Intervju
Så blev tiden efter Gamleby folkhögskola – för Alice Hedström
Vad hände sen – efter utbildningen? Kamera & Bild intervjuar på nytt Alice Hedström som vi tidigare har mött när hon studerade på Gamleby folkhögskola. Blev tillvaron som hon hade tänkt sig, efter skolan?
Publicerad
Alice Hedström, Gamlebyfolkhögskola och HDK-Valand
I januari 2019 träffade vi Alice Hedström när hon var drygt halvvägs in i den ettåriga kursen Gestaltande fotografi på Gamleby folkhögskola. En högskoleförberedande kurs i konstnärligt fotografi, som har funnits på skolan sedan 2002.
»Jag gillar att leka med stilar. Det känns som en grej som uppmuntras här, och var också en anledning till att jag valde den här skolan«, sa Alice 2019 bland sina färgstarka bilder och fanzines.
Efter året på Gamleby hoppades hon komma in på någon konsthögskola. Och så blev det, då hon redan kommande höst blev antagen till HDK-Valand i Göteborg.
– Jag sökte till flera olika skolor och kom in på Valand. Från början såg jag det som en självförtroendeknäck att jag inte kunde välja och vraka bland skolor, men det var en poäng att jag kom in där. Jag fick verkligen ut det jag ville efter den konsthögskoleutbildningen, där jag gick från att vara väldigt vild i mitt skapande till att få reson på det, på en mer professionell nivå, säger Alice i dag som förra våren tog sin kandidatexamen i konstnärligt fotografi.
Var Gamleby folkhögskola nödvändig för dig,för att komma vidare till Valand?
– Ja, absolut. För jag hade pluggat helt andra saker tidigare, och frilansat lite som fotograf men bara som ett extraknäck.
Så det var ett utvecklande år i Gamleby?
– Ja, extremt utvecklande. På gott och ont. Det var så extremt intensivt, jag har tidigare beskrivit det som att göra fotolumpen. Det var så komprimerat. Umgänget där man bor på internat gör att allt blir så kondenserat. Det tog sin energi, men det var extremt utvecklande.
Nu har Alice alltså även hunnit slutföra sina högskolestudier, och ägnar i dag sin tid åt konsten samt arbetar på Göteborgs Konserthus. Det senare är det som för tillfället ger henne en inkomst.
– Det är en balansgång, den hårda verkligheten att få in pengar och att kunna ägna sig åt konst.
Det färgstarka manéret vi möttes av i Gamleby, det finns fortfarande kvar hos henne.
– Jag har nog aldrig haft något val. Jag har alltid varit väldigt dålig på att gå in i någon anda som inte är jag, och det har verkligen sina för- och nackdelar. Men jag antar att det var därför jag kom in på Valand, för jag har uppmuntrats av många att köra på det racet och förstärka det. Men jag tror att jag sticker lite i folks ögon. Jag älskar att använda mig av fulkultur och kvinnligt kodade kulturella grejor.
Där du befinner dig i dag, har utbildningarnavarit avgörande för att nå dit?
– Det är lite tudelat. Jag tycker egentligen att man ska kunna ta en massa olika vägar in i konsten, men för mig har det varit extremt bra att plugga. Det är en form som tilltalar mig. Jag gillar att vara lite omhändertagen och ha ramar att förhålla mig till, där jag kan studsa runt. Det är väldigt praktiskt för att få mycket gjort, och när jag får en uppgift är jag bra på att ta itu med saken och springa med den, men det är svårare när jag själv måste göra allt. Som det mer är nu.
Är det något du saknar från dina utbildningar,för att du skulle vara mer rustad i dag?
– Jag hade önskat att jag vågat vara mer transparent med det jag kände mig lite dum på, det som jag faktiskt inte kunde. På Valand var det så många som hade en hög nivå att jag kunde bli socialt obekväm med att ställa vissa frågor, säger Alice och berättar vidare:
– Studiofotografering har jag fortfarande kvar på min »bucket list«, att jag vill lära mig det bättre. För det känner jag är något jag har missat.
Året i Gamleby, kan du sakna den tiden?
– Nej, jag tror inte jag gör det. Det året var jättebra i sin tid och jag förknippar Gamleby med en avstampsplats. Alla vi som gick där var så extremt hungriga och sugna på att göra grejor. Det var som en kapsel av energi, vilket var otroligt. Men allt var i någon slags framtidssträvan. Så det är svårt att vara nostalgisk kring något, när man var så sugen på världen i allmänhet.
Det var lite av ett mellanår, för att komma vidare?
– Ja, men jag vill inte säga att ett mellanår är något dåligt. Jag tror tvärtom att de är väldigt bra och nödvändiga även om de kan vara slitiga. Det är roligt att vi pratar om det här just nu, för jag känner väl lite att jag är i ett »Gamleby-år« just nu, att jag mentalt har min egen lilla folkhögskola. Man måste göda marken så att det kan bli något fett av det.
Även i dag fyra år senare har Alice viss kontakt med några av dem från klassen i Gamleby. Hon berättar att det finns flera som har gått samma väg som hon, till högskolor inom konstområdet. Och av dem hon studerade med på Valand är de flesta kvar inom det konstnärliga.
Hur har det varit efter alla utbildningar?Tuffare än vad du hade föreställt dig?
– Jag tycker nog det är tufft att hitta en tillvaro överlag. Men jag vet inte om det har blivit tuffare. Jag har alltid varit driven av mina lustar och begär, jag har aldrig någonsin varit bra på att tänka praktiskt. Jag känner snarare att skolformen har gett mig ett sätt att tänka: »Du kan vara som du är och hitta dina vägar. Det kommer inte vara enkelt, men å andra sidan har det aldrig varit enkelt.«
Är du färdig med utbildningar nu?
– Jag är inte klar, jag är väl lite av en pluggis. Så jag vill göra en master, och planen nu är att göra arbetsprover och om jag inte skulle komma in på något till hösten så är inte det den största av katastrofer. Men om jag inte kommer in året därpå, då skulle det vara en katastrof. Då skulle jag tycka att det var jobbigt. Jag vill vidare och jag vill plugga mer. Jag känner att jag har mer att hämta via den vägen, avslutar Alice.
Hemsida: alicehedstrom.com
Instagram: @aje.hedstrom
