Johan Lindskog: Resefotografens utmaningar

Förmiddagssolen steker obarmhärtigt från en klarblå himmel medan vi går längs gatorna i Visbys hamn där Johan mött mig vid båten från Nynäshamn. Efter en kortare promenad på de stenbelagda gatorna flyr vi undan solens brännande hetta in på ett fik och beställer in frukost. Min första fråga handlar givetvis om vår geografiska placering för stunden. Hur hamnar en inbiten söderkis med stor reslust som hotellföreståndare på Gotland?

JOHAN LINDSKOG

Bor Södermalm i Stockholm.

Gör främst rese- och matfotografi.

Utrustning Canon 5D Mark III med olika objektiv, Holga, analogt storformat.

–  Min styvbror jobbar här så jag har hälsat på mycket, då har vi lärt känna många andra på ön och tanken på att göra något här har funnits några år. När vi fick möjligheten att driva hotellet under sommaren tog vi den, förklarar Johan medan servitrisen dukar upp frukosten på det låga bordet mellan oss.

Men det är inte först och främst i rollen som hotellföreståndare jag stämt träff med Johan utan för hans gedigna karriär som fotograf. Enligt egen utsago har han alltid varit intresserad av bilder och redan tidigt började han fotografera. Han hade även ett intresse för segling och under gymnasiet började han jobba extra för en seglingstidning. När så gymnasietiden kommit till sin ända började han jobba på heltid för tidningen. Både som fotograf men även med en del redaktörsuppgifter. Efter två år med segling gav han sig ut på en resa till Centralamerika där han fotograferade mycket. Bilderna blev till slut en utställning. Det ledde till att han fick uppmärksamhet riktad mot sig vilket i sin tur ledde till att han fortsatte med resereportagen på frilansbasis. Han bodde också i Panama under ett år och jobbade för olika lokala och amerikanska tidningar. När Johan kom hem från Panama hamnade han på Aftonbladet ett tag som skrivande reporter. Han har även varit chefredaktör för tidningen Habit som är modebranschens egen tidning, vidare på modespåret var han med och startade den numera väletablerade modetidningen Bon.

–  När vi startade Bon var tanken att göra något annorlunda, något som inte var som de andra modetidningarna då. Och vi lyckades bra, till exempel gjorde vi ett modereportage om slöjor. En gång plockade vi med oss ett tiotal vita designerskjortor och åkte iväg till Kairo, bad folk vi mötte på gatan sätta på sig skjortorna och sedan plåtade vi dem. Vi fick mycket uppmärksamhet för det vi gjorde med Bon, vilket också var det vi ville.

Johan berättar att trots att han jobbade väldigt mycket med modebilder under den här perioden fotograferade han aldrig mode själv.

Men Johan är som sagt en mångsysslare av rang, i våras sa han upp sig från sitt senaste längre fasta uppdrag som chefredaktör på tidningen res.

–  Efter tio år kändes det som att jag varit där tillräckligt länge och det var dags för någon annan att ta över, säger Johan.

Tillsammans med en skrivande kompanjon startade han för några år sedan byrån Egg, en idébaserad byrå som jobbar med olika projekt. Allt från rena journalistiska produktioner som reportage till att göra hela tidningar eller andra kreativa lösningar åt olika kunder. Bland annat gjorde Johan i samarbete med konstnären och författaren Eric

Ericson tidningen farm i samarbete med Lantmännen.

–  Vi ville göra en tidning som behandlade stora frågor om miljö och ekologi. Vi funderade över vilka som skulle kunna vara intresserade av att backa upp ett sådant projekt och tog kontakt med Lantmännen. De blev intresserade och vi drog igång. Eftersom det är så stora ämnen och vi själva inte var så insatta anlitade vi de bästa frilansarna inom de olika områdena och lät dem skriva reportagen. Nu ligger tyvärr tidningen på is lite efter att Lantmännen har fått skära ner i budgeten. De frågade om det inte gick att göra den lite billigare och enklare, men vi kände att om vi ska göra en sådan här tidning vill vi göra den kompromisslöst. Så den får ligga och vila tills det finns budget nog att göra den igen.

De har även gjort Fotografiska tidningen åt Fotografiska muséet.

När det kommer till tidningsproduktion tycker Johan att det är en fördel att vara lagd åt ett visuellt håll, som fotograf har man en större insikt om bilders betydelse vilket är bra för helheten.

