Daniel Månsson - mästerlig på surfbilder

Daniel Månsson låter sina egna projekt ta den tid det tar. Hellre en bild som är riktigt bra än tjugo som är halvbra. Varje bild ska kunna stå för sig själv och vara riktigt stark.

- Jag är inte så mycket för att berätta en hel story där allting klargörs, utan det viktiga är känslan, säger han. Känslan att man var där. En bild ska tala till en känsla.

Att vid skymningen paddla ut i Östersjön på jakt efter vågor är en obeskrivlig känsla av frihet. Surfarna ligger oftast i vattnet tills krampen tränger sig in i fötterna.

Coldwater surfing-projektet började Daniel med för två, tre år sedan, medan han fortfarande höll på med boken Faces of skateboarding som blivit vida omskriven utomlands och som nu är slutsåld. Men det dröjde ändå till i vintras innan han kände att han hade något att visa upp. Daniel ställde ut åtta bilder på fotografagenturen Vols galleri i Stockholm.

- När någon står och kollar på en bild och verkligen känner vågorna och att det är kallt, det är belöningen.

Utanför vågorna som bryter mot Torös stenstrand ligger Östersjön. Det öppna havet mot Polen gör det möjligt för stora vågor att byggas upp. Foto: Daniel Månsson

Gillar det farliga

Känslan i bilderna förstärker Daniel i efterbehandlingen.

- Känslan tycker jag är det viktigaste när man kollar på en bild. I bearbetningen av bilderna förstärker jag den här känslan. Och just att ha den här tonen i bilderna fördjupar den här kalla och ruggiga känslan.

De som är riktigt duktiga i Photoshop är sällan de bästa fotograferna. Kombinationen bra actionfotograf och bra på Photoshop är nog ännu ovanligare. När man ser på Daniels bilder inser man att han tillhör dem som faktiskt bemästrar både och.

Det kalla och ruggiga, nästan hotfulla, hör ihop med platsen. Utomlands är det ett helt annat ljus. Människorna som surfar utanför Torö i Stockholms skärgård är hard core. De som är där ute vet vad de håller på med.

- Det är det som jag själv känner och som jag själv är en del av.

En bra dag på Torö kan det vara upp emot 50 surfare i vattnet. För att få bra surf i Sverige måste man vara redo att släppa allt och bege sig till havet för att inte missa de få tillfällen som ges. Foto: Daniel Månsson

Surfing är påfrestande och det gäller att ha koll när man är ute i vattnet. Man måste ha respekt för naturen och vetskap om hur man handskas med vatten, vågor och strömmar.

- Det är levande; det rör på sig hela tiden. Och den enorma kraften som finns där.

Vem som helst ger sig inte ut. Det handlar inte om någon söndagstur i blommiga shorts. Men det farliga, i både skate och surf, är en del av det som lockar.

- Jag gillar att fotografera människor som är hängivna, som är skärpta och som har betalat ett pris för det de gör. När det är lite farligt så är det samtidigt spännande. Det vill jag visa upp i mina bilder också.

Vågorna på Torö är svårsurfade. Kylan och en timmes bilfärd utan att veta om det ens finns vågor stora nog att surfa gör att endast de riktigt hängivna kommer hit. Foto: Daniel Månsson

Har bara 36 exponeringar

Undervattenskameran pular han ner i våtdräkten, på ryggsidan. Där sitter den säkert.

- Det är väldigt obekvämt, men det är det enda sättet. När man väl är ute är det svåra att det skaver när man ska ta fram den.

När han väl tar ett kort är han nästan i vågen och efter att kortet är taget måste han i princip dyka ner i vågen. Men alla bilder i Coldwater surfing är inte tagna i vattnet. De flesta har han tagit på land.

Med 36 exponeringar på sig måste han också veta precis vad han gör. Han ställer in skärpan på fast avstånd, men själva exponeringen måste han känna in.

- Det är helt omöjligt att kolla hur ljuset är, för det är ju så mycket vatten och grejer.

En rulle per gång brukar det bli. Först surfar han själv i ett par timmar. Så går han upp och tar igen sig ett tag. Och så på med våtdräkten igen för att ta sig ut i vattnet och plåta.

