Nyhet

TEST: Sigma DP1 Världens bästa kompakt

Sigma har haft ambitionen att göra en kvalitetskompakt när de utvecklat DP1. De har tänkt helt rätt. Stor sensor och fast optik för högsta möjliga tekniska kvalitet. Men kameran faller på småmissarna.

Publicerad

En del tycker att är kameran är ful. Jag gillar den kantiga designen och för mig signalerar formen kvalitet. Med sin stora sensor utklassar Sigman alla andra kompaktkameror med hästlängder vid låga iso. Så långt så bra.

Tyvärr har inte Sigma nått ända fram med DP1:an. Kvalitetskompakt borde innebära kvalitet i allt. I bildkvalitet, i byggkvalitet och i handhavande. Sigma missar lite på alla fronter.

kameran.jpg

1. Riktigt skarp. Trots blott 4,6 megapixel är upplösningen hos både optik och sensor hög. Bilderna blir väldigt skarpa.

2. Tokigt tänkt. Knappen med förstoringsglaset ger inte förstorad visning vid manuell fokus utan är bara till för den meningslösa digitalzoomen. Zoomknapparna hade varit bättre för att ställa in tid och bländare.

3. Solförmörkelse. Skärmen är mycket svår att använda utomhus och har snäv betraktningsvinkel.

Bildkvaliteten är för all del utmärkt vid låga Iso. Men vid högre Iso klarar den inte att mäta sig med normal systemkamerastandard. Samtidigt är bildkvaliteten bättre än för de flesta kompakter så hade det bara varit för den här punkten så hade det bara varit en mindre marginalanteckning. Skärpan är grym och färgerna är behagligt neutrala.

Byggkvaliteten har också sina brister. Kameran är byggd i metall, jag tror det är aluminium, och det känns bra även om kameran nog upplevts som tåligare med en mindre slät yta. Men ratten för manuell fokusering är väldigt sladdrig och avtrycket är odistinkt.

Programratten känns solid, men förutom på/av-knappen känns knapparna väldigt billiga och sladdriga. Ett stort minus är att skärmen är svår att titta på utomhus. Bilden blir ganska mörk och tittar man lite från sidan är det rena natten.

gubbe.jpg

Neutral färgåtergivning. Till skillnad mot Sigma SD14 ger standarinställningarna mer neutrala färger.

Handhavandet är den punkt där Sigma DP1 missar mest. Ovanstående punkter är mest lyxproblem, men bristerna i handhavandet hindrar mig från att ta de bilder jag vill.

Det finns flera kompaktkameror som har snabbare autofokus. Sigma borde titta på hur exempelvis Ricoh gjort.

När bilden är tagen är kameran fryst i omkring fyra sekunder. Det går att kapa tiden en aning genom att stänga av förhandsvisningen av bilderna.

Med manuell fokusering slipper man irritera sig på det tar tid att hitta autofokus. Istället stör man sig på den sladdriga ratten för skärpeinställningen. Det är alldeles för lätt att oavsiktligt ändra skärpan.

En uppenbar miss är att det inte går att få förstorad bild för exaktare skärpeinställning genom att trycka på zoomknappen med ett förstoringsglas på. Istället ska man trycka på skärmknappen för att koppa åt det förstorade läget.

Antagligen är det digitalzoomen som rört till det för Sigma, även om digitalzoomen inte fungerar vid manuell fokusering. Det enda raka vore att skippa den funktionen. Digital zoom hör ändå inte hemma på en kvalitetskompakt.

Det hade också varit bättre att använda zoomknapparna för inställning av bländare, tid och exponeringskompensation. En separat ratt hade visserligen varit trevligt, men det blir fel när det redan finns en ratt för manuell fokusering på baksidan.

Nu måste man trycka på de små små piltangenterna istället vilket är sämre ergonomiskt och ökar risken för att man trycker fel.

Ytterligare en punkt på minuslistan är att kameran suger batteri. Jag var tvungen att ladda kameran efter nästan varje fotopromenad.

En kvalitetskompakt borde också vara kompakt. Med det rejäla motljusskyddet är kameran verkligen inte kompakt. Det är den däremot utan motljusskydd, men då måste man trassla med ett löst objektivlock. Varför inte ett inbyggt linsskydd som man inte tappar bort? Då hade det verkligen blivit en fickvänlig kamera.

snospar.jpg

Lockande fickkamera. Det lilla formatet och den höga bildkvaliteten gör Sigma DP1 till en lockande fickkamera. Tyvärr är kameran irriterande långsam.

Faller på detaljerna

Kraven på en kvalitetskamera är höga. Sigma DP1 är rätt tänkt men den faller på detaljerna.

Sigma har redan gjort om kameran helt en gång sedan den presenterades för första gången och de borde snabbt ta kameran tillbaka till ritbordet och göra en dp2 med omsorg om varje detalj.

Till dess blir Sigmas kvalitetskompakt bara en kamera för dem som stenhårt prioriterar bildkvalitet och kan bortse från handhavande och byggkvalitet.

BETYG OCH SPECIFIKATION HITTAR DU HÄR.

brus.jpg

Vid låga iso är bildkvaliteten mycket hög med hög verklig upplösning och stort dynamiskt omfång. Men vid Iso 400 och 800 är bruset påtagligt. Nikon D40 är den systemkamera som ligger närmast i antal pixlar. (4,6 mot 6 megapixel). D40 har mer än ett stegs bättre Iso-prestanda.