–  Varför skulle inte en fotograf kunna vara chefredaktör. Det är ju nästan alltid skrivande journalister som blir chefredaktörer. Men jag tror att det är bra om en fotograf sitter vid rodret på en tidning. Vissa ser en tidning som ett häfte med text och några bilder i, men det är ju mer än så. Det ska ge ett bra helhetsintryck och då är bilderna viktiga. Rätt bild på omslaget tillsammans med rätt budskap är det som gör att köparen väljer just din tidning i kiosken.

Och tittar man i vilken tidningshylla som helst så förstår man vad Johan menar, titlarna trängs och vill man stå ut gäller det att göra rätt val.

Efter att ha avslutat sitt kapitel på res är hans plan att försöka göra sig lite friare. Men till skillnad från många andra fotografer som vill frigöra tid för att arbeta med egna projekt känner inte Johan att det är något som lockar.

–  Jag har nästan bara gjort saker som jag själv tycker är roligt. Jag ser ingen konflikt mellan det roliga och det kommersiella. Brinner man för något och tycker att det är bra hittar man en plattform där man kan tjäna pengar på det. Eftersom jag aldrig bara har försörjt mig på fotograferandet har jag inte tvingats ta jobb som jag själv inte vill göra.

Lockelsen ligger snarare i att lösa en uppgift, att ta sig an en utmaning. Uppgiften består i att ordna bilder åt kunden gärna under svåra omständigheter eller med lösa ramar som ger stor frihet.

–  När jobben är väldigt styrda tappar det sin charm, tycker jag. Om någon ad står och pekar var allt ska stå och hur allt ska se ut så handlar det bara om att trycka på knappen, då har fotograferandet blivit för tekniskt.

I andra projekt än Johans rena fotouppdrag är det han och hans kompanjoner som står för själva idén, men eftersom fotograferandet alltid sker på uppdrag kommer idén från kunden.

–  Fotograferandet handlar om att förverkliga den idén på ett sätt som gör både mig själv och kunden nöjd.

Resefotograferandet är basen i arbetet men även andra typer av fotouppdrag dyker upp med jämna mellanrum.

–  På senare tid har jag fotograferat mycket mat. Jag gjorde en prisbelönt kokbok tillsammans med Alexandra Pascalidou och efter det fick jag många förfrågningar på matjobb. Det passar också mig som är väldigt gastronomiskt intresserad.

Som resefotograf måste man kunna fotografera allt. För att skildra en plats behöver du få med bilder av människorna där, miljöerna, detaljer på små saker, hur byggnader ser ut och så vidare. Ibland även i lite svåra förhållanden, men det är där tjusningen ligger för Johan.

–  Man hamnar på en massa olika platser, blir utsatt för en massa olika saker och måste hantera det som händer och ta bra bilder. Det kan vara bökigt ibland även utan kamera, men när jag jobbar så måste jag ta bilderna. Oavsett var jag är och vad som händer, säger han.

Johan berättar att han blivit rånad ett par gånger och att det kan vara lite knepigt att resa med dyr kamerautrustning.

Vart hans resor går har varierat lite, i början åkte han mycket till Centralamerika, sedan var det Asien ett tag. De senaste åren har han varit i Afrika ett flertal gånger.

–  Det är väldigt intressant natur och spännande ljus i Afrika. Där har jag varit och fotat mycket de senare åren. Framöver vore det roligt att åka till södra Sydamerika, runt Chile, Argentina och Kap Horn.

Han berättar även att det vore intressant att resa till länder som Kazakstan och Uzbekistan eftersom han inte varit där tidigare och tycker att det finns något spännande över det lite fulsnygga som finns där. Hans resande har däremot förändrats lite över åren, i början var det mest spännande att resa till nya platser medan det nu mer handlar om fotograferandet. Att finna utmaningarna. Resandet har också gått i omgångar, det gäller att inte bli blasé, men inte heller vara för storögt nyfiken. Som mest har han varit borta runt fem månader om året, oftast i en vecka eller två åt gången. Men sedan hans dotter föddes för fyra år sedan har det blivit lite mindre.

–  Ibland får hon följa med, när det är lättare resor kan vi åka allihopa.

Men så mycket privat resande har det inte blivit de senaste 10-12 åren.

