Kamera & Bild TESTAR

TEST: Sigma 70-200mm/2,8 DG DN OS | Sports – håller vad det lovar

Det länge eftertraktade zoomteleobjektivet från Sigma håller vad det lovar. Kamera & Bild fick möjlighet att testa objektivet innan det officiella släppet.

Det har varit på tapeten länge kring när Sigma skulle släppa en ny spegellös version av sin telezoom i fullformat 70-200 mm f/2,8 DG OS HSM Sports – en omtyckt variant i det klassiska brännviddsspannet som passar för allt möjligt mellan sport, bröllop och djur- naturfoto. Under oktober meddelade Sigma att man var på gång – och under november släpptes den nya DN-versionen som passar L-Mount och Sony E/FE.

Design

Motljusskyddet är också riktigt trevligt, bland annat är den gummerad vid fronten, något som gör att den står stadigt om man temporärt ställer den på en plan yta, och då den också skruvas på så känns det som om den verkligen sitter kvar på plats. Nackdelen är att det tar tid att ta loss det, men jag ser hellre att det sitter där det sitter.

Skyddet går för övrigt in en bit över zoomringen vid fronten, något som jag inte har svar på varför, mer än att den ska skydda lite extra mot smuts och väta att komma in mot den främre delen. Detta är inget problem, även om jag tror att det aldrig blir för lite yta att zooma med om man har handskar på sig. Det är ändå tillräckligt bra som det är, och jag gillar även den lilla storleksändringen som gör att man kan vila med tummen i själva utbuktningen på ett bra sätt.

Själva zoomringen är annars riktigt trevlig att använda med lagom motstånd och friktion, och möjlighet att ta sig igenom spannet för brännvidden med en rörelse utan omtag. Ungefär samma känsla upplever jag fokusringen, för den som vill använda denna – som även går att ställa in som linjär eller icke-linjär beroende på hur man vill att fokushanteringen ska fungera.

Bakgrundsoskärpan är riktigt snygg, även i skymningsljus blir den mjuk. 1/320s, f/2,8, ISO 1250 vid 200mm.

Klick på eller av för bländaren är en riktigt bra grej för den som filmar, med möjlighet att justera den till av för att få mjukare rörelser men även få det taktila om man vill, vid fotografering. Bländaren går även att låsa i position för det automatiska läget för styrning via kamerans inställningar, eller för att röra sig mellan spannet av bländare. Bildstabiliseringen benämnd "OS2" fungerar finfint och kompenserar upp till 7,5 steg, med möjlighet att välja mellan två lägen beroende på typ av fotografering. 

Snabb autofokus

Autofokusen ska enligt Sigmas utsago kring "höghastighetsfokus med HLA (High-response Linear Actuator)" vara riktigt snabb. Och det visar sig även stämma – både när det gäller att fästa på objekt som rör sig och växla mellan ytterligheterna för fokus vid närgränsen och vid oändligheten, långt borta. Även vid svagt ljus funkar det bra, även om mycket beror på kameran. Objektivet levererar i alla fall det jag räknat med och objektivets autfokus hinner med utan problem.

Objektivet är riktigt skarpt, och presterar bra i många lägen. 1/250s, f/2,8, ISO 1250 vid 200mm.
Objektivet har en synbar vinjettering. 1/250s, f/2,8, ISO 1000 vid 200mm.

Bildkvalitet

Bildkvaliteten är riktigt finfin, ja, faktum är att det egentligen inte finns något att anmärka på om man verkligen anstränger sig. Precis som utlovat har Sigma arbetat med att eliminera "focus breathing", alltså att utsnittet och brännvidden ändras vid omfokusering, vilket är något som videokreatörer uppskattar.

Bildskärpan är imponerande redan från f/2,8. 1/250s, f/2,8, ISO 3200.

Bildskärpan är riktigt hög vid största öpppning f/2,8, även om det faktiskt går att få en något högre skärpa framförallt vid kanterna om man bländar ned något steg. Det här är något man inte märker om man inte anstränger sig, vilket får anses vara ett mycket bra betyg för hur objektivet presterar. Ungefär samma ansträngning krävs för att hitta övriga aberrationer så som kromatisk aberration, möjligen går det att uppleva distorsion i det övre brännviddsspannet, men det är inget jag ser som något större problem.

Vinjetteringen är väl det enda som egentligen går att nämna då den är synlig, även om den enkelt kan korrigeras i kamera eller efterbehandling. 

Vid f/2,8 och 200mm får man även en vacker bokeh, något som helt klart är viktigt för exempelvis porträtt, då en svår bakgrund med ljuskällor kan störa en hel del. Här hjälper objektivens konstruktion till, och bidrar även med det som gör att objektivet känns ämnat för professionella fotografer.

1/250s, f/2,8, ISO 1000.

Slutsats

Det är inget snack om att Sigma har lyckats mycket bra med detta objektiv. Föregångaren var omtyckt, och även uppdateringen mot denna version har varit efterlängtad. Och det kan jag förstå – objektivet presterar riktigt bra på alla möjliga vis, är bra att hantera, vädertätat för hårda förhållande utomhus och har en funktionell design.

Funktionerna som finns är användbara både för stillbildsfotografer och videokreatörer som behöver den klassiska brännvidden – objektivet fungerar riktigt bra för båda ändamålen. För den som kräver fullfjädrat stöd för användningen av telekonverter eller makroegenskaper, så finns bättre alternativ.

Det som möjligen tar emot är vikten på dryga 1,3 kilo. Det beror helt på vad man prioriterar, men för den som räknar varje gram så är exempelvis Sony FE 70-200mm f/2,8 GM OSS II runt 300 gram lättare – men då också till ett helt annat pris.

Toppklass 2019-3

Specifikationer

Fattning

Sony FE/L-Mount

Format

Fullformat

Brännvid

70–200 mm

Cirkapris

21 000 kr

Bildstabilisering

ja

Maximal bländare

f/2,8

Minsta bländare

f/22

Bländarlameller

11 (rundade)

Närgräns

0,65–1m

Vädertätning

Ja

Filterstorlek

77mm

Diameter x längd

Ca 91 x 206 mm

Vikt

Ca 1335 g (Sony FE)