Fjärrstyr Samsung SH100 med wifi

Med en Androidapp kan man få upp sökarbilden på en Galaxy S-telefon och via den fyra av avtryckaren på kompaktkameran Samsung SH100. Detta efter att man anslutit kameran till telefonens trådlösa nätverk.

Det är inte något nytt att kunna ansluta en kamera till WiFi. Nikon kom 2005 med Coolpix P1 och till proffsmodellerna från Canon och Nikon finns det tillbehör som fixar detta. Det är nog i proffssammanhang vid pressade tillställningar som nyttan är störst med möjligheten att skicka bilder trådlöst från kameran. Nikon har till exempel inte någon kompaktkamera med finessen. Samsung SH100 är faktiskt ensam om detta tillsammans med den betydligt mer udda Ricoh G700SE. En anledning till detta är säkert att man ofta inte har tillgång till ett nätverk.

Om man nu råkar ha nätverksuppkoppling kan SH100 skicka bilder som e-post, till Picasa, Facebook, Photobucket och Samsung Imaging. Filmklipp kan skickas till Youtube. Bilder som jag har mejlat och skickat till Picasa har skalats ner till 1600 x 1200. Nerskalningen görs bra och jpeg-komprimeringen verkar göras så att filerna hamnar strax under 500 kB vilket innebär en hög kvalitet. För att skicka upp filmklipp måste de vara tagna med lägsta upplösningen 320 x 240 pixlar och klippet får inte vara längre än 30 sekunder.

En smidig finess är att senast valda uppladdningstjänst finns som ikon att klicka på på skärmen när man granskar en bild. Trycker man på den så laddas bilden upp utan att man behöver göra några fler automagiskt val. Annars finns andra varianter också där man kan bocka i vilka bilder man vill skicka upp.

Den som tycker att det viktigaste med en kamera är att snabbt kunna visa sina bilder på Facebook kanske sitter med en mobiltelefon som det går att ansluta till via WiFi. I sådana fall har man alltid med sig sitt trådlösa nätverk som kameran kan ansluta till. Den uppenbara frågan blir också hur mycket bättre SH100 är att använda som kamera jämfört med en som finns direkt i telefonen.

Detta beror förstås på hur mycket det satsats på kameran i telefonen, men något som en telefon aldrig kan ha är ett så stort objektiv (5x zoom) som det som sitter i SH100. Vanligtvis är även sensorn mindre vilket gör egenskaperna sämre i svagt ljus. Däremot behöver inte ett fast kompakt vidvinkelobjektiv i en telefon vara dåligt. Jag har jämfört lite med Nokia N8 och den Samsung Galaxy S2 som vi fick låna för att testa fjärrutlösarfunktionen.

Nokia N8 sticker ut bland telefoner genom att den har en lika stor sensor som i de flesta kompaktkameror. Kameran i Galaxy S2 har en mindre sensor men det fasta objektivet är faktiskt skarpare i kanterna jämfört med zoomobjektivet i SH100. Högsta valbara känsligheten i N8 och S2 är ISO 800 medan man i SH100 kan gå upp till 3200. Då är visserligen bildkvaliteten inte mycket att skryta med.

Utöver att man

får ett zoomobjektiv är den stora fördelen med en kamera att den är snabbare att hantera. Dels för att man har knappar och reglage anpassade för att fotografera, dels för att autofokusen är något snabbare.

SH100 är lite annorlunda att hantera genom att man gör det mesta via pekskärmen. Samtidigt måste man trycka på »hem-knappen« (en vanlig knapp, bredvid skärmen) för att komma ur det läge man är i, till exempel att skicka bilder till webben, eller bara att växla från filmning till stillbildsfoto.

Skärmens visningsprestanda är dålig om man tittar uppifrån eller underifrån. Tyvärr visas högdagrarna för ljust också. Om jag tittar på skärmen underifrån kan jag se att de inte är så utfrätta som de verkade vara när jag tittade i normal vinkel på skärmen. Dessutom är skärmen lågupplöst.

Men hur var det med fjärrutlösarfunktionen, är den något att ha? Det var i alla fall inget problem att få igång den. Även jag som aldrig använt en androidtelefon lyckades hitta och hämta hem appen »Remote Viewfinder«. När man drar igång den startas telefonens nätverk vilket sedan kameran hittar automatiskt när fjärrutlösarfunktionen startas i kameran.

Sökarbilden som visas på telefonen är förstås inte högupplöst. Ungefär 400x225 pixlar och kraftig komprimering dessutom, men det känns ändå fullt användbart. Bildformatet är låst till proportionen 16:9 och man kan välja mellan 10 eller 2 megapixel. Alla bilder man tar lagras på kamerans minneskort. Om man vill lagra en bild i telefonen får man välja det särskilt för varje bild och det som sparas då är bara någon slags »kom ihåg-bild« då upplösningen är 640 x 360 pixlar.

Det som visas på »sökaren« via telefonen är fördröjt med en knapp sekund och när man trycker av en bild blir totala fördröjningen ca 3 sekunder. Utöver valet mellan 10 och 2 megapixel kan man från telefonen styra ifall blixt ska vara på eller inte och det går att välja att slå på självutlösaren.