Nyhet

Inga missade bilder med kompaktkamera i fickan?

Undrens tid är inte förbi – jag har blivit med kompaktkamera (Olympus XZ-1) igen efter flera år utan en liten följeslagare i fickan. Det har varit otänkbart, trots den ständiga frasen »den bästa kameran är den du har med dig« ringandes i huvudet.

Elin Parmhed

Publicerad 5 maj 2011 kl 12.30

Jag har ju haft min mobilkamera, tänker jag. Men med den har jag missat bilder jag velat ta, eller tagit bilderna, men konstaterat att skräp vore en bättre beskrivning av resultatet än bild. För dagsljusbilder helt okej, men inte under andra mindre ljusa förhållanden.

2003 eller 2004 däromkring köpte jag min första digitala kompaktkamera, en Minolta Dimage med 1,5-tumsskärm. Den hängde med en hel del. Jag kommer inte riktigt ihåg när jag slutade använda den, men förmodligen hörde det ihop med att jag la min analoga systemkamera åt sidan till förmån för en digital dito. Någon ny kompaktkamera har jag inte köpt. Ingen egen. I jobbet på redaktionen har jag testat åtskilliga kompaktkameror genom åren. Men det är inte samma sak som att ha en kamera med jämt. Eller samma sak som med en kamera jag känner utan och innan.

Att jobba på Kamera Bild är lite som julafton nästan varje dag när det kommer något nytt att testa. Varje gång med förhoppningen att »det här kanske är något för mig«. Alltid med samma resultat att »nja, det här och det här gillade jag inte och prestandan i situationer med svagt ljus …«. Min systemkamera klarar det fint, men det är sällan jag har den på magen, snarare i väskan och ögonblickssituationer ger inte den tid som behövs för att hinna stanna, plocka upp kameran och skjuta av.

Sen kan man ju fråga sig om det hade kommit något ut av alla de där bilderna jag tycker mig ha missat. Kommer jag ens ihåg dem? Nej, och det gör ingenting. Men jag vill ha möjligheten att ta dem, möjligheten att med full kontroll kunna lita på att min fickkamera klarar av situationer i alla typer av ljusa eller mörka förhållanden. Inte för att jag kommer att använda alla bilder till något specifikt, men för att det är roligt att fota.

När jag testade Olympus XZ-1

för några månader sedan imponerades jag av hur den klarade av att ge mig bra bildfiler även under en konsert. Redan då tänkte jag att

. Men det finns ju flera alternativ.

är lika liten.

likaså.

och

är för stora för mina fickor.

som vi testar i det här numret (5/2011) är också för stor och onödigt dyr för min smak, även om den presterar bilder som en systemkamera.

»det här kanske är något för mig«Panasonics LX-serieCanon S95Canon G12Nikon P7000Fujifilm X100

Frågan »men vad i hela friden ska jag välja?« är jag nog inte ensam om. »En du trivs med«, brukar jag svara. Så nu står jag själv för det jag brukar säga och har köpt en Olympus XZ-1. Inte för att den är bättre än alternativen, utan för att jag trivs med den och kan lita på att jag inte missar några bilder när jag nu känner suget att fotografera något som händer i min närhet. Köpt och köpt förresten, rättare sagt har jag fått den i födelsedagspresent så jag fuskar lite ändå. Och inte ligger den jämt i fickan utan ibland i väskan.

Väl mött!

Elin Parmhed, chefredaktör