Led betraktaren rätt med din bildbehandling

Det som fotografen ser och hur kameran uppfattar motivet är inte samma sak. Vi skulle kunna säga att det är tre områden där vår och kamerans uppfattning om verkligheten går isär. Hur motivet uppfattas beror på var vi tittar eller hur kameran fokuserar. Hur kontrast uppfattas. Hur olika stämningar uppfattas.

Fokus

Våra ögon ser väldigt selektivt. Detta innebär att när vi fokuserar på något, uppfattar vi det som befinner sig runtom motivet mycket svagare. Kameran däremot registrerar allt som finns med i bildutsnittet lika väl. Till viss del kan du som fotograf styra detta genom att lägga förgrunden och/eller bakgrunden i oskärpa för att få fokus på motivet. Men det är inte alltid detta är möjligt eller passar motivet. Då kan bildens fokus i stället förstärkas lite vid bildbehandlingen.

Kontrast

Kameran har ett mycket snävare kontrastomfång än vårt seende. Detta gör att i ett motiv med hög kontrast, till exempel en miljö i starkt solsken, kan skuggorna uppfattas mörkare av kameran än hur vi ser samma scen. Likaså kan ljusa delar i samma bild bli ljusare eller helt sakna teckning där vi mycket väl kan uppfatta detaljer.

Detta är inget nytt i och med den digitala tekniken, det är detsamma om vi har film i kameran. Det snävare kontrastomfånget behöver dock inte vara något dåligt, det finns många exempel på när fotografer har använt dessa begränsningar som något bra för bilden. Exempelvis för att göra ett motiv mer rent och grafiskt eller mer intressant då betraktaren inte kan urskilja vad som till exempel döljer sig i skuggorna.

Det är klart att det hade varit att föredra att kameran alltid kunde registrera hela kontrastomfånget eftersom vi då i efterhand vid bildbehandlingen skulle kunna välja fritt att göra skuggor och högdagrar så mörka och ljusa som vi önskade. Men ännu är inte tekniken så långt utvecklad. Därför gäller det att vara medveten om när begränsningarna i exponeringsomfånget kommer att ställa till problem.

En del av problemen med exponeringsomfånget går att komma runt genom att vara medveten om vad som går att tumma på vid fotograferingstillfället för att sedan kunna återfå i bildbehandlingen.

Stämning och känsla

Under denna rubrik skulle egentligen nästan vad som helst kunna inrymmas i fråga om hur vår känsla från en situation skiljer sig från kamerans sätt att se. Det skulle kunna innebära väldigt mycket retusch för att ändra ett motiv till något helt annat för att det var så fotografen kände eller tänkte sig situationen.

Men även då vi tycker att vi bara använder kameran för att faktiskt försöka återge en situation så som den var utan att addera några egna känslor så kan vi stöta på problem mellan vad vi uppfattade och vad kameran registrerade. Det kan vara en så enkel sak som att hitta rätt färgtemperatur för bilden. Om vi fotograferar en person i skenet från stearinljus blir personens hudton lätt mycket mer orangeröd på bilden än vad ögonen tyckte att den var när bilden togs. Göra en lagom mjuk lagermask

Tröjan är markerad med hjälp av lassot  (bild 1).När jag sedan gör ett justeringslager övergår markeringen till en lagermask (lager Curves 2). Om jag inte har gjort en markering innan jag gör ett nytt justeringslager blir lagermasken helt vit (lager Curves 1)  (bild 2) . Med hjälp av kurvan mörkar jag ner och lägger till kontrast till tröjan (bild 3) .

Eftersom jag inte använde något ludd på lassot har markeringen fått hårda kanter vilket syns tydligt i bilden. Genom att Alt+klicka på lagermasksymbolen i lagerpanelen visas masken över bildytan (bild 4).

