Intervju

Så har vi använt bilder – från 1839 till idag

Hasse Persson, New York, ur serien Amerikabilder, 1974.

Böcker inom fotografiområdet är oftast utgivna av enskilda, eller grupper av fotografer som visar bilder från ett projekt eller samlade verk. Men den nya boken »Fotografihistorier – fotografi och bildbruk i Sverige från 1839 till idag« handlar om något annat. Här får vi följa den svenska fotografin och hur vi använt bilder genom fotografins utveckling.

Forskning på hög nivå kring fotografi låter kanske som något som kan vara svårtillgängligt för den breda massan, även om man redan har ett intresse för fotografi och fotografering eller bara ett intresse för bilden som sådan. Men det vill man ändra på med den nya boken »Fotografihistorier – fotografi och bildbruk i Sverige från 1839 till idag«. Bakom boken finns 16 författare som på olika sätt arbetar med eller har forskat inom fotografi. Som redaktör och samlingspunkt kring boken står Anna Näslund Dahlgren, professor i konstvetenskap på Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet.

Varifrån kom idén till den här boken?

– Det har pågått diskussioner om att göra en ny fotohistoriebok både inom universitetsvärlden och museivärlden länge, men det var jag som kom med idén nu och formulerade projektet. Det är inte ett projekt som ryms inom min vanliga anställning på Stockholms universitet och ingen hade lyckats hitta vare sig finansiering eller formulerat projektet på ett bra sätt, säger Anna.

Forskning på hög nivå kring fotografi låter kanske som något som kan vara svårtillgängligt för den breda massan, även om man redan har ett intresse för fotografi och fotografering eller bara ett intresse för bilden som sådan. Men det vill man ändra på med den nya boken »Fotografihistorier – fotografi och bildbruk i Sverige från 1839 till idag«. Bakom boken finns 16 författare som på olika sätt arbetar med eller har forskat inom fotografi. Som redaktör och samlingspunkt kring boken står Anna Näslund Dahlgren, professor i konstvetenskap på Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet.

Anna Näslund Dahlgren

 

Gör: Professor i konstvetenskap på Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet.

Aktuell med: Redaktör för boken »Fotografihistorier – fotografi och bildbruk i Sverige från 1839 till idag«.

Varifrån kom idén till den här boken?

– Det har pågått diskussioner om att göra en ny fotohistoriebok både inom universitetsvärlden och museivärlden länge, men det var jag som kom med idén nu och formulerade projektet. Det är inte ett projekt som ryms inom min vanliga anställning på Stockholms universitet och ingen hade lyckats hitta vare sig finansiering eller formulerat projektet på ett bra sätt, säger Anna.

Till slut tog Anna kontakt med Kungliga Vitterhets­akademien, som har som uppgift att finansiera forskning inom humaniora och samhällsvetenskapliga ämnen, och de tyckte att boken var en bra idé. Anna fick således en budget som gjorde att hon kunde ta ledigt från sitt jobb på universitetet, anlita skribenter, fackgranskare, bildredaktör och skaffa bildmaterial till boken.

Hur valde du ut vilka du ville skulle bidra till boken?

– Jag har arbetat inom det här området i drygt 20 år och utifrån mitt nätverk har jag kommit i kontakt med väldigt många av de som arbetar med liknande saker i Sverige. Jag försökte täcka in lite olika områden och få en bredd både kronologiskt men också ämnesmässigt, svarar Anna.

Astronaut Buzz Aldrin på månen, 20 juli 1969, Apollo. Fotograferad av astronaut Neil Armstrong med en svensktillverkad kamera av märket Hasselblad.

Anna menar att många tidigare böcker om fotografi­historia varit mallade utifrån konstböcker och mer handlat om specifika fotografer och tekniker. Men nu ville hon skapa en bok som tog mer hänsyn till hur bilden används, därav ordvalet i undertiteln: »bildbruk«.

– Vi vill visa hur bilder har använts, vilka bilder som sparats, varför och vem som både tagit, använt och bevarat dem. Ett bredare perspektiv än att bara prata om enskilda fotografer och tekniker. Det kan ge oss insikter i hur vi använder bilder idag, berättar hon.

Anna fortsätter berätta att boken ska kunna visa på den mångfald inom de områden där fotografi varit viktigt, och visa vilken plats fotografi och bild har tagit i samhället. Boken är uppbyggd av 31 kapitel som alla tar upp olika delar av fotografin och bildens historia i Sverige från 1839 fram till 2022.

