TEST: Nikon D90 - hobbyfotografernas nya favorit

När Nikon D80 tillkom tog Nikon sensor och processor från storsäljaren D200 och satte i ett något enklare hus utan att tulla för mycket på prestandan. Med klart lägre pris än D200 var succén given.

D80 står sig fortfarande bra i konkurrensen eftersom priset justerats nedåt.

Med D90 har Nikon upprepat framgångsreceptet men de har också passat på att krydda lite extra med funktioner som filmning och avancerad bildvisning. Det innebär att D90 har samma sensor som D300 på 12 megapixel.

D80/D200 har en CCD-sensor och D90/D300 har en sensor av CMOS-typ. Teknikbytet ger lägre brus och möjlighet till skärmsökare. Med en CMOS-sensor behöver man inte använda alla pixlar för att generera den mer lågupplösta skärmbilden vilket spar batteri och håller värmen i sensorn nere. En varm sensor ger högre brus vilket till exempel märks vid mycket långa exponeringstider.

Snabbare bildtagning

Jämför vi D90 med huvudkonkurrenten så är kameran något större och dyrare än Canon Eos 450D. Den har också något fler funktioner och inställningsmöjligheter.

D90 är billigare och plastigare än mer proffsiga Canon Eos 40D och 50D. Det tycks vara en ömsesidig strategi hos båda att inte släppa modeller som direkt tar ut varandra.

Den största skillnaden mot Canon Eos 450D ligger i storlek och hastighet. Båda kamerorna är strypta. Canon har lagt hastigheten på 3,5 bilder per sekund medan Nikon valt 4,5 bilder per sekund.

Skillnaden låter kanske inte så stor, men det är skillnaden mellan att vara lämplig för sportfoto och mindre lämplig. Detta gör att Nikon D90 får ett bredare användningsområde än D80.

Canon har valt att göra sitt kamerahus så litet så möjligt med ett tämligen klent grepp. Nikon väljer istället att göra sin kamera så att den även passar storlabbade fotografer. Vad man föredrar är individuellt, men med tyngre objektiv är ett större grepp till fördel.

Trots många funktioner är knapparna på D90 väl placerade och kameran upplevs inte så rörig. Men tyvärr måste kameran hanteras med två händer till skillnad mot de dyrare Nikonmodellerna. För att exempelvis ändra vitbalans måste ena handen användas för att trycka ner knappen för vitbalans samtidigt som man vrider om inmatningsratten med den andra knappen. Någon möjlighet att först trycka på knappen och sen vrida om finns inte på den här modellen.

Det blir nästan omöjligt att ändra några inställningar oavsiktligt, men samtidigt vore det trevligt för en erfaren fotograf att avsäga sig den extra säkerheten. Att hålla i sig med ena handen och manövrera kameran med den andra går alltså inte.

Lägre brus

ISO-omfåget har höjts till hela 6400 och här märks stora skillnader mot Nikon D80. Den som fotograferar sport, nyheter eller i svagt ljus har en hel del argument för byte till D90.

Stativbundna naturfotografer kan däremot uppleva en försämring med D80 eftersom lägsta ISO höjts från 100 till 200. Det blir till att skruva på gråfiltret oftare med andra ord. Det ska dock sägas att det dynamiska omfånget hos D90 är större vilket även är till nytta för dem som använder kameran på låga känsligheter.

För dig som redan har D80 är det en positiv nyhet att båda kamerorna använder samma batterigrepp, MB-80, oavsett om du behåller D80:n som andrakamera eller säljer den.

Filmar i Hd-kvalitet

För de flesta är antagligen den bättre sensorn, det lägre bruset och snabbheten de viktiga förbättringarna, men listan på saker som Nikon filat på slutar inte där.

Mest uppmärksammat är förmågan att filma i HD-kvalitet. Varför är en naturlig fråga. För att tekniken medger det och för att många är vana med filmning hos kompakter är svaren.

Det kan tyckas plojjigt att filma med en systemkamera, men det har sina poänger. Jämfört med videokameror i konsument- och semiproffsklass har Nikon D90 en större sensor vilket gör det möjligt att kreativt utnyttja ett kortare skärpedjup.

Det kan säkert finnas en hel del filmare som skaffar D90 bara för att kunna ta vissa sekvenser med den uppsjö av olika specialobjektiv som Nikon erbjuder.

Det finns dock en begränsning. Det går inte att ta längre sekvenser än 5 minuter med kameran av tekniska skäl och för att den skulle klassas som videokamera av tullen.

Tyvärr är komprimeringen av filmerna i högsta laget vilket påverkar detaljrikedomen i bilderna. Exponeringen korrigeras automatiskt när man filmar, men det går att låsa värdet genom att hålla inne knappen för exponeringslås, AE-L. Bländaren är håller sig dock låst under hela filmsekvensen.

Skärmsökare

En annan nyhet är skärmsökare. Även denna funktion kan tyckas onödig för en van systemkamera-användare, men vid stativ- eller makrofotografering är det en stor fördel för att kunna ställa in skärpan manuellt med full kontroll. För att se exakt var skärpan hamnar går det att zooma upp till 10 gångers förstoring.

Det har blivit lättare att använda skärmsökare än hos D300, D700 och D3. Funktionen har fått en egen knapp som är märkt LV för "Live view". Vill man sedan filma är det bara att trycka på OK-knappen så startar filmningen. Lätt som en plätt.

