https://www.kamerabild.se/fotoskolor/fotohistoria-luftseglarna-och-varlden-fran-ovan
546433
Fotoskolor
Skola

Fotohistoria: Luftseglarna och världen från ovan

● BILDSPEL Fotohistoriker Björn Axel Johansson står bakom texterna till Kamera & Bilds nya artikelserie, där vi fördjupar oss i fotohistoria med hjälp av Tekniska museet. I den första delen får du möta ballongfararna som fotograferade från luften.

Totalbetyg

På eftermiddagen den 18 oktober 1863 lyfte den nära tjugo våningar höga ballongen »Le Géant« från Marsfältet i Paris. Andlöst följde folkmassan ballongens färd bort mot horisonten. Nackar böjdes, kikare togs fram. Ombord fanns journalisten och fotografen Nadar med sällskap. Han hade med sig sin kamerautrustning och i gondolens nedre del fanns ett utrymme för fotoarbete, världens första luftburna mörkrum.

Björn Axel Johansson & Tekniska museet

Fotohistoriker Björn Axel Johansson står bakom texterna till Kamera & Bilds artikelserie, där vi fördjupar oss i fotohistoria med hjälp av Tekniska museet.  

 

Björn Axel Johansson har tidigare bland annat publicerat »De första fotograferna« (Historiska Media, 2005), »Stora boken om familjebilder« (Historiska Media, 2010) och »Resan till Egypten/Drottning Victorias fotografiska liv« (Atlantis, 2012). Han har varit verksam som fotohistorisk rådgivare vid bland annat Bernadottebiblioteket på Stockholms slott, hos fotograf Lennart Nilsson och är numera knuten till Tekniska museet.

 

 

Materialet till den här artikelserien baseras på Tekniska museets bok »Att se världen / Svensk fotografi under 175 år« (2017), till vilken Björn Axel Johansson är författare. Boken finns att köpa i Tekniska museets webbshop, på tekniskamuseet.se.

Félix Tournachon, alias Nadar, hade några år tidigare tagit sina första bilder av Paris från ovan. Han fotograferade från en kabelför­ankrad ballong, en så kallad »ballon captif«, och använde den tidens otympliga teknik, våtplåt. Det innebar att de decimeterstora och drypande våta glasplåtarna helst skulle prepareras, exponeras och framkallas inom en kvart. 

Nadars stora bälgkamera var av samma typ som han använde i sin fotoateljé. Utrymmet i gondolen var begränsat och han fick använda all sin skicklighet för att nå resultat. De ljuskänsliga arbetsmomenten utfördes antagligen i en ljustät låda. 

Nadars vyer av Paris väckte sensation och flygbilderna blev också en kommersiell succé. Han insåg att fotografier från ballong hade framtiden för sig. Som en av stadens mest framgångsrika porträttfotografer hade han finansiella möjligheter att satsa på ett ballongprojekt av ovanlig storlek. 

Resultatet blev »Le Géant« med en gondol i två plan som rymde både passagerare, sov­utrymmen och mörkrum. 

Torrplåten förenklade

Frankrike var ett föregångsland för världens ballongfarare eller, som de själva kallade sig, aeronauter. Det var här som de första uppstigningarna gjordes på 1780-talet. Nadar blev den som visade att fotografering från hög höjd var möjlig. Under senare delen av 1800-talet fick han flera efterföljare. 

Torrplåten hade då förenklat den fotografiska tekniken. De fabrikstillverkade plåtarna kunde lagras både före och efter exponering vilket i hög grad underlättade fotografering i trängda situationer, exempelvis från en luftfarkost. 

Men i Sverige gick utvecklingen av ballongflygning långsamt. Länge sågs ballongen enbart som ett folknöje. Utländska aeronauter gästade olika nöjesplatser och gjorde dramatiska uppstigningar inför tusentals åskådare. Under namnet Francesco Cetti blev norrmannen Frantz Forsberg en av de mer uppmärksammade ballongfararna.

Den driftige Cetti hade en brokig bakgrund. Utöver att ha varit skådespelare hade han bland annat turnerat som tankeläsare, väckt uppseende som så kallad svältkonstnär i Berlin för att i början av 1890-talet träda fram som luftseglare på marknads- och tivoli­områden i Norge och Sverige. 

Våren 1892 turnerade Cetti i Sverige, bland annat i Sundsvall, Norrköping och Linköping, för att i augusti inleda en serie kortare luftfärder över Stockholm med omnejd. Utgångspunkten var Tivoli på Djurgården och en betalande publik kunde på nära håll följa när den fransktillverkade ballongen fylldes med gas. 

Ballongen visade sig vara av god kvalitet. Den 8 augusti nådde Cetti en höjd av 2 800 meter tillsammans med en »sportsman« och hans velociped, en bejublad och publik­friande uppvisning i varietéstil. 

