Test Sony A77 - Avancerad värsting som vill mycket

Förutom fina specifikationer på pappret ser Sony A77 också ut som en kompetent kamera. Det märks helt klart att Sony ser en framtid med sin »translucent-teknik« som bygger på en halvt genomskinlig spegel – och de går ut starkt.

Med en i huset bildstabiliserad CMOS-sensor på 24 megapixel kan du få bilder i upp till 6000 x 4000 pixlar. Och det i 12 bilder per sekund. Inspelning av film lagras i avchd 2.0 i 50p/i/25p i FULL-HD. ISO-omfånget ligger på 50 till 16 000 ISO. Lägg till detta en kraftfullare processor som tillåter effekter i realtid och behandlar bilderna för att minska bruset. På köpet får du även möjligheten att plats-tagga dina fotografier med den inbyggda gps:en.

Ett tekniskt bygge

För den vars hjärta bultar snabbare över de tekniska specifikationerna kan även designen tilltala. Skalet i magnesium-legering blandat med plast gör att nya Sony A77 både ser och är ett gediget bygge. Allt ser helt enkelt kvalitativt ut.

Kameragreppet är gummerat och ger en bra och kvalitativ känsla som även bidrar till att du som fotograf får ett stadigt grepp. Något problematiskt är däremot att det främre väljarhjulet sitter något lågt – när man håller i kameran med enbart högerhanden och har pekfingret på avtryckaren är det ovanligt svårt att komma åt väljarhjulet. Man måste på något konstigt vis böja hela armen för att »nå ner«, något som stör ergonomin en hel del.

Åt samma håll känns det när bildvisningsknappen ligger längst ned på sidan – medan zoom-knappen hamnat överst. Det blir nämligen många förflyttningar av tummen om man vill studera bilderna närmare.

Genomtänkt upplägg

Upplägget av övriga knappar och kontroller är genomarbetade, och placeringen är riktigt bra. Bland annat finns en tilldelad iso-knapp som man snabbt kan nå med pekfingret, för att sedan justera inställningsvärdet med tummen. Extra plus här är att det går att gå runt bland alternativen, från högsta ISO-värdet direkt till det lägsta, med bara en vridning. Bredvid denna finns också en lättillgänglig knapp för exponeringskompensation.

På baksidan finns inte mindre än tio knappar. Sex av dessa är programmerbara för att du som fotograf snabbt ska kunna komma åt de inställningar du oftast använder. Bland ett flertal val kan du välja att ha exempelvis bildeffekter, fokusförstoring, autofokusläge eller mätmetod. Här har Sony verkligen lyckats – de vet att den som fotograferar på en avancerad nivå också vill ha möjligheten att själv bestämma över sin kameras knappar. För att få autofokus på tumknappen måste man konstigt nog gå bakvägen – ändra om till manuell fokus, vilket då gör att skiftknappen mellan af/mf fungerar omvänt.

I det stora hela så är känslan i knapparnas användning fantastiskt bra avvägd med rätt motstånd och känslighet. Detta gäller även flervalsknappen, som annars kan vara svårhanterliga i början. Men allt är inte suveränt heller här – när man väljer bländare och slutare med respektive väljarhjul tar det någon fraktion av en sekund innan skärmen visar ändringen. Det kan låta som ett försumbart problem, men vid snabb inmatning i flera steg blir det svårt att direkt se hur mycket man vridigt. Den responsen vill i alla fall jag ha.

Skarp skärm och elektronisk sökare

Skärmen på tre tum av TFT-typ är riktigt kontrastrik och ljusstark. Skärmen fäller du ut och vänder på, vilket innebär att den kan vara skyddad när du inte använder kameran. Med en upplösning på nära en megapixel ser man även de minsta objekten riktigt detaljerat, tillsammans med mycket fin skärpa. För den som vill fotografera i svåra vinklar eller filma mycket är skärmen en dröm – du kan vrida den i alla möjliga kombinationer: 150 grader uppåt, 180 grader nedåt, 180 grader medsols och 90 grader motsols.

Den elektroniska sökaren av OLED-typ är en halv tum stor och har en upplösning på 2,4 megapixel. Upplösningen är fullt tillräcklig för att man inte ska tänka på att sökaren är elektronisk, men då ser man i stället en stor skillnad i det dynamiska omfånget mot en analog optik som i stället begränsas av ditt öga.

När du närmar dig sökaren med ögat släcks den yttre skärmen samtidigt som den elektroniska sökaren går igång. Kastar du bara upp kameran för att ta en snabb bild får du tänka på att använda displayen – sökaren behöver en halv sekund innan den går igång. Positivt för sökaren är att den klarar av snabba skiften mellan ljust och mörkt för att hitta rätt ljusstyrka – nackdelen är att man ser bilduppdateringen i riktigt ljusa utemiljöer, ett flimmer som för vissa kan vara mycket irriterande. Sony har alltså utvecklat en mycket bra och fullt fungerande elektronisk sökare, men den är ändå inte lika bra som den klassiska analoga.

Genomskinlig spegel

Genom att använda en transparent spegel för att få ljuset till både sensorn och autofokusmodulen, klarar kameran av att ta bilder på rörliga objekt samtidigt som den fortsätter att justera fokus, vid användning av kontinuerlig autofokus. För att göra detta används totalt 19 sensorer, spridda över hela bildytan. Riktigt bra är att elva av dessa är av korstyp, vilket innebär att de kan mäta skillnader i kontrast både vertikalt och horisontellt, något som ökar autofokusens säkerhet.

