Fotografering

Skola: Landskapsfoto del 4 – så hittar du bästa ljuset

I en artikelserie delar fotografen Anders Jorulf med sig av sina kunskaper och tankar kring att fotografera landskap. I fjärde delen av fem får du lära dig vilka tidpunkter på dygnet som ger dig det bästa ljuset i din landskapsbild.

Publicerad

Att »fånga ljuset« är kanske det svåraste som finns, speciellt med dagens teknik som är helt digital.

När min pappa gav mig sin kamera, en analog Kodak Retina med ett 50mm-objektiv, var jag 15 år. Föga anade jag hur svårt det skulle vara att fånga ljuset. Det jag såg i verkligheten stämde ofta inte överens med de bilder som sedan framkallades. Det fanns inte möjlighet att titta på bilden direkt efter tagning, det fick man göra först när rullen hade framkallats.

Med dagens moderna teknik kan jag ta en bild och se den direkt efteråt, ställa om nivåer och all teknik i kameran och ta bilden igen. Men handlar det egentligen om teknik när det gäller att fånga ljuset? Mitt enkla svar är nej. Mitt mer avancerade svar är att digital teknik och mitt öga för att fånga ljuset, det vill säga den analoga världen att se och upptäcka ljuset, måste harmonisera med varandra. Men låt oss ta detta från början.

Anders Jorulf, landskaps- och wildlifefotograf som bland annat har gett ut flera fotoböcker där han fokuserar på det Nordiska landskapet. Han har haft flera utställningar och arrangerar även foto- och äventyrsresor till bland annat Lofoten, Island och Sydafrika.

Att »fånga ljuset« är kanske det svåraste som finns, speciellt med dagens teknik som är helt digital.

När min pappa gav mig sin kamera, en analog Kodak Retina med ett 50mm-objektiv, var jag 15 år. Föga anade jag hur svårt det skulle vara att fånga ljuset. Det jag såg i verkligheten stämde ofta inte överens med de bilder som sedan framkallades. Det fanns inte möjlighet att titta på bilden direkt efter tagning, det fick man göra först när rullen hade framkallats.

Med dagens moderna teknik kan jag ta en bild och se den direkt efteråt, ställa om nivåer och all teknik i kameran och ta bilden igen. Men handlar det egentligen om teknik när det gäller att fånga ljuset? Mitt enkla svar är nej. Mitt mer avancerade svar är att digital teknik och mitt öga för att fånga ljuset, det vill säga den analoga världen att se och upptäcka ljuset, måste harmonisera med varandra. Men låt oss ta detta från början.

Viktigt att känna till platsen

För mig som landskapsfotograf finns det fyra primära ljus som jag inrättar mitt fotograferande efter: morgonljus, dagsljus, kvällsljus och nattljus. Förutom dessa är platsen väldigt viktig. Ett kvällsljus vid en solnedgång i ­Afrika är något helt annat än exempelvis en solnedgång i Österbotten utanför Vasa i Finland eller i Lofoten i Nordnorge mitt i sommaren där solen aldrig går ner. Ett dagsljus med moln eller klarblå himmel med tydliga skuggor i Norden är något helt annat i till exempel New York där sol, skuggor och skyskrapor skapar ett ljus som i sig ter sig annorlunda.

Förutsättningen för fotografering vid olika ljus är att jag känner till platsen, något jag gick in på i första delen av fotokursen. Har jag väl sett ut min plats kan jag med omsorg därefter välja vid vilken tidpunkt jag vill fotografera på just min plats. En morgonsol i nordisk miljö kräver att jag är på plats cirka 90 minuter innan solen går upp för att hinna med de olika magiska skiftningarna i ljuset. Mina inställningar i kameran skiljer sig åt beroende på hur jag vill forma bilden.

Fotografering i dagsljus kräver alltid lite mer av mig som fotograf. Bilden blir mer skarp, och skuggorna kan ibland vara svåra att hålla reda på. Här krävs noggrann planering och uthållighet. Att fotografera vattenfall i direkt solljus kan vara vackert, speciellt då solen blandas med skogens skuggor och jag får en färgskiftning i de olika delarna av ­vattenfallet. Likaså kan stenar eller klippor vid havet lysas upp fint i klarblå himmel om man bara tar sig tid att komponera bilden.

Kvällssol är kanske det roligaste. I Afrika tar det cirka 15–20 minuter innan solen har gått ner helt och det mer eller mindre är mörkt. Det gäller att vara på rätt plats i rätt tid och vara mycket väl förberedd med teknik och känsla. I Norden – speciellt i Öster­botten som har riktigt långa solnedgångar under vår, sommar och höst – har jag gott om tid på mig att hitta rätt plats, teknik och motiv. Att fånga ljuset är alltså inte enkelt, men jag som fotograf kan göra det mindre svårt genom att dela in ljuset i dessa fyra kategorier.

Det nattliga ljuset kan delas in i flera olika delar. Det kanske vackraste ljuset är när månen är som minst, vintergatan lyser som mest och norrskenet dundrar fram på himlen. Den bilden har jag inte själv tagit än, men väl sett en brittisk fotograf ta i Abisko för några år sedan.

