TEST: Nikon D300 lägger i sportväxeln

Sportfoto är en materialsport. Det finns få andra grenar inom fotografin där valet av utrustning spelar lika stor roll för resultatet. Särskilt om det gäller inomhussporter i de lägre divisionerna. Ju enklare idrottshall, desto större utmaning. Tanken att få försöka skarpa bilder av idrottare som rör sig snabbt i illa ljussatta inomhusarenor kan ge vem som helst magont. Det enda som lindrar ångesten är ett ljusstarkt objektiv och en kamera med hög serietagningshastighet, som klarar höga iso med god kvalitet och är snabb och säker i autofokusen.

Sådana kameror är dyra. Den ledande sport­kameran har länge varit Canon 1D Mark III, och den går lös på över 35 000 kronor. I prisläget under den kommer ingenting och ingenting och sedan Nikon D200 för drygt 12 000 och Canon 40D för en tusenlapp mindre. De dryga 20 000 kronorna som den riktiga proffskameran kostar extra gör stor skillnad - på alla väsentliga punkter.

Det är främst i det här sammanhanget som Nikon D300 ska betraktas. På alla punkter som är avgörande för en sportintresserad fotograf presterar den bättre än sin föregångare D200. Serietagningen har ökat från fem till sex bilder i sekunden med extra möjlighet till åtta bilder per sekund med batterigrepp och ett särskilt batteri. Ljuskänsligheten har ökat i runda slängar ett bländarsteg, vilket i runda slängar innebär att bildkvaliteten från en D300 vid Iso 3200 är jämförbar med en D200 vid Iso 1600.

Men den viktigaste faktorn är nog ändå autofokusen, som spelar i en helt annan division än konkurrenterna. D300 har fått en autofokusmodul som i allt väsentligt är en kopia av den som sitter i flaggskeppet D3. Fokuseringsmotorn och processorn arbetar snabbt och precist, och de 51(!) mätpunkterna för fokuseringsavståndet täcker tillsammans större delen av sökarbilden.

På sedvanligt Nikonmanér kan mätpunkterna samarbeta. Funktionen kallas dynamiskt AF-område och innebär att den valda autofokuspunkten delar information med sina grannar för att hålla koll på om huvudmotivet tillfälligt flyttar sig från den valda punkten. Det är möjligt att ställa in om 9, 21 eller alla 51 punkterna ska engagera sig i sökandet, allt beroende på hur svårförutsägbar rörelsen är.

Som en slags overdrive har Nikon också byggt in ett fjärde läge som kallas 3D-följning. Det fungerar i princip likadant som 51-punkters dynamiskt af-område med skillnaden att den även använder information om huvudmotivets färg för att låsa fokus. I 3d-läget ser fotografen i sökaren hur kameran byter mätpunkt för att följa vad kameran nu fokuserat på. Det är en liten bildupplevelse i sig.

Klicka på länken intill för att läsa hela testet (pdf, öppnas i nytt fönster).