Autofokusen är riktigt snabb och bra, och både följande och ansiktsigenkännande autofokus fungerar fint. För den som vill ha kontroll och använda manuell fokus finns möjlighet att exempelvis sätta autofokusen ur spel med en knapptryckning på kamerans baksida, för att i stället gå in i manuellt läge där konturer i fokus framhävs med en viss färg. Detta fungerar över förväntan och snabbar på din möjlighet att manuellt hitta rätt fokus, vilket annars kan vara svårt med dagens digitala systemkameror. Samtidigt får du möjlighet att se hur skärpedjupet ser ut.

Effekter

Förutom det klassiska autoläget finns även ett auto-plus-läge som väljer den bästa sceninställningen för din komponerade bild för att få så bra bild som möjligt. På så vis kan den knapprädde klara sig förbi alla kniviga inställningar och frågor.

Bland övriga lägen för inställningsratten finns även möjligheten att fotografera panoramabilder i 3D för visning på 3D-TV. Givetvis kan du också ta vanliga panoramabilder – då trycker du ned avtryckarknappen och för kameran sakta åt höger, samtidigt som kameran tar flera bilder efter varandra. Dessa sammanställs sedan till en enda stor panoramabild.

I läget för scenval finns ett flertal olika scenlägen för olika situationer. Porträtt för suddig bakgrund, sport för snabb slutartid, makro, landskap, solnedgång, nattmotiv, nattporträtt – och det praktiska läget handskymning. Med det sista läget kan du nämligen ta bilder i ljussvaga miljöer utan att använda stativ. Kameran tar då flera bilder efter varandra för sedan lägga samman dessa till en enda bild med mindre brus och mindre rörelseoskärpa. Riktigt användbart!

I kameran finns också möjligheten att ställa in och använda »bildeffekt«. Bland annat leksakskamera, popfärg, svartvitt, retro, high-key, partiell färg, hög kontrast, mjuk fokus, hdr-målning, rik ton mono och miniatyrbild. Här tar Sony kreativiteten till en ny nivå – sådana bildeffekter brukar vara rätt vanliga i mindre kompaktkameror, och få i systemkameror – men här får vi möjlighet att utnyttja en kraftfull kamera för att fotografera med dessa filter i realtid. Och vi kan också välja styrkan på effekterna i olika lägen. Plötsligt blir de bilder man tar roligare, även om man vet att man har en »riktig» kamera i sin hand.

Flörtar med filmare

För den som filmar kommer denna kamera göra bra ifrån sig. Som tidigare nämnts har skärmen riktigt bra möjligheter att vridas. När du ändrar väljar-ratten till filmläget får du möjligheten att välja ett autoprogram för att låta kameran styra bländar- och slutarfunktionerna, resten är upp till dig. Annars finns också bländar- och slutarprioritet, eller för de riktiga proffsen: manuell exponering för total kontroll. Fördelen med kamerans tysta autofokus är att den inte låter på filmen, något som på många andra modeller ställer till med problem då manuell fokusering är det enda fungerande.

Värt att nämna är också att kameran vid filmning inte använder hela sensorn. På så vis får man ett mindre utsnitt, och bildvinkeln blir inte lika stor som vid fotografering.

Den inbyggda stereomikrofonen fungerar fint, men på sidan finns möjlighet till att koppla in en extern mikrofon.

Slutsats

Totalt sett är Sony A77 en mycket bra kamera. Den kan otroligt mycket, och gör det bra. Det är helt klart en kamera gjord för att utvecklas med, ha roligt med, och att skapa med. För den avancerade fotografen finns många möjligheter till att själv ställa in knappar och kontroller, något som ökar möjligheterna till att få just »din« kamera. Samtidigt ges du möjligheten att både spara och hämta inställningar för exempelvis olika fotosituationer.

För den som känner sig osäker på det tekniska finns de grundläggande auto-lägena, men då blir ändå alla knappar och möjligheter till avancerade skillnader lidande, och det är detta som är styrkan med just a77. Känner du ett behov av att ta din fotografering eller filmning till en ny, högre nivå kan kameran definitivt vara något för dig.

Tittar vi på A77:ans höga upplösning ser vi att bruset inte är nämnvärt stort, men å andra sidan blir detaljrikedomen på höga ISO-värden inte riktigt lika vass som de modeller som tidigare presterat bäst – exempelvis A580.

SÅSATTEVIBETYGET

Bildkvalitet 9

Bra skärpa och kvalitet i bilderna som klarar sig undan några direkta problem med brus.

Byggkvalitet 8

Skal i magnesiumlegering och riktigt kvalitativa kontroller och reglage.

Ergonomi och logik 8

Många knappar som också är möjliga att programmera. Placeringen av vissa knappar känns däremot inte helt genomtänkta, även om helheten bjuder på ett bra upplägg.

Mångsidighet 9

Med kameran kan du göra det mesta du vill med en kamera i denna klass – och lite till. Många möjligheter att använda filter och roliga funktioner.

Valuta för pengarna 7

Något dyr för kameror med liknande prestanda, med lillebror A65 som största konkurrent i denna kategori.