Noggrann ljussättning med dämpad belysning i Nordiska museets gamla fotoateljé i museets takvåning. Bilden av Märta Claréus i arbete är tagen 1939. Hon var under många år anställd som föremålsfotograf vid museet – och så småningom som chefsfotograf. Om hon på egen hand tog bilden av sig själv är obekant.

Inte förändrats – men också väldigt mycket

Jag frågar Anna om man kan se några större teman som rör sig genom historien i den svenska fotografin och fotografihistorien, något som förändrats genom tiden. Men hennes svar förvånar något:

– Egentligen har vårt förhållande till bilder och fotografi inte förändrats så mycket. Vår vilja att ta selfies är inte ny, det gjorde man redan på 1800-talet, och man delade med sig av sina bilder via till exempel fotoalbum. Men man kan se två stora skillnader och det är mängden bilder vi producerar idag och hur de sprids, säger Anna.

Med hjälp av våra mobiltelefoner har de flesta idag tillgång till en kamera, något som inte var var mans egendom under 1800-talet. Det har så klart gjort att mängden bilder som tas ökat drastiskt. Men vi fotograferar i stort sett samma saker, bara med högre frekvens.

– När den digitala fotografin gjorde sitt intåg bland professionella fotografer, fanns det en livlig debatt bland forskare och en del fotografer om att »nu är fotografin död« och liknande, för man tyckte att trovärdigheten och hantverket skulle försvinna när bilderna inte skulle framkallas i ett mörkrum. Men det som egentligen blev skillnaden för de dåvarande yrkesfotograferna var egentligen bara att man kortade av kedjan mellan att man tog bilden och att den kunde tryckas. Det handlade kanske egentligen inte om en revolution utan om en evolution. Men när den digitala fotografin nådde de stora massorna, tio år senare, när alla mobiltelefoner började ha en kamera i sig, då skedde stora förändringar men samtidigt var den debatten borta och utvecklingen tog fart utan någon större diskussion, för­klarar Anna.

Fotoalbumet fungerade under 1900-talet framför allt som en berättelse om en individs liv med fotografier av en själv, sin familj och sina vänner tagna med egen kamera. Under 1900-talet var det vanligt att blanda fotografier med handritade texter och bilder som i detta album från 1940-talet.

En annan stor skillnad är hur bilderna sprids. Tidigare nådde vi inte lika långt med våra bilder. Det fanns porträttfotografer som fotograferade för visitkort som stolt delades ut mellan affärskontakter, men det fanns inget internet på vilket man momentant kunde ladda upp sina bilder och dela med hela världen. Och vad det här har betytt för bildens värde är lite osäkert, men Anna menar att man så klart var mer restriktiv med sitt fotograferande förr i världen när varje bildruta hade en kostnad.

– Man kan säga att numera fotograferar alla som yrkesfotograferna fotograferade redan då. Även om det alltid har ansetts fint att lyckas ta bilden vid exakt rätt tillfälle och bara ta en ruta, så har det i realiteten alltid varit så att yrkesfotografer har förbrukat otroligt mycket mer film än vad hobbyfotografen gjort. Men idag finns ingen kostnad för varje bild som tas och vi kan istället ta hur många som helst, förklarar hon.

Men det finns också många mindre skiftningar inom fotografins värld. En sådan historisk förändring som det berättas om i boken är till exempel hur pressfotografin har utvecklas. Från att ha varit väldigt fokuserad på händelser och bilder tagna »i stormens öga« så har bilderna blivit mer kontemplativa och kanske inte lika rakt på som tidigare.

I Lennart Nilssons färgvärld var spermien blå och äggcellen gul. Svepelektronmikroskopi, 1990, färgsatt av Gillis Häägg.

Tittar på bilder på ett annat sätt

Anna skrev sin avhandling om användandet av fotobearbetning, och här menar hon att vårt sätt att betrakta bilder har förändrats. Fotografer som manipulerat bilder har alltid funnits, även långt innan Photoshop och andra digitala verktyg gjorde sitt intåg. Men idag är vi mer medvetna om vad man kan göra med en bild. Anna menar ändock att vi borde lära oss mer om att betrakta bilder i skolan.

– Vi lägger väldigt mycket tid på att lära oss hantera språket, men knappt någon tid alls på att lära oss titta på bilder trots att de är en väldigt stor del av vår vardag.

I boken återfinns inte bara de stora dragen och rörelserna inom den svenska fotografin utan, som titeln antyder, finns ett flertal mindre berättelser. »Fotografihistorier« an­spelar på att varje bild har en historia, det finns en berättelse att hitta bakom varje exponering. Anna berättar att ett kapitel om djur- och naturfotografering överraskade henne, eftersom det innehöll så många namn som hon inte kände igen. Det är en genre som många sysslat med, men bilderna och fotograferna har inte tagit plats i fotohistorien.

