Nyhet

Tillflyktsbilder

Den första frågan många ställer sig inför naturbilder är "Var är det någonstans?". Men inför Björn Abelins bilder fastnar frågan i halsen. Den geografiska placeringen är inte så viktig. Mer betydelsefullt är stämningen, känslan - och att bilderna ska kunna fungera som tillflyktsorter.

Peter Wiklund

Publicerad 11 sep 2007 kl 09.00

Text: Peter Wiklund Foto: Björn Abelin

Flykt kan ju vara riktad åt två håll - antingen från eller till något. Björn Abelin kallar sin svit med landskapsbilder för Escapes, ett namn som anspelar på motiven ("landscapes") men som också handlar om just flykten.

- Men mest i form av platser och rum, dit man kan ta sin tillflykt, säger han. Samtidigt blir det förstås något av egna världar, både de färdiga bilderna och fotograferingssituationerna, då jag går in i arbetet med kameran.

Foto: Björn Abelin

För arbetet med bildserien har varit till synes onödigt omständligt: han har arbetat med storformatskamera, ofta i dåliga ljusförhållanden vilket har inneburit att det har varit svårt att se motiven på mattskivan - och exponeringstiderna har i vissa fall blivit flera timmar långa!

Fast det är klart att det inte har varit onödigt ändå: metoden har varit värdefull, dels för att få maximal kvalitet och möjligheter att laborera med skärpa kontra oskärpa, men dels också för att det långsamma arbetssättet automatiskt framkallar en eftertänksamhet.

Foto: Björn Abelin

Björn Abelin hade länge arbetat med ett slags "dagboksbilder" med storformatskameran när han en dag började bli intresserad av vad som skulle hända om han tog bort de nära och kära - som var huvudmotiven - och i stället ägnade sig åt att försöka fånga stämningarna i de situationerna och platserna. Sagt och gjort, och fröet till bildserien Escapes var sått.

- Men jag hade svårt att hitta en metod som fungerade med det jag ville förmedla. Jag visste väldigt väl vad jag inte ville göra: jag ville inte göra traditionell naturfotografi, som jag tycker är alldeles för tyngd av krav på perfektionism. Det var ju inte frågan om att skildra de platser jag hade framför mig, utan att skapa mina egna bilder med hjälp av de platserna.

Lite av en slump krävdes det för att hitta tekniken: han arbetade med porträttfotografier för ett uppdrag, och använde då så kallad lithkopiering i mörkrummet (se separat faktaruta). Han placerade ett av sina landskapsnegativ i förstoringsapparaten - och heureka! Där hade han tekniken som han skulle använda till Escapes.

Eller till Genesis - Landscapes to use, som bildserien hette till en början.

- Det passar på sätt och vis också, eftersom bilderna ska ge intryck av jungfrulig eller ursprunglig natur. Alla bilder är ju helt avfolkade, och rymmer på sin höjd rester eller spår efter människor.

Men namnet Genesis kändes onödigt religiöst tyngt, så det fick så småningom ge vika till förmån för Escapes.

Han har arbetat med bilderna till serien i ungefär tio år. Många av dem är tagna på semestrar, i Skåne, Danmark eller ute i Europa. Men i enlighet med att de inte ska skildra platserna i sig finns det inga ortsangivelser till bilderna.

- Eftersom de ska fungera som tillflyktsorter gäller det att de är så "öppna" som möjligt. Det ska vara en privat upplevelse för betraktaren, ett ställe där man får stanna upp och reflektera.

Foto: Björn Abelin

På samma sätt har de fungerat för honom själv, som hållplatser där han har kunnat stanna upp.

- Både i yrkeslivet och privat är det så mycket som handlar om tid. Så är det ju för alla. Då har de här bilderna blivit som ett vilorum. På ett sätt kan man säga att de handlar mycket om hur jag upplever det att vara människa.

Ganska långt ifrån traditionell landskapsfotografi, med andra ord.

På frågan om inspirationskällor till det här projektet nämner han först klassiskt landskapsmåleri, alltså från 1700- och 1800-talen. Men visst finns det också en hel del fotografer som han gillar och har inspirerats av:

- En är Lee Friedlander - han har verkligen förmågan att se med ett "naket" öga.

Två andra är Emmet Gowin och Sally Mann.

- Hennes episka berättande om en annan verklighet är fascinerande. Sedan har jag sneglat en hel del på 1800-talets landskapsfotografi. Där finns bland annat en hel del tekniska brister, som i dag kan kännas som en tillgång i bilderna.

Foto: Björn Abelin

För tekniska "brister" har ju en del av bilderna i Escapes-sviten. Några har mörka hörn, till följd av att objektivet har förskjutits så mycket (eller i något fall kan det vara motljusskyddet som skuggar). Likaså har skuggpartierna i många av bilderna beckat igen och blivit helt sotsvarta fläckar. Som sagt, det är inte den traditionella perfektionismen han har strävat efter att utnyttja i bilderna.

Det ligger en hel del manuellt arbete bakom kopiorna. Men nu är det slut med det, säger han.

- Det här var det sista rent analoga projekt jag gör. Ska jag göra en fortsättning kan det naturliga steget vara att arbeta fram samma uttryck med digitala metoder i stället.

Det kommer med största sannolikhet att förändra bilderna. Lithkopieringen är en känslig process som är ytterst svår att bemästra, i alla fall om man är ute efter att kunna förutsäga resultatet.

- Slumpen har därför varit en viktig del av metoden. Och det har bidragit till att ytterligare dra bilderna mot något annat än att avbilda motiven - så att de får leva sina egna liv, och skildra världar som bara finns i fotografierna.

Lithkopiering

En del av uttrycket i Björn Abelins bilder har han fått fram i mörkrummet, med hjälp av så kallad lithkopiering. Där använder man vanligt svartvitt fotopapper (även om vissa papper är bättre lämpade än andra) och exponerar det betydligt längre än vanligt. Därefter framkallas det i en speciell lithframkallare innan det fixeras och sköljs som vanligt. Effekten kan varieras genom att kombinera papper, framkallare, exponeringstid och framkallningstid på olika sätt. Men en lithbild brukar man känna igen på en ganska hög kontrast, "sotiga" skuggpartier och olika varianter av bruna eller rosa toner.

Escapes

Bildserien består av 23 bilder, varav alla utom två finns med i boken (pris cirka 320 kronor). En del av bilderna har visats på Galleri Skarliden i Vara och i utställningsdelen på fotomässan i Nacka strand (Foto 2006) i november. När han ställer ut bilderna är de kraftigt uppförstorade, till cirka 90 x 110 centimeter, och presenteras med mörka träramar.