Kamera & Bild testar

Test: Sony Nex-5 - Liten på stort allvar

Sony har tagit fotovärlden med storm med NEX-5. Från att ha gjort alltför stora systemkameror med fel finesser har de nu lyckats göra en systemkamera som är ofattbart liten.

Magnus Fröderberg

Publicerad 18 sep 2010 kl 12.29

Jag är på pressträff hos Panasonic men det är inte deras nya LX5 som det snackas om utan Sony NEX-5 som jag tagit med mig. En hög japansk chef vill ingående veta vad jag tycker om Sonys nya och berättar att NEX-5 har sopat banan med alla andra tillverkare av spegellösa kameror den första månaden.

Nu ska det sägas att japaner är mer förtjusta i spegellösa systemkameror än resten av världen och att Sony har en särskild plats i japanernas hjärta.

Men ändå. NEX-systemet är Sonys andra försök att komma in på kameramarknaden, det gäller att de gör rätt.

Sony har hittills inte riktigt lyckats få fram attraktiva systemkameror. De missade HD-filmning, fick inte till brusreduceringen och gjorde kamerorna för stora.

Allt detta är med råge fixat i Sony NEX-5 som är så liten att det är svårt att riktigt förstå hur liten den är. Objektivfästet med den nya E-bajonetten är högre än kamerahuset. Och trots att skärmen bak är vinkelbar är huset otroligt tunt.

Kameran har FULL-HD (1920x1080 pixlar) och det går att välja mellan formaten AVCHD (h.264-komprimering) och MP4 (Motion JPEG-komprimering) beroende på hur filmerna ska användas. AVCHD använder mer avancerad komprimering och lämpar sig för när man vill spela upp klipp direkt ifrån kameran eller vill ha högsta kvalitet. MP4-filmerna är lättare att hantera om man snabbt vill redigera eller dela med sig av sina klipp.

Innanmätet hos NEX-5 består av samma 14 megapixel-sensor som A550 och A450. Brusreduceringen har förbättrats ytterligare vilket innebär att Sony inte ligger långt ifrån Canon EOS 550D i bildkvalitet.

Priset för litenheten är att Sony skrotat sin inbyggda bildstabilisering i kamerahuset och i stället har funktionen i vissa objektiv, men inte i den kompakta pannkaksvidvinkeln 16 mm/2,8. Eftersom avståndet mellan bajonett och sensor minskats kunde Sony likaväl göra en ny objektivfattning kallad E-bajonett. Den gamla som Sony använder i Alpha-serien har man tagit över från Konica Minolta och kallar A-bajonett.

Med en adapter kan Alpha-objektiven användas, men Sony har valt att inte ge autofokus med adaptern. Troligen för att autofokushastigheten inte skulle bli tillräckligt bra.

Förutom vidvinkeln 16 mm/2,8, som har en bildvinkel motsvarande 24 mm i småbildsformatet, finns två andra objektiv – en 18-55/3,5-5,6 normalzoom och en 18-200/3,5-6,3 superzoom. Den senare säljs tillsammans med den nya videokameran NEX-VG10, som egentligen är en NEX-5 i videokameraskal.

Objektiven har blank metallfinish och det märks att Sony försökt få upp kvalitetskänslan. Pannkaksobjektivet känns rejälare än Olympus motsvarighet, men det är en bit till metallkänslan i Samsungs och Panasonics diton. Zoomringen på normalzoomen går ovanligt mjukt för att ge snygga zoomningar vid filmning.

För den som söker en kompakt fickkamera med hög bildkamera är NEX-5 ett bra val, men vidvinkeln är i vidvinkligaste laget för att vara allround. Kanske kommer en normal senare. Samsung har gjort en 30mm/2-normal som är ännu mindre än Sonys 16/2,8. En mer modest vidvinkel, en 24/2,8, är också tänkbar konstruktionsmässigt.

Trots sitt näpna format ligger NEX-5 bra i mina händer tack vare ett rejält grepp. Den som letar efter en fullmatad kamera á la Panasonic GF1 får leta vidare. Sony NEX-5 är rensad på rattar och knappar för att ge ett snyggt och enkelt intryck. Det känns ovant att man måste trycka på en knapp för att få fram en virtuell programratt.

En del har kritiserat Sony för detta, skillnaden mot Panasonic GF1 är fundamental. Men jag skulle säga att Sony valt en linje och Panasonic en annan. Sony NEX-5 är en kamera som främst riktar sig mot vanliga familjefotografer som vill ha något snyggt och enkelt, men som ger hög bildkvalitet. Panasonic GF1 är mer en kamera för hobbyfotografen som snabbt vill kunna ändra inställningar. Sony-fotografen vet att han kan ändra inställningarna om han vill, men han gör det sällan

Klurig blixt

Förutom bildstabiliseringen har även blixten fått ryka för att få ner storleken (precis som hos Olympus E-P2). Någon riktig blixtsko finns det inte heller plats för. Däremot kan man skruva fast en extremt liten blixt som man kan vinkla ner mot objektivet när den inte används så att den inte sticker upp så mycket.