Liksom de dyrare modellerna har D90 fått en bra skärm med hög upplösning på 960 000 pixlar.

Nikon har dock infört en förbättring hos D90 jämfört med D300 och D700. I D90 går det att visa ännu fler bilder på en gång för att få bättre överblick och lättare hitta bland många bilder. Upp till 72 bilder kan visas samtidigt.

Antagligen kom Nikon på att den nya skärmen var så högupplöst att den tillät att visa ännu fler bilder på en gång.

Saknar vädertätning

Någon vädertätning bjuder däremot inte D90 på. Pentax har

två kameror som är billigare och som båda har vädertätning.

Canon Eos 40D är inte mycket dyrare än D90 och erbjuder ett proffsigare kamerahus med vädertätning.

Det kan finnas flera förklaringar till att D90 inte har vädertätning, som att det skulle kosta för mycket. Men mest troligt har Nikon ansett att kameran blir tillräckligt attraktiv ändå och skulle konkurrera för mycket med D300 om den hade vädertätning.

Hos D300 finns separata knappar för autofokuslås och exponeringslås. Hos D90 får funktionerna samsas om samma knapp. Här tycker jag att Nikon är för snåla, särskilt som snabba D90 kommer att locka många att ställa in autofokusen i kontinuerligt läge och sedan låsa skärpan med knappen för att ständigt kunna vara beredd på snabba motiv. Då saknas exponeringslåset.

Inställningsmöjligheterna hos kameran är många och kan säkert både roa och förvilla. En nyhet mot D80 är att man kan använda D-lighting direkt vid fotograferingen. Hos D80 behandlade man bilderna i efterhand. Hur mycket skuggorna ska lättas upp och de ljusa partierna hållas ner kan ställas in i 4 steg mot 3 hos D300 och D700.

Exponeringen kan ändras när man använder D-lighting för att effekten ska vara maximal. Med underexponering går det att hämta fram mer information i de ljusa partierna.

Fish-eye i efterhand

Den snabbare processorn möjliggör inte bara D-lighting och mer avancerad brusreducering utan även mer omfattande bildbehandling i efterhand och snygga bildspelsfunktioner.

Det går exempelvis att skapa fejkad fish-eye-effekt på tagna bilder. Det går också att ta bort röda ögon, beskära bilder, lägga ihop bilder, ändra färgbalans med mera.

TV-apparaterna får en allt mer central roll i våra hem och genom en HDMI-kontakt är det lätt att koppla upp kameran mot en platt-TV för att visa bilder. Kameran har

Rena bildfiler

När vi granskar bilderna från Nikon D90 slås vi av renheten i bilderna vid alla ISO-värden. För att få helt neutrala bilder bör man dock ställa om kameran från bildstilen «standard» till «neutral».

Vi har provat att kraftigt ljusa upp bilder tagna vid ISO 3200. Med många andra kameror syns färgskiftningar i skuggpartierna och randiga mönster vid en sådan manöver, men med bildfilerna D90 händer inget oönskat trots den omilda behandligen.

I standardläget blir färgerna överdrivna och lite plastiga. Det tilltalar många, men för den som ändå ska behandla bilderna i datorn är det bättre att utgå för en så obehandlad bild som möjligt.

Från fabrik har kameran D-lighting aktiverad. Det ljusar upp skuggor och håller igen de ljusaste partierna så att mer av motivet syns i bilden.

D-lighting fungerar väl i praktiken. Standardläget är försiktigt och är tämligen riskfritt att ha på jämt, men det går att skruva upp effekten betydligt mer. Då finns risken att det blir för mycket av det goda.

Inte oväntat är bildkvaliteten mycket lik D300, vilket är ett mycket gott betyg. Även vid höga ISO ser bilderna mycket bra ut även om det går att se hur brusreduceringen jobbat om man tittar på bilderna i extrem förstoring. Det blir små prickar i bilderna och lite utsmetat däremellan.

Slutsats

Nikon D90 kommer att bli många hobbyfotografers favorit. Med en bildkvalitet i högsta klass för sin sensorstorlek och många vettiga funktioner finns det få rationella skäl att välja den dyrare D300:an.

Vi vill inte underblåsa uppgraderings-hysterin, men det går inte att komma ifrån att D90 är ett rejält lyft mot D80 för den som fotograferar vid höga ISO.

D90 ger väldigt mycket för pengarna. Och kanske en slant över till bra optik.

SÅSATTEVIBETYGET

Bildkvalitet 9

Samma bildkvalitet som Nikon D300 och toppklass bland kameror med APS-c-sensor. Småbildsensorerna ger ett snäpp bättre kvalitet.

Byggkvalitet 8

Lite plastigt är det, men något bättre än D80. Tillräckligt välbyggd för att vara en hobbykamera.

Ergonomilogik 8

Enkel att använda trots många funktioner. Att man måste använda två händer för många inställningar och att det saknas separata knappar för Af-L och Ae-L är minus.

Mångsidighet 8

Tillräckligt snabbt och hög bildkvalitet för nästan alla slags fotosituationer. Vädertätning och den riktiga proffsprestandan saknas dock för att få bättre betyg.

Valuta för pengarna 8

Mycket kamera för pengarna helt enkelt.