- Då är jag ute och plåtar en timme och sedan när jag kommer in måste jag torka av kameran.

Byta film är det inte tal om. Vatten kan läcka in om det kommer in smuts när man stänger luckan. Därför blir det oftast bara en rulle per gång.

Många svenska surfare blir ofrivilligt "amatörmeteorologer". Att kunna läsa av väderprognoser och veta vilka vindriktningar som gäller för olika surfställen är ett måste om man ska få tag i de svår-åtkomliga vågorna. Foto: Daniel Månsson

Riskerar att bli knockad

Noggrannheten och kvaliteten går igenom allt Daniel gör. I början av ett längre eget projekt ägnar han lång tid, upp emot ett år, åt att testa sig fram till vilken kamera som bäst återspeglar det han vill berätta. Till det här projektet provade han fem olika kameror. Till slut blev det en Nikonos undervattenskamera med ett 35-millimeters vidvinkelobjektiv på.

Undervattensfotografering är en hel vetenskap. Men Daniel Månsson ser inte sig själv som någon expert.

- Det finns ju de som bara gör det, säger han. De lever ute i havet. Det gör inte jag. Jag är ute och tar känslan av havet.

Daniel har de senaste åren utvecklats bort ifrån den rena actionfotograferingen. I stället koncentrerar han sig på det som är runt omkring.

- Mer känslan än själva utövandet.

I sina egna projekt har han utvecklat en egen nisch där fokus inte ligger på action utan på just känslan i utövandet. Det tar han med sig när han gör sina vanliga jobb.

Som närmast ligger Daniel två, tre meter från surfaren när han fotar. De riktiga surf-fotograferna kan ligga så nära som en halvmeter ifrån.

- Risken är väldigt stor att du får en fena i huvudet. Men det farligaste är om du blir knockad och hamnar under vattnet.

Hoppas på ny bok

Precis som att han hellre visar fem riktigt grymma bilder än ett dussin mediokra bilder, ger han hellre ut en riktigt bra bok än fem halvbra böcker.

- De grejerna jag vill göra lägger jag ner mycket tid på. Har man lagt ner allting och åkt på de här resorna, då ska det vara perfekt hela vägen.

Ett projekt får hellre ta fem år än ett år. Bara det blir bra.

- Att få ut en grej är inte ändamålet.

När han har pengar över åker han hellre i väg och fotar något eget projekt än att han köper en ny pryl. Han väljer också hellre de roliga uppdragen och har lägre kostnader i stället för att göra tråkiga, men välbetalda jobb.

- Mina egna projekt är min passion och drivkraft i livet. Så länge jag bara kan få råd att göra dem, då är det vardagliga jobbet bara en väg att komma dit. Projekten är det jag brinner för och det jag lägger ner absolut mest tid på.

En bild i en tidning glöms för det mesta bort på en gång. Livslängden för en bild i ett magasin är något längre. Bilder i en bok lever så länge någon har boken i sin bokhylla. Daniel vill gärna göra en bok av surfprojektet också. Underlaget finns.

- Samtidigt kan det här projektet fortsätta att utvecklas. Det var väldigt mycket jobb med den förra boken och den tar fortfarande mycket tid så jag känner att jag måste samla mig och hitta kraften. Det senaste året har jag mest jobbat. Men om jag själv tror på det tillräckligt mycket så kör jag.

Foto: Elin Parmhed

FAKTA DANIEL MÅNSSSON

Ålder 28 år.

Bor i Stockholm, men flyttar till USA i höst.

Inspiration Musik, se en bra surfare och skatare, något njutbart och vackert, något estetiskt.

Utbildning Foto i gymnasiet. Annars självlärd. Bestämde sig i 16-17 års ålder för att bli skate- och surffotograf. Lärt sig genom att experimentera och titta på hur andra fotografer gör.

Uppdrag Reportage och porträtt för magasin, främst livsstilsmagasin. En del reklam också.

Bok Faces of skateboarding.

Webbsidor

- www.facesofskateboarding.com

- www.danielmansson.com

- www.vol.se

Text Elin Parmhed Foto Daniel Månsson/VOL

Tidigare publicerad i KameraBild nr 6/2007