Emmelie Åslin och feminina fantasier

– Varför har du pippinuppor på väggarna, frågade den 6-åriga Emmelie Åslin sin pappas kollega. Pippinuppor var redan då bland det finaste Emmelie visste, och hon hade sett flera på bilträffarna föräldrarna tog med henne på. Senare lärde hon sig att tjejerna kallas för pinuppor. I vuxen ålder har svagheten för det ultrafeminina bara vuxit. Nu hittar man klädstilen inte bara i Emmelies egen garderob utan även i hennes portfolio.

EMMELIE ÅSLIN

Född 1989.

Bor Sundsvall.

Familj Pojkvän.

Utrustning Canon Eos 5D Mark II 24-70mm 2,8 och 70-200mm 2,8 IS, Elinchrom RX600.

Aktuell med Utställning på Galleri C i Sundsvall från den 2 juni.

Webbsida www.emmelieaslin.se

Växte upp i rätt miljö

Att Emmelie fastnade för just 40- och 50-tal är kanske inte märkligt efter en inblick i hennes uppväxt. Pappa Åslin och hans kollega äger ett bildelsföretag i Sundsvall, och med i businessen ingår att medverka på bilträffar. Emmelie fick hänga med till Powermeet från det hon var fem år.

–  Jag har alltid varit så himla van vid bilarna och musiken, och tyckte alltid att pinupporna som gick förbi på träffarna var så fina.

–  Jag klär mig gärna i retro själv, och hade jag haft tid hade jag gått så hela tiden. Men till vardags går jag i vanlig t-shirt och jeans eftersom det tar väldigt lång tid att fixa i ordning sig.

Hur hon kom att bli fotografen som fotograferar pinuppor är där-emot inget hon kan koppla till en tydlig orsak. Eller hur hon kom på att hon ville bli fotograf.

–  Förmodligen blev jag intresserad av foto någon gång under åttan eller nian när jag gick omkring och knäppte bilder med en skitkamera. Sen när jag skulle välja gymnasium besökte jag Sveriges enda fotogymnasium, och när bilden växte fram i framkallningsbadet tänkte jag att det var det fränaste jag någonsin hade sett. Hade jag inte kommit in på fotolinjen vet jag inte vad jag hade tagit mig till.

Pinuppbilden är en fantasi

Studierna avslutades sommaren 2008 och därefter var det dags att omsätta teori till praktik. Hon registrerade ett företag, sparade pengar och köpte en fotoutrustning. Sedan dess har Emmelie jobbat med det mesta från bröllop till porträtt till mode till företagsbilder. Får hon som hon vill ska hon framöver dra sig mer mot modefotograferingen.

–  Modefoto är väldigt intressant, och det är spännande att det är en så stor och tuff bransch att slå sig in på. Pinuppbilderna har inte alls samma marknad och den är inte lika svår att slå sig in på.

Emmelie fastnade för människor redan i gymnasiet. Under sista året skulle eleverna jobba ihop en portfolio, och där kom Emmelie på att hon gärna fotograferade både människor och retro.

–  Jag började nog inte att fota pinupp med en gång, det smög sig fram och visade sig mer och mer i mina bilder.

Emmelie delar in pinuppbilder i två kategorier. Den hon kallar den autentiska pinuppan har inte så mycket smink, då de sminkar sig som kvinnorna på 40-talet gjorde, och en vacker välvårdad frisyr. Den autentiska pinuppbilden är fotograferad i tidsenliga kläder och miljö. Ljuset är ofta softat och även om det är hög kontrast i bilderna uppfattas de ofta som mjuka.

–  Pinupp 2.0 är en nyare typ av pinupp som kommit under senare tid. Man kan se att det finns samma tänk bakom, men kläderna, materialet, färgerna och trycket är annorlunda. Den nyare pinuppan har kanske mer smink, högre skor, andra frisyrer och fotas inte med samma krav på bakgrund och rekvisita. Grundtanken är alltså densamma, men bilden och stilen skiljer sig kraftigt från varandra. Själv uppskattar jag och fotar båda stilarna.

När Emmelie väljer modell går hon varken på utseende, klädstil eller erfarenhet. Hon letar i stället efter »Det«.

