https://www.kamerabild.se/tester/kameror/test-panasonic-lumix-gx7-en-stabil-arvtagare
543217
Kameror
Kamera & Bild testar

Test: Panasonic Lumix GX7 – en stabil arvtagare

● BILDSPEL

Totalbetyg

Med sin nya GX7 utlovade Panasonic en snabbare autofokus och en bättre brusprestanda. Men någon arvtagare i rakt nedstigande led till GX1 känns det inte som. Men med hjälp av ett par nyheter står den sig bra.

Inledning

Det är ganska stora skillnader mellan GX1 och den nya GX7. Så pass stora att det egentligen inte alls känns som en uppföljare. GX1 var en lätt och smidig kamera. Med det vill jag inte på något sätt påstå att GX7 är tung och klumpig, men den är märkbart tyngre och större än GX1. Den nya storleken och tyngden ger  en stadigare känsla åt kameran. Den känns rejäl. 

Varför den fått namnet GX7 förblir dock ett mysterium, en av förklaringarna som den svenska representanten hade var att det var den sjunde spegellösa kameran Panasonic släppte, men hur det nu är med namngivningen är kanske irrelevant för kamerans prestation. Sensorn i GX7 är ny, dock bibehålls upplösningen på 16 megapixlar. 

Ett annat nytillskott i kameran är bildstabilisering i huset vilken enligt Panasonic själva ska vara i princip lika bra som o.i.s. som sitter i deras objektiv.

Ny sensor 

Sensorn är som sagt ny. Upplösningen har behållits på samma nivå, enligt Panasonics japanska produktexperter beror det på att man inte vill höja upplösningen eftersom man tycker att bildkvaliteten inte förbättras av flera pixlar. Den nya sensorn har konstruerats med mindre transistorer än tidigare vilket gör att den del av sensorn som fångar upp ljuset, fotodioderna, kan bli större. Det ger lägre brus och bättre färgmättnad. 

Trenden med att plocka bort lågpassfiltret är dock inget som Panasonic har hakat på, utan de behåller det skärpeförsämrande filtret till dess att det gör tillräckligt stor skillnad att plocka bort det. Men de håller ögonen på utvecklingen för att veta när de ska hoppa på tåget.  

Autofokus

Fokushastighet

En av de saker som Panasonic valde att poängtera när de presenterade kameran var den snabba autofokusen. Vi har börjat bli ganska bortskämda med snabba fokussystem så jag tyckte att det skulle vara intressant att se hur den presterade. Vi fick vår testkamera med både kitzoomen 14-42mm och en 20mm f/1,7. 

För att få ett kompakt paket slängde jag på den fasta brännvidden och började fotografera. Ganska omgående märkte jag att min förväntade imponering av autofokusen uteblev. Tråkigt, tänkte jag och bytte objektiv. Då blev det genast fart i maskineriet. Autofokusen är betydligt snabbare med kitzoomen, kan tyckas underligt då den fasta optiken har bättre ljusstyrka och allmänt är lite fräsigare. Men så är alltså fallet. 

Vill man fokusera manuellt har GX7 fått fokuspeaking och en förstorande ruta som dyker upp automatiskt för att underlätta. Reglaget för att ställa in manuell fokusering är väldigt lättåtkomligt så det känns som att den här gjorts med tanke på att man ska kunna använda det läget, på riktigt alltså, inte bara att det ska gå om man måste. Även i mörker fungerar autofokusen bra. Den jagar lite ibland om det är väldigt dåligt ljus, men oftast är det inga problem. 

Panasonic GX7 har en elektronisk slutare som alternativ till den mekaniska. Det är bra eftersom det ger en helt tyst kamera. Men fotar man i lysrörsljus kan det ge randiga bilder, mindre bra.

Funktioner

Trådlösa tråkigheter

GX7 har, liksom de flesta kameror som släpps idag, fått wifi. Den trådlösa begåvningen har kryddats med nfc (Near Field Communication) som gör att kameran kan få kontakt med en platta eller smartphone genom att bara vara tillräckligt nära den. 

Första gången man kopplar ihop enheterna måste man knappa lite men sedan känner de igen varandra och hittar rätt. Med en enhet utan nfc är det lite bökigare. Jämfört med till exempel Olympus E-P5 är det krångligare att få till den trådlösa kopplingen. Appen verkar dessutom lida av lite barnsjukdomar då den gärna hänger sig och vissa funktioner inte ville fungera på den smartphone vi testade med. Men det bör väl sägas att när det fungerade gav appen många möjligheter till inställningar och justeringar. 

Får de bara ordning på stabiliteten på uppkopplingen och appen så kan det blir riktigt bra. 

Handfast seriositet

GX7 är som jag nämnde i inledningen en ganska rejäl kamera. Den har bra grepp och ligger bra i handen. Trots detta är den fortfarande smidig. Tillsammans med det fasta 20mm f/1,7 får man en kombo som är väldigt resvänlig men som ändå levererar funktionsrikedom och kvalitet. En sak som dock stör kvalitetsintrycket lite är batteriluckan, den känns väldigt plastig och lite glappig vilket inte känns igen från känslan i övriga kameran. 