Masken kan göras mjuk antingen genom att dra upp reglaget Ludd i maskpanelen eller genom att lägga på oskärpa med filtret Gaussisk oskärpa. Hur mycket oskärpa man måste använda beror både på bilden och markeringens storlek. Strunta i vad du får för värde, titta i stället så att det ser snyggt ut i bilden. När oskärpan läggs på skapas en övertoning mellan det som är helt svart och det som är helt vitt. Området som är helt vitt är det som påverkas fullt ut av den ändring som du gör i justeringslagret. Ju mörkare masken sedan blir ju svagare blir påverkan. Där det är svart i lagermasken påverkas inte bilden alls av ändringen  (bild 5 och 6) .

När masken blivit lagom mjuk kan vi oftast inte upptäcka att den ursprungliga markeringen inte var helt perfekt (bild 7).

Finjustera lagermasken

Eftersom bakgunden i denna bild är ganska ljus krävs en lite noggrannare mask för att mörka ner den utan att det syns.

Även om jag vet i förväg att masken behöver vara mer exakt, gör jag oftast ändå en ganska ungefärlig mask först. Då ser jag vad jag behöver göra noggrannare. Det som behöver justeras målar jag fram med hjälp av en lagom stor pensel. Om jag vill minska masken väljer jag svart färg och målar i masken på de områden som inte ska påverkas av justeringslagret  (bild 8).

När jag ska finjustera en mask genom att måla i den finns det en skillnad i om jag tidigare la på Ludd med maskpanelen eller om jag gjorde masken mjuk med Gaussisk oskärpa. Om Ludd läggs på med maskpanelen så läggs även samma mängd ludd på på allt som jag målar med penseln. Det innebär att jag inte i efterhand kan justera bara en del av maskens kant så att den blir mer exakt. Och om jag försöker att måla i masken med en liten storlek på pensel kanske luddet som läggs på gör att strecket du målar knappt syns alls eftersom det blir så suddigt att det smälter in i resten. Om detta händer kan du backa tillbaka reglaget för Ludd i maskpanelen och i stället använda Gaussisk oskärpa (bild 9) .

Gaussisk oskärpa går inte att ångra i efterhand så som du kan göra med ludd i maskpanelen. Oskärpan läggs heller inte till på nya penseldrag som du gör i masken. Därför går det bra att senare finjustera den genom att måla med både hårdare penslar och penslar i mindre storlek.

Att skapa fokus

Vid bildbehandlingen kan du förstärka betraktarens intryck av motivet genom att försöka få en balans i ljushet, kontrast och eventuellt färgmättnad mellan bildens olika delar. När vi tittar på en bild dras vår uppmärksamhet lätt till ljusa och/eller kontrastrika områden i bilden. Av denna anledning är det många som tagit för vana att mörka ner bildens kanter – skapa en vinjettering.

Men långt ifrån alla bilder passar med en kraftig vinjettering även om det leder betraktarens blick till centrum av bilden.

I bilden av flickan som ritar faller ljuset så att hennes hand som håller kritan är ganska mycket ljusare än hennes ansikte, vilket drar till sig uppmärksamheten. I denna bild ligger skärpan på ansiktet och handen är lite oskarp. Därför tycker jag att det skulle vara bättre att förstärka fokus i bilden till flickans ansikte.

Detta gör jag genom att ljusa upp ansiktet och mörka ner handen. Ansiktet behöver i många bilder helst vara lite ljusare än händer som finns med i bilden eller åtminstone lika ljust som händerna.

Det första jag gör är att lägga på lite försiktig kontrast över hela bilden. Det får bort den lite gråa hinna som råfilen hade. Här valde jag att öka kontrasten genom att göra skuggan under håret på vänster sida lite mörkare och hudtonen på den skuggiga kinden lite ljusare (bild 10) .

För att mörka ner de ljusa tonerna på handen och armen, utan att det känns grått, gör jag en nermörkning där jag samtidigt höjer kontrasten lite genom att göra en kurva med två punkter.

Först klickar jag med justeringsfingret från kurvpanelen på den ljusaste delen av handen och sedan drar jag ner den kurvpunkten lite. Hudtonen blir mörkare. Sedan klickar jag med justeringsfingret på en hudton på armen som redan var lite mörkare och och trycker ner denna punkt på kurvan ytterligare (bild 11).

