Nicklas Blom: I stormens öga

–  Tackartackar, svarar Nicklas glatt på mina gratulationer. Jag har skickat in bilder från och till i några år, tidigare fick jag en nominering och då fick jag lite blodad tand. Det är kul att jämföra sig med de bästa i världen och det känns bra att bli utvald när juryn består av några av de största namnen i branschen.

NICKLAS BLOM

Gör Mest känd för sina outdoorbilder men gör även annat.

Bor Åre

Utrustning Allt från digital småbild till analogt storformat

Hemsida www.nicklasblom.com    

Juryn i Spider Awards är onekligen namnkunnig, det är curatorer och bildredaktörer från de största gallerierna och tidningarna i världen som bedömer och poängsätter de tusentals bilder som skickas in.

Den bild han fick med i år är tagen 50 meter in under en glaciär i Tarfala, nordöst om Kebnekaise.

–  Vi var i området för att göra ett reportage om topptursskidåkning för ett tyskt magasin. Men det var så dåligt väder att det var helt omöjligt att ge sig upp på några högre höjder. När det blåste som värst var det uppe i 40 meter i sekunden, då åkte porslinet ned från hyllorna i väggarna. Vi fick därför tänka om och göra något annat. I stället handlade reportaget om hur man ska göra när det är risigt väder på fjället, berättar Nicklas.

Gänget som var uppe visste att det fanns en glaciär som man brukade kunna gå in under en bit upp på fjället. De tog sig upp dit men snön och blåsten hade gjort ett bra jobb med att sopa igen ingången. Därför fick de gräva fram öppningen. Medan hålet ner under glaciären fortfarande var ganska litet tog sig Nicklas ner och gick in en bit. När han sedan vände sig mot ingången förstod han att det skulle kunna bli en bra bild.

–  Vi bestämde ju hur mycket ljus som skulle komma in eftersom det var vår öppning som släppte in ljuset. Jag har varit under glaciärer förut, men den här var ovanligt snygg, säger han.

Annars är inte oväder något som stör Nicklas så mycket, snarare tvärtom. Han gillar det.

–  Fördelarna med att fotografera när det är dåligt väder är att folk tenderar att inte bry sig om kameran lika mycket när de är upptagna med att frysa, vara blöta och ha det allmänt obekvämt. Då blir bilderna mer äkta.

Att det just var en tysk tidning som uppdraget gjordes åt är inte så konstigt, många av Nicklas kunder är internationella.

–  Det började egentligen av en slump, Patagonia hörde av sig och ville köpa några bilder och då syntes mina bilder i usa, sedan har det rullat på. Patagonia har jag fortsatt jobba med sedan dess.

Men det är inte bara en slump att han väljer att jobba med internationella kunder. Nicklas menar att på många ställen ute i världen är bildens värde större än vad den ibland är här hemma.

Vad för utrustning han hade med sig där under glaciären minns han inte riktigt.

–  Det var någon digital småbildskamera, någon av Canons värstingar antar jag. Jag har säkert tio olika systemkameror och jag har lite dålig koll. Mark 11 någonting kanske? Men av perspektivet att döma använde jag min 16-35:a.

Nicklas berättar att han jobbar en del med film också, i både storformat och mellanformat. Filmen ger ett motstånd i fotograferande som han tycker om. Det kräver tid och noggrannhet. Man kan inte bara bränna av bilder hur som helst som man kanske gör med en digitalkamera.

–  Jag tror att det är ett av felen många gör med digitalkameror. Jag kan inte bara skjuta av några testbilder när jag använder storformatskameran, varje bild kostar runt 150 kronor så man vill helst vara säker när man väl trycker på utlösaren, förklarar han med ett skratt.

För inte så länge sedan åkte han på en resa till Svalbard, då hade han med sig sin storformatskamera och en packe polaroidfilm. Kan han så säljer han gärna in jobb där han får fotografera analogt också.

–  Det blir svårare och svårare att sälja jobb som man vill göra analogt, men det går fortfarande och jag försöker så länge det går. Det går inte att ta betalt för att jag tycker att det är roligt, utan det får jag se som en bonus. Det är nyttigt för mig att fotografera analogt.

Nicklas är sugen på att jobba mer i projektform, ungefär som en artist som ger ut album. Att jobba med ett tema en period och fokusera mer på bara den grejen. Hans jobb idag är indelat i kommersiellt, redaktionellt och egna projekt. Tidigare lade han ner mycket tid på de kommersiella jobben, men ju längre karriären rullar på ju mer kan han jobba på sina egna projekt och välja de jobb som han vill göra.

–  Jag tar de jobb som känns bra i magen, om man inte gillar det man gör så blir det inte ett bra resultat.

Men hur var det med den där brutna ryggen då? Jo, fotograferat har han gjort sedan 7-årsåldern, men han började sin yrkesbana som kock. 1996 var han med om en snowboardolycka och bröt ryggen.

–  Jag låg där på sjukhuset i Gällivare och tuggade i mig den ganska äckliga sjukhusmaten medan jag funderade över vad jag ville göra. Då bestämde jag mig för att fotografera och sedan dess har jag inte jobbat med något annat.

Den forna göteborgaren har tidigare bott ett tag på Lofoten i Nordnorge, ett mecka för alla som gillar att vara ute och uppleva äventyr. Men suget efter att bo i Sverige blev stort så flyttlasset gick till Åre. I den lilla jämtländska byn bor flera av Sveriges outdoorfotografer, bland annat Mattias Fredriksson som Nicklas umgås en del med.

–  Vi firade midsommar tillsammans, men de gånger vi träffades före det var av en slump i Japan och på Korsika. Men det blir väl så när man är ute och reser över hela världen …