Intervju

Brutus Östling: ”Jag tar inga genvägar”

När inga bildbyråer eller agenturer var intresserade av hans bilder på gamar, trots att fåglarna är »otroligt maffiga och har ett utvecklat socialt liv« var den spontana reaktionen ilska. ”Jag blev nästan arg och tänkte att jag ska göra en bok till gamarnas försvar”, säger Brutus Östling, en av Sveriges största fågelfotografer.

I en frys hemma hos Brutus Östling ligger hundratals djupfrysta åkersorkar och möss. Det är Leia och Ceasar som fångat, dödat och levererat till sidan av Brutus skrivbord i kontoret i hans hus utanför Norra Rörum i Skåne. Nu ligger den gråa stora Ceasar och jämrar sig på mattan. Han har tråkigt. 

 

Foto: Brutus Östling
Hökuggla hemmavid i Skåne som matades av flera fotografer och fågelskådare.

 

– Förra vintern när det var födobrist i norr fick vi flera hökugglor hit till Skåne. En av dem höll till bara fem minuter från där jag bor och det var stort ståhej och många som kom dit och tittade på den. Då kom sorkarna som katterna samlat in väl till pass. 

Från kontoret planerar Brutus sina resor. Nu besöker han Asien, Afrika, Europa, Syd, Central och Nordamerika för att fotografera de hotade gamfåglar som inte någon bildköpare ville veta av. 

– Gamboken blir troligtvis ett förlustprojekt, men då får det vara så. Jag måste göra det. Många gamarter är hotade, bara i Indien dog under en kort period tio miljoner gamar efter att ha ätit döda djur. 

– Det visade sig att man regelmässigt gav det kraftigt smärtstillande medlet Diclofenac för att djuren skulle orka mer. Det har nu upphört i Indien, men nu har det blivit lagligt i vissa EU-områden. Naturvårdare i Spanien befarar nu att det kan hota bland annat lammgamen, som man sedan femton år stödmatat. Jag måste berätta om de här fåglarna och vad som händer med dem över hela jorden. 

»Jag kunde inte fuska«

Som nykter alkoholist är det viktigt för Brutus Östling att göra så gott han kan och inte fuska med arbetet. Flera gånger under intervjun återkommer han till just detta. Det kan handla om att skriva ett extra kapitel om Photoshop i boken Konsten att fotografera fåglar och andra djur. En halvmesyr var otänkbar, istället blev det ett kapitel som är så gediget att det är en hel photoshopbok i sig. 

– Boken var nästan klar. Jag skulle bara skriva sju åtta sidor om bildbehandling. Men ju mer jag tänkte på det desto mer övertygad blev jag om att jag inte kunde fuska, jag var tvungen att göra alltihop. Den insikten försenade boken och kommer avskräcka mig från att skriva fler handböcker under väldigt lång tid, säger han med sitt fnissiga smittande skratt. 

Det sista kapitlet testades i sin helhet på photoshop-okunniga personer för att Brutus skulle kunna försäkra sig om att hans instruktioner verkligen fungerade. 

– Två personer fick följa handboken utan minsta hjälpa av mig. Det var en liten säkerhetskoll. Om de, som hade väldigt lite vana av att arbeta i med Photoshop, kunde ta sig igenom bildbehandlingsprocessen enbart genom att läsa de 70 sidorna, då visste jag att jag hade lyckats. 

Han skrattar igen. 

– Den som lär sig mest av att skriva en sådan handbok är författaren. Man gör så mycket utan att tänka på vad man gör eller varför. Att omvandla den där automatiska kunskapen till en handbok för andra lär jag mig själv mycket av. 

 

    Text

    Publicerad den

    12 apr 2015 - 06:00

    Brutus Östling

    Ålder: 56 år. 

    Familj: Hustrun Agneta och fyra barn.

    Bor: Utanför Norra Rörum i norra Skåne. 

    Yrke: Fotograf. 

    När jag inte fotograferar: Jag gillar människor. Vi går också mycket på konserter men där plåtar jag ju en del förstås. Att plåta på metalkonserter är lite som att plåta fåglar. 

     

    Senaste kommentarerna