 

Foto: Okänd fotograf
»Le Géant« höjde sig ljudlöst med sin tunga last. Den sextio meter höga ballongen uppgavs ha en beräknad lyftkraft på närmare fem ton. Efter avfärden från Paris drev ballongen fram i mörker och dimma, först mot norr och därefter österut och över gränsen till Tyskland. Färden gick inte att kontrollera, slumpen styrde. Men Nadars fotografiska planer infriades inte den här gången. Efter en dramatisk landning i höjd med Hannover tog resan slut.

 

Cetti hade utvecklat olika affärsmodeller, till exempel att slänga ut »himmelsbrev«, reklamkort och blommor när ballongen steg mot skyn. En annan inkomst kom från de betalande passagerarna. Däremot tycks han aldrig ha prövat flygfotografi som affärsidé. 

Men den 21 augusti 1892 steg överingen­jören vid Kungl. Patentbyrån, Salomon August Andrée, ombord i Cettis farkost för en kortare luftfärd över Stockholm. Han var av ett helt annat slag än norrmannen, en person fullständigt ointresserad av folknöjets tingel-tangel och med blicken stadigt riktad mot framtiden. 

 

Foto: Okänd fotograf
Klockan 11.30 lördagen den 14 juli 1894 gick Andrée till väders från Göteborg för att fyra timmar senare landa vid Vara i Västergötland. Han hade med sig sin kamera och kursen var nordostlig. »Svea« hade utrustats med ett segel som skulle tvinga ballongen ur vindriktningen. Försöket blev, som det hette, »ganska tillfredsställande«. I själva verket var luftseglarna utlämnade åt väder och vind och de kunde enbart bestämma höjden. För att stiga tömde de ut sin barlast, 25 kilo tunga sandsäckar, och för att sjunka lät de gasen strömma ut ur ballongen. Att fotografera en i förväg bestämd vy var därför mycket svårt.

 

Andrée ansåg nämligen att ballonger utgjorde en utmärkt plattform för »vetenskapliga iakttagelser i atmosfärens högre belägna delar« och att den svenska militären kunde företa »rekognosceringar och terrängundersökningar« och på olika höjd »upptäcka och urskilja närmare eller fjermare belägna föremål samt att genom fotografering erhålla tydlig afbildning af terrängen«.       

Nu betalade han 40 kronor för att få följa med Cetti upp till 650 meters höjd under en tur bort mot Lidingö. Han var en mycket intresserad passagerare och efter jungfrufärden handlade den målmedvetne Andrée raskt. 

Det kommande året lyckades han hitta finansiärer för att kunna beställa en egen ballong från Paris. Sommaren 1893 gjorde han de första uppstigningarna med ballongen »Svea«. Under en flygning den 9 augusti nådde han 3  600 meter. Han hade då med sig en kamera.

 

Foto: Oscar Halldin
Oscar Halldin och kapten Cetti i klädsam uniform vid »Frithiof Nansen« efter landningen i Lerum utanför Göteborg sommaren 1898. Halldin var utrustad med bälgkamera och ett dussin glasplåtar i format 24x30 centimeter. En flicka från orten kom med uppfriskande dryck till luftseglarna och Halldin passade på att föreviga scenen med kamerans självutlösare. Vid den lilla gondolen, eller snarare korgen, syns ankarets grova rep och kvarstående barlast, en sandsäck. Ankaret användes för att förhindra att ballongen efter nedslaget släpades iväg i terrängen. Männens samarbete avbröts samma höst. Efter ett hundra flygningar i Skandinavien accepterade Cetti posten som instruktör för Argentinas ­ballongkår och avreste till Buenos Aires.

 

Planen: Nå Nordpolen

Kaserngården vid Svea ingenjörsbataljon på Kungsholmen i Stockholm blev 1894 utgångpunkt för en serie uppstigningar med ­Andrées ballong. Den var fast förankrad i marken och under proven ökades höjden gradvis. En telefonkabel upp till gondolen tillät markpersonalen att tala med ballongfararna.

Löjtnant Kullberg blev den som tog de första fotografierna över Kungsholmen med Andrée som läraktig betraktare. Kameratekniken finslipades och vid kommande friflygningar svarade Andrée själv för fotografier från hög höjd. Han blev inte bara en pionjär inom svensk ballongflygning utan visade även på nyttan av fotografi i militära och vetenskapliga sammanhang. 

Ett par år senare, 1896, befann sig Andrée på Spetsbergen med sin nya ballong »Örnen«, även den från Paris. Hans storstilade plan var att som första människa nå Nordpolen och bland annat dokumentera isvidderna med specialkameror. Expeditionen fördröjdes. Först sommaren 1897 lyfte »Örnen« och försvann norrut med sina tre besättningsmän. Det skulle dröja 33 år innan deras öde blev känt. 

