Kamera & Bild testar

Test: Panasonic Lumix G5 - Finslipning av redan snabb modell

För något över ett år sedan kom Lumix G3, en modell som hade det mesta man kunde önska sig hos en kamera: liten, snabb och smart. Nu släpper Panasonic efterföljaren Lumix G5, som är den nionde modellen i G-serien – och en förfining av sin närmaste föregångare på många intressanta punkter.

Med sceninställningen »Leksak« får du effekten av en så kallad toy-camera – en enorm vinjettering. 1/320s, f/8, ISO 160
Även den starkaste motljuskällan – solen – klarar autofokusen hos Lumix G5 av att hantera. 1/250s, f/7, ISO 160

Panasonic har slipat sina idéer och låtit detta mynna ut i en ny Lumix G5, som efterföljaren till G3 heter. Enligt Panasonic själva har de lyckats slipa till både autofokushastighet och handhavande, något som jag är benägen att hålla med om. Däremot är det inget revolutionerande vi ser här – G3 var både snabb och smart från början –även om vi ser många fina förbättringar hos G5.

Även om sensorn i formatet micro four-thids är ny så förblir upplösningen densamma med sina 16 megapixel. ISO-känsligheten är valbar mellan 160 och 12 800 ISO, något som är en förbättring mot G3:ans övre gräns på 6 400.

Också video har förbättrats något, med möjlighet att spela in i avchd och 1080p. Seriebildstagningen har också blivit något snabbare: sex bilder per sekund i stället för 4.

Mer, mjukare ergonomi

Att hålla i G5 känns riktigt bra. Fronten är numera i aluminium i stället för plast, och tillsammans med den gummerade klädseln ger den ett stadigt intryck, något som också märks genom att kameran känns som gjuten för handen. För tummen finns nu ett mer utmärkande och noterbart veck, som gör att man kan stödja kameran extra bra vid fotografering med en hand. Totalt sett känns det som om de skavanker jag klagade på hos G3 nu är borta.

Också knapparna har fått sig en skjuts mot förfining, både när det gäller känsla och placering. Knapparna är av en annan typ som ger mer direkt svar när man trycker på dem, och därmed också känns mer högkvalitativa. Lumix G5 har också urtustats med en Q-menu-knapp, som du snabbt når med tummen –och är bra placerad – för att kunna göra kvicka inställningar som upplösning, ISO, fokusläge och mätningsläge. Riktigt bra.

Inspelningsknappen för film har flyttats till ovansidan i stället för att vara på baksidan, som hos G3. Fördelarna med detta är att du kan använda avtryckarfingret för att snabbt påbörja filminspelningen. På den gamla platsen för att starta filminspelningen ser vi nu i stället en funktionsknapp för exempelvis autofokus eller exponeringslåsning.

Nytt är också det fjädrande reglaget som går att trycka åt höger eller vänster, främst som ett komplement för att ändra brännvidd och zooma på just zoomobjektiv. Men en annan fördel med reglaget är att man kan ställa in det till att exempelvis justera exponeringen. Enkelt och smart, och med bra känsla. Något mindre känsla har däremot tumreglaget som nu sitter på sidan om tumgreppet: något plastigt, något dittryckt, och inte direkt någon bra känsla. Knappen går i alla fall att använda för att välja inställning, för att sedan justera denna med det fjädrande reglaget.

Men totalt sett tycker jag att Panasonic lyckats mycket bra med sina små förändringar. De små saker som justerats märks tydligt när man håller i de båda kamerorna, och fördelarna finns där.

Bättre skärm

Tre tum, tryckkänslig och vinklingsbar skärm åt flera håll känner vi igen –180 grader åt sidan och 270 grader uppåt och nedåt. Det som Panasonic i stället valt att uppgradera är upplösningen på denna. Nu ser vi en fördubbling av antalet pixlar till 920 000. Bilden är klar och ger bra bild i alla vinklar.

Smart och användbart med skärmen hos G5 är möjligheten att trycka på skärmen för att snabbt ändra inställningar via ikonerna i skärmens kant. Det går också att ställa in fokuspunkt eller fokusarea samt trycka av, om man vill fotografera med själva skärmen i stället för avtryckaren. En ny smart detalj är möjligheten att trycka och dra på skärmen för att justera fokus, något som du kan göra samtidigt som du tittar i den elektroniska sökaren.

Att responsen och känsligheten sedan är mycket bra, är också bara positivt.

Även i svagt ljus är autofokusen riktigt bra –både snabb och tillförlitlig. 1/200s, f/5, ISO 160

Elektronisk sökare med sensor

En annan av uppdateringarna är den sensor som slår på eller av den elektroniska sökaren eller skärmen. På G3 fick man själv justera detta med en knapp. I dag känns funktionen däremot som en standard på dessa kameror. Sökaren i G5 är i övrigt likadan som hos föregångaren, med 1,44 megapixel.

