Fotografer

Martin Palm: ”Det är helt magiskt – det är så det fungerar”

»Min tanke när jag skapar miniatyrerna är att jag ska ha rätt information när jag tar bilden, och att jag sedan gör alla finjusteringar i datorn«, säger Martin.

”Min tanke när jag skapar miniatyrerna är att jag ska ha rätt information när jag tar bilden, och att jag sedan gör alla finjusteringar i datorn”, säger Martin Palm om hur han fotograferar leksaksbilar i uppbyggda scenerier.

Att bygga upp miljöer som utstrålar autenticitet är för Martin Palm den stora utmaningen med hans miniatyrprojekt där han fotograferar leksaksbilar i uppbyggda scenerier. De ska kännas hyfsat verkliga, menar han.

Martin Palm

Ålder: 32 år.

Bor: I Kalmar.

Gör: Kommersiell fotograf och retuschör. 

Aktuell med: Miniatyrprojektet där han fotograferar leksaksbilar i uppbyggda scenerier, så att det ser ut som påkostade fotograferingar med riktiga bilar.  

Utrustning: Fotograferar med Canon EOS R5 och Hasselblad H5D.

Webb: mrpalm.se, på Instagram: martinpalm

– Gör man det rätt, kan du egentligen ha en bil mot en vit bakgrund om du placerar in något som folk kan sätta en skala på. Då kan du lura tittaren, till exempel genom att placera in en människa som man vet är ungefär 1,80 lång. Bara genom att göra det så försvinner leksaksbils-känslan. Det är helt magiskt, men det är så det fungerar.

Kräver det här arbetet mycket tålamod?

– Jag skulle säga att det finns olika nivåer av det här. Det finns något som heter diorama, människorna som är superbriljanta på att modellera små, små saker och göra riktigt realistiska miniatyrvärldar: hus, trädgårdar eller tågbanor. De är extremt duktiga på det här och gör verklighetstrogna saker med smått grus och andra grejor. Jag är ganska långt ifrån det om man kollar på mitt arbete rent generellt. Jag gillar att måla och skulptera och få fram det jag behöver, men jag kallar det information för mina bilder.

För Martin handlar det om att skaffa ett grundmaterial, som han sedan finslipar.

– Egentligen skulle jag kunna jobba med bilderna helt digitalt. Men som alla vet, som håller på med Photoshop och som skapar världar och gör montage, så är det svårt att få perspektiv på saker. Att få alla linjer att gå ihop, få allt ljus att gå åt samma håll och att bygga skuggor. Min tanke när jag skapar miniatyrerna är att jag ska ha rätt information när jag tar bilden, och att jag sedan gör alla finjusteringar i datorn.

»More Pull«. »I och med att jag bor i södra Sverige får jag inte så lätt möjligheten att fota några berg. Så jag har snöat in mig lite på just det här med stenmaterial«, säger Martin.

Därför behöver han inte ägna sig åt att kreera fulländade dioraman. Han kan låta vissa detaljer skava lite.

– Jag struntar i om en sten kanske inte ligger hundra procent ner mot marken, för jag kan dra upp sanden sen i Photoshop. Jag stirrar mig inte blind på att det ska vara perfekt i fotoögonblicket.

Förstörde flera modeller i början

Arbetsprocessen börjar med att Martin skissar en idé på papper, mest för att inte glömma bort vad han har kommit på. Därefter införskaffar han de ingredienser han behöver för att börja bygga. Något han ofta använder är så kallad XPS-cellplast, en kompakt frigolit som har sitt egentliga syfte att fungera som isolering vid husbyggen. Men Martin sätter kniven i det för att karva ut olika former, där han jobbar både med bladkniv och en mer avancerad värmekniv.

Bergsformationer gillar han att skapa, kanske för att han är kalmarbo.

– I och med att jag bor i södra Sverige får jag inte så lätt möjligheten att fota några berg. Så jag har snöat in mig lite på just det här med stenmaterial, klippor och bergsväggar.

När formen är klar sätter han igång och färglägger. Men det gäller att använda rätt typ av färg, vilket Martin fick lära sig den hårda vägen.

– Jag trodde att jag kunde spreja med vilken färg som helst. Men jag undrar om det är alkoholen, för materialet smälte när jag väl fick färg på det. I början förstörde jag flera modeller, säger han och skrattar åt misstaget att inte använda vattenbaserade färger.

Bakom kulisserna: »More Pull«

1: Översikt av min setup. 2: Jag har skurit ut berget i XPS-cellplast, och sedan skapat struktur genom att applicera väggspackel på cellplasten.
3: Min modell och originalannonsen som jag tolkade på mitt sätt. 4: Ett utsnitt av modellen med gräs och stenar som jag hittade utanför min studio.

Nästa steg för honom blir att skapa grönska och andra detaljer. Materialet hittar han ofta i sin närhet.

– Till Saab-bilden, som jag gjorde utifrån en annons, gick jag ut och plockade stenar på parkeringen. Och så hittade jag en identisk liten gren som såg ut som den i originalbilden. Det går att hitta saker ganska nära en, man behöver inte köpa »superfancy« material från en modelleringsfirma.

Snören kan komma till användning, både som växtlighet hängandes längs bergsväggarna, eller i uppsnörat skick som bollar för att likna ökenväxter. Det gäller att vara finurlig.

– Kreativiteten utvecklas extremt mycket av det här. Och det gillar jag.

Du läser mer om Martin Palm i Kamera Bilds längre intervju med honom, som du hittar här!