Jag ljusar upp ansiktet genom att först klicka med justeringsfingret från kurvpanelen på flickans kind och dra upp den punkten lite tills dess att ansiktet är så ljust som jag tycker ser bra ut. Men när jag gör detta blir även de mörkaste partierna ljusare vilket gör att ansiktet ser lite gråare ut än resten av bilden. Därför lägger jag även på denna kurva till ytterligare en punkt för att kunna återta lite kontrast. Jag klickar på det mörkaste partiet i ansiktet (ögonfransarna) med justeringsfingret och drar ner även den kurvpunkten så att dessa toner nu är nästan lika mörka som de var tidigare (bild 12).

Eftersom förgrunden i bilden är ganska ljus, leder den betraktarens blick ut ur bilden. Genom att mörka ner förgrunden läggs mer fokus på flickan. De vita pappren måste förstås fortsätta att kännas som vita papper men de kan få bli lite mörkare. Jag markerar förgrunden och gör en kurva där jag först mörkar ner de ljusa papprens ton en aning. Sedan klickar jag med justeringsfingret på ett av kritstrecken på teckningen och trycker ner den punkten på kurvan ytterligare så att dessa blir mörkare och teckningen som flickan ritar blir tydligare. Efter det klickar jag med justeringsfingret på en mörk del av bordsskivan och drar i denna kurvpunkt för att göra bordsskivan lite mörkare (bild 13).

Trots att bakgrunden ligger i oskärpa är den lite rörig. I stället för att försöka mörka ner hela bakgrunden väljer jag att försöka minska kontrasten genom att mörka ner de ljusa partierna lite och ljusa upp de mörka delarna. Detta kan jag inte göra i en och samma kurva eftersom det då skulle resultera i att vissa toner skulle få en mycket lägre kontrast än de hade innan och därför se väldigt grå och onyanserade ut. I stället börjar jag med att göra en kurva som mörkar ner de ljusa partierna och med hjälp av lagermasken ser jag till att denna kurva bara påverkar de ljusa delarna i bakgrunden. Därefter gör jag en annan kurva som ljusar upp mörka partier. Även här använder jag mig av lagermasken för att se till att denna lättning bara hamnar på de mörka delarna (bild 14).

Att kompensera för kamerans begränsningar

I situationer med väldigt högt kontrastomfång kan du tvingas välja mellan att få teckning i antingen högdagrar eller skuggor. Vid andra tillfällen, som i den här bilden från Gotland, kan det vara möjligt att få teckning i väldigt ljusa högdagrar genom att underexponera bilden som helhet. De partier som är underexponerade kommer dock att få sämre kontrast än vad de skulle ha fått om de hade varit normalt exponerade.

Detta kan gå att kompensera för vid bildbehandlingen genom att öka kontrasten kraftigt i skuggpartierna. Men att underexponera en bild orsakar inte bara lägre kontrast, den blir också brusigare, särskilt i de mörka partierna. När du senare vill ljusa upp dessa partier kommer bruset att synas tydligare. När du dessutom vill öka kontrasten en hel del förstärks bruset kraftigt. Därför bör du fotografera på så lågt ISO som möjligt och inte underexponera mer än nödvändigt.

Trots att jag underexponerade motivet blev de ljusaste molnen utfrätta i min första exponering. Jag fick därför minska exponeringen ytterligare ett steg vilket resulterade i en råfil som denna (bild 15).

Redan i Camera Raw la jag på en kurva som gav en rejäl kontrastökning i skuggpartierna samtidigt som mellantonerna ljusades upp ordentligt. När jag jobbar i Camera Raw använder jag alltid Punkt-kurvan. Detta eftersom det är lättare att göra mer exakta ändringar, till exempel mellan valörer i områden med låg kontrast. För att öka kontrasten i ett skuggparti som detta zoomar jag in på området. Då kan jag se skillnaden mellan de lite mörkare och de något ljusare delarna av den skuggiga bergväggen (bild 16).