Vad gäller reglage och dylikt sitter det mesta på bra ställen. Det finns ett flertal fn-knappar som kan programmeras om och därför ger direkttillgång till bland annat snabbmeny, wifi, liveview och så vidare. Det finns även fn-knappar på skärmen som går att ställa in. 

Menysystemet är inte alltid helt lättförståeligt, inte så att inställningarna har konstiga benämningar, men de ligger inte alltid där man tänker sig att de ska ligga Menyerna har även många olika sidor man tvingas bläddra igenom när man vill hitta rätt bland funktionerna. 

Totalt sett så ger knapplayout och deras funktioner ett seriöst intryck. Den mer avancerade fotografen får sitt lystmäte stillat.

 

Panasonic låter användaren välja själv i vilken utsträckning man vill använda pekskärmen.

Skärm

Välavvägd pekskärm

De som läst andra tester jag skrivit kanske noterat att jag tenderar att ha åsikter om pekskärmarna. Oftast handlar det om att man inte kan göra tillräckligt mycket på pekskärmen, eller att knapparna och pekskärmen interagerar dåligt. 

Panasonic har löst det på ett ganska bra sätt tycker jag. Vill man så kan man använda sig av skärmen för att fokusera och man kan även bläddra i menyerna med hjälp av skärmen, olika inställningar går också att sköta via skärmen. Men det går lika bra att knappa sig fram via skärmen, att man själv får välja tycker jag är bra. En sak som jag dock reagerade på var att fokuseringen går långsammare om man väljer att peka på skärmen än om man trycker ner avtryckaren halvvägs. Det är således avtrycket som gäller vid i snabba lägen.

Förutom att man kan trycka på skärmen med framgång så kan man även flippa den uppåt och nedåt, Personligen gillar jag när man kan fälla ut skärmen och rotera den, men det ger en tjockare kamera och jag förstår varför Panasonic har stannat vid att man kan flippa skärmen. Det ger bra möjlighet att fotografera både högt och lågt med bra överblick. 

 

Storleken är lagom för att få med sig kameran i många situationer. Stor nog för att vara stabil men liten nog för att vara osynlig. 1/60s, f/1,7, ISO 2500, expkomp +2

Sökare

Bra elektronisk sökare

Den elektroniska sökaren i GX7 speglar skärmen. Samma information visas, förutom de pekbara symbolerna på skärmen då. Man behöver alltså inte byta sökare för att få en viss information. Också den elektroniska sökaren är vinklingsbar och kan fällas rakt uppåt. 

När det kommer till bildkvaliteten i sökaren finner jag inte mycket att klaga på. Utvecklingen har gått framåt, bilden hackar inte och den känns tillräckligt bra för att kunna användas utan krångel. Den automatiska ögonsensorn är också en bra investering i GX7, det är väldigt befriande att slippa pilla på knappar för att välja vilken sökare man vill använda. 

Om man ska invända på något sätt så hade den kanske fått vara lite större. Men då är vi inne på samma problem som tidigare, större sökare, större kamera. 

 

Om det är tråkigt väder där du är kan du alltid lägga på ett solfilter. Instant motljus. 1/500s, f/3,5, ISO 200

Finesser och effekter

Liksom de flesta i den här branschen har Panasonic stoppat in ett gäng olika effektfilter i kameran. Det är de klassiska filtren och inget som känns direkt nyskapande. Olympus var bland de första med inbyggda filter och de ligger längst fram när det kommer till utvecklingen av dem, tycker jag i alla fall. 

En annan funktion som är bra att ha ibland är att man kan välja mellan elektronisk och mekanisk slutare. Väljer man den elektroniska slutaren blir kameran helt tyst när man fotograferar vilket är smidigt när man är i miljöer där man inte vill märkas allt för mycket. 

Nackdelarna är bland annat att det kan uppstå störande effekter (ränder) om man fotograferar till exempel i lysrörsbelysning.

Bildkvalitet & Sammanfattning

Bildkvalitet

Ofta när tillverkare lanserar en ny kamera »med en ny och förbättrad« sensor så är skillnaderna inte jättestora. Ibland är de knappt märkbara. Men i fallet GX7 så är det tydligt att man lyckats med konstruktionen av sensorn. 

Bruset är lägre och det dynamiska omfånget är bättre. Bildkvaliteten är riktigt bra och matchar kameran för övrigt. Även filmkvaliteten är bra. 

Sammanfattning

Kortfattat kan man säga att det här är en kamera som passar många. Den kanske är något för avancerad för den som ska köpa sin första kamera, men för den som gillar systemkameror men vill ha ett smidigare system är GX7 ett bra val. Den är rejäl men ändå smidig, har bra funktioner och finesser och ger så klart bra bilder. 

Ämnen