Välj rätt bländare

Rent tekniskt då? Morgonljus tenderar att bli väldigt starkt så fort solens strålar träffar kamerans objektiv. I vinterskrud kan detta bli en magisk komposition av ljusstrålar och vinter. Här arbetar jag ofta med bländare 2,4–8 beroende på min utrustning. Jag får då en utdragen morgonsol som sträcker sig över hela bilden och ger havet och landskapet en känsla av att solen sprider sig över hela bilden. I fullt dagsljus använder jag med fördel 18–32 i bländare och inte alltför sällan placerar jag solen högst upp till höger i bilden. Solens strålar tecknar sig riktigt snyggt och det gör ingenting att jag fotograferar direkt mot solen eller i ett direkt dagsljus.

Kvällsfotografering är kanske det jag upplever som svårast. Kvällens ljus lyser upp, och efterljuset av solens sista strålar gör att jag sällan vill ge upp mitt fotograferande förrän det är helt mörkt. Här leker jag med bländare som går från 2.4 till 32 beroende på objektiv och om solen är ovan horisontlinjen eller håller på att gå ner.

Nattlig fotografering är nästan ett kapitel för sig. Det är magiskt att få uppleva stjärnor och norrsken, och att få möjligheten att ­fotografera detta är än mer magiskt. Här skruvar jag upp ISO till 800–1600 beroende på min utrustning. Tiden ställer jag in på cirka 5–12 sekunder och bländaren på mellan 5.6 och 11. Vid omkring 8–10 sekunder kan stjärnorna börja bli suddiga på grund av jordens rotation. En klar natt med mycket norrsken kan ge många härliga bilder. Naturligtvis är ett vidvinkelobjektiv att föredra vid nattfotografering.

Sann i stunden

Att fånga ljuset i landskapsmiljö är inte enkelt. Ibland böjer jag mig ner för att hitta solens strålar på det där magiska sättet. Jag kan hitta ljuset i solens strålar som skiner genom karga träd, förbi stenar eller klippor. Ibland finner jag mig själv liggandes på sandstranden och bli nästintill blöt, som på Lofotens stränder en molnig dag för att få den där härliga havsbilden där hav möter himmel – och där solen inte kikar fram men där ljuset träffar min kamera på ett sätt som gör att bilden blir magisk och väcker betraktarens öga. Det viktiga för mig är att bilden ska vara sann i stunden och inte framför en skärm i ett redigeringsprogram. För mig är det en måttstock på att fånga ljuset.

På mina fotokurser som jag anordnar (photoadventures.se) lär jag ut om ljus, teknik och bildhantering. Vi vandrar till platser där ljuset, oavsett tid på dygnet, är magiskt ­vackert och där vi använder kamerans fulla potential. Att fånga ljuset är så mycket mer än att se allt ljus genom en kamera. Det är också en stunds stillhet och ro för själen, där jag ibland lägger ner kameran och bara vilar ögonen på det vackra som omsluter mig i en miljö där det orörda landskapet harmoniserar med ljus, hav, himmel – och med mig själv.

Bild 1: I den här bilden har jag arbetat aktivt med ljuset, men också med förgrunden samt havet och bakgrunden som gestaltas av bergen. Jag låter ljuset flöda in i bilden och ge den liv. 1/100 S • F/5 • ISO 100 • Inga filter

Bild 1: Reinebringen,Lofoten, Norge

Det är något väldigt speciellt med midnattssol. Solen som står relativt högt upp på himlen, trots att det är mitt i natten, och lyser väldigt klart. Ändå upplever jag att ljuset i midnattssol är mjukare och har ett annat sken. Jag älskar att få uppleva och fotografera detta unika ljus i bergskedjan på bilden: Lofoten. I denna bild har jag arbetat aktivt med ljuset, men också med förgrunden samt havet och bakgrunden som gestaltas av bergen. Jag låter ljuset flöda in i bilden och ger den på så sätt liv. Midnattssolen är magiskt vacker och värmer en del samtidigt som den inte riktigt går ner över Lofotens karga bergstoppar den här natten. Jag använder bländare 5 och en relativt kort slutartid – inget stativ och inga filter. Jag låter ljuset flöda in i kameran och över hela bilden. Solen placerar jag på vänster sida i bilden och låter den »landa« på berget som sticker ut. Betraktaren får verkligen uppleva det storslagna och bergen som tornar upp sig runt havsviken, och kan efter en stund även se de små detaljerna i husen och vägen långt där nere. Att fotografera på frihand i denna miljö låter kanske enkelt men är egentligen ganska svårt, speciellt då man behöver böja sig ner och samtidigt hålla balansen. I dessa miljöer där det är väldigt brant gäller det att inte ta för stora risker med sitt fotograferande. Istället bör man söka sig till platser där det är säkert att stå. Lofoten är magiskt och får du möjlighet är Reinebringen definitivt en plats att vandra upp för. Numera är det stentrappor nästan hela vägen upp för berget, och det klarar de flesta med lite god kondition.

