Intervju

Annette Andersson – styrd av passionen

Från att aldrig ha sysslat med något kreativt till att ha det som levebröd. Det är resan alpinisten, klättraren, skidåkaren, friluftsmänniskan och numera även fotografen Anette Andersson gjort. En resa som började med att hon ville inspirera andra att ta sig ut.

För fyra år sedan köpte hon sin första systemkamera. Idag står kameran för hennes levebröd efter att hon tagit steget från en fast anställning till att stå på egna ben. Givetvis gör en sådan karriärsvängning att man blir nyfiken och undrar hur det egentligen gick till. 

– Det började 2012, jag tror att det var när jag besteg Schweiz högsta berg, Dufourspitze. Jag tänkte att alla de här miljöerna som jag hamnar i på grund av mina intressen skulle jag vilja visa för andra. Jag ville inspirera andra att också hitta ut till de här platserna, berättar Anette via Skype från sitt hem i Undersåker en knapp mil från Åre. 

 

»När man fotograferar den lilla människan bland stora berg är man inget utan sina modeller. Hit släpar man inte människor som inte har stor kunskap om alpinism. Berget heter Piz Palü, i närheten av St Moritz i Schweiz.«

 

– Till en början tänkte jag att jag skulle skriva, jag tyckte att det fanns en lucka i svenska tidningar. Det var mest skidåkning eller lugnare fjällturer som det skrevs om i tidningarna, inte så mycket om större berg utomlands. Men när jag började höra av mig till olika tidningar insåg jag ganska snart att det behövdes bilder till texterna. Så jag köpte en instegskamera och fastnade direkt, fortsätter hon. 

Resten av hösten 2012 tillbringade Anette med att lära sig så mycket om fotografering som möjligt. Läste böcker, gick onlinekurser och slukade all kunskap hon kom över. 

– Min pappa är en riktig sportfåne så jag antar att jag har ärvt den sidan från honom, jag har alltid varit en riktigt »svettrem«. Mamma har alltid varit mer kreativt lagd men jag har liksom aldrig sysslat med något sånt. Förrän jag ­skaffade en kamera. Kameran är det första som har fått mig att sitta still, jag kan sitta i timmar med bildredigering eller att läsa om något nytt, säger hon med ett skratt. 

Innan Anette plockade upp kameran vid 42 års ålder hade hon arbetat hela sin tidigare karriär inom kommunikation och marknadsföring. I botten är hon utbildad civilekonom och den sista fasta tjänsten hon hade var som produktchef på Svenska Turistföreningen. Sedan 2012 har hon börjat frilansa som fotograf och skribent. Hon hade kvar sin fasta tjänst hos STF och hade frilansandet som en hobby. 

– Folk frågade mig hela tiden om jag inte skulle sluta och satsa på fotandet på heltid, men jag trivdes bra med att ha det som min lilla sidogrej. Då hade jag inga krav på mig. Men när jag kände att det var dags att gå vidare i yrkeslivet insåg jag att det fanns två val. Antingen byta fast jobb och fortsätta med fotandet som en hobby, eller så kunde jag ta steget fullt ut och börja frilansa, berättar Anette. 

När hon sade upp sig i februari 2016 var hennes plan från början att skaffa ett halvtidsjobb eller något deltidsprojekt som hon kunde jobba med för att säkra upp en del av inkomsten medan hon jobbade med fotandet. Men det har hon inte hunnit. 

– Det har rullat på väldigt bra sedan jag drog igång, bättre än jag trodde. Men jag har jobbat väldigt mycket för att få in jobben också, förklarar hon. 

 

»På väg upp till en topp i Engadin, Schweiz. Bilden är tagen på uppdrag av Utemagasinet. När man levererar bilder till ett reportage ska bilderna ensamma kunna berätta historien, utan att orden behöver läsas. Temat på storyn var ”en väl bevarad toppturshemlighet” – därav uteslutning av geografiska kännetecken på första uppslaget i reportaget.«

 

Anette berättar att hon har stor nytta av sin tidigare karriär. Hon är van vid att arbeta med marknadsföring och att sälja in sig själv tycker hon inte är svårt. Något som många yngre fotografer ibland tycker är svårt. 

– Jag har ju varit på kundernas, alltså bildköparnas, sida också, det tror jag underlättar när vi ska kommunicera. Jag vet ofta hur de tänker och vad de behöver. Sen lever vi ju i en fantastisk tid, idag kan man profilera sig via sociala medier, helt utan att ha någon budget. Jag har ju fördelen med att ha arbetat länge med sociala medier, det har hjälpt sen jag började frilansa på heltid. 

Bli frilans – ett stort steg

Men trots att det har gått bra för Anette hittills och hon hade varit i gång ett tag som frilans när hon tog steget så var det ett svårt beslut. 

– Det var ångestfyllt, det var ju ett jättestort steg. Att gå från tryggheten i en fast anställning med allt som följer med det och att helt plötsligt stå på helt egna ben. Och osäker­heten är en av de stora svårigheterna. Det går ju bra nu, men jag vet ju inte hur det ser ut om en månad eller om ett halvår. 

Men en av anledningarna till att det har gått så bra som det har gått är också, som hon själv uttrycker det: 

– Jag har ju varit idog, är det ett jämtländskt ord förresten?, säger hon och skrattar. Med andra ord har hon legat i ordentligt för att få det att gå runt. 

 

    Text

    Publicerad den

    18 feb 2017 - 08:00

    Annette Andersson

    Bor: Undersåker.

    Ålder: 46 år.

    Gör: Frilansande fotograf.

    Utrustning: Canon 5D Mark III samt Sony A7 II, Canon EF 70-200/4,0, Canon EF 70-200/2,8, Canon 50/1,2, Canon 24-105/4,0, Canon 16-35/2,8 samt Sony 70-200/4 och Sony 28-70/3,5 och Profoto B1:or för ljussättning. 

    Webb: anetteanderssonphotography.com, 
instagram/anetteanderssonphotography

    Senaste kommentarerna