För drygt ett år sedan var han i Afghanistan på uppdrag av sida tillsammans med en journalist. De skulle visa upp en den komplexitet som finns inom sida:s arbete, inte bara katastrofperspektivet som oftast är det som görs gällande i medias bevakning. Det är inte det typiska uppdraget, men det var definitivt en utmaning.

–  Det var ofta man kände sig ganska otrygg. Jag sov med ett stativ liggande bredvid mig så om någon kom in på natten skulle jag kunna börja svinga med det, säger han och skrattar.

Så här i efterhand är det lättare att se det komiska i situationerna, men det verkar som att det inte var helt lätt att göra sitt jobb i den miljön. Farorna är inte det som lockar utan de fotografiska utmaningarna.

–  En gång fick jag en kamera »stulen« av en polis, jag fotograferade ut genom fönstret på en bil och han blev väldigt arg, kom fram och tog kameran. Senare fick jag tillbaka den från en överordnad som antagligen inte tyckte att det var en lika bra idé att polisen tog kameror från utländska fotografer, berättar Johan.

Johans sätt att arbeta när han är ute och reser är att fotografera mycket, direkt från början av resan och vidare genom hela vistelsen.

–  Det är sällan de första bilderna blir bra, men samtidigt har man kvar den där första nyfikenheten för en plats och det kan ge en speciell känsla i bilderna som man tappar när man varit på platsen lite längre.

Oftast tar det en halv till två dagar för att komma in ordentligt på en plats, att förstå när ljuset är som bäst, vad som är mest intressant och lära känna stället. När han väl gjort det börjar bilderna oftast bli bättre.

Kaffet är uppdrucket, skålarna som tidigare innehöll yoghurt och müsli står nu tomma. Vi lämnar caféet och går ner mot hamnen där vi blir upphämtade för att åka ut till Västergarn där det hotell Johan driver ligger. Under bilfärden får jag lära mig att Gotland har 58 000 invånare, men att det kommer runt 650 000 besökare till ön varje år. Och visste du förresten att det finns 15 synliga kyrkoruiner i Visby, men att man är rätt säker på att det finns fler som inte går att gräva fram på grund av bebyggelsen? Allmän information om ön som är viktig att kunna när gästerna frågar. Efter 25 minuters bilfärd söderut genom det öppna gotländska landskapet är vi framme och svänger in på gårdsplanen framför hotellet. Efter en rundvandring i byggnaderna och trädgården sätter vi oss på den skuggade uteserveringen och fortsätter vår intervju. Den här gången är förmiddagens sorl av cafébesökare utbytt mot gutefårens bräkande i bakgrunden.

Johan har svårt att sätta fingret på något som skulle utmärka hans stil som fotograf. Inför intervjun tittade jag på bilderna som finns presenterade på hans agentur vol:s hemsida. Här ser man i många bilder grafiska inslag, linjer och stora ytor.

–  Det var intressant att du såg det, säger Johan, det är något jag tänker på när jag fotograferar. Oftast bara blir det så, det verkar inte som jag kan plåta på något annat sätt.

Johan funderar ett tag till.

–  Jag tror att jag är ganska bra på att göra saker snygga. Oavsett vilka platser jag besöker så brukar jag försöka få dem att se snygga ut, fast med en liten twist. Jag tror att det kan vara en anledning till att min stil fungerar bra i kommersiella sammanghang. I resetidningar och liknande vill man ju oftast att platserna ska locka och se bra ut, det är jag nog bra på. Men på samma sätt kan jag ta något snyggt och göra det lite fulare, eller sätta dit en detalj som skaver lite. Så att allt inte blir så perfekt.

Känslan för det perfekta och vackra har han fått bland annat från fotografen Chad Ehlers, som Johans mamma var tillsammans med när Johan var yngre.

–  Han var en väldigt duktig fotograf, på den tiden handlade allt om att få en perfekt bild och tekniskt sett var det mycket svårare än vad det är idag. Då plåtade han natur och landskap med dia och marginalerna för fel var mycket smalare än idag.

Johans förhållande till tekniken liknar vissa av gotlänningarnas förhållande till turisterna. Den behövs men kan vara lite jobbig. Han både gillar och ogillar teknik. Den tekniska kvaliteten är idag inte lika viktig som tidigare eftersom den i genomsnitt är så hög på all utrustning som används. På utrustningslistan står bland annat storformatskameror, Holga och Canons senaste 5D-hus och olika objektiv.

