https://www.kamerabild.se/fotoskolor/v-lj-r-tt-kamera-forts-ttningen
486921
Fotoskola

Välj rätt kamera - fortsättningen

Totalbetyg

I förra artikeln inledde jag och berättade om främst de tekniska skillnaderna mellan olika kameratyper. Här kommer nu fortsättningen med mer fokus på skillnaderna i hantering och att kreativ användning.

Liten eller stor?

En kompakt kamera som får plats i innerfickan eller inte tynger ner en handväska har förstås en stor fördel. Problemet är att det lilla formatet inte medger den bästa ergonomin. Dels är det svårt för normalstora händer att hitta ett bra grepp och hålla kameran stilla. Dels blir knapparna mindre och färre än på de större systemkamerorna.

Färre knappar kan låta bra, men ju fler funktioner du hittar direkt på kamerahuset desto snabbare kan du ändra dem. Alternativet är att funktionerna grävs ner i kamerans menysystem. Det kan fungera bra, men det kan också upplevas onödigt krångligt att ändra en del basfunktioner.

Att bestämma fokus manuellt med små kompaktkameror är ofta så krångligt att det är mer eller mindre oanvändbart om man har bråttom. Väljer du en kompaktkamera bör du se till att den istället har bra autofokus.

Kontenta: Är formatet det viktigaste är kompaktkameran överlägsen. Men om ergonomin är prioriterad vinner systemkameran.

Autofokus

Det många brukar irritera sig på när de klagar på kompaktkameror är tiden det tar från att man trycker ner avtryckaren till det att bilden tas. I skräckfall kan det ta någon sekund eller mer.

Vad är det kameran pysslar med under tiden?

Jo, den ställer in skärpan (fokuserar) och mäter ljuset. Ljusmätningen går mycket snabbt, men att ställa in skärpan kan ta lång tid.

Om du ställer in skärpan i förväg kommer de flesta kameror att bli blixtsnabba. Du gör detta genom att trycka ner avtryckaren halvvägs

Vissa kameror är snabbare än andra på att ställ in skärpan. Testa gärna i butiken innan du köper ny kamera.

Kompaktkameror har långsammare autofokussystem än systemkamerorna. För systemkamerorna spelar också vilket objektiv som används roll för hastigheten.

Kontenta: Kan du leva med en något långsammare autofokus fungerar kompaktkameran utmärkt. Men vill du vara säker på att inte missa en bild för att kameran inte hann med att fokusera bör du fundera på systemkameran, speciellt om ditt intresse är sport/actionbilder.

Brusighet / ”korn”

En liten bildsensor (kompaktkameror) med till exempel 10 megapixlars upplösning har svårare att se färger och detaljer korrekt i dåligt ljus än en större bildsensor (systemkamera) med samma upplösning.

Vid svagt ljus höjer kamerans automatik ljuskänsligheten (ISO). Vid låga ISO-tal mellan 50-200 (ex. utomhus i fullt dagsljus) presterar de flesta kameror väldigt fina bilder.

Det är när ljuset är svagare (ex. inomhus) och man är tvungen att låta kameran ta bilder runt ISO 800 och däröver som det är mycket stor skillnad beroende på sensorns storlek.

Små sensorer genererar brusiga (korniga) bilder från sensorn, vilket kamerans inbyggda programvara ofta försöker kompensera för genom att brusreducera. Resultatet kan bli okej men sällan i närheten av resultatet från en kamera med större sensor.

Samtidigt har det skett en enorm utveckling inom detta område de senaste åren med både mindre brus i bilderna och högre upplösning. Tänk på att högupplösta bilder kan se sämre ut på skärmen än när bilden är utskriven på papper. Det beror på att man oftatitta på bilderna i hög förstoring och på nära håll på skärmen.

Systemkameror brukar även gå att ställa in på högre ISO-tal (3200/6400 och ibland ännu högre) än kompaktkameror vilket innebär att bilderna kan tas med snabbare slutartid. Det kan användas för snabba upp slutartiden för att minska risken för oskärpa.