Bild 2: Jag tar bilden med en längre slutartid för att fånga det sista av solljuset. 6,46 MIN • F/8 • ISO 100 med 45mm, polariseringsfilter samt ND 10-filter

Bild 2: Södermanland,Strängnäs

Att skapa med kameran kan ibland vara svårt. Att hitta det enkla och naturliga mitt i det landskap som omger mig är inte alltid enkelt. Att se ljuset är också att förstå ljuset och dess olika former.

Jag såg på väderlekskartan att ett oväder skulle dra in och ganska snabbt övergå till solljus. Jag sökte mig till en plats jag hade sett på kartan. Tretton mil hemifrån är jag framme och kan i långsam takt få uppleva hur ­ovädret sakta drar förbi. Det ger mig möjlighet att stanna upp och njuta samtidigt som jag också förbereder min fotografering.

Jag sätter upp stativet ganska högt för att sedan vinkla ner kameran något. På det sättet får jag en lång brygga och en förgrund i bilden. Jag behöver inte placera bryggans förgrund exakt i mitten då bryggans slut hamnar i mitten av bilden. Svärtan i bilden utgörs av bryggan och molnen. Jag tar bilden med en längre slutartid för att på så sätt fånga de något snabba molnen samt det sista av solljuset som nu börjar leta sig fram på ett väldigt fint sätt. Skogen bakom ger liv till bilden och skapar en magi runt inramningen. Toningen i bilden skapas av solnedgången till höger samtidigt som molnen i hast rör sig bort och drar sig undan. Samtidigt skapar väderomslaget ett märkligt fenomen. Den nederbörd som stilla faller från skyn blir nu till små, små istappar vilket förklarar det vita pudret på bryggan.

Att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt, och där ljuset på något sätt är ganska förutbestämt, är inte alltid enkelt – det kräver en gnutta tur också. I dessa lägen är det bra att ha bilden klar för sig i huvudet samt att tekniken sitter ordentligt. Att vara förberedd är A och O samt att inte ta många bilder, hellre ett mindre antal bilder med högre kvalitet.

Här använder jag, förutom en lång slutartid, ett polariseringsfilter och ett ND 10-filter.

Bild 3: Att befinna sig i närheten av ett vattendrag förstärker bilden då norrskenet speglar sig i vattnet. 8 S • F/4 • ISO 1600 med 15mm • Inga filter

Bild 3: Glacier Lagoon, Island

Island, detta fantastiska land! Här kan jag få uppleva de fyra årstiderna på en och samma dag, och nästan samtidigt. Från augusti till påsk överhopas Island av norrsken, detta magiska ljus som är så otroligt starkt på natthimlen. Men är det enkelt att fånga norrsken i en kamera? Jag skulle säga att det inte är svårt, men inte heller väldigt enkelt. Här gäller det att se på olika faktorer runtom för att förstå vad det är jag verkligen ser.

För det första kan det vara svårt att urskilja ett norrsken när det väl börjar formas från vanliga moln. Norrskenet kan, innan det vuxit till sig, uppfattas som gråa moln. Men det finns en avsevärd skillnad. Stjärnorna syns inte genom molnen, men de syns genom norrskenet. Så om du ser gråa slöjor på himlen och du samtidigt kan se stjärnorna, då kan du nästan vara säker på att det är början på en norrskensnatt.

Månens ljus är väldigt avgörande. Är det fullmåne kan den rentav förstöra dina chanser att fånga norrskenet på bild. Är det halvmåne eller en väldigt liten måne ökar naturligtvis chanserna avsevärt. Stadsljus eller artificiellt ljus är något som förstör dina chanser till att få uppleva norrsken. Att söka sig så långt ut i vildmarken som möjligt är viktigt om du ska fotografera detta nattliga fenomen. Moln är något som definitivt kan förstöra dina chanser till ett starkt norrsken. Alltså: du bör uppsöka en plats som har mycket norrsken med lite ströljus, och gärna under en molnfri natt.

Men när du står där med kameran och ska fotografera norrskenet, vad ska du då tänka på? Du behöver ett stativ att sätta kameran på. Filter behövs inte alls, men gärna ett vidvinkelobjektiv då det fångar upp mer information. ISO är lite klurigare och det beror på vilken kamera du har, men jag skulle föreslå mellan 800 och 1600. Tiden brukar jag låta vara 8–12 sekunder. Med mer än så kan jag uppleva att jag får stjärnstreck. Lite beroende på ISO och tid brukar jag ha en bländare på cirka 5.6–11.

Därefter är det bara att trycka ner avtryckaren så ofta du vill.

Norrskenet i sig är ett magiskt och fantastiskt ljus, skapat av solen, som rör sig väldigt snabbt. Att befinna sig i närheten av ett vattendrag förstärker bilden då norrskenet speglar sig i vattnet på ett magiskt sätt. Här har jag lagt norrskenet i mitten av bilden då formationen nästan utgör ett halvt hjärta. Speglingen i vattnet förstärker bilden och man kan även se den vita glaciärisen på bergen i bakgrunden.