– Kapitelskribenten kontaktade mig och frågade hur »fula« bilder hon kunde ta med, säger Anna med ett skratt och fortsätter:

– Med fula menade hon låg teknisk kvalitet. Hon hade bilder som hon ville ta med men dessa fanns bara bevarade i tidskrifter och böcker vilket inte ger så bra förutsättningar för att trycka dem igen. Men originalen fanns inte kvar, de fanns bara i tryckt form men jag tyckte att det var helt okej att bilderna var lite sämre kvalitetsmässigt, det kändes viktigare att vi fick med dem för att visa att de funnits.

Idag använder fotografer även sociala medieplattformar och webben för att sprida sina bilder. Fotografen och designern Tekla Evelina Severin har 167 000 följare på sitt Instagramkonto »teklan«.

Svenskt fotografi

Boken fokuserar på svenska fotografer och svenskt fotografi, jag frågar därför Anna om det finns något som kan sägas särskilja svenskt fotografi, men hon menar att det är svårt att se något sådant.

– Några av de största namnen som förknippas med tidig svensk fotografi som Oscar Gustaf Rejlander föddes i Sverige, men flyttade till London där han gjorde sig ett namn inom fotografin. Eller Henry B Goodwin, som föddes i Tyskland och sedan flyttade till Sverige och började fotografera. Det finns också ett flertal som inledde sin fotografiska bana i Sverige och sedan tog sig vidare till London eller Paris för att bli assistenter eller för att utbilda sig, och sedan kom tillbaka till Sverige.

Det finns också exempel där svenska fotografer fått sitt genomslag internationellt, som till exempel Lennart ­Nilsson som fick sitt stora genomslag när hans bild blev omslag på Life.

– En bild som för övrigt använts på helt olika sätt. I USA användes den av abortmotståndare medan den i Sverige har använts i sexualundervisning, berättar Anna.

Kvinnor som försvunnit

Tittar man i boken ser man att det förekommer fler manliga fotografer än kvinnliga dito. Anna menar att det här har flera orsaker.

– Dels så var det inte en helt jämn fördelning vid 1900-talets början eller under 1800-talet. Men ett annat problem är att det främst var män som var aktiva i yrkesorganisationer och som skrev i facktidskrifterna som gjorde att deras namn och arbete finns omnämnda i arkiven. Utan källmaterial är det svårt att skriva historia. Historiskt hade kvinnliga fotografer haft kortare yrkeskarriärer än män eftersom det inte gick att kombinera med familjebildning. Det finns exempel där en kvinnlig fotografs ateljé togs över av en manlig fotograf som skickade hennes bildarkiv till tippen. Det är ett öde som jag har fått fram genom att intervjua kvinnliga fotografer, en viktig metod för att kunna skriva fotohistoria.

Porträttet av Magnus Brahe är bland de äldsta bevarade fotografiska port­rätten som tagits i Sverige. Bilden av den 54-åriga Brahe togs 1844 bara några månader före hans död av den franske fotografen Anton Derville som var verksam i Stockholm.

För utbildning och för intresserade

Anna hoppas att boken kan fungera både som en informativ bok för de som vill lära sig mer om vår fotografiska ­historia, men också att den ska kunna användas som en vidare språngbräda för de som vill dyka djupare. Eftersom den, likt vetenskapliga artiklar, har noter och källhänvisningar går det lätt för den vetgirige att läsa vidare i de källor som forskarna använt sig av om man vill veta mer om något speciellt i boken.

För att veta mer om vår nutid är det bra att veta var vi kommer ifrån. Då kanske man till och med kan få en glimt av vart vi är på väg, även om Anna säger att inte ens hon vill gissa vad nästa steg i vår fotografiska utveckling kan tänkas bli.

Detta är en PLUS-artikel. Som plusmedlem får du:

  • Omedelbar & obegränsad tillgång till denna och alla artiklar
  • Fördjupande reportage, fotoskolor, guider & mycket mer
  • Inbjudningar till VIP-event
  • Exklusiva erbjudanden från våra samarbetspartners

Prenumerera

Välj period och betalning. Köp med engångsköp eller välj en prenumeration så debiteras du inför varje ny period. Avsluta när du vill.

Ett år för bara 449 kr

Prenumerera

Engångsbetalning: Betala snabbt och enkelt för direkt tillgång till denna artikel