I CameraRaw finns inget justeringsfinger. För att kunna överföra en valör från bilden till en punkt på kurvan behöver du trycka ner Cmd (mac) / Ctrl (pc) och samtidigt klicka i bilden på den valör vars värde du vill överföra till en punkt på kurvan.

Jag Cmd/Ctrl+klickar först på en av de mörkare delarna på bergväggen och trycker ner den kurvpunkten något. Sedan Cmd/Ctrl+klickar jag på en del som bara är lite ljusare och trycker upp denna kurvpunkt. När två punkter ligger så nära varandra på kurvan som dessa blir kontrastökningen kraftig när den ena görs lite mörkare och den andra lite ljusare. Den andra delen av kurvan svänger också kraftigt. För att inte få de ljusaste tonerna för ljusa har jag satt två ytterligare punkter högre upp på kurvan och flyttat dessa lite försiktigt ner igen. Men bara lite, för om jag ljusar upp skuggorna och samtidigt försöker låta bli att lätta de ljusare valörerna kommer mellantonerna att tappa kraftigt i kontrast.

När jag har öppnat råfilen i Photoshop ser jag att det finns utrymme för ytterligare lite kontrast i skuggan. Denna justering lägger jag på hela bilden (bild 17).

De två föregående kurvorna har sänkt kontrasten mellan de ljusare valörerna. När jag nu gör förgrunden lite mörkare passar jag även på att höja kontrasten här (bild 18).

Detsamma gäller för himlen, den vill jag också göra en aning mörkare och ge lite mer kontrast. Men eftersom den från början är mörkare än förgrunden gör jag ett nytt kurvjusteringslager, anpassat speciellt för att öka kontrasten mellan molnen (bild 19).

För att stenytan på bergväggarna ska kännas mer »sten« ökar jag kontrasten igen, denna gång i mellantonerna. När jag gör det märker jag att det finns ett litet cyan-blå färgstick i skuggorna i dessa partier. Detta tar jag bort genom att först välja den röda kurvan i justeringspanelen, klicka med justeringsfingret där jag kan se färgsticket i bilden och öka mängden rött lite. Detta tar bort cyanfärgen. Sedan väljer jag den blå kurvan, klickar med justeringsfingret i samma område i bilden och minskar mängden blått genom att trycka ner punkten på den blå kurvan ett par steg (bild 20).

Mer kontrast till skuggorna igen! Denna gång till de mörkare delarna av berget till vänster (bild 21).

Just ovanför det högsta berget är himlen ganska ljus. Här gör jag en mycket kraftig nedmörkande kurva som även den höjer kontrasten. Sedan målar jag fram ändringen lite i taget i lagermasken (bild 22).

En så här kraftig kontrastökning får till följd att färgen i området som påverkas också förstärks kraftigt. För att undvika att påverka denna himmel, som i detta parti är nästan neutralgrå, ändrar jag kurvans Blandningsläge till Luminiscens. När du har ett justeringslager markerat kan du ändra dess blandningsläge genom att klicka på menyn i kurvpanelens övre vänstra del. Om du inte ändrar något står blandningsläget inställt på Normal. När du klickar på denna nedfällbara menylista finns det många blandningslägen att välja på, varav Luminiscens är ett av de mer användbara för bildbehandling.

Det större partiet med ljus sten i förgrunden mörkas ner lite till (bild 23).

Och stenpartiet i bakgrunden ges en sista omgång kontrast (bild 24).

Totalt sett har bilden nu något

Att skapa stämning

Säkert har du redan märkt hur svårt det kan vara att fånga en stämning – det vi ser eller åtminstone tror oss se när vi är på plats är som bortblåst när vi senare tittar på bilderna från tillfället. En del kan ibland skyllas på kamerans dåliga exponeringsomfång, men även när vi vet det och för länge sedan slutat försöka ta motljusporträtt med en solnedgång i bakgrunden så finns det många situationer där det som vi uppfattar som stämning i en situation inte »fastnar« på bilden.

