Test: Fujifilm W3 - Fota och filma i 3D

Fujifilm har även hittat på ett till sätt att använda de två objektiv och det är möjligheten att ha olika inställningar på de två objektiven när man tar en vanlig bild. Det går att välja mellan att ha olika brännvidd, olika färgläge och olika ljuskänslighet.

Kamerans egna skärm klarar att visa 3D-effekten utan att man har glasögon. Skärmen fungerar nämligen så att den visar den ena bilden i en vinkel och den andra från en lite annan vinkel. Om man tittar med ett öga och vinklar skärmen ser man hur visningen växlar mellan de två bilderna. Det upprepar sig dessutom flera gånger så man får 3D-effekt även om man tittar från sidan på skärmen.

Man kan tycka att det borde vara känsligt att hålla kameran på ett lagom avstånd för att få rätt vinkel från ögonen mot skärmen men det fungerar bra mellan ca 20-40 cm. Största problemet är snarare att det speglar sig väldigt lätt i skärmen. Troligtvis på grund av 3D-tekniken. Sedan gäller det förstås att ha valt ett motiv som fungerar bra som ett 3D-motiv.

Kameran har ett särskilt reglage för att justera hur långt från varandra i sidled de två delbilderna i 3D-motivet ska visas men det var inget man behövde pyssla med för att få fram 3D-effekten. M-läge finns för inställning av exponeringen, men då ska man veta att bländaren bara går att justera i tre lägen (visserligen bättre än vissa andra kompakter som bara har två lägen) och att exponeringstiden inte går att ställa till längre än en halv sekund. Med motivprogrammet nattläge får man upp till 3 s, men utan manuell kontroll.

Objektiven är av ickeutskjutande konstruktion. Att skärpan då faller något i kanterna är förväntat, men som helhet får kameran godkänt. Det är kraftig distorsion på vidvinkelläget som korrigeras efter att bilden tagits, men inte fullt ut. Även på teleläget blir det kvar en del distorsion efter att bilden korrigerats, men inte lika mycket.

Prestanda på ISO 1600 är även den godkänd. Inte i klass med de bästa (som Canon S95 och Nikon P7000), men inte dramatiskt långt ifrån.

Brusreduceringen är inte så smetig vilket både kan ses som en fördel och nackdel. Nackdelen är att jämna ytor blir prickigare. Fördelen att bilden ser naturligare ut.

I filmningen går det att se en liten randighet intill detaljer, men i övrigt presterar den bra. Detaljrikedomen är bra utan stora skärpningskonturer.

Dock går det att se på jämna ytor att datakomprimeringen är rätt kraftig i och med att filmen sparas som motion-jpeg. Detta för att filerna inte ska bli för stora – motion-jpeg är inte det mest effektiva sättet att lagra film med.

För 3D-entusiasten kan kameran säkert fungera bra. För oss andra är det fascinerande att det över huvud taget fungerar, men sedan kanske inte mycket mer, även om det faktiskt går att skriva ut sina 3D-bilder genom en tjänst som Fujifilm har.