https://www.kamerabild.se/fotoskolor/fotografering/s-fungerar-farfars-kamera
544707
Fotografering

Så fungerar farfars bälgkamera – lär dig fota analogt

Att ta en paus från det digitala och istället fotografera med film, kan vara ett sätt att utvecklas som fotograf. Här ger den analoga experten Anders Lönnquist dig tipsen för hur du kan skapa spännande bilder med kameror av äldre modell.

Inledning

Om du har en gammal kamera hemma som mest ligger och samlar damm, varför inte plocka fram den på nytt? Skaffa dig några rullar film och ge dig ut för att återupptäcka charmen med den analoga tekniken. Har du alltid fotograferat digitalt kanske en kamera av äldre modell kan bli ett sätt att utveckla ditt skapande. I dag finns det gott om analoga kameror på begagnatmarknaden, och film pro­duceras fortfarande.

Anders Lönnquist fotograferar gärna med film, och har nästan gjort det till en livsstil. Han stressar inte, utan låter varje bild få ta sin tid. 

– Jag förespråkar njutandet av fotograferandet. Med det analoga kollar jag in miljön mycket mer. Jag funderar över var jag ska ställa upp kameran och hur jag ska ta bilden. I dag är det många som söker sig tillbaka till det här sättet att fota, säger Anders.

 

Foto: Anders Lönnquist
Anders bälgkamera ger krämiga bilder med mycket bokeh, trots att den största bländaren bara är 4,5.

 

Han ser ingen motsättning mellan det analoga och digitala, och använder själv båda sätten. Han tror dessutom inte att det analoga är på väg att försvinna.

– Båda teknikerna kommer gå som parallella spår framöver och ska egentligen inte jämföras med varandra. Det digitala är helt överlägset när det ska gå snabbt. Men när jag har varit ute med min digitalkamera kan jag komma hem med 800 bilder och det känns egentligen inte som att jag har fotograferat, säger Anders och pekar sedan på en gammal bälgkamera:

– Med den här blir det mer som ett hantverk, där jag kan ta åtta bilder per rulle. Det får ta lite mer tid, och det är det som är meningen.

 

Foto: Anders Lönnquist
Anders Lönnquist med sin bälgkamera, en Zeiss.

 

Ger bilder med mycket bokeh

Bälgkameran är ett arvegods från Anders farfar, som började fotografera med den 1943. Kameran är en Zeiss byggd i Dresden, Tyskland. Den saknar all typ av automatik och kräver både manuell inställning av exponering och fokusering. När Anders i dag leder kurser i analog fotografering, för bland annat Moderskeppet och Zoom fotoresor, utgår han ofta från just farfars kamera.

– Det är en mellanformatskamera som ger bilder i formatet sex gånger nio centimeter. Kamerans långa brännvidd gör att det blir krämiga bilder. Den har en bokeh som slår alla moderna kameror, trots att den bara har 4,5 som största bländare, förklarar Anders.

Att kameran har en bälg innebär att objektivet fälls ut som ett dragspel. Bälgen består av svart slitstarkt tyg, som när den är ihopfälld göms bakom en lucka. Då blir kameran kompakt och smidig att ta med sig. 

Bälgkameror har funnits sedan fotografins barndom, det vill säga 1820-talet. Vid sekelskiftet började de tillverkas i mer hanterbart format, liknande den bälgkamera Anders har i dag. Men i slutet av 1950-talet slog småbildskameran igenom som till stor del kom att ersätta bälgkameran.

Begagnat 

Foto: Anders Lönnquist
Anders Lönnquist har många gamla kameror, både småbild och mellanformat.

 

Finns mycket begagnat

Anders har flera analoga kameror, bland annat en Hasselblad CM500. Men Zeiss-kameran är favoriten.

– Den har störst affektionsvärde för mig, även om Hasselbladaren egentligen har den bästa kvalitén.

Om du inte själv redan äger en analog kamera tipsar Anders om att du lätt kan skaffa dig en begagnad på sajter som Tradera eller Ebay. 