Problemet ligger nog delvis i att i det som jag tror att det flesta av oss uppfattar som stämning ligger många saker som kameran är helt okänslig för. Det kan vara kyla, värme, musik, blåst, dofter och en massa annat, inte minst sådant som vi själva tolkar in i en situation baserat på annat som vi upplevt och tänker på.

Denna bild av fackeltåget på väg till valborgsmässoelden på Riddarholmen är ett exempel på hur stämningen som jag upplevde – särskilt det varma skenet från hundratals facklor – helt saknades när jag senare tittade på bilen som kameran fångat. Råfilen innehöll knappt någon skillnad mellan den kalla kvällshimlen och de varma facklorna. Det har jag istället adderat i bildbehandlingen (bild 26).

Precis som i förra bildexemplet har jag börjat med att ge hela bilden en grundkontrast där jag gett skuggpartierna mest kontrastökning (bild 27).

Efter det mörkar jag ner himlen och ger även den ytterligare kontrast. Kontrasthöjningen gör att himlens blå färg blir mer mättad. Men i denna bild till skillnad mot den förra låter jag himlen få behålla den lite överdrivna blå ton den får. Här tycker jag att det ökar känslan av kylig kväll (bild 28).

Till fackeltåget däremot går det inte att få en varm känsla bara genom att höja kontrasten. Här har jag skapat en extra varm ton genom att minska mängden blått (dragit ner den blå kurvan) och ökat mängden rött (dragit upp den röda kurvan). Även kontrastkurvan här skiljer sig från de kurvor jag gjorde för stenpartierna i förra bilden – här har jag inte tryckt ner den mörkare punkten. Här har jag istället först lättat upp de mörkaste tonerna något och sedan ljusat upp de lite mindre mörka tonerna lite mera (bild 29).

Till himlen har jag här gjort en nedmörkande kurvasom bara innehåller en punkt. Denna kurva gör en mjukare nedmörkning än de kurvor där jag använt två kurvpunkter för att höja kontrasten samtidigt som jag mörkar ner (bild 30).

Fackeltåget däremot behöver lite mer kontrast för att »lysa upp« (bild 31).

För att inte kyrktornet ska förvandlas till en svart siluett lägger jag på lite kontrast till dess mörka fasad och fönster (bild 32).

Här mörkar jag ner mitten av himlen som från början var ljusare än kanterna. Det skapar mer fokus till bildens mitt. Samtidigt passar jag på att mörka ner flera andra små områden, till exempel nederkanten på bron och lite av fackeltåg och husfasader (bild 33).

För att fönstren på kyrktornet ska synas bättre och se ut att reflektera den »nya« blå himlen ökar jag kontrasten ganska mycket här (bild 34).

Att addera kontrast är lurigt, först har bilden knappt någon kontrast och så fort du lägger på ens bara lite så ser bilden mycket bättre ut. Om du sedan fortsätter att jobba med bilden så vänjer sig dina ögon vid den nya kontrasten och då är det mycket möjligt att du ser att du var för snål med kontrasten tidigare och att i alla fall vissa delar av bilden behöver mer kontrast. Så där är det lätt att det fortsätter – skriv gärna ut din bild och titta på den på papper – skärmen med sin fina kontrast lurar dig lätt att tro att bilden är färdig fastän bilden i själva verket är grå och tråkig.

Här har jag lagt på lite till kontrast igen! I kombination med lite nedmörkning av vissa toner (bild 35).

Och igen – kontrast! Denna gång till kyrkans tak för att få lite mer lyster i det fina koppartaket (bild 36).

Det sista justeringslagret mörkar ner några väldigt små partier av himlen. På ett par ställen där himlen angränsar till de mörka taken och fasaderna ser himlen ut att vara ljusare. Ungefär som om jag tidigare har gjort en dålig mask någonstans. Jag ser först efter om det är någon tidigare mask som orsakar dessa lite ljusa »fläckar«. Det är det inte. Antingen var himlen lite ljusare här och var eller så kan det vara en synvilla. Hur som helst vill jag inte ha det så. Med en försiktigt nedmörkande kurva justerar jag detta (bild 37).