https://www.kamerabild.se/nyheter/fotohistoria-med-kamera-pa-fjarran-och-sallsamma-vagar
546663
Fotoskolor
Skola

Fotohistoria: Med kameran på fjärran och sällsamma vägar

● BILDSPEL Sommaren 1897 provade Nils Strindberg den speciella kamera som fotofirman Numa Peterson i Stockholm hade byggt inför ingenjör S. A. Andrées ballongfärd till Nordpolen. Kameran laddades med rullfilm från Kodak med negativformatet 13x18 centimeter, en i jämförelse med glasplåtar kompakt och lätt form av negativ särskilt lämplig för luftfärder. Expeditionens startpunkt var Danskön på Spetsbergen.

Totalbetyg

Kameran öppnade nya världar under andra hälften av 1800-talet. Fotografin kom att spegla förhållanden långt bortom den egna vardagen – att se utan att ha varit där. Äventyrare och vetenskapsmän dokumenterade sällsamma ting i fjärran länder. I takt med att fotografin blev mer lätthanterlig ingick kameran i de flesta resenärers utrustning. Den svenska allmänheten fick också ta del av det egna landets mer avlägsna trakter och deras sevärdheter.

Björn Axel Johansson & Tekniska museet

Fotohistoriker Björn Axel Johansson står bakom texterna till Kamera & Bilds artikelserie, där vi fördjupar oss i fotohistoria med hjälp av Tekniska museet.  

 

Björn Axel Johansson har tidigare bland annat publicerat »De första fotograferna« (Historiska Media, 2005), »Stora boken om familjebilder« (Historiska Media, 2010) och »Resan till Egypten/Drottning Victorias fotografiska liv« (Atlantis, 2012). Han har varit verksam som fotohistorisk rådgivare vid bland annat Bernadottebiblioteket på Stockholms slott, hos fotograf Lennart Nilsson och är numera knuten till Tekniska museet.

 

 

Materialet till den här artikelserien baseras på Tekniska museets bok »Att se världen / Svensk fotografi under 175 år« (2017), till vilken Björn Axel Johansson är författare. Boken finns att köpa i Tekniska museets webbshop, på tekniskamuseet.se.

Många svenskar gav sig ut i världen. En del for iväg oplanerat och slumpmässigt medan andra hade speciella uppdrag. Upptäckts­resande blev ett begrepp och regelrätta forskningsfärder genomfördes i privat eller statlig regi. De flesta hade en sak gemensamt – fotografisk dokumentation. Kameran blev ett allt viktigare verktyg i takt med att den tekniska utvecklingen förenklade fotografin.  

Under en stor del av 1800-talet var dock fotografering en känslig sak vid resor i ­fjärran länder och genom jordklotets ännu outforskade områden. Isvidder, sandhav och fuktdrypande växtlighet ställde stora krav på både fotografen och apparaturen. Ofta var de resande fotograferna inte heller yrkesfolk utan hade fotografering som en bisyssla i olika typer av expeditioner.

Fotograferna var också långt borta från ombonade ateljéer och den miljö som utrustningen ursprungligen var avsedd för. Under 1800-talet vållade särskilt vikten problem. Stora och tunga glasnegativ i kombination med kamera, väl tilltagna objektiv, stativ, kemikalier och mörkrumstält fordrade särskilda åtgärder.

 

Bildkälla: »Ett år i Stilla Hafvet / Reseminnen af Adolf Ekelöf med 17 lithografierade afbildningar, Stockholm 1872«
En svensk löjtnant, Adolf Ekelöf, seglade under engelsk flagg i mitten av 1860-talet. Hans tidstypiska reseskildringar av strandhugg i Stilla havet gavs ut i bokform några år senare. Vid denna tid saknades tekniska metoder för att i boktryck återge fotografier. I stället användes bland annat, som här, en litografisk bild. Den har titeln »Passadsceneri efter solnedgången«, en stillsam romantiserad vy av seglatser i varma vatten.

 

En färd genom ismassor

Den första världsomseglingen med ett svenskt örlogsfartyg skedde 1851–53. Ombord på fregatten »Eugenie«, med 40 kanoner och en besättning på 350 man, fanns en handfull personer med vetenskapliga uppdrag inom bland annat fysik, zoologi och botanik. I detta tidiga skede i fotografins historia spelade dock kameran inte någon större roll. ­Tekniken var alltför outvecklad.

Annorlunda var det två årtionden senare. Under den svenska polarexpeditionen åren 1878–79 lyckades Adolf Erik Nordenskiöld att segla österut genom Norra ishavet till Berings sund och Stilla havet, den så kallade Nordost­passagen. Det hade aldrig tidigare gjorts. Fartygschefen Louis Palander fungerade som expeditionens fotograf och dokumenterade barken »Vega« och färden genom ismassorna.

