Calle Rosenqvist: När bitarna blir allt tydligare

Här minns jag särskilt när jag »uppgraderade« från datorn MSX SVI-728 med, i dagens mått, rätt medioker grafik och heller inte speciellt bra ljud. Multimedia var i sin vagga och skulle man göra allt mer avancerad bildbehandling under slutet på 80-talet så krävdes en hel del av datorn, om man ens hade något program för hanteringen, som privatperson.  Handdragen skanner som ger en bild i svartvitt med hyfsat medioker upplösning – men den var ändå där inne i datorn – säger ju allt. Liksom 3,5-tums-disketterna i Kodak-kameran. Hade man tur var den läsbar när man väl skulle föra över de 1,44 megabyten till datorn.

Bild i 16-bitarsgrafik. Wow!

Så när steget in i 90-talet kom så började ytor 2D bli mer objekt i 3D och dessutom ljudet bättre. Jag minns när 8 bitar i TV-spel blev 16 bitar, då främst Megadrive för min del – och jag imponerades stort över de digitaliserade bilderna på Ayrton Senna i Super Monaco GP.