Gamleby folkhögskola: Med öga för konsten

Invånarna i Gamleby kallar den kort och gott för »folkan« – folkhögskolan. För de boende i det lilla samhället i Västerviks kommun, är skolan välkänd. Inte minst genom fotoutbildningen som emellanåt har utställningar i byn.

Det här läsåret deltar åtta personer i kursen Gestaltande fotografi, och Vanja Qvarfordt är en av dem. Det är första gången hon bor i Småland.

– Det är fint här men vi säger väl att det är en liten skitby.

Hon ler åt sitt uttalande, för att sedan fortsätta:

– Den är väldigt, väldigt liten. Det händer inte jätte­mycket, livet kretsar mycket kring folkhögskolan och vi som bor på internatet.

Det isolerade läget har samtidigt sina fördelar.

– Vi jobbar mycket i och med att det inte finns så mycket annat att göra.

Men Vanja har även fått kontakt med lokalborna, i alla fall en.

– Jag har min vän Kerstin som jag åker hem till med Hasselbladaren och sitter och fikar med – och röker vid hennes fläkt. Hon är mitt äldre jag, typ.

Hur fick du kontakt med henne?

– Jag träffade henne i hamnen under den andra veckan här i Gamleby. Hon bjöd hem mig: »kom förbi någon dag« och så gjorde jag det, med bullar. Jag tycker om att ta personporträtt vilket jag har utvecklat under den senaste tiden. Jag gillar att stanna folk och fråga om jag kan få ta ett foto.

Just nu står hon i skolans fotostudio, där hon arbetar med ett konstnärligt projekt som innefattar en hel del text, både på väggen och sin egen kropp. Hon visar mig en snutt ur en film där hon går loss med en kraftig penna över sin hud. »Fick du bort det där sen« undrar jag och hon drar upp ärmen för att visa att det fortfarande finns spår – även om färgen var vattenlöslig.

Vanja sökte till Gamleby för att hon behövde en nystart. Hon är glad att hon kom in.

– Jag trivs väldigt, väldigt bra med utbildningen. Jag trodde inte att det skulle kunna bli så här bra. Jag får så mycket utrymme för att uttrycka mig kreativt.

Innan hon kom till Gamleby, hade hon inte fotograferat speciellt mycket. Hon var en »rookie« menar hon själv.

– Jag sökte med dokumentärfoton som jag till viss del hade fotograferat med min Iphone. När jag blev antagen blev jag väldigt förvånad och trodde att de hade gjort något fel – för man behöver egentligen baskunskaper för att komma in här.

Hon ringde till kursföreståndaren Simon Berg och frågade varför de hade antagit henne.

– Det blev ett samtal på två timmar där han förklarade vad det egentligen gick ut på: att ha ett kreativt huvud och öga för bildkonst och foto kan vara viktigare än tekniska kunskaper.

Ger och tar kritik

Samma svar får jag av Simon, när jag träffar honom.

– Den som är intresserad av konst kan med lätthet gå mellan olika inriktningar. Fotografi är ett av alla sätt vi gör konst på i dag. Numera är det ganska många som kommer hit med nästan noll förkunskaper i fotografi, men med mer kunskaper inom andra konstnärliga inriktningar. De kan ha gått andra konstskolor eller läst litteratur, filmvetenskap eller teater.

Att Simon kanske får ägna ett par veckor av undervisningen åt bländare och slutare, ser han som något positivt.

– Det är lättare att lära sig grundläggande teknik, det går snabbare än att jag ska försöka skapa självständiga och drivna konstnärer.

Han häller upp en kopp kaffe och brer sig en för­middags­smörgås. Väggen bakom honom är fylld av bilder och en av kursdeltagarna kommer för att sätta upp några nya. Väggen växlar ständigt utseende – det öppna klimatet, där alla visar sina alster, är en viktig ingrediens på kursen. Varje vecka samlas hela klassen för att ge och ta kritik.

– Vi har egentligen bara två fasta inslag i undervisningen som alltid finns med under hela året, vecka för vecka. Det är handledning one-by-one, jag och deltagaren. Och sen har vi kritikklasser. Då gör vi samma sak fast i grupp, förklarar Simon.