Blixten följer med kameran och antingen har man på den på kameran eller inte. Maken till svår blixt att sätta på en kamera får man leta efter. För den som absolut vill ha inbyggd blixt finns Sony NEX-3 som har ett något större kamerahus och enklare filmfunktion.

Trots att jag får sägas vara en avancerad fotograf störs jag inte av att Sony gömt de flesta inställningar i menyerna. Det beror på att jag ser kameran som ett smidigt komplement till min stora proffskamera, precis som mina analoga Ricoh GR1V. Ska man uteslutande fotografera med NEX-5 blir saken en annan.

Det smidiga pannkaks-objektivet är lite för vid-vinkligt för att fungera som allround-objektiv.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur Sony skulle kunna eliminera ännu fler knappar om de använde en pekskärm. Om jag får gissa kommer det nog framöver.

Även om jag uppskattar att kameran är enkel saknar jag en knapp för automatiklås. När jag skulle ta panoramabilder låstes exponeringen på den mörka skogen i ena kanten av bilden och resulterade i att större delen av bilden blev överexponerad. Filmknappen är illa placerad, det är svårt att stänga av filmningen utan att kameran skakar till.

För filmning är det utmärkt att skärmen går att vinkla upp och ned samt att den klarar solsken bra. Vill man ta stillbilder i höjdformat från olika vinklar kan man sakna att skärmen inte är vridbar i flera led.

Bra HDR-funktion

Andra små minuspunkter är att Sony inte gjort ett virtuellt vattenpass och att det saknas skärpelås när kontinuerlig autofokus används.

Ett stort minus måste jag tyvärr sätta för slutarljudet. Även om kameran saknar spegel och blottar sensorn vid objektivbyte finns en slutare som mörklägger slutaren när sensorn ska tömmas på bildinformation. Det finns kameror med nästan ljudlösa slutare, exempelvis Canon EOS 5D MARK II, och därför är det svårt att förstå varför det ska smälla så om Sony NEX-5.

Den som önskar en diskret kamera ska tänka på detta. Tyvärr lider alla spegellösa systemkameror utom Leica m9 av samma problem.

Ett plus får NEX-5 däremot för sina funktioner för att öka det dynamiska omfånget i bilden. DR-läget ljusar upp skuggorna, men ger ökat brus i de mörkare detaljerna. Med HDR-läget tas i stället två exponeringar i snabb följd där den ljusare exponeringen hjälper till att öka detaljåtergivningen i de mörka partierna utan något ökat brus. Däremot finns en viss risk för dubbelkonturer om motivet rör sig snabbt eller om kameran inte hålls stilla.

För fotografering med den fasta vidvinkeln finns en genomsikts-sökare.

Rapp autofokus

Sony dömde tidigt ut den kontrastavkännande autofokusen som andra märken använt för att ge autofokus även om skärmen används som sökare. Det blev för långsamt menade Sony och gjorde ett utrymmeskrävande system där den konventionella autofokusen alltid kunde användas. Sony har nu insett att problemen med den kontrastavkännande autofokusen gick att lösa. NEX-5 har en rapp och säker autofokus, även i svagt ljus. Följande autofokus är fortfarande en svår sak och den som tänker fotografera mycket sport ska fortfarande köpa en traditionell systemkamera med spegel och optisk sökare för att få snabb och säker autofokus i alla lägen.

Bäst bildkvalitet i klassen

Sony NEX-5 tar inte bara ledningen i fråga om litenhet bland de spegellösa systemkameorna utan även när det gäller bildkvalitet. Sony har äntligen lärt sig brushantering och ligger ett steg bättre än Samsung NX10 som har samma sensorstorlek (APS-C) och antal megapixel. Jämfört med MICRO-FOURTHIRDS-kamerorna från Olympus och Panasonic är skillnaden nästan två steg. Naturligtvis har vi även jämfört med klassledaren i APS-C-segmentet, Canon EOS 7D/550D, som ger aningen lägre brus, men skillnaderna är inte alls så stora som mot Samsung NX10. Skillnaden i detaljåtergivning är något större än skillnaden i brus.

Filmkvaliteten är som väntat hög.

ISO 1 600 är en enkel match för Sony NEX-5 som har bäst brusegenskaper av alla spegellösa systemkameror.

Slutsats

Sony har gjort en rejäl satsning med sitt nya NEX-5 och lyckats mycket bra med litet format, hög bildkvalitet, FULL-HD-film och snabb autofokus.

De har försökt göra kameran enkel och snygg för att locka den breda massan av familjefotografer, men även andra som vill ha något litet och enkelt. De som gillar kameror som Canon G11 och Panasonic GF1 kommer däremot att irritera sig på hur inställningsmöjligheterna är undangömda på NEX-5.

Sony NEX-5 blir kanske inte någon gatufotoklassiker, men säkert en vanlig syn på världens turistorter.