Kontenta: Systemkameror är överlägsna på att ge lågt brus vid höga ISO-tal men du måste också se bruset i relation till hur stort du ska använda bilden. Kommer verkligen bruset synas när bilden visas i den storlek du tänkt?

Dynamiskt omfång / kontrastomfång

Det här ämnet talas det tyvärr för lite om. Säkert har du märkt att så fort man ställer en person i motljus, till exempel mot ett fönster en solig dag, så blir resultatet något helt annat än vad ögat ser.

Kameran gör då oftast personen för mörk, nästan som en siluett. Det beror på att kamerans sensor är väsentligt underlägsen ögat i så kallat kontrastomfång – förmåga att samtidigt se detaljer i både ljusa och mörka områden. I kontrastrika motiv ”klipper” kameran helt enkelt bilden och låter ljusa partier bli utfrätta (helt vita utan detaljer) och mörka partier bli mörkare än vad ögat upplever det.

Bilden visar ett klassiskt problem. Himlen var ljusblå när bilden togs men kameran förmådde inte att både bevara detaljer i de mörka partierna och den ljusblå himmelen. Himlen fick stryka på foten.

Små sensorer har generellt sett ett lägre kontrastomfång än större sensorer* med samma upplösning varför systemkameror är bättre lämpade för motiv med stor kontrast i ljuset. Om kameran har dåligt kontrastomfång kan en klarblå himmel bli alldeles för ljus eller helt vit. Alternativt bli marken för mörkt.

* Det som avgör är hur stor yta på sensorn varje ljuskänslig fotodiod (jämför: pixel) upptar. Med andra ord kan en stor sensor med hög upplösning ha samma förutsättningar som en liten sensor med låg upplösning därför att de enskilda fotodioderna är lika stora på sensorerna.

Kontenta: Stora sensorer har bättre förutsättningar att teckna ljusa och mörka partier i bilden lite bättre än små sensorer.

Skärpedjup

Sist i denna artikel ett ämne som kanske egentligen har störst kreativ effekt på bilden av allt jag nämnt. Det finns nämligen en direkt relation mellan storleken på sensorn och skärpedjupet, det vill säga hur mycket skärpa i djupled bilden får: Ju mindre sensor, desto större skärpedjup.

Det kan tyckas vara en bra effekt, men utifrån ett kreativt perspektiv är det inte alltid man vill att allt i bilden ska vara skarpt. Vi porträtt kan det vara snyggt med en helt oskarp bakgrund.

Den inställning i kameran som påverkar skärpedjupet är bländaren. Men trots samma bländarinställning och komposition av motivet får jag helt olika resultat i bilden om den fotas med liten eller stor sensor.

Båda bilderna fotades med största bländaren (2,8), men med kameror med olika stora sensorer. Den översta bilden är tagen med kompaktkameran Panasonic LX-3 som har en liten sensor. Den undre är tagen med en Canon Eos 1Ds Mark II systemkamera med stor sensor.

Notera hur bakgrunden skiljer sig.

Även bland systemkameror finns olika sensorstorlekar. Minst är ”fourthirds” (Panasonic/Olympus), sen kommer APS-C (Canon, Nikon, Pentax, Sony, Sigma) och de mer professionella kamerorna har sensorer i småbildsdsformat/fullformat (Canon, Nikon, Sony).

Småbildsformatet har lika stor sensor som en diabild.

Kontenta:

Om du vill kunna leka kreativt med skärpedjupet behöver du en kamera med stor sensor (systemkamera) och ljusstarkt objektiv* som tillåter stora bländare.

* Mer om ljusstyrka i en annan artikel

Artikelförfattaren Petter Stahre arbetar som fotograf med inriktning på mat, människor och produkter. Petter håller även fotokurser, läs mer på www.fotokurs.se

Upphovsrätten för samtliga bilder i artikeln tillhör Petter Stahre om inget anges under bilden.