 

Foto: Oscar Halldin / Axel Lindahls Fotografiaffär
Tillsammans med kapten Johansen steg Oscar Halldin upp från utställningsområdet i Stockholm den 25 augusti 1897: »Fotograferingen lyckades förträffligt, tack vare det mycket gynnsamma vädret, som tillät ballongen att sakta stiga och länge hållas sväfvande öfver utställningsfältet. Nedstigningen skedde lyckosamt efter en half timmes färd.« Solens strålar reflekterades i Nybroviken och nere till vänster syns ballongens uppstigningsplats vid den stora Industrihallen. Oscar Halldins uppdrag var att ta bilder för ett extra utställningsnummer av Svenska Dagbladet följande helg. Men fotografierna visade sig alltför svåra att reproducera för tryck i en dagstidning. I stället gjorde firman monterade kopior som såldes till intresserade besökare.

 

Fotografier såldes till besökare

Samma år Andrée försvann invigdes den stora Stockholmsutställningen på Djurgården. Här visades en rad nymodigheter upp och även ballongkonsten hade sin givna plats. Den danske luftseglaren kapten L. Johansen svarade för uppstigningarna. En av hans passagerare var fortifikationsofficer, löjtnant Amundson, som med sin kamera ville utforska flygfotografins militära möjligheter. 

Axel Lindahls Fotografiaffär svarade för den officiella fotografin på utställnings­området. Firmans unge fotograf, Oscar Halldin, gjorde en lufttur med Johansen den 25 augusti 1897. Halldin dokumenterade utställningen i stort negativformat och fotogra­fierna såldes till intresserade besökare.

Oscar Halldin blev den förste svenske yrkesfotograf som utvecklade fotografi från luften. Efter att Johansen hade återvänt till Danmark samarbetade han med Fransesco Cetti och följande år gjorde de uppstigningar från både Stockholm och Göteborg med »Frithiof Nansen«, Cettis fjärde ballong. Norrmannen hade då gjort ett nittiotal luftfärder med närmare åttio passagerare.

 

Foto: Löjtnant O. Kullberg
Våren 1894 genomförde överingenjör Andrée en serie uppstigningar med ballongen »Svea« från Svea ingenjörskompanis kaserngård på Kungsholmen i Stockholm. Syftet var att klarlägga hur ballonger kunde användas i militära och vetenskapliga sammanhang. Den fast förankrade ballongen höjdes gradvis något hundratal meter åt gången och ombord fanns olika mätinstrument liksom en kamera. Den 30 april tog löjtnant O. Kullberg en vy över de i stort sett obebyggda omgivningarna. I bakgrunden syns en flik av Mälaren med Hornsberg i siluett, till vänster Kristinebergs slott och Konradsberg, till höger S:t Görans sjukhus och Stockholms sjukhem.

 

Brevduva till kungen

Torsdagen den 19 maj 1898 blev en stor dag för dem båda. Tusentals människor hade samlats vid Idrottsparken på Östermalm i Stockholm inför en uppstigning. Även Oscar II närvarade och samtalade livligt med Cetti. Efter avfärden släppte de på 2 200 meters höjd en brevduva med ett personligt meddelande till monarken. Ballongen landade i Gnesta söder om Södertälje. 

Oscar Halldin, som medfört »en större fotografiapparat«, fick en »i allo lyckosam färd hvarunder utmärkta fotografier tagits«. På egen hand hade den driftige Halldin prövat sig fram till säljbara resultat, bland annat till pressen, och lite senare blev han även en av landets första pressfotografer. 

Men dåtidens teknik satte gränserna för det möjliga. Först med nya kameratyper och lättmanövrerade flygplan kunde flygfotografin utvecklas på allvar. 

Björn Axel Johansson & Tekniska museet

Fotohistoriker Björn Axel Johansson står bakom texterna till Kamera & Bilds artikelserie, där vi fördjupar oss i fotohistoria med hjälp av Tekniska museet.  

 

Björn Axel Johansson har tidigare bland annat publicerat »De första fotograferna« (Historiska Media, 2005), »Stora boken om familjebilder« (Historiska Media, 2010) och »Resan till Egypten/Drottning Victorias fotografiska liv« (Atlantis, 2012). Han har varit verksam som fotohistorisk rådgivare vid bland annat Bernadottebiblioteket på Stockholms slott, hos fotograf Lennart Nilsson och är numera knuten till Tekniska museet.

 

 

Materialet till den här artikelserien baseras på Tekniska museets bok »Att se världen / Svensk fotografi under 175 år« (2017), till vilken Björn Axel Johansson är författare. Boken finns att köpa i Tekniska museets webbshop, på tekniskamuseet.se.

167315513313063_2272081916169735