En sak som Panasonic däremot lyckats mycket bra med, är känsligheten för när bilden mellan skärm och sökare slås på, av eller växlar. Med detta menar jag att det går snabbt att växla mellan de båda metoderna för att fotografera, eftersom skärmbilden kommer upp snabbt, vid rätt tillfälle och med en bra bild.

Snabb och smart

Den finslipning som Panasonic nämner när det gäller autofokushastigheten handlar enligt dem själva om att kameran metodiskt förfokuserar för att snabbare kunna hitta rätt när det väl gäller att tryck av. Lumix G3 kändes redan rätt snabb, och det är svårt att märka någon direkt förbättring i snabba situationer, då man ofta snabbt flyttar kameran. Vid lugnare fotografering, exempelvis porträtt, känns det däremot som en viss förbättring. Men det kanske inte är just då man behöver snabbheten. Kameran är i alla fall riktigt bra på att fokusera, även i svagt ljus.

Vid seriebildstagning är hastigheten sex bilder per sekund i full upplösning, två bilder snabbare än hos G3. Det finns också ett höghastighetsläge med möjlighet att ta bilder i 20 bilder per sekund. Men då får man nöja sig med en upplösning på 4 megapixel.

En annan smart finess är möjligheten att genom ett menyval ställa in att man vill använda den elektroniska sökaren. På så vis kan du få en helt knäpptyst kamera, vilket är perfekt för dig som vill fotografera obemärkt på gatan, på konserten eller på bröllopet. En av de riktigt användbara funktionerna när omständigheterna kräver detta.

De jag fotograferade här såg mig nog snarare än hörde mig. G5 kan fotografera knäpptyst. 1/500s, f/3,5, ISO 160

En mängd av filter

Filter är något som verkar gå hem hos dem som köper kameror. Tittar vi tillbaka ett år så ser vi en i det närmaste explosionsartad utveckling av inbyggda filter i kamerorna. Också Panasonic går denna väg med G5, som nu ger möjligheten att öka kreativiteten på hela 14 sätt –i stället för de fem som fanns hos G3.

När jag diskuterade just filter i kamera med Panasonics utvecklare av G5-modellen menar de att filter är något som de hela tiden undersöker behovet av, för att sedan göra en avvägning vilka som ska få vara med i kameran. Många av dessa filter härstammar från den japanska fotokulturen, något som vi också kan se: »silkeslen hud«, »aptitretande mat« och »söt efterrätt« är några av de filter som finns. Men tittar vi på vilka bilder som florerar på Facebook i olika åldrar så ser man att tänket ändå är rätt smart –efterrätts- eller matbilder brukar man se lite överallt.

De scenlägen och filter som finns skapar en extra fotoglädje för den som vill ha lite annorlunda kort, eller som inte har någon direkt koll på hur man ska ställa in sin kamera för att nå en viss effekt.

Tummen upp för kreativiteten. Sedan är frågan om man någonsin kommer att använda alla 14 lägena.

Film

När det gäller video har det också hänt lite sedan föregångaren G3. Lumix G5 har nu fått möjlighet att spela in film i 1080p i 60 eller 50 bilder per sekund, i formatet AVCHD med en bit rate på hela 280 megabit per sekund. Inspelning i hd-kvalitet sker i 720p i 60 eller 50 bilder per sekund.

Den inbyggda mikrofonen på kamerans ovansida är helt okej, och det finns också möjlighet att ställa in reducering av vindsus om man filmar utomhus. Men tyvärr ser vi fortfarande ingen möjlighet att koppla in en extern mikrofon, något som skulle underlätta en hel del. Däremot kan du se inspelningsvolymen i form av staplar.

Panasonic Lumix G5: I scenläget »Dynamisk monokrom« kan du få riktigt snygga svartvita bilder. 1/120s, f/7, ISO 160

Slutsats

Det känns lite som om Panasonic har prickat in många små förbättringar och lyckats riktigt bra med att sätta samman en uppdaterad och modern version av G3. Redan hos den fanns nämligen snabbhet och genomtänkta kontroller. Hos G5 ser vi nu en finslipning av denna, och det har blivit lite bättre på flera punkter. Smartare placering av knappar, förbättrad skärm, och utökade finesser som ögonsensor.

Bildkvalitetsmässigt levererar Panasonic Lumix G5 bilder i klass med sin föregångare G3. Tittar vi på hur detta står sig bland kameror i formatet micro four-thirds, så är detta mycket bra. Faktum är att G5 ligger i topp.

Bildkvaliteten på inspelad video blir ungefär som vi räknat med –bra, men inte fantastisk –och i likhet med G3 också den.

Kameran passar bra för den vill ha möjlighet att utvecklas, något som kameran hjälper till med genom det enkla läget intelligent-auto. Men samtidigt erbjuder den kontroller för den som vill fotografera mer avancerat, med möjlighet att snabbt göra viktiga justeringar.

Till detta kan du lägga riktigt snabb autofokus, lätt vikt och bra bildkvalitet.