Ångfregatten »Vanadis« blev det andra svenska örlogsfartyg som seglade jorden runt. Åren 1883–85 gjordes besök i Sydamerika, Asien och Afrika. Hjalmar Stolpe svarade för en del av det vetenskapliga programmet och samarbetade med expeditionens officielle fotograf, Oscar Ekholm. Yrkesfotografen Ekholm dokumenterade hela resan inklusive expeditionens vetenskapliga uppgifter. Vid det laget lades stor vikt vid det fotografiska arbetet. 

 

Foto: Erik Ekelöf / Tekniska museet
I början av 1900-talet var Antarktis till stora delar en okänd kontinent. Under ledning av Otto Nordenskjöld genomfördes åren 1901–1904 den första svenska expeditionen till dessa avlägsna trakter. Ombord på tremastade Antarctic, tidigare sälfångstfartyg, fanns bland andra Gösta Bodman. Han var både kemist, mineralog och meterolog och har här riggat expeditionens så kallade resekamera med väl tilltaget objektiv. På trälådan bakom honom står kameraväskan. Expeditionens läkare och bakteriolog, Erik Ekelöf, passar på att ta en bild på den fotograferande kamraten.

 

Bästsäljande författare

En rad svenskar deltog i olika expeditioner från senare delen av 1800-talet och långt in på det följande århundradet. Alla fotograferade. Bilderna kom till nytta i många sammanhang. De användes bland annat för ­vetenskapliga redovisningar, vid föreläsningar och som illustrationer i tidningsartiklar och böcker eller som stöd under de föredragsserier som många livnärde sig på efter hemkomsten. 

Sven Hedin blev en av de mest uppmärksammade forskarna efter sina resor i Asien. Han ingick i den grupp svenskar som med internationella förebilder och i tidens anda beskrev förhållanden runt om i världen. Några ägnade sig åt antropologi, etnografi och andra vetenskapliga grenar. Andra nöjde sig med att i text och bild redogöra för sina äventyrligheter inför en kunskapstörstande och förväntansfull hemmapublik.

Några representanter för denna epok är bland andra Otto Nordenskjöld, Erland Nordenskjöld, Gustaf Bolinder, Eric von Rosen och Eric Mjöberg. På 1950-talet var Sten Bergman och Rolf Blomberg några av de sista exemplen på de som kallade sig upptäcktsresande. Båda fotograferade, framträdde som populära föredragshållare och var på sin tid även bästsäljande författare med rikt illustrerade böcker. Sten Bergman blev också en välkänd radioröst medan Rolf Blomberg fick framgångar som dokumentärfilmare.

 

Foto: Oscar Halldin / Tekniska museet
Svenska Turistföreningens fotografiska pristävlingar innebar att både yrkefotografer och amatörer gav sig ut i landet och dokumenterade miljöer av olika slag. Fotograf Oscar Halldin, tidigt känd som fotograferande ballongfarare, sökte sig till mer avlägsna hörn av Sverige och bland annat den här bilden, med titeln »Eget hem i Björkliden«, införlivades i turistföreningens bildarkiv. Halldin blev en av Sveriges första pressfotografer och förespråkade en realistisk och okonstlad bildsyn. Han skiljde sig därmed från många tongivande fotografer som i början av 1900-talet bekände sig till den så kallade piktorialismen med dess konstnärliga anspråk.

 

Turistresor i Sverige

Blickarna vändes också mot det egna landet. Svenska Turistföreningen bildades på 1880-talet och ville till att börja med väcka allmänhetens intresse för den svenska fjällvärlden. Snart breddades verksamheten också till riket i övrigt. År 1886 kom den första årsboken. 

Årsskriften fick framöver stor betydelse för svenskt fotografi. Föreningen efterfrågade fotografier av »turistiskt intresse«, representativa bilder som visade olika landsdelar, sevärdheter och befolkningens levnads­villkor i stort. Så småningom byggdes ett stort bildarkiv upp som svarade mot föreningens motto: »Känn ditt land!«

 

Foto: Dagmar Eriksén / Tekniska museet
Dagmar Eriksén i Norrköping, en av alla de kvinnliga fotografer som var verksamma i landet årtiondena runt sekelskiftet 1900, tog den här prisbelönta bilden i Ångermanland. Den visar finska arbetare i kolgården vid Björknäs sågverk, en för många svenskar okänd miljö. Svenska Turistföreningen införlivade fotografiet i sin stora samling av bilder från hela riket.