Då får alla bidra?

– Exakt. Att lära sig prata om andra människors arbeten och ge kritik på ett bra sätt, det är ganska svårt. I början är det helt omöjligt, »ja, det var bra«, men i slutet kommer det väldigt smarta saker.

Beroende på vart samtalen tar vägen, uppstår det på dessa kritikmöten ofta spontana föreläsningar där Simon utifrån bilderna berättar mer om olika tekniker eller begrepp. Annars är det generellt så att hösten är mer fylld av undervisning, medan våren består mycket av självständigt arbete.

Kommer på egna projekt

Kursen Gestaltande fotografi startades 2002. Den utvecklades tidigt till en mer avancerad utbildning som förbereder deltagarna inför fortsatta studier vid högskolor och andra konstskolor. Nivån på ens konstnärlighet är avgörande för om man kommer in, och därför har kursen ansökan med arbetsprover.

Många förknippar nog Gamleby med den numera nedlagda yrkeshögskolan inom fotografi – en utbildning som har format flera av dagens fotografer. Men när YH-myndigheten inte längre ville finansiera den här fotoskolan, lades den ned för ett par år sedan. Gestaltande fotografi levde däremot vidare på folkhögskolan, och där finns jämfört med en YH-utbildning en större frihet att testa olika saker.

– Den stora fördelen med folkhögskola är att vi inte behöver mäta vecka för vecka vad deltagarna har klarat av, utan det räcker med att vi i slutändan är där vi vill vara. Vi ger rätt mycket tid till att gå på villovägar, det är i princip som en ett-årig workshop, säger Simon.

När nya skoluppgifter presenteras görs det därför utan tydliga riktlinjer. Även om det kan vara svårt, är det ett sätt för deltagarna att utvecklas.

– Det är så det fungerar efter skolan, så det är lika bra att lära sig hitta strategier för hur man arbetar som frilansare och kommer på egna projekt. Det gäller att lära sig den processen, hur man ska visa grejor och hur man ska överleva.

För 13 år sedan gick Simon själv på Gestaltande fotografi, och trivdes så bra att han nu är tillbaka som lärare. Att kursen bedrivs just i Gamleby tror han har sina fördelar.

– Ur studerandesynpunkt är det väldigt effektivt, för allt kretsar kring skolarbete och fotografi. Verksamheten pågår ständigt skulle jag säga. Lokalerna är öppna dygnet runt, så om någon får en idé och lust att göra något finns utrustningen att plocka ut – det är bara att köra.

»Det är modernt och tillåtande«

Inne i klassrummet sitter Alice Hedström vid sin dator, alla kursdeltagare har sina egna bås vilket tillåter ett visst mått av kreativt kaos. Alice har satt upp flera bilder och på skrivbordet ligger ett antal färgstarka fanzines som hon har producerat.

– Jag har en ganska brötig stil, vill få med allt. Många typsnitt och mycket färg. Mycket allting. Jag gillar att leka med stilar. Det känns som en grej som uppmuntras här, och var också en anledning till att jag valde den här skolan framför andra som jag också kom in på. Det är mer modernt och tillåtande här.

Hennes publikationer berör tunga ämnen som ätstörningar och om att sorgebearbeta genom destruktiva sexuella beteenden. Alice är inte rädd för att ta sig an tuffa frågor.

– Jag tror att jag redan från början gjorde sådana saker som kunde uppfattas som lite provocerande. Men då har man liksom spräckt det, det blir att man bygger det klimatet.

Du drog med de andra?

– Jag kanske spräckte bubblan på vissa sätt och sedan var det någon annan som spräckte den på andra sätt. Simon är också ganska punkigt uppmuntrande, om man säger så.

Att man går sin egen väg?

– Ja, gör först – fråga sen.

Alice hade innan hon kom till Gamleby fotograferat mycket och även frilansat en del. Men det senaste halvåret har ändå varit utvecklande för henne.