–  Jag har en 85mm/1,2 och lite andra fasta gluggar. Men trots att jag gillar kvaliteten i de fasta gluggarna är det svårt att komma ifrån att zoomarna ger mer flexibilitet. Det är bra speciellt när man reser och inte kan ta med sig hur mycket som helst. Jag vill bestämma exakt hur mina bilder ska beskäras och då ger zoomarna stor möjlighet att själv välja sitt utsnitt, förklarar han.

Anledningen till att det blivit just 5d-serien är att de har varit förhållandevis billiga och ganska små och smidiga. Att det just blev Canon beror på att det är det han använt sedan tonåren.

–  Även om det kan vara besvärligt att resa runt med så pass dyr utrustning måste man ibland bara strunta i att grejerna kostar en del pengar. Som yrkesfotograf är det kanske lättare än om man fotar på hobbynivå, men en 5d kan man ha råd att bli av med på ett jobb.

Johan berättar att han även gillar att använda olika tekniker som ger ett speciellt utseende på bilderna. Nackdelen är dock att det blir slitet ganska fort.

Den digitala tekniken var något som han tog till sig tidigt, och att kamerautvecklingen fortsätter att göra bra kameror lättillgängliga för alla är bra eftersom det gör att allmänhetens intresse och förståelse för bilder ökar.

–  Jag hade en portfolioreview under Mullsjö fotofestival, då satt jag och tittade igenom en massa fotografers portfolios och det var många som var duktiga, men det kom fram en kille som hade den billigaste skitkameran som skulle kunna kallas systemkamera hängandes runt halsen, men hans bilder var fantastiska. Jag tror inte själv att han förstod hur bra hans bildseende var. Det är det det handlar om, en bra fotograf tar visuellt intressanta bilder.

Men hur gör man om man vill bli en duktig resefotograf? Johan tycker att man kan börja med att se till hur man gillar att fotografera. Själv beskriver han sig som tillhörande den kategorin som gillar att hitta bilderna, inte själv skapa dem. Det är säkerligen något som underlättar eftersom man som resefotograf måste ta sig dit där bilderna finns, det går inte att konstruera. En viktig sak ur ett rent reseperspektiv är att resa mycket. Fascinationen man upplever om man är en ovan resenär som hamnar på en exotisk plats kan stå i vägen för fotograferandet, fascination fastnar nämligen inte på bild. Många kanske också glömmer att de ska skildra platsen på ett ärligt sätt, inte bara fotografera det finaste utan även se till att vardagen fastnar på bild.

Efter att ha ätit en lunch som delvis bestod av samma sorts får som går i hagen bakom huset, fast lite mer tystlåtet, går vi en sväng i trädgården och hälsar på fåren. När jag frågar Johan om framtiden har han inga riktigt spikade planer men han är sugen på att utmana sig själv ännu mer.

–  Jag skulle vilja spetsa till mina kommersiella jobb lite mer. Kanske åka till lite mer extrema platser, typ Tadzjikistan eller nåt sånt. Jag är lite sugen på att göra porträtt också fast på ett nytt sätt, säger han fundersamt.

Han har även lite idéer om filmer han är sugen på att göra, men inget sånt är bestämt. Johan gör helst inget bara för att, utan vill ha ett uppdrag att utföra och en kund att jobba mot.

Till en början springer fåren ifrån oss och är inte helt säkra på vad vi är för typer, eller framför allt verkar de vara lite osäkra på mig som går runt med en konstig klickande pryl i handen som jag siktar mot dem med jämna mellanrum. Men när de lugnat sig kommer de fram och vill bli kliade bakom öronen.

–  En av dem rymde en gång och det sägs att om en rymmer måste man flytta på dem eller ta bort dem, för då lär den de andra hur man tar sig ut. Men efter att vi stoppade in dem i hagen igen har de varit kvar. Han har nog glömt bort hur han gjorde förra gången. De är väl inte så smarta de här, säger Johan och skrattar medan fåren återupptar sitt bräkande och grästuggande.

Innan det blir några filmer eller fotoresor ska Johan tillbringa resten av sommaren på Gotland och driva hotellet. Det blir den längsta period han varit i Sverige på ett bra tag.