Fotografering

Fem sätt att ljussätta porträtt

Det är många som kanske har köpt en extern blixt eller gått lös på ett helt litet studioset men inte riktigt har koll på hur man ska tänka när man använder det. Alltså hur man sätter upp ett enkelt ljus. Här får du fem grundläggande ljussättningar som du kan utgå ifrån.

Som om det inte räckte med att bara hantera kameran och alla dess inställningar kan man ibland även bli tvungen att lära sig hantera externt ljus. Oavsett vilken typ av motiv man fotograferar så är ljuset alltid en väldigt viktig komponent. När man fotograferar porträtt är det kanske lite extra viktigt, ljuset ska ju gärna framhäva en persons ansikte på ett bra sätt. Då måste man veta vilken sorts ljus som fungerar och hur man ska använda det.

Utrustning

Många har kanske köpt till en extern blixt till sin kamera, det räcker ganska långt om man har ett sätt att lösa ut den på när den inte sitter på kameran. Här finns det flera olika metoder, men de flesta är baserade på antingen radiosignaler eller en kabel. De sladdlösa har så klart flera fördelar och är väldigt smidiga att använda. Ett annat tillbehör som gör mycket för bildkvaliteten är någon form av ljusspridare eller ljusformare. Ett vitt paraply är den vanligaste tillbehöret att börja med. Om du dessutom vill slippa använda en person som blixtstativ kan ett sådant vara bra att ha. Men dessa tillbehör går det att läsa mer om både på nätet och bland annat i listan senare i den här tidningen på sidorna 96-97. Det går så klart att använda andra sorts ljuskällor också, fast ljus så som lampor eller liknande kan till och med vara en fördel ibland eftersom du då ser hur skuggorna faller direkt istället för att behöva ta en bild för att se hur ljuset blir. Men oavsett utrustning så gäller följande, en liten ljuskälla ger ett hårt ljus och en stor ljuskälla ger ett mjukt ljus. Och då pratar man om ljuskällans storlek relativt till motivet. En stor ljuskälla långt bort kan bli hårdare än en liten ljuskälla väldigt nära. Men vill man ta porträtt är ett hyfsat mjukt ljus oftast att föredra eftersom det brukar vara det ljus som är mest smickrande. Alla ljussättningarna som följer i artikeln utgår ifrån att man använder sig av en ljuskälla, men de kan så klart kompletteras med en reflexskärm eller flera ljuskällor. Det brukar vara en fördel att lära sig hantera en ljuskälla bra innan man börjar blanda in flera.

Rembrandtljus

Det här är ett av de mest klassiska sätten att sätta ett ljus. Som namnet antyder använde den klassiske målaren Rembrandt ofta ett sådant här ljus i sina porträtt. Vad det rent krasst innebär är att man placerar sin ljuskälla ungefär 45 grader framför och lite ovanför sin modell. Det som kännetecknar rembrandtljuset är att ljuset endast träffar halva ansiktet men även når skuggsidans kind och där formar en triangel av ljus. Triangeln ska egentligen inte vara bredare än ögat och inte längre än näsan, men det är regler som går att tänja på om man tycker att det behövs. Vill man lätta upp skuggsidan något kan man använda sig av antingen en reflexskärm eller en extra blixt. En reflexskärm kan vara allt från en riktig reflexskärm till en bit vit kartong eller en frigolitskiva. Rembrandtljuset är ett förhållandevis snällt och mjukt ljus som fungerar bra för de flesta.

Sidoljus

På engelska även kallat split light, vilket syftar på att halva ansiktet ligger i skugga och halva ansiktet är belyst. Att man alltså delar ansiktet, därav ”split”.

För att få fram det här ljuset så sätter man sin ljuskälla rakt från sidan av personen, eller en aning framåt från 90 grader. Det här ljuset är mer dramatiskt än Rembrandtljuset och passar därför inte i alla bilder eller på alla personer. Även här kan en upplättning av skuggsidan vara på sin plats för att sänka kontrasten. Men det är så klart en smaksak.

Brett ljus

För att få vad som kan kallas ett brett ljus placerar du din ljuskälla i samma position som för Rembrandtljuset, men istället för att modellen har huvudet vridet rakt fram så vrider han eller hon det snett bort från ljuskällan. Det gör att den större delen av ansiktet som syns i kameran är belyst. Om man fotograferar någon med den här ljussättningen så är det väldigt enkelt att byta från Rembrandt till brett ljus, modellen behöver ju bara vrida sitt ansikte. Har man en bakgrund som fungerar från lite olika håll så kan man kombinera alla de tre ljussättningarna som nu nämnts utan att man behöver flytta ljuset, det räcker med att modellen vrider sig. Med ett så kallat brett ljus kan man så klart variera hur mycket modellen ska vrida ansiktet för att få den vinkel och det ljus man önskar.

Fjärilsljus

Här behöver du ha tillgång till antingen ett bomstativ, en assistent eller bara acceptera att du får rätt smalt spelrum för hur du kan placera kameran. För att få fram det här ljuset behöver du nämligen placera ljuset ovanför kameran och rakt framför din modell. Ljuset måste dessutom upp på lite högre höjd för att kunna vinklas nedåt. Målet med det här ljuset är att skapa en liten skugga under näsan och en skugga under hakan. Näsans skugga ska inte nå hela vägen ner till överläppen utan bara hamna strax under näsan. Det här är ett ganska populärt ljus för att fotografera porträtt eftersom det är ganska enkelt och ger ett mjukt och trevlig ljus som passar i stort sett alla typer av ansikten. Ofta kombineras det med en ljuskälla eller en reflexskärm underifrån för att lätta upp skuggorna under hakan. Den varianten brukar kallas för clamshell.

Loopljus

Den sista ljussättningen är en variant av fjärilsljuset där man istället för att placera ljuskällan rakt framför modellen och därmed få en skugga rakt under näsan och hakan så placerar man ljuset aningen åt sidan, vilket så klart förflyttar skuggorna i ansiktet på modellen. Det här ljuset har samma trevliga egenskaper som fjärilsljuset vilket gör att det passar bra för de flesta typer av ansikten.

Variera ditt ljus

Sammanfattningsvis bör man kanske tillägga att trots att det finns olika metoder för att sätta ljus så är det så klart alltid upp till fotografen att välja vilken typ av ljus man vill ha i sin bild. Kanske passar inte någon av de i artikeln beskrivna teknikerna, och då är det bara att vara kreativ och lösa problemet. Men det kan vara en bra början att ha några ljussättningar som man känner till och som oftast fungerar, när man sedan lärt sig dem så kan man experimentera fritt med den kunskap man samlar på sig.