– Jag har fått perspektiv på vad man kan göra. Hur man tar foto från att bara vara foto till att göra det som projekt. Här får jag mycket inspiration och vägledning i rätt riktning.

Hon gillar även att det på skolan finns gott om utrustning.

– Jag hade aldrig tidigare rört en Hasselbladskamera eller en stor printer. Det kommer man kanske inte heller ha råd att göra sen, så det känns faktiskt ganska lyxigt.

Efter det här året hoppas Alice att hon kommer in på någon konsthögskola, det är i alla fall hennes plan »om någon vill ha mig« som hon uttrycker det. De som funderar på att söka till Gamleby tycker hon ska ha följande egenskap:

– En konstnärlig talang. Alla som känner att det är dags att få ett utlopp, som behöver lite mer pondus och tyngd i vad de håller på med – de ska söka.

Efter en stund lägger hon till ytterligare en egenskap.

– Man måste vara ganska målinriktad om man ska gå här, för man får ta ganska mycket eget ansvar för att få saker gjorda.

Får tid att fokusera

Maximilian Garcia Olsson för en pensel över ryggen av en bunt papper, som sitter fast mellan två träblock. Han är i färd med att skapa en fotobok, och efter att ha satt lim på ryggen placerar han sedan en bit väv över den.

– Jag gillar att göra böcker. Nu håller jag på med en bok som heter »Fast« som handlar om att vara fast i ett beroende eller i en plats. Man får tolka det lite som man vill, berättar han.

Hur går du tillväga för att få material till boken?

– Jag går ut och fotograferar. Nu har jag varit igång en vecka i sträck och fått en massa material. Beroende på vilket humör jag är på, blir det olika bilder. Sen sätter jag mig och organiserar och redigerar – ser vad som passar.

Maximilian har tidigare både fotograferat och filmat i flera år. Han har ett stort intresse för att skapa bilder och säger att »det är typ det jag gör, om jag inte skejtar«. Men rådande årstid tillåter troligen inte så mycket av det senare.

Till skillnad från alla andra i gruppen, har Maximilian en gång i tiden bott i trakterna. Men nu närmast flyttade han från Skellefteå.

Hur är det att vara tillbaka?

– Det är mysigt, det var så länge sen jag var här. Här har man tid att fokusera på fotografi.

Han gillar att det på skolan finns en stor frihet att testa olika saker, men när det kommer till fotograferandet är det bara digitalt som gäller för honom.

– Det passar mig. Men jag gillar den analoga estetiken, så det är något jag får arbeta med i efterhand vid redigeringen. Jag kan fota 300 bilder på en dag, då hade det inte fungerat om det var analogt – blir väldigt dyrt.

»Det är bra handledning«

Lite längre ned i rummet står Mathilda Läckberg Holmquist vid den stora skrivaren. På det utskrivna arket har hon satt samman ett collage av bilder, där alla består av olika människors händer. Hon placerar utskriften i skärmaskinen, för att få bort överflödigt tomrum runt collaget. Hon gör det samtidigt som hon håller koll på sina egna händer så att de inte hamnar för nära klingan.

Hon sökte till Gamleby för att testa något nytt, efter flera år med butiksjobb. Samtidigt var foto något bekant för henne eftersom hon hade läst det på gymnasiet. Det var också av en kompis från den tiden som hon fick tipset om Gamleby.

– Min kompis sa att hon hade hört jättemånga bra ­rykten om skolan. Sen hörde jag själv runt lite och fick veta att det är en bra förberedande utbildning.

Har du utvecklats under tiden här?

– Det tycker jag. Det är lättare i en sådan här miljö, än att sitta hemma. Då blir det lätt att man tvekar på allt man gör. Här får man respons, vilket jag har varit i behov av – någon form av feedback för att hitta andra spår.

Att det under detta läsår dessutom är en ganska liten grupp, ger fler möjligheter till just det.

– Man får den uppmärksamhet man behöver. Det är bra handledning, man blir sedd och det är skönt, säger Mathilda innan hon går vidare för att montera upp collaget på den redan välfyllda väggen.