Krönika

Lars Dareberg: En procent oro

Lars Dareberg är frilansfotograf med bas i Malmö. Han har jobbat hela sitt liv med bildjournalistik och berättande. Idag lika mycket med filmkamera som med stillbildskamera.

”Idag oroar vi oss för att AI ska ta alla jobben och så kanske det blir, oron finns där för många kreatörer”, skriver Lars Dareberg i sin krönika.

Oron på tidningen var stor när text-tv lanserades så tidigt som 1979. Inom tidningsbranschen pratades det om att det skulle bli den stora tidningsdöden. Det blev det som du vet inte, tvärtom. Både 80- och 90-talet var glansdagar för dagspressen. Men det finns alltid en oro för det nya. Digitaliseringen gjorde många grafiker på tidningen arbetslösa. Inget kändes på riktigt och oron var stor, hur ska det gå med allt?

Idag oroar vi oss för att AI ska ta alla jobben och så kanske det blir, oron finns där för många kreatörer. Jag såg några AI-bilder på världsledare i utsatta miljöer. De var vackra på något sätt och vi kommer förmodligen behöva omvärdera trovärdigheten i fotografiet, om du inte redan gjort det. Den tyska konstnären Boris Eldagsen vann Sony world photograhy awards med en AI-fixad bild och han gjorde det för att skapa debatt sa han och vägrade ta emot priset. »AI är inte fotografi« sa han.

2021 släppte den rutinerade norska Magnum-fotografen Jonas Bendiksen boken »The book of Veles« med precis samma tanke. Han skapade bilder i datorn från Veles i Makedonien. Staden hade gjort sig känd för att skriva »fake news« kanske främst till den amerikanska nyhetsindustrin. Berättelsen är stark och trovärdig och det är Jonas, från självaste Magnum som publicerar. Tittar du närmare så ser du att bilderna inte är på riktigt och på några bilder förekommer det dessutom björnar som korsar gatan i staden. Bilderna visades på prestigefyllda fotofestivalen i Perpignan som har, eller hade ett rykte om sig att vara bildjournalistikens sannaste plats. Här bland gräddan av bildredaktörer och fotografer togs boken emot med öppna armar och Jonas hyllades. Några dagar efteråt avslöjade Jonas den stora bluffen och det sägs att chefen av festivalen, Jean-François Leroy blev helt tokig när sanningen uppdagades och det var nog precis den debatten han ville uppnå.

Oron på tidningen var stor när text-tv lanserades så tidigt som 1979. Inom tidningsbranschen pratades det om att det skulle bli den stora tidningsdöden. Det blev det som du vet inte, tvärtom. Både 80- och 90-talet var glansdagar för dagspressen. Men det finns alltid en oro för det nya. Digitaliseringen gjorde många grafiker på tidningen arbetslösa. Inget kändes på riktigt och oron var stor, hur ska det gå med allt?

Idag oroar vi oss för att AI ska ta alla jobben och så kanske det blir, oron finns där för många kreatörer. Jag såg några AI-bilder på världsledare i utsatta miljöer. De var vackra på något sätt och vi kommer förmodligen behöva omvärdera trovärdigheten i fotografiet, om du inte redan gjort det. Den tyska konstnären Boris Eldagsen vann Sony world photograhy awards med en AI-fixad bild och han gjorde det för att skapa debatt sa han och vägrade ta emot priset. »AI är inte fotografi« sa han.

2021 släppte den rutinerade norska Magnum-fotografen Jonas Bendiksen boken »The book of Veles« med precis samma tanke. Han skapade bilder i datorn från Veles i Makedonien. Staden hade gjort sig känd för att skriva »fake news« kanske främst till den amerikanska nyhetsindustrin. Berättelsen är stark och trovärdig och det är Jonas, från självaste Magnum som publicerar. Tittar du närmare så ser du att bilderna inte är på riktigt och på några bilder förekommer det dessutom björnar som korsar gatan i staden. Bilderna visades på prestigefyllda fotofestivalen i Perpignan som har, eller hade ett rykte om sig att vara bildjournalistikens sannaste plats. Här bland gräddan av bildredaktörer och fotografer togs boken emot med öppna armar och Jonas hyllades. Några dagar efteråt avslöjade Jonas den stora bluffen och det sägs att chefen av festivalen, Jean-François Leroy blev helt tokig när sanningen uppdagades och det var nog precis den debatten han ville uppnå.

De folkvalda i Sverige oroar sig för kulturen och upprörs över att dragqueens läser sagor på biblioteken. Själv hade jag äran att vara med ett gäng dragqueens i Malmö för några år sedan och det var underbara kvällar med det där gänget. Jag undrade var de köpte alla sina kläder och de skrattade åt mig när jag trodde det fanns en affär för dragqueens. De fick sy sina kläder själva fick jag veta. Vi får såklart se var den här AI–tekniken gör med oss framöver. Såklart kommer vissa använda sig av bilderna i sin marknadsföring. Magstarkt av Amnesty international att göra det nu för ett tag sedan och inom ett så pass känsligt ämne.

Men behövs det en bild på en kvast som sopar höstlöv så kanske det är smidigt för någon att få det gjort på det sättet så oron kan vara befogad. Jag läste om oro och forskarna hade kommit fram till att det bara är 1 procent av allt vi oroar oss för som faktiskt händer. Så även om den siffran skulle vara felaktig så är det ju långt ifrån rimligt att vi oroar oss så mycket som vi faktiskt gör. Mindre än 1 procent alltså.

Men vi får se.