LAG & UPPHOVSRÄTT
”Vem äger rätten till bilderna jag fotar på jobbet?”
Även om fotografering inte ingår i dina arbetsuppgifter, kanske arbetsgivaren ändå frågar om du kan ta bilder för företaget – eftersom foto är din stora hobby. Men vem är det då som äger rätten till bilderna? Kamera & Bild ger dig svaret.
Publicerad
Det är inte ditt jobb att fotografera. Men så fort du kommer hem från ditt arbete på glassfabriken tar du fram kameran och ger dig ut för att fotografera. Det är din stora hobby, vilket arbetsgivaren också känner till – eftersom ni har pratat om det över en kopp kaffe, eller en glass kanske.
Nu får din chef den briljanta idén att du ska fotografera nya bilder på personalen, och även några där man ser hur produktionen av glass går till. Så att bilderna kan användas i årsredovisningen som snart ska gå till tryck.
»Det vore väl kul?« frågar chefen och betonar hur utvecklande det skulle vara för dig att fotografera för en riktig publikation.
»Då behöver vi inte ta in en extern fotograf«, fortsätter chefen med en uppenbart nöjd blick och undrar om det är okej att du använder din egen kamera.
»Javisst«, svarar du glatt. Exalterad över att få ta ditt fotograferande till nästa nivå.
Men sen uppstår en del frågor. Inte minst den om vem som kommer att äga rätten till bilderna, du eller arbetsgivaren? Fotografering är trots allt inte något som ingår i dina normala arbetsuppgifter, och då kanske arbetsgivaren inte får använda bilderna hur som helst. Eller?
Låt oss titta närmare på det.
Avtal om den ekonomiska rätten
Som du säkert känner till består upphovsrätten av två delar, den ekonomiska och den ideella rätten. Det är den förstnämnda du förhandlar om när du säljer bilder till en uppdragsgivare, där ni i ett avtal bestämmer hur köparen får använda och sprida materialet. Den ideella rätten handlar om att du alltid ska bli erkänd som upphovsman av bilderna. Det vill säga att du blir namngiven i samband med att de används. Den rätten kan aldrig överlåtas till någon annan.
När glassfabriken nu vill »anlita« dig som fotograf är det den ekonomiska rätten ni behöver förhandla om. I upphovsrättslagen finns det enbart ett tillfälle då upphovsrätten automatiskt övergår till arbetsgivaren, och det är när man jobbar med att ta fram datorprogram. Annars behöver det finnas ett avtal, och det gäller även för den som är anställd som fotograf på ett företag. Som till exempel på en redaktion. En arbetsgivare har då troligen löst det genom att de ekonomiska rättigheterna finns med som en punkt i anställningsavtalet.
I företagets normala verksamhet
Men samtidigt visar rättspraxis att det egentligen inte behöver finnas något avtal, om fotograferingen sker som en del av en anställning. Enligt en princip i upphovsrätten som brukar kallas »tumregeln« har arbetsgivaren rätt till det som du skapar på din arbetstid, för att användas i företagets normala verksamhet.
Principen lyder: »Arbetsgivaren får inom sitt verksamhetsområde och för sin normala verksamhet utnyttja sådana verk som tillkommer som ett resultat av tjänsteåligganden gentemot arbetsgivaren. Arbetsgivarens rätt avser utnyttjanden för de ändamål som kan förutses när verket tillkommer.«
Så även om lagen sägen en sak om de ekonomiska rättigheterna, anses det ändå enligt rättspraxis rimligt att en arbetsgivare får nyttja det du skapar i din anställning. Men det betyder inte att arbetsgivaren får sälja dina bilder till någon annan, om inte det kan anses vara företagets normala verksamhet – som det är för till exempel en bildbyrå.
Sen är det självklart så att om fotograferingen inte kan anses ingå som en del av din anställning eller något du får göra på arbetstid, då har inte heller arbetsgivaren någon rätt att använda dina bilder utan tillåtelse. Då krävs det ett avtal mellan er, skriftligt eller muntligt.
