Bildbehandling

Fixa en snygg hudretusch

Porträtt är något som många gillar att fotografera. Bara det är en konst i sig. När man lärt sig det kanske man vill ta det ett steg till och lära sig retuschera dem på ett snyggt sätt också. Här får du lära dig grunderna i en teknik som kallas frekvensseparering som ger ett riktigt bra resultat.

Frekvensseparering låter kanske inte direkt som något som har med foto att göra. Frekvenser är inget man oftast pratar om när det gäller bilder, men det är det enklaste sättet att beskriva den här tekniken. En teknik som är väldigt populär bland de som retuscherar porträtt. Vi kommer här att gå igenom grunderna i den här tekniken. Det finns många sätt att utveckla och gräva djupare för den som vill. Men med det du lär dig i den här artikeln kommer du en bra bit på vägen och kan skapa ännu snyggare porträttretusch. Tekniken fungerar för Adobe Photoshop från CS4 och framåt. 

Att fotografera porträtt är det många som tycker är roligt. Men när du har din bild som du jobbat noga med att få till skulle många säga att du bara gjort en del av jobbet. Bilden är inte helt klar förrän du retuscherat den också. Och att få det där perfekta utseendet på huden är inte helt lätt om man inte kan knepen. Många olika tekniker har florerat tidigare men de har ofta gett ett resultat som ser väldigt plastigt ut och för att motverka det har man behövt efterkonstruera strukturen i huden för att få det att se lite mer realistiskt ut. Men med frekvensseparering är sådant pill ett minne blott. 

Vad är frekvenser?

För att få en lite bättre förståelse för vad det är den här tekniken gör och vad som menas med frekvenser tänkte jag först förklara lite hur du ska tänka. Det första du måste göra är att tänka dig en bild som musik. De basiga tonerna i bakgrunden motsvarar ljus och färgskiftningar i bilden. Sen är det så klart en skala däremellan. De vassare diskanta tonerna motsvarar detaljerna och skärpan i bilden. De basigare tonerna är lågfrekventa och de mer diskanta är högfrekventa. Med den här tekniken kan man välja vilka frekvenser man vill ha kvar i sin bild och på så sätt kan man få bort flammighet i huden och ge den ett slätare utseende, men ändå behålla strukturen i huden så som porer och annat som får den att ser realistisk ut och inte det där docklika utsmetade utseendet som man ofta ser på bilder som fått för mycket retusch. Det bör dock sägas att det här inte är ett färdigt recept som fungerar perfekt varje gång per automatik. Det kräver att du själv kan bedöma och göra avvägningar om vad som blir bra för varje bild, så några av justeringarna går inte att automatisera. 

Börja med att kopiera

Tillvägagångssättet jag beskriver här utgår ifrån att man arbetar med en 16-bitarsfil. Det innebär att man antagligen använder sig av en råfil som utgångspunkt. Om man istället använder sig av en jpg-fil som utgångsmaterial kan du titta i rutan till höger för att se vilka inställningar du ska använda då. 

För att komma igång: Börja med att öppna din bild i Photoshop. Gör direkt två kopior av bilden, den översta döper du till Hög och den som ligger under i lagerstegen kallar du för Låg. Exakt vad du kallar dem är egentligen irrelevant, bara du vet vilken som är vilken. Det översta (som här kallas Hög) kommer att innehålla det högfrekventa lagret där alla detaljer och strukturer i huden kommer att finnas. Det som kallas Låg kommer att innehålla de lågfrekventa delarna av bilden, det vill säga ljuskiftningar och färger. 

 

    Sponsrad artikel från Nikon

    Senaste kommentarerna