– En bälgkamera kan du få för 500 kronor. Ofta behöver den även lämnas in på service, eftersom kameran kan ha legat i en byrålåda ett tag. En genomgång kostar cirka 1 000 kronor.

Att få en fullt fungerade bälgkamera är alltså inte så dyrt. Hasselbladaren är den mest kostsamma analoga kameran Anders köpt. Den fick han betala 6500 kronor för, begagnad.

Det går även att köpa nytillverkade analoga kameror, bland annat Nikon F6 och olika modeller av Voigtländer och Leica. På sajterna Scandinavian Photo eller Photax hittar du en del av dessa.

 

Foto: Anders Lönnquist
Även om bälgkameran är relativt kompakt använder Anders ofta stativ. »Då får jag ännu mer tid att hinna betrakta motivet och välja mitt utsnitt«, säger han.

 

Fotar med 120-film

Till både Hasselbladaren och Zeiss-kameran använder Anders 120-film. Beroende på i vilken kamera han stoppar filmen får han olika negativformat och därför även olika antal bilder per rulle. Bälgkameran ger åtta bilder i formatet sex gånger nio centimeter medan Hasselbladaren ger tolv bilder i formatet sex gånger sex centimeter. När du fotograferar med 120-film rullas filmen över från en rulle till en annan. Filmen ligger även genomgående mot ett ljusskyddande papper, som förhindrar att den färdigexponerade filmen blir ljusskadad när du tar ut den.

– Jag byter ändå helst film inne i skuggan och inte i direkt solljus, säger Anders.

 

Foto: Anders Lönnquist
Fördelen med stativ är förstås att det tillåter längre exponeringstider, som kan ge bilder med mer diffust vatten.

Det finns även 220-film, där skillnaden är att det skyddande pappret bara finns i början och slutet av filmen. På så sätt går det att få plats med dubbelt så mycket film på lika tjocka rullar. Använder du en småbildskamera är det 135-film som gäller, en så kallad kassettfilm. När filmen är färdigexponerad rullas den tillbaka in i kassetten och är då skyddad från ljus.

Pressar filmen

Foto: Anders Lönnquist
En bild fotograferad med en Rolleiflex. Fast egentligen är det flera bilder som Anders sedan har fört över till en dator, och därefter redigerat ihop bilderna till en panoramavy.

 

Anders pressar filmen

När Anders handlar film kostar en vanlig 120-film mellan 60 och 70 kronor, och framkallningen går sedan på ungefär samma summa – om han inte gör det själv.

– Jag väljer film med så lågt ISO-tal som möjligt för att det ska bli finkornigt. Jag går aldrig över 400 ISO men brukar däremot pressa film, det vill säga att jag medvetet felexponerar filmen vilket jag sedan kompenserar för i framkallningen.

 

Foto: Anders Lönnquist
Båda bilderna föreställer Anders med sina bröder, dock med 55 års mellanrum. Bilderna är fotograferade med samma bälgkamera, den som brödernas farfar ägde från början. Den äldre bilden är från 1959.

Till exempel kan Anders ha laddat kameran med 400 ISO-film, men fotograferar som att det skulle vara en 3 200 ISO-film. När han sedan lämnar in filmen för framkallning anger han att den är exponerad tre steg under. 

– Det ger korniga effekter som är väldigt häftiga och mycket snyggare än bruset i en digital bild.

När Anders framkallat negativen gör han oftast inte några papperskopior, i alla fall inte direkt. Istället väljer han att först läsa in bilderna till digitala filer. Det gör han genom att fotografera av negativen när de är placerade mot ett ljusbord. Han använder en digital fullformatskamera placerad i en ställning ovanför ljusbordet, och fotograferar då med ett makroobjektiv på 100mm. Därefter tar han in bilderna i Lightroom för att där skapa »kopior«. 

– Jag gillar att vara gränsöverskridande mellan teknikerna. Men jag arbetar ändå alltid utifrån ett analogt perspektiv, där jag i Lightroom gör precis samma saker som går att göra i ett mörkrum.

 

Är det svårt att lära sig fotografera analogt om man bara har fotograferat digitalt?