–  »Det« ger energi i bilderna, och »det« går att se i både unga tjejer såväl som hos äldre män. Dessutom måste man trivas framför kameran. Jag testade att stå framför kameran i skolan – där hjälps man åt och turas om att fota och fotas – men jag trivs bäst som fotograf.

De mer erfarna modellerna kör på själva vid fotosessionen och är väldigt duktiga, medan mindre erfarna modeller naturligt nog kommer mer till sin rätt genom regi. Det gäller för fotografen att känna efter exakt hur mycket stöd varje enskild modell behöver. Ibland räcker det med förslag på hur händerna ska placeras eller blicken riktas, andra gånger kan Emmelie gå in och visa en pose själv. Det handlar om att hitta rätt uttryck.

–  Just uttrycket är väldigt viktigt. En typisk pinuppbild är charmig. Tjejen är en fantasi eller en dröm och har glimten i ögat. Ofta är det ljust och vackert och aldrig vulgärt.

Även om Emmelie hittills inte fått några negativa reaktioner på sina pinuppbilder tror hon att det är en tidsfråga.

–  På något sätt tycker en del att det är störande med tjejer i underkläder.

Samlar retrokontakter och prylar

I april har Emmelie bokat in sig på några bilträffar, men nu som fotograf i stället som hjälp till pappans företag.

–  På Sundsvall Custom Hot Rod Show ska jag bygga upp en scen och fota en pinuppa på mässan medan besökarna kan titta på. Samma sak på Bollnäs motorrevy.

Den 2 juni öppnar Emmelie en utställning på Galleri C i Sundsvall. Planen är att illustrera kvinnor i moderna yrken med 40- eller 50-talskänsla.

–  Jag vill att de ska vara så tidsenliga med bildstilen som möjligt. I bästa fall kan jag börja fota i maj eftersom jag inte vill ha med någon snö. Det är ett tajt schema som kräver att jag är snabb, men jag är bra på att planera och räknar med att det ska gå bra.

Under pinupp-plåtningarna jobbar Emmelie ofta med stylisten Lisa Dahlström och frisörskan Dorion Chang. Såvida hon inte fotar en erfaren pinupp-modell som i regel gör i ordning sig själv.

Innan Emmelie börjar fota till utställningen – som ska visa ungefär 15 bilder, varav några lite större för att göra det hela extra maffigt – har hon planerat in en sväng till England för att plåta flygplan från 30- och 40-talet.

Emmelie har under åren jobbat upp ett brett kontaktnät till personer som har tillgång till gamla prylar medan hon letar upp sina modeller i huvudsak via internet.

–  Men ibland kontaktar tjejerna mig. Eller så går jag fram till någon lämplig på stan, jag är inte så blyg av mig. En av modellerna hittade jag på ett ålderdomshem.

Hardcore-pinupporna klär sig i regel tidsenligt alla dagar i veckan och har även en klädsamling bestående av vackra retrokläder. Men Emmelies klädsamling är också imponerande.

–  Jag hittar kläder och accessoarer på bland annat Ebay och Etsy.com. En del använder jag själv, andra har jag bara till fotograferingen.

Vid en typisk fotografering brukar modellen anlända hem till Emmelie på morgonen för att fixa i ordning sig. Därefter åker de ut till fotoplatsen och kör tills de känner sig klara. Som mest har Emmelie hunnit med åtta tagningar under en dag.

–  Fast det är inte riktigt optimalt, två eller tre är mer lagom.

Fotograferingen brukar gå ganska snabbt och oftast har Emmelie en bild som hon vill förverkliga i huvudet.

–  Ibland fungerar bilden jättebra, ibland blir det någon variant av idén. På plats skadar det ju inte att testa olika vinklar.

Därefter kommer ett av Emmelies favoritmoment.

–  När jag tackar modellen för jobbet åker jag hem och dricker en massa te medan jag går igenom bilderna och väljer ut mina favoriter. Ofta vet jag redan från fotograferingen vilka som är bra. Jag är skolad i att göra så mycket jag kan direkt i kameran, så jag lägger ner max 20-30 minuter på bildredigering. Det kan vara lite skönhetsretusch, som att ta bort kvisslor eller att förstärka en eyeliner. Behövs det kan jag mörka kläderna något eller förstärka bakgrunden. Längre har jag inte tålamod att sitta.