https://www.kamerabild.se/tester/kameror/panasonic-tz200-15x-zoom-med-stor-sensor
546119
Kamera & Bild testar

Panasonic TZ200 15x zoom med stor sensor

Totalbetyg

Stort zoomomfång i fickfickformat är inget nytt, men det har alltid inneburit minsta sortens sensorer. Större sensor ger förutsättningar för en högre bild­kvalitet och i Panasonic TZ200 hittar vi storleken som kallas »en tum«.

Jag vill alltid ha med mig en kamera som kan allt. Och som är liten. Panasonic förstod att det är ett önskemål inte bara jag kan tänkas ha och släppte därför modellen TZ100 för två år sedan. Årets TZ200 innebär en fin uppsnäppning, men det är fortfarande tydligt att »kameran som kan allt« tyvärr inte finns.

Den renlärige sa förr att enda vägen till hög bildkvalitet var att inte använda zoomobjektiv. Åren går och jag inser att det inte bara är några få år sedan, utan snarare några decennier sedan som det stämde. Bra zoomobjektiv är visserligen ofta både dyra och stora, men det råder inget tvivel om att det finns gott om sådana.

Efter objektivet är sensorstorleken den viktigaste faktorn i en kamera. Den så kallade entumssenorn som finns i TZ200 är ungefär fyra gånger så stor som de som brukar sitta i kompaktkameror med lång zoom. Det är samma skillnad som den mellan Four Thirds-formatet och »fullformat« (24x36), om det nu säger dig något. Det blir lätt rörigt med alla olika sensorstorlekar, men tyvärr kan det vara klokt att åtminstone sätta in sig lite grann i detta ämne innan man köper en ny kamera.

Foto: Anders Wånell
Inga problem med solen i bilden. 1/800 S • F/5,6 • ISO 125 • 8,8 (24) MM
Vad saknas i TZ200

Att jämföra skärpan som är i mitten av bilden på vidvinkelläget med den man får på teleläget är inte kul. I alla fall inte om man har en orimlig förväntan på att telelägets skärpa skulle vara någonstans i närheten av den som finns på vidvinkelläget. Taggar man ner kraven på skärpa och tittar på sina bilder med ett normalt betraktningsavstånd blir det en annan upplevelse. Skillnaden är så pass stor att jag kan blir förbryllad över vad jag egentligen ska tycka om kameran.

Jag vet att skärpan inte räcker till för att jag ska klassa kameran som en kamera som »kan allt« samtidigt som jag kan visa på en bild tagen med längsta teleläget som ser utmärkt ut. En del i denna förvirring kommer av att olika motiv är olika känsliga gällande vilken skärpa som krävs för att de ska se bra ut.

Den som lider av »skärpekänslighet« bör heller inte titta för noga ute i kanterna på bilder tagna på vidvinkelläget. Även där är skillnaden stor jämfört med hur det ser ut i mitten. Och ja, skärpan är mitten är bra, den är faktiskt så pass bra att jag fascineras över den lite på samma sätt som jag kan bli fascinerad över hur skarpa bilder från mobiltelefoner kan bli. I fallet med TZ200 är det imponerande att det går att tillverka ett objektiv med ett så stort zoomomfång och som ändå är kompakt och med telefoner att ett så löjligt litet objektiv kan ge sådan skärpa.

Foto: Anders Wånell
Utsnittet till höger motsvarar att bilden till vänster skulle vara 35 cm bred. Inga problem med skärpan här. Det var inte meningen att ha ISO 200. Standardläget för brusreduceringen kameran lägger på sina jpeg-bilder är ganska kraftigt. Värt att tänka på, då det inte alltid är snyggare utan brus, beroende på hur brusreduceringen skadar bilden. 1/1300 S • F 7,1 • ISO 200 • 132 (360) MM
Jämfört med TZ100

TZ200 har ett objektiv med motsvarande småbildsbrännvidd från 24-360 mm, att jämföras med TZ100 som går från 25-250. Trevligt nog är TZ200 inte mer än en millimeter tjockare. En obegriplig miss med TZ100 har korrigerats och TZ200 har fått gummerat grepp för högerhanden. Alla knappar och reglage är identiska.

Sökaren har blivit lite större vilket är välbehövligt då den är i minsta laget i TZ100. Fortfarande är det en bit kvar till »fullstorlek«. Det är synd och jag förstår inte riktigt varför. Det finns nämligen yta runt sökarbilden där det skulle kunna vara bild. En yta som det lyser lite från precis som om det vore nersläckt bildyta. Det verkar ju dock ganska osannolikt och en inte heller fullt sannolik (om än vettig) förklaring till att ytan inte används, är att ögonpunkten skulle bli dålig då. Med dålig menar jag att ögat måste vara tryckt mot kameran för att man ska se hela sökarbilden. Som sökaren är nu kan jag ha ett fingers avstånd mellan ögonbryn och kamera och ändå se hela bilden.

Jag har kunnat ta några bilder med TZ100 på längsta teleläget för att jämföra med samma utsnitt på TZ200. I det stora blev resultatet likt, men jag tyckte att skärpan var något lite bättre med TZ200 och det var ingen tvekan om att det var mindre kromatisk aberration i TZ200 på just den brännvidden.

Närgränsen på vidvinkelläget är lite kortare. Istället för drygt 3 cm från frontlinsen är det nu kring 2 cm. Nyttan är minst sagt begränsad. Mer intressant är det att jämföra avbildningsskalan på telebrännvidder. Största förstoringen får man på längsta teleläget där bildbredden är just över tio centimeter. Det gäller både TZ200 och TZ100.

Slutsats

Att säga något entydigt om en sådan här kamera är inte helt lätt. Jag vet att jag inte blir tillräckligt glad av att fotografera med kameran, dels för att sökaren är något för liten, dels för att skärpan inte räcker till. Den som behöver bra ljusstyrka ska inte heller fundera på den här kameran. Om man anser att en kamera inte får vara större än så här, men ändå kan tänka sig lägga en rejäl slant för att få det bästa, ja då kan TZ200 vara väl värd att titta närmare på.  

167315513313063_1966002436777686