– Nej, bara om man har fotograferat digitalt med den automatiska inställningen »P«. I det avseendet är det svårare. För det krävs ändå vissa fotografiska grundkunskaper i exponering och avståndsbestämning för att man ska kunna fotografera analogt.

F/16-regeln

Foto: Anders Lönnquist
När Anders väljer film blir det både svartvitt och färg, men nästan alltid med ett så lågt ISO-tal som möjligt.

 

F/16-regeln

Anders använder ibland en extern exponeringsmätare, för att kunna bestämma vilken bländare och slutartid han ska ha. Med exponeringsmätaren kan han kontrollera ljuset på två sätt, dels genom att rikta mätaren direkt mot ljuset eller genom att istället rikta mätaren från kameran mot motivet och på så sätt mäta det indirekta ljuset. Men ofta använder inte Anders någon mätare alls, utan går istället på känsla.

– Jag ser vad det är för ljus och vet då hur jag ska ställa in exponeringen. Det är härligt att gå ut utan någon mätare och istället ha allt i huvudet.

Det han har lärt sig kallas för f/16-regeln (»Sunny 16« på engelska), vilket innebär följande:

Du sätter slutartiden så att den motsvarar ISO-talet. Använder du ISO 100-film blir slutartiden 1/100 sekund, med ISO 200 blir den 1/200 sekund och så vidare. Med det förhållandet kan du sedan använda bländare 16 i starkt solljus, bländare 8 vid mulet väder och bländare 5,6 när det är tunga moln på himlen. Genom att lära dig f/16-regeln får du rätt exponerade bilder utan en exponeringsmätare. 

Även om Anders bälgkamera är relativt kompakt använder han nästan alltid stativ.

– Det går så klart att använda den här ka­meran utan stativ, men med ett stativ får jag ännu mer tid att hinna betrakta motivet och välja mitt utsnitt.

Att ha kameran på ett stativ gör det också lättare för honom att ställa in fokus. Det gör han genom att använda ett åtta meter långt måttband, som han drar från motivet fram till kameran. Det korta skärpedjupet som bälgkamerans långa brännvidd erbjuder är en finess, samtidigt som det kan skapa problem om inte skärpan ligger på rätt ställe. När Anders har fått fram ett värde på sitt måttband, ställer han in detta på fokuseringsringen. Något längre måttband behöver han inte och menar att det går bra att uppskatta avstånden som är 15 meter eller längre. Då är det inte lika känsligt om fokus hamnar lite fel.

Gatufoto

Foto: Anders Lönnquist
En Hasselblad CM500 har Anders även i sin ägo. Den ger bilder i formatet sex gånger sex centimeter.

 

Gatufoto med bälgkamera

Att fotografera med en mellanformats­kamera ger inte så många bilder per rulle, men Anders ser ingen begränsning i det – snarare motsatsen. 

– Bestäm dig för att bara ta en bild på varje motiv, en bild som är tekniskt och bildmässigt som du tänkt dig. Det är en bra utmaning, även för den som fotograferar digitalt.

De flesta motiven hittar Anders i stads­miljöer eller ute i naturen, och han gillar att fota när det skymmer på kvällen. På senare tid har han även blivit allt mer fascinerad av gatu­fotografering, något han gör med hjälp av sin bälgkamera.

– Om jag sitter på ett café och tar upp en sådan här kamera får jag ganska mycket leenden. Det är som att gå ut med hunden, man pratar med alla. På samma sätt är det med en sådan här kamera.

Vid ett tillfälle när Anders var ute på stan med sin gamla kamera kom det en turistbuss med japaner. 

– De hade alla D4:or och 1D X:or, trots att många fotograferade med inställningen »P«. När de såg mig kom alla fram och pratade och ville ta bilder på sig själva tillsammans med mig och min bälgkamera. Det är en kamera som öppnar upp, jag blir mer interagerande med min omgivning.

 

Men ett ögonblick kan ju snabbt vara förbi. Hinner du fånga en sådan situation med bälgkameran?

– Det händer att jag är långt efter. Men samtidigt försöker jag vara förutseende i tanken, säger Anders. 

 

Läs mer om hur du kan fotografera analogt på Anders Lönnquists hemsida showphoto.se.