 

Sveriges dittills största fototävling utlystes våren 1897 och pågick i tre år med årliga prisutdelningar. Ämnesområdena specificerades i detalj, allt från landskap, städer, fiskelägen, byggnader, fabriker och fornlämningar till »folktyper, bilder ur folkets och olika folkklassers lif, deras näringar, arbeten, nöjen o.s.v.« En önskan var att fotografierna skulle bilda »fullständiga serier« för att uppnå tävlingens syfte att »åstadkomma en systematisk fotografering af land och folk«.

Till att börja med lockade tävlingen i första hand yrkesfotografer. Men förenklad kamerateknik, med bland annat ­handkameror och rullfilm, gjorde att allt fler amatörfotografer skickade in sina bidrag.

 

Foto: Okänd fotograf / Tekniska museet
Från slutet av 1800-talet och långt fram i tiden var ett stort antal svenska missionärer verksamma ute i världen. En viktig uppgift för dem var att samla in eller själva ta fotografier på de människor och platser de kom i kontakt med. Vid besök i hemlandet användes bilderna under de föredragsturnéer som arrangerades för att samla in pengar till missionen. Som glaspositiv – de kallades ljusbilder eller skioptikon – visades fotografierna med projektor på en stor duk och utgjorde ett stöd när missionären berättade om sitt arbete. En av dessa missionärer, Fredrik Westling, var verksam i Korea åren 1915–1922. Efter hemkomsten fortsatte han att hålla föredrag ända in på 1950-talet. En av de bilder som visades var detta inköpta fotografi av en hinkförsäljare i Korea. Westling lät också, med bibeln i handen, ta det här ateljéfotot.

 

Brist på importerad fotoutrustning
Fotografier av exotiska platser, historiska byggnader och olika folkslag från världens alla hörn blev på 1800-talet en internationell handelsvara. De svenskar som reste ut köpte ibland in bilder från de professionella fotograferna. I Afrika och Främre orienten var det ofta yrkesfolk från kolonialmakterna som etablerat fotoateljéer. En genre var ateljétagningar av lokalbefolkningen som bjudits in, ofta mot betalning, för att förevigas och senare bjudas ut till hugade européer på resa. Här ett exempel från 1890-talet med texten: »Porträtt av målade män ur stammen Matatek eller Tambukie«.
Foto: Riley Brothers / Tekniska museet

Verksamheten fick gradvis en allt större omfattning med undantag av en svacka i samband med första världskriget 1914–1918. Då uppstod en akut brist på importerad fotoutrustning samtidigt som priserna på kemiska produkter höjdes dramatiskt. 

Föreningens fotografiska initiativ ­möttes av ett växande intresse i takt med att turistföreningens medlemsantal ökade. Från start­årets 74 personer på 1880-talet till sekelskiftets 25 000 växte medlemskåren ytterligare för att på 1920-talet närma sig 100 000. Fyra årtionden senare var antalet dubblerat och föreningen hade karaktären av en folkrörelse. 

De rikt illustrerade årsböckerna fick gradvis allt högre status. Utöver frivilliga bidrag engagerades också namnkunniga yrkesfotografer. C. G. Rosenberg blev fast anställd på 1920-talet och senare framträdde bland många andra Lennart af Petersens liksom Lennart Nilsson och flera medlemmar i ­Tio/Foto: Hans Hammarskiöld, Sven Gill­säter, Tore Johnsson och Pål-Nils Nilsson. 

De fortsatte att skildra Sverige i bild, dess natur, folk och näringar på det sätt som avsikten hade varit när utgivningen av årsboken inleddes. Först på 1970-talet bröts utvecklingen. Mediesituationen såg då annorlunda ut och bland annat fick konkurrensen med tv konsekvenser för både den illustrerade pressen, bildtidningar och Svenska Turistföreningens årsböcker. 

 

Björn Axel Johansson & Tekniska museet

Fotohistoriker Björn Axel Johansson står bakom texterna till Kamera & Bilds artikelserie, där vi fördjupar oss i fotohistoria med hjälp av Tekniska museet.  

 

Björn Axel Johansson har tidigare bland annat publicerat »De första fotograferna« (Historiska Media, 2005), »Stora boken om familjebilder« (Historiska Media, 2010) och »Resan till Egypten/Drottning Victorias fotografiska liv« (Atlantis, 2012). Han har varit verksam som fotohistorisk rådgivare vid bland annat Bernadottebiblioteket på Stockholms slott, hos fotograf Lennart Nilsson och är numera knuten till Tekniska museet.

 

 

Materialet till den här artikelserien baseras på Tekniska museets bok »Att se världen / Svensk fotografi under 175 år« (2017), till vilken Björn Axel Johansson är författare. Boken finns att köpa i Tekniska museets webbshop, på tekniskamuseet.se.

167315513313063_2484892858221972