel: Harder, Better, Faster, Stronger, och synliggör de normer och manus som formar maskulinitet, inte minst i dagens accelererande digitala kultur. Samtidigt öppnas sprickor där sårbarhet, omsorg och förändring får ta plats.
Både med utställningen och med olika aktiveringar och samtal under hela hösten undersöks här maskulinitet som något föränderligt – ett spektrum av erfarenheter präglade av kultur, makt, motstånd och begär. I höstens många aktiveringar kring utställningen samarbetar Fotografiska med organisationen MÄN som arbetar för jämställdhet och mot mäns våld.
Den 23 oktober kommer internationellt hyllade fotografen Diana Markosian tillbaka till Fotografiska med sin nya utställning Father, ett djupt personligt projekt om separation, frånvaro och återförening. Som barn lämnade hon, tillsammans med sin mor och bror, Moskva för ett nytt liv i USA.
Annons
Fadern blev kvar i Moskva och försvann samtidigt ur familjebilderna, bokstavligen, då modern även klippte bort honom ur alla fotografier. I utställningen berättar Markosian om hur hon återförenas med sin far som vuxen, och hur de trevande och stapplande återskapar sin relation, med kameran som verktyg. Resultatet är en emotionellt laddad utställning om minne, förlust och längtan efter tillhörighet.
Den 5 december öppnar Kvinnor bakom kameran, 1848–1968, en grupputställning i samarbete med Hasselbladstiftelsen som helt skriver om svensk fotografihistoria med en tills nu undangömd bildskatt som sträcker sig långt över 100 år tillbaka. Kvinnliga fotografer har funnits lika länge som fotografiet, i 200 år, men trots detta har deras arbete suddats ut och glömts bort.
Utställningen, som har visats på Hasselblad Center i Göteborg men nu återkommer i en ny skrud, baseras på boken Kvinnor bakom kameran. Boken är den första större kartläggningen av kvinnliga yrkesfotografer i Sverige och presenterar berättelser och bilder som i många fall visas för första gången.
Parallellt med utställningarna pågår ett omfattande program där höstens teman lämnar väggarna och tar plats i samtal, film, scenkonst, musik och workshops. Genom artist talks, bok- och panelsamtal, filmvisningar och återkommande samarbeten fördjupas frågor om maskulinitet, omsorg, familj, identitet och historieskrivning. Bland höstens program märks samtal och aktiveringar i anslutning till Harder Better Faster Stronger – Are Men OK?, en talkshowserie med organisationen MÄN, samtal & bokprogram med aktuella författare och röster, samt filmvisningar som öppnar utställningarnas teman mot nya perspektiv.
