Längtan efter korn en modenyck?

När utställningen Fashion hängde på Fotografiska för ett halvår sedan var det inte de fräsiga hyfsat nya bilderna som intresserade mig – de äldre, ett fåtal tyvärr, hade något mer i sig och fick mig att stanna och vilja se mer. Det berodde nog på flera saker. För det första var det något med uttrycket i bilderna som stillade min bildhjärnas hunger. För det andra var de inte så där perfekta som modebilder numera kan vara; perfekt ljus, perfekt komposition, perfekta färger … Allt så perfekt att jag hellre sätter mig på caféet och spanar på den perfekta vyn ut mot Gamla Stan, Djurgården och vattnet.

Du kanske tycker att jag är en bakåtsträvare? Inte då. Det finns mängder med bilder tagna i dag som är såväl ögongodis som djupa och snygga.

Det är inte det. Jag vill bara ha in något skit i bilderna. Helst. I kompositionen, någon detalj som stör eller något som bara bryter av och ger en extra dimension. Bra bilder för mig är bilder jag vill se igen, som jag kan komma att tänka på när som helst på dygnet. Nästan drömma om. Och roliga bilder funkar alltid, men där är humorn det där unset av skit jag så gärna vill se.

Någonstans i utvecklingen av kameraprylar blir det så perfekt att det blir för bra. Jag gillar det. Själv vill jag att mina bildfiler ska vara så bra som möjligt när de kommer ut ur min kamera. Skit i form av störande detaljer eller komposition måste ju finnas där, men rent bildfilsmässigt vill jag ha dem så rena som möjligt. Så att jag sen kan skita ned dem på det sätt jag finner lämpligast för varje bild.

Häromveckan när jag redigerade lite bilder från ett uppdrag slog det mig att »ja, där ser man, jag verkar ha en fabless för korn nu«. Bilderna jag levererade var som vanligt ett resultat av mina max-fem-minuter-per-bild-bearbetningar Men jag blandade även in lite old style-varianter – svartvita med korn och repor den här gången för att det passade motivet.

Just det där är viktigt. Varje bild har sin känsla och kräver sin egen redigering, något som Gustaf Hellsing och David Johansson tagit fasta på i det här numrets Bildbehandlingsskola under rubriken Hur kan du tänka?

I skolan Ge dina bilder retrokänsla visar jag programmet Exposure 3 som har inbyggda filter som efterliknar gamla analoga filmer.

När jag intervjuade porträttfotografen Pär Bäckstrand (galleri på sidorna 48-52) visade det sig att han också lägger på korn i efterhand för att skapa en filmkänsla. Men inte skulle han gräva fram sin gamla analoga Hasselblad eller Mamiya för den skull. De ligger så bra där i skåpet på kontoret.

Sedan handlar det kanske inte om att ösa på fullständigt, utan endast lägga på en gnutta filmkänsla. När man ser Pär Bäckstrands bilder är det inte direkt kornet man ser, det är de där detaljerna som stör lite grann, som inte gör bilderna sådär perfekt perfekta.

Trevlig läsning!

Elin Parmhed, chefredaktör

REDAKTIONENSBILDER NR 6/2011

Calle Rosenqvist, testredaktör/journalist

Anders Wånell, redaktionstekniker

Elin Parmhed, chefredaktör