Finns ingen tidsbegränsning
Vad kan då anses vara glassfabrikens normala verksamhet? Ja, att tillverka glass förstås. Men även företagets olika kanaler för att kommunicera utåt, får nog anses ingå i deras normala verksamhet. Till exempel en hemsida eller en sida på Facebook. Där kommer din chef kanske också att vilja använda dina bilder, vilket din arbetsgivare får göra enligt tumregeln. Men samtidigt ska ändamålet kunna förutses när du tar dig an uppdraget, vilket i det här fallet först och främst handlade om en årsredovisning. Därför är det inte självklart att arbetsgivaren även får publicera bilderna på hemsidan, utan att först ha stämt av detta med dig.
Det är alltså okej för företaget att nyttja bilderna du fotograferar på arbetstid – utan att ni först skriver ett avtal – men de får inte publicera dem hur som helst om inte en viss typ av användning kunde förutses av dig när du gav dig i kast med att fotografera glasstillverkningen.
Det finns inte heller någon tidsbegränsning för hur länge arbetsgivaren får använda dina bilder i sin normala verksamhet. Även om du väljer att sluta på fabriken, får företaget fortsätta att publicera bilderna. Men du har alltid rätt att bli namngiven som upphovsman till bilderna, oavsett om du är anställd eller inte. Detta enligt den ideella rätten som är kopplad till dig som person och inte utifrån var du för tillfället jobbar någonstans.
Du får använda bilderna
Men här och nu är det alltså dags för dig att ge dig ut på fabriksgolvet med kameran i högsta hugg. Du fotograferar en mängd bilder och blir riktigt nöjd med några av dem. Så pass att du själv skulle vilja visa dem på din egen hemsida, för att marknadsföra dig som fotograf.
Är det tillåtet? Svar: ja.
Tumregeln begränsar nämligen inte dig från att använda bilderna själv, som på din hemsida eller om du skulle vilja skicka in dem till en fototävling. Du är upphovsman och så länge du inte har avtalat något annat med din arbetsgivare får du använda bilderna. För även om glassfabriken får nyttja bilderna enligt tumregeln har de inte någon exklusiv rätt till dem. Önskar företaget att ha en sådan måste de helt enkelt avtala detta med dig.
Sen finns det förstås andra faktorer som styr över hur du får använda bilderna, till exempel att arbetsrättsliga lagar förhindrar dig från att använda bilderna i en konkurrerande verksamhet. Och det kanske även finns någon klausul i ditt anställningsavtal som säger att du inte får röja företagshemligheter, vilket bilder från fabriksgolvet kan vara ett exempel på (om inte chefen först har granskat dem). Bilderna du fotograferar av personalen kan också vara svåra för dig att publicera, om du inte har fått samtycken. Där behöver du ha koll på dataskyddsförordningen, GDPR, och lagen om namn och bild i reklam.
Inte fritt fram för personalen
Även personalen blir nöjda med hur du har porträtterat dem på bild. Det framgår när du ser flera av dina bilder användas som nya profilbilder på dina kollegors privata Facebook-konton. Men även om det kan kännas hedrande för dig, har de ingen rätt till att använda bilderna utan att först fråga dig. Privata konton i sociala medier är inte något som kan anses ingår i företagets normala verksamhet.
Till sist, detaljen om utrustningen. Glassfabriken har uppenbarligen inte någon kamerautrustning att tillhandahålla, eftersom chefen gärna ser att du använder din egen. I det här fallet har fotouppdraget vilat på en öppen fråga och arbetsgivaren har inte direkt krävt av dig att du ska ta bilder. Men oavsett upplägg är det rimligt att arbetsgivaren antingen står för fotoutrustningen eller betalar dig ersättning för slitage av din privata. Och om fotografering skulle komma att bli en mer uttalad del av ditt arbete, där du förväntas ta bilder, då är det också företaget som ska stå för arbetsredskapen.
